torsdag 24 november 2011

Sverige och affärsmoral i mellanöstern


Är det enbart i Syrien det är möjligt, att spåra mobiltelefoner via Ericsons system? [SVT] Givetvis är det en självklarhet, att det även ska kunna gå att göra detsamma här hemma. Vi har redan lagar för att så ska kunna vara fallet, det ska vara möjligt enligt lag att logga och spåra enskilda personer via deras telefoner. Dessa lagar ska dessutom utökas med mer loggning och med en så kallad positionering, det så kallade datalagringsdirektivet. Där i enlighet med den lagen ska just sådan information lagras i ett förebyggande (proaktivt) syfte. Det ska vara fullt möjligt att spåra alla alltid, veta vad vi gör och har gjort. Det finns således absolut inget som skiljer möjligheterna i Syrien och vad de gör, från vad våra egna myndigheter skulle kunna göra här hemma. Det gäller dels polismyndigheten men även den paramilitära myndigheten FRA ( Försvarets Radioanstalt), FRA är redan inkopplade på våra kabelnät där även mobiltelefoni passerar via kabel mellan olika stationer (noder). Nu är tanken där hos den nya polisen, nu ska även  polisen kunna använda sådan information och teknik.

Det är teknik som öppnar upp sig för ett allvarligt missbruk, i synnerhet om det finns ett lagstöd för det. Sedan tidigare vet vi att det redan har inträffat inom Europa, då i Polen. Vilket jag redan har beskrivit i NR-bloggen tidigare iår. Det är svårt att ta till sig, att Sverige faktiskt öppnar upp sig för sådant.
Men belyser man den svenska staten lite mer noga, ser man rätt snart att det troligen stämmer. Statsmakten kommer att missbruka den här typen av system, när vi dels säljerdessa till diktaturer som Syrien och Bahrain. Men även kan tänkas ha missbrukat sådant tidigare, vilket vissa incidenter i Göteborg kan indikera på.

Sverige har redan sedan gammalt en rad affärer i området, vi kanske minns Boforsaffären? Där Sverige smugglade vapen till samma länder, som vi nu säljer helt öppettill.

Vapentillverkaren Bofors anklagades för att sälja robotsystemet RBS-70 via Singapore till Dubai och Bahrain. Dessa länder var inte godkända av svenska staten för vapenaffärer.” (1984)


De länder i området som vi exporterar vapen och övervakningsutrustning till, är lagda åt att använda övervåld och även tortyr. Vilket vi även har påvisat när det drabbat svenska medborgare i Bahrain. För att åskådliggöra vad tortyr är, finns en video från Afghanistan 2009:



Sverige är inte ett land som drar sig för något, så bara det borde vara ett varningstecken. FN har fällt oss 18 gånger för brott mot tortyrkonvensionen, när vi utvisar personer till områden i konflikt eller inre oroligheter.

Frida Johansson Metso (Flyktingbloggen):

Sverige är det land som dömts flest gånger av FN:s tortyrkommitté, CAT, för att vi velat utvisa personer som löper överhängande risk för tortyr om de skickas tillbaka. I somras kom ytterligare tre domar - Sverige har nu fällts 18 gånger. Det gör oss förtjänta av en mycket skamlig förstaplats på prispallen och en mycket tung guldmedalj att bära.

söndag 23 oktober 2011

Occupy Stockholm

Det skulle ha blivit manifestationernas manifestation, men blev till något annat. Enligt polisen deltog ca: 200 personer på Sergelstorg, i stockholmsmanifestationen mot de globala orättvisorna.

Det är inte helt enkelt att arrangera demonstrationer i Sverige. Vi är i avsaknad av den typen av partioberoende traditioner, där gräsrötter och medborgare tar iniativet. Vilket har varit den överskridande symboliken för hela occupyrörelsen. Den saknades även här och blev till mer av ett hopkok av partiidéologisk karaktär, vilket är ett något mindre lyckat förfarande. Det samlar inte sympatisörer från samtliga kategorier och organisationer ur det svenska samhället, för ett bredare samarbete runt dessa breda samhällsfrågor. Ska det lyckas måste linjen hållas från ursprunget i den arabiska våren, via Syntagma i Grekland till Stockholm och även andra städer. Eller i Italien med Rom i centrum.


Vi är inte vana vid aktioner av medborgarkaraktär och att stå för det, när vi hellre vill ha en varm säng och kunna gå till jobbet på måndag morgon. Inte sitta ute på en kall och öde gata i oktober, där egentligen ingen bryr sig över vad du gör.


Lika lite kan symboliken bakom Anonymous förstås, ute i det bredare svenska samhället. Här blir det enbart till en ball grej för ett fåtal, utan den djupare andemeningen  bakom. Med sitt ursprung ur hackerrörelsen och dess ideologi. Den misslyckade brittiske 1600-tals revolutionären Guy Fawkes, med den antika anonyma, ansiktslösa romerska legionen. Allt i en moderniserad internettappning, med filmen V för vendetta.

Ska det lyckas måste vad som varit komma till heders och fullföljas, det går inte att ge avkall på de principerna. Det positiva måste lyftas fram, det är inte ett projekt för någon enskild entitet och eventuell politisk riktning. Det är gräsrotsaktionen som är det positiva, tar klivet framåt mot de riktiga förändringarna som måste till.



Skillnaderna blir snabbt uppenbara vid en gämförelse mellan aktionen i Stockholm, med den samtida spanska som presenteras i videon. I Spanien vet man vad det är frågan om och är villiga att korrigera vad som är fel, lösningen är inte att skapa nya. Det gäller att hålla på den traditon som finns, när det gäller och kommer till svensk nätaktivism. Som när MRN Svart Måndag drog igång Hoppets demonstration, mot FRA-lagen 2008. Det medförde förändringar och ställningstaganden, där vi fortfarande ser återverkningarna.
Den kommer att gå till historien som den vattendelare, vilken skapade den svenska nätaktivismen, ett nytt parti med Piratpartiet och den nya svenska frihetsrörelsen.



Johan Norberg, Hoppets demonstration Sergelstorg 2008

Det samma gäller FnF, Freedom Not Fear. Här en video med Ali Esbati (V), som en av huvudtalarna vid FnF 2010.



Det är vid tillfällen som vid Hoppets demonstration, Humlegårdsmanifestationen mot Stockholmsprogrammet och vid Freedom Not Fear. Det sker vid liknande samlande och breda manifestationer. Lösningar sker över gränserna där resultat uppnås under samförstånd, det är ingen som äger frågan. Det ger det parlamentariska trycket med de parlamentariska återverkningar vi önskar, då får även vi den svenska våren.

lördag 8 oktober 2011

15M: Marcha Bruselas. Marchen till Bryssel

Det startade med den arabiska våren, sättet att arbeta för att åstadkomma förändring fortsatte till Syntagma i Grekland, Madrid och nu till Bryssel. Protesterna mot de system vilka har orsakat de nuvarande ekonomiska problemen, exporterades till USA och kallas occupywallstret och så fortsätter det. Mediabevakningen är dock inte vad den borde vara, det är synd, när den bredare allmänheten absolut behöver veta vad som pågår utanför den egna ankdammen Sverige.

I Bryssel tar man det med ro, de saknar en regering som kan ställa till med problem.

" In Belgium, the crisis hasn’t yet made a real impact. Some of the Belgians I spoke say that this is in part thanks to the fact that they don’t have a government. Drastic measures cannot be taken by a provisional government, so deep cuts were not made until now. Life goes on here, banks are falling, but as long as people don’t feel it in their pocket, they don’t really care. They look at our protest as something picturesque. They are sympathetic towards us, but they’re not yet worried about themselves."



Om inte annat är det rätt talande, flertalet undviker att göra det som borde göras. Men gjordes kanske rätt på Island [Sacsis]. Island var det land som gick bankrutt, det har alla tydligen glömt bort. Island har nu repat sig betydligt och på kuppen ser det som om de lyckats återställa det demokratiska samhället.

"In the March 2010 referendum, 93% voted against repayment of the debt.  The IMF immediately froze its loan.  But the revolution (though not televised in the United States), would not be intimidated. With the support of a furious citizenry, the government launched civil and penal investigations into those responsible for the financial crisis.  Interpol put out an international arrest warrant for the ex-president of Kaupthing, Sigurdur Einarsson, as the other bankers implicated in the crash fled the country."

Det råder en talande tystnad över hela Europa, i USA och på andra ställen världen över. Vad Island har åstadkommit så här långt, är ju inte på det vis och det sätt det får vara. Det är ju inte sådana metoder som lärs ut till ekonomer och andra experter på området. Det är inte vad våra egna regeringar från sina höga talarstolar, och inifrån TVstudion talar om för oss. Där de förmanar och stramt talar till oss medborgare, samt till andra nationer att göra rätt för sig. Det bara ska vara ett fundamentalt stålbad mot den egna befolkningen, betala tillbaka till de som har orsakat krisen. Kommer vi att se detsamma här, som på Syntagma eller i New York? När och om protesterna når hit, kommer reaktionerna att bli som på den här bilden från Grekland?


Det är den grekiske fotojournalisten Tatiana Bolari, som åker på truten av Grekisk kravallpolis.

Intressant.




onsdag 14 september 2011

Brott mot mänskliga rättigheter i Bahrain

De skildringar och bilder vilka har kommit oss till dels, leder osvikligt åt ett håll. Brott mot mänskliga rättigheter, krigsbrott och kraftigt övervåld mot civila. Vi som tar del av materialet, ett orginalmaterial från motståndsgrupper inom Bahrain. De lever således farligt, kanske även på lånad tid. Så inga namn kommer att figurera i texten, om det kan äventyra deras integritet och säkerhet. En del sitter redan fängslade och torteras, vilket vi har publicerat på SVT-Debatt [Forts] Eva-Britt Svensson (V) har sedan tidigare varit engagerad i fallet, och tror inte på den tysta diplomatin. Den tysta diplomatin kommer där snarare att förhindra en mänsklig och rättvis utgång, med ett inte helt otänkbart försvinnande av personen. Troligen till en plats i ett omärkt dike någon stans. Det är vad vi försöker förhindra, en sådan tragisk utgång för personen. Det är dock enbart en del av bilderna vi får ut från Bahrain, det finns mer än bevis för att det är krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår.


Det är inte helt lätt, att ta till sig ett sådant material. Oskyldiga och obeväpnade civila som trampas ned, av en tungt beväpnad militär. Det sägs från våra källor på plats och nedifrån på från gatan, att det är legosoldater som står för brotten. Ingen Bahrainier, vare sig Sunni eller Shi'iter skulle gå med på och ställa upp på de brutaliteter som föreligger mot den egna befolkningen.


Det är som svensk kanske svårt att inse den magnitud på våldet, som råder i Bahrain. Men vi måste kunna ta det åt och till oss. Annars vore vi inte mänskliga, utan enbart lydiga medborgare utan ryggrad. Där vi lydigt sitter ned i båten och håller käften. Kan Barahanierna göra det med sina nakna obeväpnade kroppar, kan vi göra det här hemma. I säkerhet med våra ord och handlingar. Hur ska vi stillatigandes kunna ta del av deras plåga och vånda, utan att kunna känna av den och med dom i Bahrain?

Det som nu pågår i Bahrain, måste vi på det bestämdaste ta avstånd från. Det är ett krav vi både kan och ska ställa på våra beslutsfattare i riksdag och regering. Inte minst på de från UD, som har ett direkt ansvar för den svenska medborgare som finns där och som torteras av myndigheterna.
Det är en enorm flathet från UD:s sida, att de inte är mer aktiva och tar sin roll på allvar, det är ingen lek. Det är människors liv och lem som står på spel. Föga förvånande är regeringen Reinfeldt tyst, det är den allt som oftast när det är allvar. Det vet vi mer än väl vid det här laget. En statsminister som föredrar att vara frånvarande, för att slippa obehagliga frågor. Slippa ta ansvar för sitt arbete som statsminister, ett ansvar han borde ta på det största allvar. Inte smita undan när det väl gäller.

Intressant.

fredag 19 augusti 2011

Med upploppen i England, ska vi inte glöma Egypten den 27 januari

När de Egyptiska myndigheterna såg till att deras internet stängdes ned, i samband med de demonstrationerna [Paf]. Eller upplopp och omstörtande verksamhet, som de Egyptiska företrädarna föredrog att uttryckte det. Då var det demokrati att se till att hålla kablar intakta och nätverken öppna. När det nu gäller vår egen bakgård inom de så kallade demokratiska nationerna, Då kallas det för kriminella handlingar och inte en demokratisk yttring. då blir det omgånde helt ok att stänga ned nätverk och privatpersoners kommunikation, att förhindra och stoppa kommunikation mellan helt oskyldiga och utan eftertanke på vilka konsekvenser det kan medföra. Det synes även vara stilen, att göra det i ett proaktivt syfte. Det ska inte ens kunna gå att ringa inom ett sådant område, inte ens efter en akut hjälp kanske?
Det var vad de resande civilpersonerna drabbades av i San Fransisco, när Bart, systemoperatören stängde ned mobilnätet i samband med protester mot företaget. Anledningen är att Barts egna privatpoliser är inblandad i en dödsskjutning, därefter försök till en mörkläggning av vad som inträffat när personer började protestera. Händelserna runt och vad som egentligen inträffat försöker de nu att tysta ned, det hela ser ut att vara sanktionerat av den egna högsta ledningen. Det är Bart som bestämmer över både rätt och vad som är fel, de kan sätta sig över mänskliga fri- och rättigheter.

Går det att dra likheter med vad som inträffat i London och i andra städer i England? Det finns likheter på samma sätt som med Egypten och Tahrir, det är de protesterarande som ska tystas ned på ett och detsamma sättet. Vad som tidigare betraktades som en demokratisk rättighet och som en förutsättning för demokrati, blir nu till ett bekymmer för de styrande. På samma sätt som i just Egypten och på Tahrir, av den anledningen måste protesterna tystas ned och kallas för kriminella, på samma sätt som i Egypten och på Tahrir [The Guardian].

Vad värre är att den historia vi har, lägligen behagar glömmas bort. Det är inte fösa gången som det är upplopp [The Economist], [Belfast Telegraph], eller upplopp av sociala anledningar som det troligen är när det kommer till upplopen i England [Aftonbladet]. Sådan går inte att konsekvent skyffla under mattan, det ser vi nu under det som kallas för "The Arab Spring". Från Tunisien till Assads Syrien, alla umbäranden till trotts fortsätter protesterna. Trotts allt statsunderstött våld via både polisiära och militära styrkor, vägrar de olika ländernas befolkningar att ge upp. Lära av vår egen historia är något vilket vi måste göra, inte bör göra utan det är ett måste.





Lär vi inte av vad som har varit och vad som föreligger i vår samtid, vad som inträffat i arabländerna kan då mycket väl bli vår framtid. Den europeiska varianten av den arabiska våren, kallas för den "Europeiska revolutionen". Den startade på Syntagma i Grekland, i Milano på Puerta del Sol i Spanien, även i U.S.A finns det inre spänningar. Vi måste ta de händelserna på ett riktigt allvar, vi ska inte tillåta censur och statsövervakade nätverk. Det finns ingen anledning att tillåta floskler och menlösa ord som rent mjöl i påsen, få tillåtas formulera och omforma vår framtid [SvT-Debatt].

Intressant.

torsdag 11 augusti 2011

Brittiske premiärministern skapar en ny obehaglig praxis

Visserligen är den typen av uttalanden som Cameron gör, ingen nyhet i sig. I diktatorstyrda länder vill säga. Det är starka ord i parlamentet. Ord och meningar, där militär ska sättas in mot de egna medborgarna, internet och sociala media ska övervakas. Utifall, om det blir oroligheter som de sociala oroligheter som  har visat sig på den senaste tiden, ska det kunna gå att stänga av inom det området. Det är inte en fråga om att lösa de bakomliggande problem, som utgör den underliggande orsakerna. Det är de underliggande mycket svåra sociala problemställningarna, vilket Cameron helt och totalt vägrar att adressera. Siffror och statistiken finns, de finns öppet tillgängliga och visar klart och tydligt hur det egentligen står till.

London riot locations mapped over deprivation index

Det är ett "deprivation index". Det förklarar de bakomliggande förhållanden, förhållanden mellan rika och fattiga områden. Det är i de fattiga (röda), de områden där allt saknas och är utsatta för sociala nedskärningar som är värst drabbade av oroligheterna, inte i de rika och välmående (blå).

Vad den brittiske premiärministern Cameron talar om, är att betrakta som något oerhört ur en demokratisk mening för "vem behöver rättigheter när London brinner?". Lag och rätt ska sättas ur spel, alla ska hamna under övervakning. Ingen misstanke om brott ska föreligga, alla blir till presumtiva brottslingar. Riskerna är synnerligen stora och kunskapen om dessa risker synes vara försumbara, hos de som kallar sig för ledare. Bara tanken på att stänga ner internet och mobiltelefonnätet i en krissituation hissnar, det påminner mer om vad som utspelats i Egypten, Syrien, Bahrein eller i Libyen. Den arabiska våren, jasminerevolutionen hade sina startskott ur sådana beslut. Då ansågs det vara bra och positivt, riktigt demokratiskt. Nu ses det inte med blida ögon från de styrandes håll, de ser det som antidemokratiskt och som ett hot. Den mänskliga kommunikationen, blir till ett hot mot en rådande politik. Den politik som varit en bidragande orsak till det underliggande och utlösande revolterna. Det är politiken som ska skyddas, inte personer och deras omgivning (SvT-Debatt).

"I London har det i över ett halvår varit protest efter protest på grund av statens nedskärningar, höjda avgifter för studenter, mot arbetslöshet och fattigdom."

Det ska bli brottsligt med kommunikation, makthavarna och deras politik blir viktigare än befolkningen och deras behov. Det är inte tillfälliga politiska vindar som ska räknas. Det är befolkningen, deras behov som ska räknas.

Intressant.

tisdag 2 augusti 2011

Pridefestivalen i Stockholm, öppningsdagen

Stockholms pridefestival pågår nu som bäst, det finns mer att arbeta på när det gäller de mänskliga fri- och rättigheterna. Behovet av det föreligger fortfarande för HBT-personer, när det fortfarande utförs tvångssteriliseringar. Trotts att lagen från 1976, direkt förbjuder tvångssteriliseringar av människor, inte konstigt i sig med tanke på den historik som föreligger. Inte minst ur vår egen historia (1935-1975). Men för transpersoner är det ett lagkrav, ett tvång på en permanent sterilitet och på ett faktiskt fortplantningsförbud. Ett av de svenska riksdagspartierna, ett av partierna i Alliansen, Kristdemokraterna. Med Maria Larsson (kd) i spetsen förespråkar således nu KD efter rikstinget i år, en fortsatt tvångssterilisering av transpersoner. Det är ett förfarande som bryter mot inte bara den svenska regeringsformen, det bryter även mot Europakonvensionerna och mot FN-stadgarna för de mänskliga rättigheterna.

Dels har vi ett absolut förbud mot tvångssterilisering av människor, men samtidigt ett absolut krav att transpersoner ska tvångssteriliseras och förjudas all förmåga till barnalstring. Det rimmar inte med vare sig lag, etik och dessutom moral. Det är en uppdelning av det svenska folket i dels människor, men även i ickemänniskor, de där andra. Det är en människosyn från 1920,30-40-talet, inte 2011. Det är en politisk ideologi som får styra. Inte vetenskap, juridik och beprövad erfarenhet. Inte ens en medmänsklighet tillåts in i den trånga sfären av intollerans, mot mot en så pass utsatt grupp i samhället (Vanessa Lopez). I praktiken pekas den ut och särbehandlas, när de som borde skyddas av våra folkvalda i stället pekas ut som en abnormitet och abolission. En genetisk vidrighet som ska rensas ut, ut ur vår gemensamma rena svenska genpool.

Av den anledningen var årets öppningstalare, Thomas Beatie, mannen som blev gravid och födde barn. Ett av de viktigaste manifestationerna i årets pridefestival. Han blev bemött med ett översvallande mottagande, av hela den samlade publiken i Kungsträdgården. Han får alla bigotter i det svenska samhället, att skamset försvinna från arenan.


Det finns dock andra tongångarFörlåt för alla kränkande uttalanden” (svt-debatt)
Caroline Szyber (KD), Stockholms stad Erik Slottner (KD), Stockholms stad Magnus Kolsjö (KD), Stockholms län, Malin Appelgren (KD), Stockholms län.

Intressant.

fredag 29 juli 2011

Det är inte hatet som är problemet, det är politiken


Det är rätt många vilka undrar över hur och varför, det som inträffade i Oslo och på Utoya inräffade.
Sveriges statsminister Reinfeldt skriver idag på SvD brännpunkt, om det blinda hatet som han ser som orsaken. Det är inte det blinda hatets fel, det blinda hatet har inte den typen av välplanerat fokus och upprinnelse. Anders B. Breivik tog lång tid på sig, troligen i samklang med andra grupperingar i samhället med en likartad inställning och ideologi. Det är en blind ideologi och politik, som fokuserar det hatet. Det inträffade har den karaktären, den blinda lydnaden inför ideologi och den politiska dogmen. Vi kan även se det hos riksdagspartier, vi ser det i hur de betraktar sin omvärld. Inte så mycket som enskilda individer, mer som företrädare för partier och inte minst för statsmakten. Vi kan se det i den rådande tvångsmedelsretoriken, som kommer från centrala personer. Vi kan se det i lagar som stiftas, där syftet är synnerligen betänkligt och kan bilda en alldeles förträfflig grogrund för extrema ideologier och tankar. En samhällsstrategi som sätter kontrollen över den egna befolkningen i första rummet och därefter bestraffningen, man bryr sig inte ens om en morot för belöning.

Vi ser det rätt bra i lagsystem som FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen. Det sades att det var för vår säkerhet, de var till för att få tag på farliga individer och förhindra sådant som bomben i Stockholm förra året, förhindra sådant som det nu inträffade i Oslo och på Utoya. Vi kan se det i förra årets minst sagt tveksamma polisinbrytningar hos muslimer. Där ingen skyldig stod att finna annat än att de nu var muslimer, därmed var familjen extremister och terrorister. Barn kunde förhöras under pistolhot. Utredningen gav vid handen att vad som inträffat, det hade inte inträffat när ingen enskild polisman kunde åtalas för tjänstefel. De hade ju bara lytt order.

Det är i bruket, eller i missbruket av makt och lagsystem, som skapar extremism och extrema ideologier. Att kör på och köra över människor, är ingen bra idé.
Extremism och extrema ideologier, bemöter vi bäst med öppenhet och demokrati. Där har Jens Stoltenberg, Norges statsminister helt rätt, det är inte mer repression vi behöver. Det är mer av öppenhet och diskussion.
Det är enbart i en sådan öppen och fri anda, vi kan komma åt de grundläggande problemen. Vi gör det inte via mer hemlig övervakning av oss alla, en övervakning som egentligen inte fyller den funktion det sades. De är enbart till för att underhålla sig själva och inget annat, i ett perpetum mobile med andra liknande organisationer.
The FBI and Anders Breivik read the same books: [link]

 

FBI officials were also instructed, reveals the document that Muslims were simplefolk with seventh century ways.”
"Those antiquated ways, said the FBI, are “hard for westerners to understand.” Maybe that’s because there is a pretty big gap between cross-culture thought processes. At least that’s what the FBI was teaching.”The Arabic mind,” writes the FBI, is “swayed more by words than ideas and more by ideas than facts.”


Vi kan redan nu se reaktionerna mot det samhället, vi kan se det i Grekland på torget Zyntagma. Vi kan se det över stora delar av Europa, som en reaktion på den repressiva politik som förs.






Länkar: Dagbladet, HumanRightsService, DN, EUobserver, Irishtimes, Alla Huakbar, Document.no.
Intressant.

torsdag 28 juli 2011

Sociala medier och hur massakern i Norge ska behandlas


Det är alltid svårt att veta vad man ska säga, när det kommer till svåra tragiska situationer. I synnerhet när de kommer en närma, som det inträffade i Norge. Det kom på sätt och vis närmare, än den bomb som utlöstes i Stockholm förra året. Den var rent fysiskt närmare och tätt inpå, när jag och min flickvän var direkt i närheten. På väg till en fest i glada vänners lag, intet ont anandes om vad som inträffat förens efteråt egentligen. Vi visste inte heller hur sannspådda vi skulle bli, nu med Oslo och Utoya framför oss går det att se. Då 2010 skrev vi om det på Newsmill, nu den här gången skrev Amanda om det på SVTDebatt.

Det finns många aspekter, att ta ställning till. Ska hela bakgrundsmaterialet censureras och filtreras innan det når den bredare allmänheten kanske, så de inte tar skada av det?
Enligt min åsikt ska det inte få ske, det måste vara en öppenhet i publicering och debatt. Hur ska en bredare publik annars kunna ta del av vad som inträffat, förstå de bakomliggande orsakerna och hur allvarligt det faktiskt är.


 
Allvaret i det inträffade kan inte nog understrykas, inte bara Anders B. Breiviks politiska förklaring i ett över 1500 sidor långt dokument, videon gör det än mer påtagligt och understryker hur de extrema elementen fungerar och i vilka banor de resonerar. Vilket även fler tar upp och analyserar, då i anslutning till Sverigedemokraternas ideologi och metodik. Det är inget vi får glömma, när vi betraktar olika åskådningar och politiska riktningar. Alla är inte trevliga, men mycket av det går rakt förbi den traditionelle mediekonsumenten. Det är inget de behöver konfrontera, där de sitter och lever sina inrutade liv. Traditionell media borde kunna, men de gör det inte. De kunde ha belyst bättre, men gör det inte. Man måste ställa sig frågan varför, varför gör de som de gör?

Det har nu uppstått en klar rift, mellan traditionell media och den medborgardrivna. Den medborgardrivna tog mycket snabbt tag i och drog hela debatten och kunskapsletandet, runt vad som inträffat. Det var den medborgardriva som var de vilka tog fram och informerade, i denna stund tog nu de sociala medierna ledningen. Det kan ingen komma ifrån, även om få skulle medge detta fakta. Faktum är att det inte syns i den bredare samhällsdebatten, det där med sociala media och internet och vi som kan förstå att bruka rätt. Vi finns egentligen inte, vi utgör enbart de där. De där som numera egentligen utför jobbet, gör det utan att synas och höras för allmänheten.

Nu tror jag inte att det är en gångbar metod, med att undanhålla och filtrera. Inte när det finns intresse av att hålla blåslampan vid liv [Erik Laakso], under baken på extremister i samhället. När Sverigedemokraternas grundideologi om inte direkt uttalad idag, är där som en av orsakerna till vad som inträffar. Inte inträffat märk väl, när det är en pågånde process. Lika lite som det gick att dölja i längden, när ideologin är fientlig mot omvärlden och sticker skarpt ut, vid olika uttalanden inom grupperingen. Ideologin är uppenbart konfrontatorisk, medvetet provocerande mot de utpekade grupperna. Islamofob, homofob, transfob. Kraftigt provocerande och manipulativ mot omgivningen, för att öppna upp för det nya riket. Helt enligt Anders B. Breiviks teser, det går inte att dölja vargen i fårakläder i det långa loppet.
Intressant.

måndag 25 juli 2011

Terrorns Norge

Det är inte ofta det inträffar, terrorns ansikte visar sig i all sin grymhet. Nu har den åter igen visat sig, nu i vårat grannland Norge. Amanda publicerar en debattartikel på SVTDebatt, med mycket kraftiga och blandade reaktioner som följd.

Nedanför finns hela det manifest som Anders B. Breivik- terroristen skrev och tog fram, strax innan inför och för att förklara attentatet.

Intressant:
2083 a European Declaration of Independence

söndag 10 juli 2011

Almedalsveckans viktigaste manifestationer

Vad medförde egentligen årets Almedalsvecka? Egentligen enbart två viktiga manifestationer, en mot tvångssteriliseringar av transpersoner, där Kristdemokraterna tidigare med Maria Larsson (Folkhälsominister) , i första ledet som den store ledaren och förespråkaren av sterilisering/kastrering enligt gammalt och väl invant folkhemsmodell från 1920-30-talet (Jens Odsvall & Amanda Brihed). Och en direkt riktad mot Sverigedemokraterna, riksdagens "bruna" parti sedan valet 2010.



Att protestera mot alla politiska fobier och sociala stympningar av enskilda individer och grupper, är en skam för Sverige som nation. Det är den sittande regeringens skam, när det är ett av regeringspartierna som står för och vill propagera aktivt för folkrättsbrott. DE vill behålla den vidriga och konstitutionella abolition som ett lagtvång för transpersoner att sterilisera/kastrera sig för att få vård, egentligen är och innebär.

lördag 18 juni 2011

Jag är fri... Så säg efter mig

Den här bilden och texten finns i författaren och tillika intelektuelle turkiske feminist-aktivisten Meltem Arikans blogg. En bild och text som säger mycket, om den samtid vi alla lever i.

söndag 9 januari 2011

Bokbål är inte en framtida dystopi, sanningen är nog värre. Den är här

Många säger att man inte ska måla fan på väggen, det vore nog rätt bra om fan inte redan var närvarande så de skulle få rätt. Med alla medel söker beslutsfattare få oss tro, att det nog inte är så farligt. Ett litet förbud här, ett litet censur där. Vad spelar det för roll egentligen, när vi all vet att just vi har ett rent mjöl i påsen? Men vem bestämmer egentligen över vem som har ett rent mjöl eller inte? Amanda Brihed skriver idag om rent mjöl i praktiken. Det är en lång rad med framstående författa som Ernest Hemingway och Astrid Lindgren, som snart finns på ett bokbål nära dig. Om vi inte snart ser upp och om vårt eget hus, när det redan finns sådana tendenser här hemma i Sverige. Det är vår egen regering som redan har tagit steget, först med FRA-lagen, nu med datalagringsdirektivet. Den första riktiga censurlagen är på väg, när staten, regeringen vill kontrollera våra public servicebolag. Det är dit vi är på väg, det är även med hjälp av den moderna teknologin och med villiga företags hjälp. Telia Sonera medverkar och därmed den svenska staten och regering, i praktiken till att den vitryska opposionen blir övervakad och råkar ut för massarresteringar. När Telia Sonera är med i ett delägarskap av det statliga telekomföretagert Best, via ett ägande i Turkcell [DN], [DN], [DN], [DN]

"Best var tidigare helägt av den vitryska staten men köptes 2009 till 80 procent av den stora turkiska operatören Turkcell. Övriga 20 procent av bolaget behöll Lukasjenko. I Turkcells styrelse sitter en man vid namn Tero Kivisaari. Han representerar Teliasonera, en av Turkcells största delägare. Och Teliasoneras största ägare är – den svenska staten."

Gör företag det som en standard utanför våra gränser, lär de även göra det här. det talar en viss erfarenhet av hur det i praktiken fungerar. Ett exempel är hur NSA och IT&T [Wired], samarbetade för att massövervaka kunder. Telia Sonera är ett av de viktigaste kabelägarna i väst, där en synnerligen stor del av östblockets trafik passerar via Telia Soneras kablar. Det gör företaget unikt, som en av de största och viktigaste hubbarna i västeuropa. Sverige utgör därmed en till USA mycket viktig del i cyberkriget [Scrawford] [DN]. Det får vi inte glömma när vi talar om övervakning och hur den svenska staten agerar mot oss medborgare. Då är det betydligt trevligare för en statsmakt, att kunna kontrollera hela ledet. Myndigheter och departement, de snubblar gärna på målet för att kunna slira på sanningen och kunna backa om det visar sig utåt att de gör just det.



Det finns en hel del att säga över ett sådant beteende, i det här fallet var det infrastrukturdepartementet och telekompaketet. Ett direktiv som bland annat ska styra våra nätanslutningar och upphovsrättsligt material [Farmorgun] "Lagenlika applikationer och lagenligt innehåll". Är något vilket det direktivet innehåller och styr, för att kunna låsa ned vår anslutningar vid behov. Det blir svårt att anförtro våra myndigheter och departement, med en sådan politisk agenda bakom [Farmorgun]. Företag som Apple kan även de styra, inte bara i USA utan även här hemma. De kan styra via sin hårdvara och den policy de utövar över Apple appstore. Apple kan när de vill låsa ned en iPhone, för de kan styra över användarna och styra över vad som får användas på den. Det påverkar de som vill kunna leverera en iPhoneapp, som nyhetsföretag och nyhetsförmedlingar. De måste åtlyda Apples normer och regler, för att bli godkända. Det innebär i praktiken att alla måste åtlyda Apple. Vad det öppnar upp för är en utökad kontroll, av vad användare och distributörer gör. Apple stoppade Wikileaks för iPhone, vad kan det få för vidare konsekvenser, det är något vilket vi alla måste ta oss en funderare över [Nätneutralitet] [Guardian]. Men inte minst över den framtid som kommer, som är den vi får och ingen annan. Hur vill du se din framtid? Det börjar bli dags att välja den redan nu, än är det inte för sent. Det måste höras ända in i det svenska folkhemmet, där inte mycket finns av lyssnande annat än till den egna plånboken. Vi måste alla inse vad som gick så fel, att det är så lite tid. Men vi måste alla inse det och lära av historiens misstag, det är inte längre tillbaka än 60:år sedan. Vill vi ha det tillbaka?

Intressant.



Bokbålet:

American Library Association: 100 most frequently challenged books 1990-1999:

  1. Scary Stories (series), by Alvin Schwartz
  2. Daddy’s Roommate, by Michael Willhoite
  3. I Know Why the Caged Bird Sings, by Maya Angelou
  4. The Chocolate War, by Robert Cormier
  5. The Adventures of Huckleberry Finn, by Mark Twain
  6. Of Mice and Men, by John Steinbeck
  7. Forever, by Judy Blume
  8. Bridge to Terabithia, by Katherine Paterson
  9. Heather Has Two Mommies, by Leslea Newman
  10. The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger
  11. The Giver, by Lois Lowry
  12. My Brother Sam is Dead, by James Lincoln Collier and Christopher Collier
  13. It’s Perfectly Normal, by Robie Harris
  14. Alice (series), by Phyllis Reynolds Naylor
  15. Goosebumps (series), by R.L. Stine
  16. A Day No Pigs Would Die, by Robert Newton Peck
  17. The Color Purple, by Alice Walker
  18. Sex, by Madonna
  19. Earth’s Children (series), by Jean M. Auel
  20. The Great Gilly Hopkins, by Katherine Paterson
  21. In the Night Kitchen, by Maurice Sendak
  22. The Witches, by Roald Dahl
  23. A Wrinkle in Time, by Madeleine L’Engle
  24. The New Joy of Gay Sex, by Charles Silverstein
  25. Go Ask Alice, by Anonymous
  26. The Goats, by Brock Cole
  27. The Stupids (series), by Harry Allard
  28. Anastasia Krupnik (series), by Lois Lowry
  29. Final Exit, by Derek Humphry
  30. Blubber, by Judy Blume
  31. Halloween ABC, by Eve Merriam
  32. Julie of the Wolves, by Jean Craighead George
  33. Kaffir Boy, by Mark Mathabane
  34. The Bluest Eye, by Toni Morrison
  35. What’s Happening to my Body? Book for Girls: A Growing-Up Guide for Parents & Daughters, by Lynda Madaras
  36. Fallen Angels, by Walter Dean Myers
  37. The Handmaid’s Tale, by Margaret Atwood
  38. The Outsiders, by S.E. Hinton
  39. The Pigman, by Paul Zindel
  40. To Kill a Mockingbird, by Harper Lee
  41. We All Fall Down, by Robert Cormier
  42. Deenie, by Judy Blume
  43. Flowers for Algernon, by Daniel Keyes
  44. Annie on My Mind, by Nancy Garden
  45. Beloved, by Toni Morrison
  46. The Boy Who Lost His Face, by Louis Sachar
  47. Cross Your Fingers, Spit in Your Hat, by Alvin Schwartz
  48. Harry Potter (series), by J.K. Rowling
  49. Cujo, by Stephen King
  50. James and the Giant Peach, by Roald Dahl
  51. A Light in the Attic, by Shel Silverstein
  52. Ordinary People, by Judith Guest
  53. American Psycho, by Bret Easton Ellis
  54. Brave New World, by Aldous Huxley
  55. Sleeping Beauty Trilogy, by A.N. Roquelaure (Anne Rice)
  56. Bumps in the Night, by Harry Allard
  57. Asking About Sex and Growing Up, by Joanna Cole
  58. What’s Happening to my Body? Book for Boys: A Growing-Up Guide for Parents & Sons, by Lynda Madaras
  59. The Anarchist Cookbook, by William Powell
  60. Are You There, God? It’s Me, Margaret, by Judy Blume
  61. Boys and Sex, by Wardell Pomeroy
  62. Crazy Lady, by Jane Conly
  63. Athletic Shorts, by Chris Crutcher
  64. Killing Mr. Griffin, by Lois Duncan
  65. Fade, by Robert Cormier
  66. Guess What?, by Mem Fox
  67. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut
  68. Lord of the Flies, by William Golding
  69. Native Son, by Richard Wright
  70. Women on Top: How Real Life Has Changed Women’s Fantasies, by Nancy Friday
  71. Curses, Hexes and Spells, by Daniel Cohen
  72. On My Honor, by Marion Dane Bauer
  73. The House of Spirits, by Isabel Allende
  74. Jack, by A.M. Homes
  75. Arizona Kid, by Ron Koertge
  76. Family Secrets, by Norma Klein
  77. Mommy Laid an Egg, by Babette Cole
  78. Bless Me, Ultima, by Rudolfo A. Anaya
  79. Where Did I Come From?, by Peter Mayle
  80. The Face on the Milk Carton, by Caroline Cooney
  81. Carrie, by Stephen King
  82. The Dead Zone, by Stephen King
  83. The Adventures of Tom Sawyer, by Mark Twain
  84. Song of Solomon, by Toni Morrison
  85. Always Running, by Luis Rodriguez
  86. Private Parts, by Howard Stern
  87. Where’s Waldo?, by Martin Hanford
  88. Summer of My German Soldier, by Bette Greene
  89. Tiger Eyes, by Judy Blume
  90. Little Black Sambo, by Helen Bannerman
  91. Pillars of the Earth, by Ken Follett
  92. Running Loose, by Chris Crutcher
  93. Sex Education, by Jenny Davis
  94. Jumper, by Steven Gould
  95. Christine, by Stephen King
  96. The Drowning of Stephen Jones, by Bette Greene
  97. That Was Then, This is Now, by S.E. Hinton
  98. Girls and Sex, by Wardell Pomeroy
  99. The Wish Giver, by Bill Brittain
  100. Jump Ship to Freedom, by James Lincoln Collier and Christopher Collier


American Library Association: 100 most frequently challenged books 2000-2009:

1. Harry Potter (series), by J.K. Rowling 
2. Alice series, by Phyllis Reynolds Naylor 
3. The Chocolate War, by Robert Cormier 
4. And Tango Makes Three, by Justin Richardson/Peter Parnell 
5. Of Mice and Men, by John Steinbeck 
6. I Know Why the Caged Bird Sings, by Maya Angelou 
7. Scary Stories (series), by Alvin Schwartz 
8. His Dark Materials (series), by Philip Pullman 
9. ttyl; ttfn; l8r g8r (series), by Myracle, Lauren 
10. The Perks of Being a Wallflower, by Stephen Chbosky 
11. Fallen Angels, by Walter Dean Myers 
12. It’s Perfectly Normal, by Robie Harris 
13. Captain Underpants (series), by Dav Pilkey 
14. The Adventures of Huckleberry Finn, by Mark Twain 
15. The Bluest Eye, by Toni Morrison 
16. Forever, by Judy Blume 
17. The Color Purple, by Alice Walker 
18. Go Ask Alice, by Anonymous 
19. Catcher in the Rye, by J.D. Salinger 
20. King and King, by Linda de Haan 
21. To Kill A Mockingbird, by Harper Lee 
22. Gossip Girl (series), by Cecily von Ziegesar 
23. The Giver, by Lois Lowry 
24. In the Night Kitchen, by Maurice Sendak 
25. Killing Mr. Griffen, by Lois Duncan 
26. Beloved, by Toni Morrison 
27. My Brother Sam Is Dead, by James Lincoln Collier 
28. Bridge To Terabithia, by Katherine Paterson 
29. The Face on the Milk Carton, by Caroline B. Cooney 
30. We All Fall Down, by Robert Cormier 
31. What My Mother Doesn’t Know, by Sonya Sones 
32. Bless Me, Ultima, by Rudolfo Anaya 
33. Snow Falling on Cedars, by David Guterson 
34. The Earth, My Butt, and Other Big, Round Things, by Carolyn Mackler 
35. Angus, Thongs, and Full Frontal Snogging, by Louise Rennison 
36. Brave New World, by Aldous Huxley 
37. It’s So Amazing, by Robie Harris 
38. Arming America, by Michael Bellasiles 
39. Kaffir Boy, by Mark Mathabane 
40. Life is Funny, by E.R. Frank 
41. Whale Talk, by Chris Crutcher 
42. The Fighting Ground, by Avi 
43. Blubber, by Judy Blume 
44. Athletic Shorts, by Chris Crutcher 
45. Crazy Lady, by Jane Leslie Conly 
46. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut 
47. The Adventures of Super Diaper Baby, by George Beard 
48. Rainbow Boys, by Alex Sanchez 
49. One Flew Over the Cuckoo’s Nest, by Ken Kesey 
50. The Kite Runner, by Khaled Hosseini 
51. Daughters of Eve, by Lois Duncan 
52. The Great Gilly Hopkins, by Katherine Paterson 
53. You Hear Me?, by Betsy Franco 
54. The Facts Speak for Themselves, by Brock Cole 
55. Summer of My German Soldier, by Bette Green 
56. When Dad Killed Mom, by Julius Lester 
57. Blood and Chocolate, by Annette Curtis Klause 
58. Fat Kid Rules the World, by K.L. Going 
59. Olive’s Ocean, by Kevin Henkes 
60. Speak, by Laurie Halse Anderson 
61. Draw Me A Star, by Eric Carle 
62. The Stupids (series), by Harry Allard 
63. The Terrorist, by Caroline B. Cooney 
64. Mick Harte Was Here, by Barbara Park 
65. The Things They Carried, by Tim O’Brien 
66. Roll of Thunder, Hear My Cry, by Mildred Taylor 
67. A Time to Kill, by John Grisham 
68. Always Running, by Luis Rodriguez 
69. Fahrenheit 451, by Ray Bradbury 
70. Harris and Me, by Gary Paulsen 
71. Junie B. Jones (series), by Barbara Park 
72. Song of Solomon, by Toni Morrison 
73. What’s Happening to My Body Book, by Lynda Madaras 
74. The Lovely Bones, by Alice Sebold 
75. Anastasia (series), by Lois Lowry 
76. A Prayer for Owen Meany, by John Irving 
77. Crazy: A Novel, by Benjamin Lebert 
78. The Joy of Gay Sex, by Dr. Charles Silverstein 
79. The Upstairs Room, by Johanna Reiss 
80. A Day No Pigs Would Die, by Robert Newton Peck 
81. Black Boy, by Richard Wright 
82. Deal With It!, by Esther Drill 
83. Detour for Emmy, by Marilyn Reynolds 
84. So Far From the Bamboo Grove, by Yoko Watkins 
85. Staying Fat for Sarah Byrnes, by Chris Crutcher 
86. Cut, by Patricia McCormick 
87. Tiger Eyes, by Judy Blume 
88. The Handmaid’s Tale, by Margaret Atwood 
89. Friday Night Lights, by H.G. Bissenger 
90. A Wrinkle in Time, by Madeline L’Engle 
91. Julie of the Wolves, by Jean Craighead George 
92. The Boy Who Lost His Face, by Louis Sachar 
93. Bumps in the Night, by Harry Allard 
94. Goosebumps (series), by R.L. Stine 
95. Shade’s Children, by Garth Nix 
96. Grendel, by John Gardner 
97. The House of the Spirits, by Isabel Allende 
98. I Saw Esau, by Iona Opte 
99. Are You There, God?  It’s Me, Margaret, by Judy Blume 
100. America: A Novel, by E.R. Frank


Banned and challenged classics:

1. The Great Gatsby, by F. Scott Fitzgerald 
2. The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger 
3. The Grapes of Wrath, by John Steinbeck 
4. To Kill a Mockingbird, by Harper Lee 
5. The Color Purple, by Alice Walker 
6. Ulysses, by James Joyce 
7. Beloved, by Toni Morrison 
8. The Lord of the Flies, by William Golding 
9. 1984, by George Orwell 

11. Lolita, by Vladmir Nabokov 
12. Of Mice and Men, by John Steinbeck 

15. Catch-22, by Joseph Heller 
16. Brave New World, by Aldous Huxley 
17. Animal Farm, by George Orwell 
18. The Sun Also Rises, by Ernest Hemingway 
19. As I Lay Dying, by William Faulkner 
20. A Farewell to Arms, by Ernest Hemingway 

23. Their Eyes Were Watching God, by Zora Neale Hurston 
24. Invisible Man, by Ralph Ellison 
25. Song of Solomon, by Toni Morrison 
26. Gone with the Wind, by Margaret Mitchell 
27. Native Son, by Richard Wright 
28. One Flew Over the Cuckoo's Nest, by Ken Kesey 
29. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut 
30. For Whom the Bell Tolls, by Ernest Hemingway 

33. The Call of the Wild, by Jack London 

36. Go Tell it on the Mountain, by James Baldwin 

38. All the King's Men, by Robert Penn Warren 

40. The Lord of the Rings, by J.R.R. Tolkien 

45. The Jungle, by Upton Sinclair 

48. Lady Chatterley's Lover, by D.H. Lawrence 
49. A Clockwork Orange, by Anthony Burgess 
50. The Awakening, by Kate Chopin 

53. In Cold Blood, by Truman Capote 

55. The Satanic Verses, by Salman Rushdie 

57. Sophie's Choice, by William Styron 

64. Sons and Lovers, by D.H. Lawrence 

66. Cat's Cradle, by Kurt Vonnegut 
67. A Separate Peace, by John Knowles 

73. Naked Lunch, by William S. Burroughs 
74. Brideshead Revisited, by Evelyn Waugh 
75. Women in Love, by D.H. Lawrence 

80. The Naked and the Dead, by Norman Mailer 

84. Tropic of Cancer, by Henry Miller 

88. An American Tragedy, by Theodore Dreiser 

97. Rabbit, Run, by John Updike 



Each year, the ALA's Office for Intellectual Freedom records hundreds of attempts by individuals and groups to have books removed from libraries shelves and from classrooms.  See Frequently Challenged Books for more details.
According to the Office for Intellectual Freedom, at least 46 of the Radcliffe Publishing Course Top 100 Novels of the 20th Century have been the target of ban attempts.
The titles above represent banned or challenged books on that list (see the entire list here). For more information on why these books were challenged, visit challenged classics and the Banned Books Week Web site.
The titles not included may have been banned or challenged, but we have not received any reports on them. If you have information about the banning or challenging of these (or any) titles, please contact the Office for Intellectual Freedom.


Reasons for Challenges to Classics: