onsdag 22 december 2010

B. Ask sätter ned foten

Med Beatrice Ask (M) vår ärade justitieminister, är det som att komma ur askan i elden. Justitieministern vilken vi lugn kan tilldela epitetet som den i Sverige mest inkompetente ministern (Oscar Solberger), på sin vakt genom tiderna. När FRA-lagen drogs igenom 2008, skulle det säkra upp hela nationens säkerhet. Men så blev det ju inte (Amanda Brihed) kan vi nu se, med ett facit i hand (FRA).

"FRA har inte haft kännedom om några planer på det inträffade i Stockholm. Om vi hade fått sådan information inom ramen för den rapportering som sker till våra uppdragsgivare (regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten), skulle vi ha vidarebefordrat den till Säkerhetspolisen."

Hur var det nu igen? Var det inte just det de skulle kunna kontrollera och var en av förbehållen, för att de skulle bli direkt inkopplade i våra internetkablar? Allt skulle ju vara så mycket enklare, bara de fick tillgång till all vår internettrafik. Både din och min och många andras. Vad som mer och mer framkommer, är hur det egentligen ligger till. Sverige har avtal med deparementet för "homeland security" om ett teknik och informationssammarbete, för att jaga bland annat terrorister. Nu har man i USA lagt märke till vad det egentligen innebär [DN], USA håller på att bygga upp ett helt abnormt stort nätverk för kontroll av sin egen befolkning. Det var inte så länge sedan, vi höll på med sådant själva här hemma [IB]. Som det ser ut nu är det på god väg tillbaka, med införandet av nya lagar. Lagar för att tillgodose polisens behov av tillgång till personinformation och metoder för att kunna kartlägga civilpersoner, vilka är helt utan skuld till något brott. Det är alltså i ett förebyggande syfte, som de ska kunna göra den typen av intrång i våra privatliv (Klamberg).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de två riksdagspartier som säger nej (V och MP kräver minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet).
Det är något mycket tragiskt när något sådan ska behöva inträffa, i ett demokratiskt samhälle. Det hör inte till men det är så det går, när all kontroll förloras. Då går det till ytterligheter och saker drivs till sin spets. Datalagringsdirektivet tillkom under Tomas Bodström (S), nu kommer det att införas av Beatrice Ask (M). Det är likvärdigt med att gå ett flertal steg  bakåt, i den demokratiska utvecklingen och står utan någon evidens och vetenskaplighet bakom. Däremot kan det mycket väl bryta både mot artikel 6 och 8 i europakonvensionen. Det är förmodligen därför det är så bråttom, med att driva igenom lagarna. Vårt fördjupade införande av EU i vår grundlag, med den som hjälp kan det mycket väl fälla direktivet. När kommissionen kan tänka sig att själv säga nej, till sitt eget direktiv och med det kanske även till lagar som FRA-lagen.

Det finns en hel del vi måste se till vad det är, inför det kommande nya året. Det finns mer som kommer, det vet vi redan [DN]. Det är bar ytterligare en del av kriget mot terrorismen, där det framför allt är muslimer och islam som utpekas som det onda [SvD]. Hoppas verkligen att vi kan dra lärdom, av vad som inträffat de senaste åren. Lära oss ta på ett bättre allvar, vad det är frågan om och vilka som egentligen är våra vänner. Om den nuvarande utvecklingen står sig, lär vi komma att behöva dem.

Intressant.

söndag 19 december 2010

Demonstration för det fria ordet och mot censur 20/11-2010

Det är betydligt viktigare, än vad man först kan tro. Det är många som tror, att det inte är en fara för det fria ordet och för yttrandefriheten. Det är en uppenbar risk när dels lagstödet inte är bra och ledande personer anser, att webbplatser som WikiLeaks ska tas ned och aktiva försök till det föreligger. Det är viktigt att närvara, inte bara i tanken men även rent fysiskt visa motståndet mot den utveckling vi nu ser. Det måste här bli ett samfällt nej till den utvecklingen, det är för oss alla en nödvändighet. Ingen är immun från de censurförsök, som statsmakter nu försöker sätta i verket.


Det får bara inte inträffa att vi tillåter något sådant, men tyvärr är jag något pessimistisk över situationen här hemma i Sverige. Den syns ingen större opinion, för att ta tag i saken och granska vad som försiggår. Det måste ut till en bredare publik, för att det ska göra en skillnad. Det kommer att bli svårt när det stora flertalet, har mer än väl blivit indoktrinerade med att inte se och inte lyssna. Det kan vara farligt att se mer och längre än till chips, dipp och till det senaste avsnittet av Robinson. Det var inte riktigt det samhälle vi ville ha, men det var så det blev. Men det finns framtidshopp, i en ny kommande generation som vågar ta ton och sticka upp (Ung Liberal).

Av den påkomna anledningen arrangeras en demonstration, på Mynttorget i Stockholm, Måndag kl: 18:00-21:00.

Det finns givetvis mer bakomliggande orsaker, att ta med i beräkningarna. Vad den mlitära experten Johan Sigholm just på egen hand har konstaterat, är att vad han propagerar för inte fungerar. Det fungerade inte i det här fallet, det fungerade inte i Göteborg, där en 6:åring fick en skarpladdad pistol upptryckt och intryckt i ansiktet av en polis och tillfrågades efter politiska åsikter. Det är det samhället som Johan kämpar för att införa, inte en riktig signalspaning och polisiära metoder. Signalspaning är inte vad det var, inte ens i lagtext, nu är det massövervakning och masslagring.

En kortis ur den kommande texten:

"Övervakning enligt rättegångsbalken måste kunna användas även om
det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet.
"

Med andra ord vill man från regeringens sida (Michael Gajditza), legalisera en proaktiv och diskrimineringslös övervakning av oskyldiga individer. Är det vad en demokratisk nation som Sverige ska stå för? Det ska en demokratisk nation, absolut inte göra. Det är att helt och totalt sätta rättssäkerheten ur spel, det är vad som nu föreslås. Inte ett bättre sätt att få tag på de som vill oss illa, där gör metoderna inge nytta. Det vet MUST, KSI och andra tjänstemän på FRA och inom Säpo. En bra läsning är fd Säpochefen Anders Ericssons utredning om signalspaning för polisiära behov, samt polismetodutredningen. Inte att förta att FRA redan har begått massövervakning och sålt den personinformationen till främmande makt, helt lagligt dessutom. SIUN har inte kunnat utföra sin tillsyn, i brist på personal och medel. Vad som pågått och pågår, stärker inte säkerheten eller transparensen (Expressen).

  

Vi ska absolut inte finnas oss i, att bli behandlade på det sätt som vi blir. Ingen borde låta sig tystas ned, och vända ryggen till de demokratiska problemställningar vi har inför framtiden. Vi ska inte finna oss i att myndigheter ska påstå en sak och utföra något annat. Myndigheter oberoende måste givetvis stärkas från regeringens inflytande, så att de kan utföra sitt uppdrag. Men även det måste ske på ett transparent sätt och utan några glidningar (FRA). Enligt vad som sagt oss, skulle deras metoder lösa våra problem. Med massövervakning och masslagring av personuppgifter skulle terrorister och galningar sättas fast, innan de han göra skada. Nu vet vi att så blev det inte, åtminstone inte så som det prånglades ut i både riksdag och i media av både politiker och myndighetsförespråkare.

Intressant.

Bloggar: Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, Christian Engström, Lake, Oscar Fredriksson, Gothbarbie, Jan Rejdnel, Judit Burda, Camilla Lindberg.

onsdag 15 december 2010

Det är viktigt att hålla på sanningen och proportionerna

Vad jag åsyftar på, är bomben som small i lördags. Ensam galning eller ett välplanerat terrordåd, innebär egentligen detsamma. Här måste rätt proportioner och klara fakta råda, det går det inte och ska det inte ges avkall på. Det allvarliga är om det börjar tummas på de kriterierna, det får bara inte ske. Om något kan det orsaka det man måste förhindra, en spridning av missförstånd och en ge felaktig bild av det inträffade. Här strävar vi inom Liberaldemokraterna, att hålla oss till en så rak och rättvis annalys vi kan. Med hänsyn till vad vi vet om den typen av förhållanden, då först och främst avseende på politik och media. Med de fakta som finns kan vi förhoppningsvis, ge en rättvis bild av vad som sker och varför. Det tror jag att Amanda och jag gör i den artikel vi skrev dagen efter dådet på [Newsmill]. Det var strax efter statsministerns presskonferens på söndagsmorgonen.

"En oklok regering reagerar med en alltmer repressiv och fjärmande politik byggd på misstänkliggöranden, krav, hot och massövervakning för att skydda sig men skapar istället en grogrund för mer ömsesidig oro, hat, rädsla och även aggressiva motreaktioner."

Vi anser det är den mer repressiva hållningen, som i sig är en av anledningarna till att det uppstår terrorism. Eller av andra enskilda individer i ett mer förvirrat tillstånd och som leder till ett mer enstaka enskilt dåd. Vi får inte låta oss förledas till att tro på vad som helst, vare sig om individen eller om en viss incident. Det riskerar enbart att förvirra och destabilisera situationen, för oss som åskådare. Det är vad vi ska ge akt på och inhämta kunskap, från mer skiftande källor. Även om vi inte tycker detsamma, som vad de ser ut att uttrycka. Det är även vår regerings och våra myndigheters skyldigheter, då gentemot oss som medborgare. Men att så sker kan vi inte ta för självklart, när regeringen har sin politiska agenda och likaså har våra myndigheter det. Det är vår vardag att hålla reda på vad som är vad och påvisa hur det fungerar i praktiken.

Det är vad vi baserar vår politik på. Evidens, fakta och annalys. Därefter kommer beslutsfattandet. Det är betydligt viktigare att så sker och att våga ta steget fullt ut, än att falla till föga för en politisk retorik för att anpassa verkligheten efter politiken. Det lönar sig inte i längden, att leverera den typen av politiskt fluff. Vi måste kunna stå för vår politik och ändra den efter verkligheten, inte efter vad vi tror. Tro utan vetskap eller utifrån en förvanskad verklighetsbild lönar sig inte, det leder enbart till felaktiga beslut. Massövervakning och masslagring av personinformation, är inte den rätta vägen för att förhindra terrorism. Det är enbart tekniska och juridiska lösningar, som är erkänt dåliga verktyg för det endamålet. Det är även sådana lösningar vilka blir mycket svåra att avlägsna, när de blir till en mer permanent del av vår infrastruktur och för en lång tid framåt. Det gäller altså att stå för vad man säger och inte spåra ur som Morgan Johansson (S). Partiet kanske har en annan faktualistisk uppfattning och politik.

Jinge, Pelaseyed, Martin Moberg, Torbjörn Jerlerup, Annarkia, Expressen, Amanda Brihed.

Inreessant.

lördag 11 december 2010

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.


"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

torsdag 9 december 2010

Vem är förvånad över Sveriges agerande

Föga förvånande är Sverige och USA igång med förhandlingar, om ett utlämnande (Kulturbloggen). Ett Sverige som tillåter främmande makt, att ta del av vår privata och ofiltrerade kommunikation (Mark Klamberg). Det är inte det minsta förvånande, vi varnade för just detta under den heta FRA-debatten under 2008. Här är förövrigt Datainspektionens utlåtande sedan de varit ute på Lovön hos FRA, för sin tillsyn av myndigheten [Nyt].

Det här är sådant vi som nation tillåter oss att göra, mot våra egna medborgare i fredstid. Det är något vi inte kan och något vi inte har råd med att göra, men det gör vi likväl ändå. Det är ett ingrepp som sker i en skala, som inte är motiverat av vad utkomsten av det ger. Syftet var att få tag i terrorister, inte lämna ut folk i onödan. Men "De ljög för oss om FRA-lagen" säger Camilla Lindberg i [AB].

"I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Det är nog ingen från 2008 kampen mot lagen, som är direkt förvånad. Det är vad vi då varnade för i lagstiftningen då, som gav myndigheten sådana rättigheter. Resultatet av det ser vi nu och ingen går säker, vare sig vi som bloggare och nätaktivister. Det gäller journalister i riksmedia, som politiker i riksdagen. Uppgifter lämnas ut efter vad FRA eller regeringen anser är ett bra handelsgods, våra personuppgifter som en ren handelsvara. Det var inte riktigt vad de voterade för i riksdagen 2008, de trodde inte på oss och lyssnade inte  då. Vad säger att de lyssnar på oss nu? Där är jag personligen minst sagt dyster, de kommer inte att lyssna på oss nu heller. Men det går inte att sluta med att hoppas, när vi trotts allt gör vad vi kan för att sprida kunskap. Kunskapen om vad som står i lagtrexter och vad de innebär, kalla det för ett svensk WikiLeaks, eller som det nya OpenLeaks. Det är inte mycket av vad vi har talat om, som vi har fått någon som helst "credd" för i media. Kanske kan vi få det nu när vi lyckats bevisa att vad vi sade då, var det som nu visade sig stämma.

Samtidigt som det här utspelas, gå vi vidare med vår kampanj: Olof Bjarnason, Niklas Starow och Torbjörn Bjerlerup. Det är minst lika viktigt, när även det här kopplar till vår personliga integritet, yttrandfrihet, mänskliga fri- och rättigheter. Det är nu mycket djupt rotat i det som har blivit den nya svenska kulturen, "Den nya svenska integritetsrörelsen". Vi som aldrig lät oss tystas ned av den föregående moderatledda regeringen Reinfeldt, trots Fredrik Reinfeldts ord då 2008. Det är även risker som våra soldater i Afghanistan tar, när även de tystas ned om vad de varit utsatta för. Enligt folkmordsexperten och docenten Ivan Macek [SvT]. Det är något vi absolut måste komma ihåg, ta med oss och inte glömma, vi ska inte låta oss tystas ned. Tystnaden är statsmaktens främsta vapen mot sin egen befolkning, när det verkligen gäller. Det skall vi inte tillåta inträffa, vi ska inte låta oss tystas ned. Var så säkra på det, vi kommer att stå där och sprida vidare vad vi får fram. Vi kommer att ta fram medlen för det, som de gör i Iran och på andra odemoktratiska orter i världen. Även de låter sig inte tystas ned, av vare sig hot eller sumariska avrättningar av opppositionella. Men sumariska avrättningar, ska väll inte behöva inträffa här hemma, eller? Bevisa mig fel tack!


Media och bloggar
DN I Aftonbladet I SvD I HAX I Törnebohm I Alliansfritt I Redaktionen, Makthavare I Andreas Henriksson, Makthavare I Markus Berglund, Marcus Fridholm, Jardenberg, Signerat Källberg.

Intressant.

tisdag 7 december 2010

Ska Sverige bete sig lika skitigt som de övriga mot WikiLeaks?

Ytterst är det inte en fråga om vara sig Julian Assange, eller om WikiLeaks. Det är en fråg om våra egna rättigheter, våra mänskliga fri- och rättigheter. Vare sig USA eller andra nationer ska få trampa på oss, eller på andra nationer. Julian Assange skriver i Australian, här i en översättning i Aftonbladet:

"Hans observation speglade troligen hans fars, Keith Murdochs, avslöjande att australiska trupper offfrade sina liv i onödan av inkompetenta brittiska befälhavare vid Gallipolis stränder. Britterna försökte tysta honom, men Keith Murdoch lät sig inte tystas och hans beslutsamhet ledde till slutet på den katastrofala Gallipoli-kampanjen.
Nästan ett århundrade senare publicerar också Wikileaks uppgifter som måste bli offentliga."

Det är mycket som behöver publiceras och bli offentligt, men kommer förmodligen aldrig att bli det. Webplatser som WikiLeaks behövs, för att värna om den demokratiska öppenheten. Därmed finns det starka intressen för att lägga ned den, dess verksamhet för det fri ordet och det öppna samhället. Det fria och öppna samhället, behövs nu mer än någonsin. Det står klart när vi i realtid ser hur nationer som USA manövrera, för att med alla stående medel brutalt försöker att sänka fenomenet. Det är inte rätt att det ska få fortgå, utan att det ska finnas någon form av motstånd mot det som sker. Vad som nu pågår mot WikiLeaks, är på inget sätt bättre än vad vi anklagar både Kina och Nordkorea för att göra. Det går inte att rättfärdiga den censur som försöker påtvingas de som söker öppenhet, när materialet som släpps via wikin påvisar att behovet finns. Här måste även en samlad media ta sitt ansvar, för yttrande friheten och tryckfriheten. Det kan vara de rikstäckande och internationella media nästa gång, det ska tystas ned. De är på inget sätt immuna om de skulle tro det, om vad nu som pågår tillsåts att göra det.

Det är vårat gemensamma ansvar, både som medborgare i en demokrati. Som det är vårat ansvar som publicister, bloggare och traditionell media. Det är ett ansvar vi alla har och delar, journalister och andra som vågar och kan yttra sig. Vi kan inte tysta stå vid sidan och låta oss tystas ned, ge vårat tysta samtycke över vad som pågår i vår närhe och i vår omvärld. Demokratier även de ska tystas ned, de ska stå där med en hjälpande hand när det sker.

Men det fortgår inte ohört, det är en ny spegel var fjärde minut [cabelgate]. Det visar styrkan i både internet som verktyg och förmedlare av information, men även styrkan i det motstånd som finns. Jens Holm (V), vill ha en sanningskommison, det räcker inte längre med enbart en utredning i Konstitutionsutskottet. Marcin de Kaminski [SvTDebatt] den välkände nätforskaren, tycker att det nu är bra att nationer bekänner sin färg med att de försöker stänga WikiLeaks, det visar hur känsligt och hur påtaglig faran är för vår demokrati, för oss som medborgare. Det blir vi som medborgare vilka kommer att få betala vad det kostar, för att sätta stopp för de som vill öppenhet. Vi kommer vi att få betala med den minskade öppenheten och den minskade demokrati och rättssäkerhet [Charta 2008] [Liberaldemokraterna], det kommer att blir fråga om.

Torbjörn Jerlerup, Amanda Brihed, Liberaldemokraterna, Olof Bjarnason, gothbarbie's blog, Nemocrati.

Intressant.

söndag 5 december 2010

Kalla det för vad det är, en öppen jakt på demokratin

En rad med helt eniga demokratier i västvärlden, instämmer i lovropen på en jakt av våra demokratiska värderingar [DN]. Våra respektive regeringar här i väst är nu så förblindade av sitt maktrus, de kan nu göra vad som helst. Det är de som besitter lagstiftningsmakten och makten över maktmedlen. Polis, militär och andra myndigheter. Med deras hjälp styr de oss, med de nya metoder som redan har införts och kommer att införas. För det är egentligen vad det är frågan om, att kunna styra till sin fördel. Så länge den kontrollen och styrningen finns håller vi oss på mattan, ifrågasätter på inget vis de skeenden som föreligger i vårat samhälle. Vi ifrågasätter inte. Huvudsaken är att bara vi får en godtagbar lön, mat på bordet och tak över huvudet. Det är själva essensen i dags Sverige, låt dig tystas ned så får du. Säga vad du tycker, stå för det och göra något? Absolut inte! Det tillhör inte det svenska folkhemsidealet, så sitt ned i båten, blunda och håll käften.

Det är en utveckling vi måste se till att förhindra och det måste vi göra tillsammans, annars går det inte vägen. Det har nu gått så långt, att företag utpressas som av gangsters för att stoppa de oönskade [Guardian].
Det är ingen idé att låtsas längre, det behövs både mer och bättre belysning av samhället. Det är en av de positiva saker historien med Wikileaks lär oss, det är inte det att informationen inte har funnits tilgänglig, det har den. Men inte helt enkel att få tag på, när det vanligen inte har varit medialt. Det har mer varit som ett bakgrundsbrus, det bara finns där. Nu har det blivit till en dånande storm, som inte går att missa. Det är nog för första gången som det blir offentligt uppmärksammat, den faktiska kraft som det är. När den bredare allmenheten får tillgång till det , vad som försökes att döljas. Då blir det till ett sprängstoff, på samma sätt som i historien om Kjesarens nya kläder. Det är som att dra ned brallorna och där står dom, våra offentliga företrädare med baken i vädret och leker cyckelställ åt andra. Det är vad vi nu ska ha i åtanke, när vi ser dom i talarstolar och talar allvar till oss.

Vad de har ängnat sig åt, är inte bättre än på vilket logement eller i ett personalrum. Det är detsamma men oändligt mycket farligare, det sker mellan parter där det kan uppstå skador av en magnitud, som har möjlighet att skapa världskrig. De leker med sådant de inte ska göra, så som små barn plägar göra. Saknas det en riktig erfarenhet av det riktiga livet, som vi som tillhör verkligheten där ute. Det är följden av den broilerpolitik som varit det gångbara, i de politiska partierna. En segregering från det övriga samhället i en "Gated Community". Det är en politik med konsekvenser som måste öppnas upp och starta något nytt, där det redan befintliga är den grund och den utgångspunkt vi har.

En av de utgångspunkter vi har, är att se till att Wikileaks nu kan hållas vid liv. Tycka vad man vill om Wikileaks som sådant, men ytterst är det en fråga om vår yttrandefrihet och frihet till informatrion. Det är någat av de viktigaste fundamenta som utgör en demokrati, att kunna säga vad man vill och få den informationen, att någon har yttrat sig i någon fråga och i andra frågor. Det kan vi inte ge avkall på och Wikileaks, visar på de brister vi har. Det är brister med mycket svåra konsekvenser, här en artikel om kriget mot narkotikan i Mexiko: [U.S. Aided Mexican Drug War, With Frustration]

Det angår oss alla hur vår framtid nu skapas,  där vi inom Liberaldemokraterna gör vad vi kan: [Liberaldemokraterna (L) stöder Wikileaks och Reportrar utan gränser!].

"Journalists from more than 60 countries join in support for WikiLeaks

"Journalists and people from other professions from every region of the world joined together to support the whistle-blowing organization Wikileaks and its founder Julian Assange who, they say, have provided an extraordinary resource for journalists around the world and made "an outstanding contribution to transparency and accountability on the Afghanistan and Iraq Wars". The journalists organizing this effort continue to support Wikileaks and Assange after the latest release of U.S. State Department documents.


Det vore inte helt förmätet att fodra detsamma, från oss själva här hemma.

Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, SvD, Rosemari Södergren, Nils Joel, Sugbloggen.

 Intressant.

lördag 4 december 2010

Det krävs en bättre debatt, över betydelsen med Wikileaks

Wikileaks frågan har kommit att föra demokratin och yttrandefriheten, de mycket viktiga frågorna till sin spets. USA och andra nationer jagar både Wikileaks och Julian Assange, det till vilket pris som helst tydligen. Det säger något om den tid vi lever i, där risken från vår egen statsapparat är betydligt större än den från olika terroristgrupper. Dessutom en terrorism som det var vi som uppfann, under det kalla kriget efter ww2. Vi bara trodde att det tog slut, när Berlinmuren och det gamla Sovjet föll samman. Så blev det dock inte, det var enbart en ny era som startades. Den nya eran är föga bättre än den gamla, kanske även så i mångt och mycket betydligt värre. Förr var det synnerligen klart och tydligt, med två block på var sin sida. Öst och Väst stod emot varandra, nu är det inte Öst mot Väst. Det är den egna nationen, mot den egna befolkningen och de rättigheter vi söger oss stå för, mänskliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet och demokrati.

Nu säger våra nationer, att de mänskliga fri- och rättigheterna måste begränsas och likaså yttrandefriheten. Våra rättigheter är kanske inte så bra som vi tror att de är. Mårten Schultz ifrågasätter det faktiska lagskydd vi har i tidskriften Svensk Tidskrift.

"Yttrandefriheten i Sverige har starka och stolta traditioner, brukar det sägas. Problemet är dock att historieskrivningen inte stämmer. I vissa avseenden har vi inte alls ett starkt yttrandefrihetsskydd i svensk rätt. Tvärtom. Det skriver Mårten Schultz."

Tydligen är det inte så bra som det evinnerligen sägs att det är, vilket vi måste sätta in i spelet runt Wikileaks och cabelgate som den senaste affären, har kommit att kallas. Det är information som har läckt, från det superhemliga militära nätet SIPRNET. Nätverket som sammanbinder, USA:s ambassader och de centrala administarativa organen i USA:s administration och underrättelsetjänster även så. Våra mänskliga fri- och rättigheter sätts här på undantag även från svenskt håll, när vi är mycket välinkorporerade i både NATO och USA:s politik [doc 1],[doc 2],[doc 3]. Det har vi varit under rätt lång tid, under ett flertal regeringar av olika kulörer, inklusive den nuvarande. Utrikesminister Carl Bildt (M) [PT] är en av förespråkarna för den nya censuren, ett direkt ord från regeringen och statsmakten, att vi ska vara tysta och bli vid vår läst. Verklighetens folk så som regeringen Rheinfeldt ser det, små snälla lydiga varelser utan några särintressen. Dessa förhatliga särintressen som inte skulle föreligga och tas någon hänsyn till. Det var ord av vår vår statsminister under talet i Almedalen, de kunde inte tolkas på något annat vis.


Tyvär är den rådande oppositionen i riksdagen, helt borta från banan i detta nu. De hade till att börja, ingen politik inför valet. Nu visar det sig att vad de hade, var enbart smutskastning och det kanske med hjälp av USA och deras ambassad i Stockholm. Information som kommit Aftonbladet till känna, via siten Wikileaks och deras läcka av information. Det talar inte väl för våra politiker och vad de i praktiken gör, eller inte gör (Anders Jallai). Det är sådan skit de nu vill dölja, genom att sencurera och stoppa Wikileaks. Det är även ur det perspektivet vi måste åskådliggjöra den kommande internetsencuren, eller webbfilter som det kallas, med en föskönande omskrivning. För att ta ner pedofiler från nätet, det med en helt obevisad teknik och med en i bästa fall obetydlig rättssäkerhet (Lars-Erick). Det finns en hel del mer att säga, om vad det kan finnas för kopplingar mellan Sossar och USA-företrädare, kanske kan en del förhållanden ses i ett bättre ljus (Radsoft).


Det är viktigt att vi kan få information över vad som pågår runt om oss, direkt och i vår yttre omvärld. Det är en information som ska vara så fingranulerad vi bara kan få och osencurerad. Det är av yttersta vikt för vår demokrati och dess utveckling. Det får vi bara inte ge avkall på, inte för en sekund ska vi låta det ske. Vi ska kunna kräva det av media och över våra folkvalda, som över vår regering. De vill kunna granska oss i detalj, då ska vi kunna kräva det över dom och över företag [Ex]. Departement och myndigheter, ska kunna granskas på lika vilkor. Situationen i vår omvärld kräver det, när vi skickar ut soldater till en aktiv strid i Afghanistan. Vad som behövs är en upprensning, ett reningsbad av den svenska toppolitiken.


Intressant.

onsdag 1 december 2010

Wikileaks ska behandlas som en demokratifråga

Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.

"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."

Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.

Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.

Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.


Intressant.

måndag 29 november 2010

Massövervakning, masslagring och Wikileaks

Nu går det väll inte längre att påstå, att det finns något så dumt som ett rent mjöl i påsen? Eller hur Fredrik Rheinfeldt, Beatrice Ask och Johan Pehrson? Men vem trodde på det förutom ni, förmodligen ingen skulle jag tro. Nu har det inträffat, det som alla ni masshysteriska övervakare påstår inte ska inträffa. En massiv läcka av hemlig information, bland annat från Amerikanska ambasader. Rätt intressant läsning erbjuds nu, via världstäckande media. Så nu blir det inte lika kul längre, med massövervakning och masslagring av trafikdata. Nu finns sådan data tillgänglig via Wikileaks. Inte så förbaskat roligt att själv bli utsatt för vad de egna spionorganisationerna utsätter andra organisationer för, både här hemma och mera globalt. FRA, datalagringsdirektivet och Indect. Massövervakarnas Mecka för insamling av privat information, nu blev de kanske inte tagna på sängen. Men nu är informationen läckt och ute, den finns där för alla att ta del av om man så vill. Det är nog en rätt fin skadeglädje och det med all rätta, den glädjen är allas. Allas den delade glädje från de vilka har påpekat under åren, vad som har pågått och vad som fortfarande pågår.

Intressant.

Amanda Brihed.

söndag 28 november 2010

En förlorad rättighet till, upphovsrätten

Det är inte bara statsmaktens kontroll över våra internetanslutningar, som är av en avgörande betydelse. Det är även den makt privata aktörer, utövar och har över oss. Föga förvånande löper de privata intresserna, påfallande ofta in  i de statliga. Det utgör en en kombination som inte är allt för trevlig, är under på tok för dålig belysning och kontroll. Både de privata aktörerna som de statliga, måste på det bestämdaste sättas under en betydligt bättre kontroll. Kontrollen över de privata lobbyisterna och deras politiska kontakter, måste absolut belysas. Viljan till det ser dock mycket dålig ut, troligen tål det inte riktigt ett belysande dagsljus. Det har vi åsett både inom ACTA-förhandlingarna som när det kommer till olika domslut inom upphovsrätts frågor. Där har nu 70 sajter blivit stängda i USA, utan några föregående domstolsförhandlingar och domslut (Kulturbloggen). Det är troligen så framtiden ser ut även här hemma, när man studerar hur det egentligen ser ut. Inte allt för sällan drar de riktiga lurendrejare, för att låta påskina att vad de gör är baserat på fakta, här påvisat av Laura Agustín och Louise Persson.


Vare sig det är falska, äkta eller kraftigt friserad statistik över våra ökande ekonomiska och sociala klyftor, upphovsrätt och fildelning eller över sexköpslagen. Det blir svårt att lita på vad de säger och påstår, vi kan inte vara väl införstådda med vad som påstås. När det inte bara kan vara ett synnerligen undermåligt material, det kan även vara rena falsarier [newsmill] som ligger bakom presentationen. En presentation som sedan ska ligga till grund, för ett kommande lagförslag. Det borde inte få förekomma, men tyvärr gör det det på tok för ofta. Det gäller således att vara vaksam vid all läsning, av så kallade statliga studier och lagförslag. Vilket jag har givit ett par exempel på, men det finns förvisso mer att påvisa. Men här vilar det även mycket på de som faktiskt sitter i en sådan position, att vad de gör och säger kan fälla en vagörande roll för utgången. Det är något vilket de gör tillsynes på tok för sällan, nu senast en myndighet hade något bra att komma med var Socialstyrelsen, när de belyste transpersoners situation i Sverige. Så ja vi har mycket att arbeta på för att styra rätt, det med mycket lite hjälp och svängutrymme. Men det är en nödvändighet för det demokratiska samhället, med en livskraftig opposition. Faller den ifrån och inte utgör den ballanserande kraften, mot regeringen blir det svårt. Oppositionen av idag har slutat med att opponera och är något mer av en ren förhandlingspartner, därmed fins det ingen ballanserande förmåga mellan parterna.

Det gäller här att gå vidare, påvisa vad som är korrekta fakta och inte. Det är inte poppulärt men en nödvändighet, där det även går att hämta korrekt information om vad som pågår från våra grannländer. När det är sådana brister här hemma och fakta undanhålls.

"For det første vet vi fra lekkede arbeidsdokumenter, at den evalueringen av direktivet som EU-kommisjonen skulle ha publisert i september, ikke kan dokumentere de ønskede kriminalitetsbekjempende effekter. Publiseringen har derfor allerede blitt utsatt en gang (til desember) og ble nylig ytterligere utsatt til mars 2011."

Det här gäller datalagringslagen, men det finns annat som jag tagit upp i artikeln. Som i mångt och mycket påvisar, att det behövs ett både bättre och öppnare klimat inom politiken och en betydlig bättre media. Myndigheter måste mer fungera som som de oberoende myndigheter, som det var tanken att de skulle vara men inte är. Det är något vilket måste bli en kommande politisk förändring, myndigheterna måste återfå sitt faktiska oberoende från regeringen. Men här måste givetvis myndigheterna själva våga stå på sig och inte vara så flata, låta sig köras över i sin myndighetsutövning. En svår fråga är om det faktiskt är ett riktigt myndighetsbeslut, eller ett politiskt direktiv uppifrån. Som det var 2006 av dåvarande justiteminister Bodström, i samband med den första razzian av TPB.

Det finns mycket som behöver förbättras och förändras, eller helt göras om från grunden och upp. Det är mycket inför valet 2014, den debatten har redan dragit igång. Här ligger nu (L)iberaldemokraterna redan i startgroparna, trotts den korta tid vi funnits.

Intressant.

Det är inte värt priset av vår demokrati

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras. 
 Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.
Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.


Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.

fredag 26 november 2010

Den oberoende myndigheten domstolen

Meningen med de oberoende myndigheterna, är att de ska vara just oberoende från den politiska makten. Det ska vara en maktdelning, för att garantera en rättssäkerhet i samhället. Oberoendet förstår vi hur det egentligen fungerar, i den senaste domen från Svea Hovrätt [DN]. Rosemari på Kulturbloggen beskriver väl, hur detta oberoende fungerar i realiteten. Det oberoendet finns helt enkelt inte och är inkonsekvent, döms en för tekniska lösningar måste även andra göra det. SAAB, Volvo och även andra med tekniska lösningar som kan användas vid diverse kriminella verksamheter. En SAAB eller Volvo kan användas för flykt efter ett bankrån, inte bara kan de har använts för ett sådant syfte. Följdaktligen kan allt som möjligen kan användas, för annat än det ursprungliga syftet med den tekniska lösningen medföra fällande dommar om de används för att begå brott. Bilar kan även användas för att transportera piratkopior av böcker, filmer och andra upphovsskyddade verk. Ägarna av SAAB och Volvo är därmed skydldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång, det är vad dommen i praktiken borde medföra.

Hur tokigt kan det inte bli, när maktdelningen och oberoendet tillåts sättas på undantag. En politisk hänsyn tas från en oberoende myndighet, till det politiska spelet bakom de lyckta dörrarna. Herrarna från upphovsindustrin, mäktiga herrar på andra sidan av Atlanten som egentligen inte lidit några förluster. Det finns inga faktiska förlustsifror, det är obevisade påståenden om förluster. Ska inte svenska domstolar döma på en evidensbas, fakta? Var finns de egentliga bevisen?

Domslutet i sig är inte förvånande, det var sedan länge förväntat. Det vet vi sedan det första tillslaget, under den dåvarande justitieministern Bodström (S). Så vi kan inte förvänta oss något bättre under Tant Gredelins- Beatrice Asks (M), alldeles förträffliga ledning av justitiedepartementet. Här förs en rättspolitik, som inte står den medeltida rättspolitiken långt efter. Men vi får vad vi förtjänar, när vi ser till att fel personer hamnar på fel poster och finner detta gott. De folkvalda gör vad de blir tillsagda att göra, av en industri som har tagit sig den rätten och har tagit makten över politiken. Rättspolitiken lämnar här remi, eller snarare en läggmatch och ger upp frivilligt. Det är något vi alla kommer att få betala dyrt för, hur dyrt vet ingen ännu. Ingen här hemma vet ju vad slutet på en demokrati kostar, men dyrbart kommer det bli.

Det är långt ifrån axeptabelt, när något som detta tillåts ske. Taffsas det för hårt på rättssäkerheten och på rätten till en säker bedömning, urholkas de grundvalar som utgör ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Med lag och rätt ska ett land drivas, inte som det nu ser ut. Oturligt nog så tystnar inte debatten, den har bara startat. Politiska domslut ska bara inte få föreligga, för ett politiskt domslut är det. Vilket framgår av domslutet i sig (Michael Gajditza).

"Fördelen med domen är att den inte kräver mycket analys utan den är genom ovanstående skrivningar glasklart politisk."

I och med denna dom, är numera Hovrätten en politisk domstol. Något annat ska vi absolut inte tro, för det är just vad det är. Vi har fortfarande kvar vår yttrandefrihet, det är lika bra att använda den medans det går. Har väl de första stegen tagits, blir det svårt att backa. Mer vill gärna ha ännu mer och nu har de just fått.

Intressant.

Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.

söndag 21 november 2010

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.

fredag 19 november 2010

Minareter och rondellhundar

Liberaldemokraterna börjar ta fart, hemsidan ser riktigt låvande ut nu. En av dagens höjdare, är givetvis den vi fick publiceradSVT-Debatt. Det är fler vilka kritiserar både det svenska lagrådet och den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet som sådant (Jon Wessel-Aas). Datalagringsdirektivet går mot artikel 8 i EU-konvensionen, som Sverige har undertecknat. Enligt lagrådet antar vi direktivet, för att harmonisera lagrummet med det övriga EU. Men tydligen gäller inte EU-konvensonens artikel 8, när det verkligen gäller. Det kan enbart vara efter påtryckningar från regeringen, av vilka andra själ skulle det vara?

Regringens politik ser ut att ta stopp, när det enbart var tagen retorik från Sossarna inför valet. Det tog inte lång tid för de rätta batongerna, att visa framfötterna. Det är en av anledningarna, till att Camilla Lindberg lämnar Folkpartiet. I brist på liberaler i partiet. Liberaldemokraterna kan därmed bli det ända riktigt liberala partiet i Sverige, fast det är en bra bit kvar dit. Vi har trotts allt bara startart uppbyggnaden, av det som ska bli ett nytt parti. Men med de grunförutsättningar som finns, ser det ut att gå vägen. Det finns gott om erfaret folk, från tidigare insattser. Det är dels folk från Svart Måndags ledning, dels folk från Liberatis ledning, samt med kreativa personer från Piratpartiet. Det vi som nu utgör grundargruppen.

Det är en stor uppgift, att ro i land. Det kommer att ta tid, men det går så sakteliga frammåt. Vi har fått igång skrivandet av debattartiklar, bloggandet tar bra fart och vi visar vart vi står. Vi är liberaler, det behöver knappast sägas. Även om det kan råda en viss förvirring, när flertalet förknippar liberalism med Folkpartiet. Folkpartiet borde snarast döpas om, till "Folkpartiet Batongerna" som det mer passande epitetet. Liberalismen där lyser klart med sin frånvaro, det är snarare någon form av högerpopulism med kravretorik. Folkpartiet är nog historia, Liberaldemokraterna dess framtid.

Vi varken vill eller ska backa från det koncept vi bygger, det kan vara svårsmält men det lönar sig i längden. Där av den något provocerande rubriken, men det ska platsa personer och individer från verkligheten. En organisation består av de människor som utgör den, det är de mänskliga kvalitéerna vi vill ha och söker efter. Det är människan, individen som ska vara i centrum. Med alla de fel och brister, som finns hos olika personer. Ingen är felfri med ett helt rent mjöl påsen, om det hade funnits ett rent mjöl vill säga. Vår framtoning sticker säkert i en del bigotters ögon, det får vi räkna och leva med. Ärlighet varar här längst, det är vad vi satsar på. Hur det egentligen ser ut och ter sig i det samhälle vi alla lever i, är vår utgångspunkt och ska vara det. Verklighetens problem kan enbart lösas, med en verklighetsförankring i politiken. Partier och politik är till för att lösa gemensamma problem, inte skapa nya.

Problemlösning inte en cementering av de ålderstigna strukturerna, med ett vidmaktållande av de gamla partipolitruckerna och betongbakarna. Vi satsar på att inte bygga in dessa strukturella problem, vilket skapar en mer funktionell och platt hierarki. Det i sin tur medför mer utrymme för den enskilde medlemmen, till att ta en mer aktiv roll i det strukturarbete, vi håller på att genomföra. Även om det kan te sig förvirrande för en utomstående, är det enbart en kreativ och positiv arbetsmiljö. Det mesta går glidningsfritt och betydligt snabare, än vad man först kan tro.

Inressant.

Datalagring eller inte datalagring, det är frågan


Jag Amanda Brihed och Torbjörn Jerlerup, skriver om datalagringsdirektivet på SVT-Debatt idag. Vad det innebär är något att ta med sig, när det här är nutid, idag.
Inte under den häxjakt på kommunister och homosexuella, under McCarthy i USA. Svenska IB-affären (KSI), Hans Holmér som jagade kurder och satte folk i kommunarrest med rykten som bevis. Tillslaget och misstankarna mot palestinerna i Göteborg tidigare i höst, är enbart det senaste i raden av ingrepp.

Ett uppsnappat telefonsamtal, ett felaktigt ordval. Misstag har begåtts förr, ska vi begå dessa igen?

Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras, och i en sådan massiv omfattning. Historien riskerar nu att gå igen, såg vi det inträffa i Göteborg? Men under nya förutsättningar. Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask (M), vår justitieminister den till skyarna, det gudasända lagsystemet och tekniken. Tyska polisen- BKA och Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, tysklandas justitieminister säger nej.
Det är den nya datalagringslagen, lagring av personuppgifter, bankomatuttag resor med lokaltrafiken och krogbesök.

När vi talar om datalagringslagen är det idag i nutid, det inträffade inte i forna östblocket eller i nazityskland. Häxjakt pågick här, en västerländsk demokrati med pressfrihet och yttrandefrihet.

Det var en lag tänkt att i proaktivt syfte, förebygga grov brottslighet och terrorism, men där all information om oss lagras. Skyldig som oskyldig och det i sig är ett mycket stort problem. Tänk på Romernas situation, nere på kontineneten, eller hur det ter sig i Iran. Detsamma kan även inträffa här, tänk på vår kristallnat 1948 i Jönköping, då var det resande. Med nya lagar och med de förändringar av svensk grundlag, som nu sker. Militär trupp KAN komma att sättas in mot civila svenskar, om det vill sig riktigt illa.
Riktigt illa är det när vi alla är misstänkta, våra uppgifter ska sparas, man kan ju aldrig veta vilka som konspirerar och med vem, blotta misstanken gör att man kan hamna under luppen, associerad skuld är legio inte ett undantag. Det ligger i sakens natur, det är riskerna med datalagringen. Det är enkelt att se hur situationen spårar ur och liknande händelser som de på 50, 60, 80-talet och 2010 kan återuppstå.

Med direktivet blir det lättare att se våra beteendemönster, vilka samband föreligger mellan olika personer, våra rellationer till andra personer, vilka som befinner sig på samma ställe vid samma tidpunkt. För att bevisa det sker en registrering av vem kontaktar vem, när, var och hur. Man ska nu lagra sådana uppgifter om alla svenskar, våra digitala fotspår. De ska få användas av polisen, även vid ringa brott.

Positioneringar, connected dots, fakta som var för sig egentligen betyder absolut inget, sades måla upp en konspiration när den informationen sattes ihop. Och så fel det blev då och återigen kan bli nu.

Liberaldemokraterna går emot datalagringen. Vi har lärt av historien och av nutiden, vad som kan hända i fredliga demokratier som Sverige och USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen för att inse, datalagringsdirektivet är fel och inget vi behöver. 


Stulen bloggvägg:

Mer paranoia, kontroll, statlig omtänksamhet, spioneri, tokigheter och övervakning: