Allt om ingenting

Men det är klart att det är offrets fel

2012-02-04T07:39:00.000+01:00

Det här är nog en rätt så typisk svensk historia. Det är den unga flickan, mobboffret som tog sitt liv. Läs om det först i Aftonbladet:

Flickan mobbades och kallades emo.
Då tvingade skolan henne att gå runt i flera klasser och prata om emo-kulturen.
Flickan tog sitt liv – men skolinspektionen väljer att inte ingripa.

Men det är ju klart, det har förmodligen inte inträffat. Skolinspektionen riktar kritik mot skolan och en utredning ska startas, för att reda ut om föräldrarna har rätt till skadestånd. Om det som inträffat alltså skulle ha inträffat eller inte. Men flickan tog sitt liv, ska inte det komma i första hand och vara en prioritet?

Det är svårt och komplicerat, att stoppa tvångssteriliseringar i Sverige

2012-01-18T12:04:00.000+01:00

Den sittande alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt (M), har problem med tvångssteriliseringar. Visserligen bryter det mot de mänskliga rättigheterna, men det är enligt Kd och Göran Hägglund synnerligen komplicerat att stoppa. Däremot är det vare sig svårt eller komplicerat, att skicka ut svenska soldater i krig. Det vet vi när vi har soldater i strid, då framför allt i Afghanistan. Det känner vi alla till, samt att vi deltog i det libyska kriget med vårt eget stridsflyg. Det gick mycket fort att arrangera och att skicka ned dessa till södra Italien, för att där ifrån utgå på spaning mot det libyska fastlandet.

För att påminna alla om det pågånde kriget i Afghanistan,där svenska soldater deltar, kommer videofilm väl till pass.

Det är inte lite som våra soldater får utstå och befolkningen där, men det är inte så pass komplicerat som vad transfrågan är. Transpersoner är väl "sådana där", personer som egentligen saknar mänskliga rättigheter enligt svenska mått. På det samma sätt som när vi hade vänligheten, att sterilisera både Samer och Romer. Även om det tog slut när det infördes förbud mot tvångssterilisering 1975-76. Men inte för transpersoner, när de då var och fortfarande är att betrakta som icke personer, inte helt fullvärdiga människor och medborgare i sitt eget land enligt lagboken och gällande normer. Lagen påbjuder att transpersoner ska vara permanent sterila och satta under ett förbud att skaffa egna biologiska barn, för att få sin ändrade könsidentitet erkänd och bekräftad av rättsliga rådet och därmed staten.1972 skrevs den gällande lagen avseende transpersoner, hur de ska behandlas och statens syn på transsexualism. Mycket har inträffat sedan dess och kunskapsbanken ökar, tyvärr gäller det inte för sveriges räkning. Här fortsätter vi att behandla människor som icke fullvärdiga personer med fullvärdiga mänskliga rättigheter, när det är ett undantag för transpersoner. Även om det strider på mot senare lagstiftning, som mot grundlag och internationella konvensioner. Det är enklare att skicka soldater ut i strid till Kongo med franska trupper, än det är att ändra i lagen om könstillhörighet.

Det är enklare att skicka in svensk trupp i byarna, för att där rensa. Det enda motståndet utgörs av obeväpnade kvinnor och barnsoldater.

Vi lever inte i en farlig terrorvärld

2012-01-01T22:24:00.001+01:00

Det finns allt för många vilka lever på att späda på vår rädsla, för utifrån kommande terrorhot. Det i sig är en helt egen industri, som har kommit att leva sitt get liv. Dess enda funktion är att sprida rädsla för det okända, det eviga hotet om terror och hur många terrorister det finns utanför våra gränser. De, terroristerna vill konstant komma åt oss och vill oss illa, spränga oss illvilligt i bitar. Vi måste därför skydda våra värden från det otäcka utanför våra gränser. Vi konstruerar sådant som Stockholmsprogrammet och det paramilitära Frontex för att skydda oss. Vi inför sådant som PNR (Passenger Name Records) trotts massiva protester, där det enligt amerikanska DHS inget får ifrågasättas. Det är vad som är det riktigt allvarliga. Hemliga förhandlingar där innehållet i förhandlingstexterna hemlighålls, både från allmänheten och från våra folkvalda parlamentariker. I terrorismens namn går våra beslutsfattare med på vad som helst, med mycket liten och tunn bevisbörda på att införandet är nödvändigt och till nytta för rikets säkerhet.

Enligt Ronald Noble [DN] Interpolchefen [The Independent] genomförs ca 500 miljoner oregistrerade resor inom EU, och han kallar det för en säkerhetslucka. Skulle 500 miljoner resor utan några incidenter, vara ett tecken på en överhängande fara för terrorattacker? Vad som egentligen är en överhängande risk, det är våra regeringars vilja att införa teknologier för övervakning av ordinära medborgare. Utan indikationer på att det skulle förekomma en brottsmisstanke, men mycket stora risker för den enskilde. Det är något vilket den arabiska våren har givit oss som en bitter lärdom, i synnerhet för medborgare i dessa repressiva länder. Det är teknik där vi står som säljare och som även används här hemma i samma syfte, men med olika utgång i dagsläget.

Vi måste lära av andras dyrköpta visdom, det är inte lämpligt med en statsmakt som har tillgång till sådana tvångsmedel. Missbruket av dessa är en överhängande risk och endamålsglidning är en realitet, det vet de även inom Europa, i Polen där helt oskyldiga övervakades i flera år. Men även här hemma har det förelegat missbruk [Titan], från samma myndighet som nu gör det lagligen. Samma myndighet ska även nu ge service till en annan myndighet, som inte har visat sig allt för kunnig [Acatraz], [Göteborg]

Är vi villiga att ta sådana risker för något som är så pass dåligt? Vi måste börja tänka på egen hand, se och lära av andra länder och deras medborgare. Inte sitta och vänta tills det är för sent.

<p>&amp;amp;lt;br&amp;amp;gt;F</p>

För att förhindra en sådan utveckling, är nu en stämningsansökan inlämnad till Stockholmstingsrätt. Det är Michael Gajditza, ordföranden för Liberaldemokraterna och ledamot i The New Renaissance (fd Svart Måndag). Michael stämmer den svenska staten, för brott mot de mänskliga rättigheterna avseende FRA-lagen.

FAST- Snart till en flygplats nära dig

2011-12-05T19:02:00.001+01:00

Det är ett äkta projekt, skapat av DHS (Department of Homeland Security). [SvT]

"FAST" Coming to an Airport near YOU! - Future Attribute Screening Technology: The Machine That Reads (Malintent) Minds! from Coachmom on Vimeo.

Sverige och affärsmoral i mellanöstern

2011-11-24T22:30:00.001+01:00

Är det enbart i Syrien det ärmöjligt, att spåra mobiltelefoner via Ericsons system? [SVT] Givetvis ärdet en självklarhet, att det även ska kunna gå att göra detsammahär hemma. Vi har redan lagar för att så ska kunna vara fallet, det skavara möjligt enligt lag att logga och spåra enskilda personer viaderas telefoner. Dessa lagar ska dessutom utökas med mer loggningoch med en så kallad positionering, det så kallade datalagringsdirektivet.Där i enlighet med den lagen ska just sådan information lagras iett förebyggande (proaktivt) syfte. Det ska vara fullt möjligt att spåra allaalltid, veta vad vi gör och har gjort. Det finns således absolutinget som skiljer möjligheterna i Syrien och vad de gör, från vad våra egna myndigheterskulle kunna göra här hemma. Det gäller dels polismyndigheten menäven den paramilitära myndigheten FRA ( Försvarets Radioanstalt), FRAär redan inkopplade på våra kabelnät där även mobiltelefonipasserar via kabel mellan olika stationer (noder). Nu är tankendär hos den nya polisen, nu ska även polisen kunna använda sådan information och teknik.

Det är teknik som öppnar upp sig förett allvarligt missbruk, i synnerhet om det finns ett lagstöd fördet. Sedan tidigare vet vi att det redan har inträffat inom Europa,då i Polen. Vilket jag redan har beskrivit i NR-bloggen tidigare iår. Det är svårt att ta till sig, att Sverige faktiskt öppnar uppsig för sådant.

Men belyser man den svenska staten litemer noga, ser man rätt snart att det troligen stämmer. Statsmaktenkommer att missbruka den här typen av system, när vi dels säljerdessa till diktaturer som Syrien och Bahrain. Men även kan tänkas ha missbrukatsådant tidigare, vilket vissa incidenter i Göteborg kan indikerapå.

Sverige har redan sedan gammalt en radaffärer i området, vi kanske minns Boforsaffären? Där Sverigesmugglade vapen till samma länder, som vi nu säljer helt öppettill.

“Vapentillverkaren Bofors anklagadesför att sälja robotsystemet RBS-70 via Singapore till Dubai ochBahrain. Dessa länder var inte godkända av svenska staten förvapenaffärer.” (1984)

Det var Svenska freds som avslöjadeden härvan.

De länder i området som vi exporterarvapen och övervakningsutrustning till, är lagda åt att användaövervåld och även tortyr. Vilket vi även har påvisat när detdrabbat svenska medborgare i Bahrain. För att åskådliggöra vadtortyr är, finns en video från Afghanistan 2009:

Sverige är inte ett land som drar sig för något, så bara det borde vara ett varningstecken. FN har fälltoss 18 gånger för brott mot tortyrkonvensionen, när vi utvisarpersoner till områden i konflikt eller inre oroligheter.

Frida Johansson Metso(Flyktingbloggen):

“Sverige är det land som dömtsflest gånger av FN:s tortyrkommitté, CAT, för att vi velatutvisa personer som löper överhängande risk för tortyr om deskickas tillbaka. I somras kom ytterligare tre domar - Sverigehar nu fällts 18 gånger. Det gör oss förtjänta av enmycket skamlig förstaplats på prispallen och en mycket tungguldmedalj att bära.“

Occupy Stockholm

2011-10-23T10:53:00.000+02:00

Det skulle ha blivit manifestationernas manifestation, men blev till något annat. Enligt polisen deltog ca: 200 personer på Sergelstorg, i stockholmsmanifestationen mot de globala orättvisorna.

Det är inte helt enkelt att arrangera demonstrationer i Sverige. Vi är i avsaknad av den typen av partioberoende traditioner, där gräsrötter och medborgare tar iniativet. Vilket har varit den överskridande symboliken för hela occupyrörelsen. Den saknades även här och blev till mer av ett hopkok av partiidéologisk karaktär, vilket är ett något mindre lyckat förfarande. Det samlar inte sympatisörer från samtliga kategorier och organisationer ur det svenska samhället, för ett bredare samarbete runt dessa breda samhällsfrågor. Ska det lyckas måste linjen hållas från ursprunget i den arabiska våren, via Syntagma i Grekland till Stockholm och även andra städer. Eller i Italien med Rom i centrum.

Vi är inte vana vid aktioner av medborgarkaraktär och att stå för det, när vi hellre vill ha en varm säng och kunna gå till jobbet på måndag morgon. Inte sitta ute på en kall och öde gata i oktober, där egentligen ingen bryr sig över vad du gör.

Lika lite kan symboliken bakom Anonymous förstås, ute i det bredare svenska samhället. Här blir det enbart till en ball grej för ett fåtal, utan den djupare andemeningen bakom. Med sitt ursprung ur hackerrörelsen och dess ideologi. Den misslyckade brittiske 1600-tals revolutionären Guy Fawkes, med den antika anonyma, ansiktslösa romerska legionen. Allt i en moderniserad internettappning, med filmen V för vendetta.

Ska det lyckas måste vad som varit komma till heders och fullföljas, det går inte att ge avkall på de principerna. Det positiva måste lyftas fram, det är inte ett projekt för någon enskild entitet och eventuell politisk riktning. Det är gräsrotsaktionen som är det positiva, tar klivet framåt mot de riktiga förändringarna som måste till.

Skillnaderna blir snabbt uppenbara vid en gämförelse mellan aktionen i Stockholm, med den samtida spanska som presenteras i videon. I Spanien vet man vad det är frågan om och är villiga att korrigera vad som är fel, lösningen är inte att skapa nya. Det gäller att hålla på den traditon som finns, när det gäller och kommer till svensk nätaktivism. Som när MRN Svart Måndag drog igång Hoppets demonstration, mot FRA-lagen 2008. Det medförde förändringar och ställningstaganden, där vi fortfarande ser återverkningarna.
Den kommer att gå till historien som den vattendelare, vilken skapade den svenska nätaktivismen, ett nytt parti med Piratpartiet och den nya svenska frihetsrörelsen.

&lt;p&gt;&amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;nbsp;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;gt;&lt;/p&gt;

Johan Norberg, Hoppets demonstration Sergelstorg 2008

Det samma gäller FnF, Freedom Not Fear. Här en video med Ali Esbati (V), som en av huvudtalarna vid FnF 2010.

&lt;p&gt;&amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;f&amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;gt;&lt;/p&gt;

Det är vid tillfällen som vid Hoppets demonstration, Humlegårdsmanifestationen mot Stockholmsprogrammet och vid Freedom Not Fear. Det sker vid liknande samlande och breda manifestationer. Lösningar sker över gränserna där resultat uppnås under samförstånd, det är ingen som äger frågan. Det ger det parlamentariska trycket med de parlamentariska återverkningar vi önskar, då får även vi den svenska våren.

15M: Marcha Bruselas. Marchen till Bryssel

2011-10-08T10:52:00.000+02:00

Det startade med den arabiska våren, sättet att arbeta för att åstadkomma förändring fortsatte till Syntagma i Grekland, Madrid och nu till Bryssel. Protesterna mot de system vilka har orsakat de nuvarande ekonomiska problemen, exporterades till USA och kallas occupywallstret och så fortsätter det. Mediabevakningen är dock inte vad den borde vara, det är synd, när den bredare allmänheten absolut behöver veta vad som pågår utanför den egna ankdammen Sverige.

I Bryssel tar man det med ro, de saknar en regering som kan ställa till med problem.

" In Belgium, the crisis hasn’t yet made a real impact. Some of the Belgians I spoke say that this is in part thanks to the fact that they don’t have a government. Drastic measures cannot be taken by a provisional government, so deep cuts were not made until now. Life goes on here, banks are falling, but as long as people don’t feel it in their pocket, they don’t really care. They look at our protest as something picturesque. They are sympathetic towards us, but they’re not yet worried about themselves."

Om inte annat är det rätt talande, flertalet undviker att göra det som borde göras. Men gjordes kanske rätt på Island [Sacsis]. Island var det land som gick bankrutt, det har alla tydligen glömt bort. Island har nu repat sig betydligt och på kuppen ser det som om de lyckats återställa det demokratiska samhället.

"In the March 2010 referendum, 93% voted against repayment of the debt. The IMF immediately froze its loan. But the revolution (though not televised in the United States), would not be intimidated. With the support of a furious citizenry, the government launched civil and penal investigations into those responsible for the financial crisis. Interpol put out an international arrest warrant for the ex-president of Kaupthing, Sigurdur Einarsson, as the other bankers implicated in the crash fled the country."

Det råder en talande tystnad över hela Europa, i USA och på andra ställen världen över. Vad Island har åstadkommit så här långt, är ju inte på det vis och det sätt det får vara. Det är ju inte sådana metoder som lärs ut till ekonomer och andra experter på området. Det är inte vad våra egna regeringar från sina höga talarstolar, och inifrån TVstudion talar om för oss. Där de förmanar och stramt talar till oss medborgare, samt till andra nationer att göra rätt för sig. Det bara ska vara ett fundamentalt stålbad mot den egna befolkningen, betala tillbaka till de som har orsakat krisen. Kommer vi att se detsamma här, som på Syntagma eller i New York? När och om protesterna når hit, kommer reaktionerna att bli som på den här bilden från Grekland?

Det är den grekiske fotojournalisten Tatiana Bolari, som åker på truten av Grekisk kravallpolis.

Intressant.

Brott mot mänskliga rättigheter i Bahrain

2011-09-14T13:33:00.000+02:00

De skildringar och bilder vilka har kommit oss till dels, leder osvikligt åt ett håll. Brott mot mänskliga rättigheter, krigsbrott och kraftigt övervåld mot civila. Vi som tar del av materialet, ett orginalmaterial från motståndsgrupper inom Bahrain. De lever således farligt, kanske även på lånad tid. Så inga namn kommer att figurera i texten, om det kan äventyra deras integritet och säkerhet. En del sitter redan fängslade och torteras, vilket vi har publicerat på SVT-Debatt [Forts] Eva-Britt Svensson (V) har sedan tidigare varit engagerad i fallet, och tror inte på den tysta diplomatin. Den tysta diplomatin kommer där snarare att förhindra en mänsklig och rättvis utgång, med ett inte helt otänkbart försvinnande av personen. Troligen till en plats i ett omärkt dike någon stans. Det är vad vi försöker förhindra, en sådan tragisk utgång för personen. Det är dock enbart en del av bilderna vi får ut från Bahrain, det finns mer än bevis för att det är krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår.

Det är inte helt lätt, att ta till sig ett sådant material. Oskyldiga och obeväpnade civila som trampas ned, av en tungt beväpnad militär. Det sägs från våra källor på plats och nedifrån på från gatan, att det är legosoldater som står för brotten. Ingen Bahrainier, vare sig Sunni eller Shi'iter skulle gå med på och ställa upp på de brutaliteter som föreligger mot den egna befolkningen.

Det är som svensk kanske svårt att inse den magnitud på våldet, som råder i Bahrain. Men vi måste kunna ta det åt och till oss. Annars vore vi inte mänskliga, utan enbart lydiga medborgare utan ryggrad. Där vi lydigt sitter ned i båten och håller käften. Kan Barahanierna göra det med sina nakna obeväpnade kroppar, kan vi göra det här hemma. I säkerhet med våra ord och handlingar. Hur ska vi stillatigandes kunna ta del av deras plåga och vånda, utan att kunna känna av den och med dom i Bahrain?

Det som nu pågår i Bahrain, måste vi på det bestämdaste ta avstånd från. Det är ett krav vi både kan och ska ställa på våra beslutsfattare i riksdag och regering. Inte minst på de från UD, som har ett direkt ansvar för den svenska medborgare som finns där och som torteras av myndigheterna.
Det är en enorm flathet från UD:s sida, att de inte är mer aktiva och tar sin roll på allvar, det är ingen lek. Det är människors liv och lem som står på spel. Föga förvånande är regeringen Reinfeldt tyst, det är den allt som oftast när det är allvar. Det vet vi mer än väl vid det här laget. En statsminister som föredrar att vara frånvarande, för att slippa obehagliga frågor. Slippa ta ansvar för sitt arbete som statsminister, ett ansvar han borde ta på det största allvar. Inte smita undan när det väl gäller.

Intressant.

Med upploppen i England, ska vi inte glöma Egypten den 27 januari

2011-08-19T07:46:00.001+02:00

När de Egyptiska myndigheterna såg till att deras internet stängdes ned, i samband med de demonstrationerna [Paf]. Eller upplopp och omstörtande verksamhet, som de Egyptiska företrädarna föredrog att uttryckte det. Då var det demokrati att se till att hålla kablar intakta och nätverken öppna. När det nu gäller vår egen bakgård inom de så kallade demokratiska nationerna, Då kallas det för kriminella handlingar och inte en demokratisk yttring. då blir det omgånde helt ok att stänga ned nätverk och privatpersoners kommunikation, att förhindra och stoppa kommunikation mellan helt oskyldiga och utan eftertanke på vilka konsekvenser det kan medföra. Det synes även vara stilen, att göra det i ett proaktivt syfte. Det ska inte ens kunna gå att ringa inom ett sådant område, inte ens efter en akut hjälp kanske?
Det var vad de resande civilpersonerna drabbades av i San Fransisco, när Bart, systemoperatören stängde ned mobilnätet i samband med protester mot företaget. Anledningen är att Barts egna privatpoliser är inblandad i en dödsskjutning, därefter försök till en mörkläggning av vad som inträffat när personer började protestera. Händelserna runt och vad som egentligen inträffat försöker de nu att tysta ned, det hela ser ut att vara sanktionerat av den egna högsta ledningen. Det är Bart som bestämmer över både rätt och vad som är fel, de kan sätta sig över mänskliga fri- och rättigheter.

Går det att dra likheter med vad som inträffat i London och i andra städer i England? Det finns likheter på samma sätt som med Egypten och Tahrir, det är de protesterarande som ska tystas ned på ett och detsamma sättet. Vad som tidigare betraktades som en demokratisk rättighet och som en förutsättning för demokrati, blir nu till ett bekymmer för de styrande. På samma sätt som i just Egypten och på Tahrir, av den anledningen måste protesterna tystas ned och kallas för kriminella, på samma sätt som i Egypten och på Tahrir [The Guardian].

Vad värre är att den historia vi har, lägligen behagar glömmas bort. Det är inte fösa gången som det är upplopp [The Economist], [Belfast Telegraph], eller upplopp av sociala anledningar som det troligen är när det kommer till upplopen i England [Aftonbladet]. Sådan går inte att konsekvent skyffla under mattan, det ser vi nu under det som kallas för "The Arab Spring". Från Tunisien till Assads Syrien, alla umbäranden till trotts fortsätter protesterna. Trotts allt statsunderstött våld via både polisiära och militära styrkor, vägrar de olika ländernas befolkningar att ge upp. Lära av vår egen historia är något vilket vi måste göra, inte bör göra utan det är ett måste.

Lär vi inte av vad som har varit och vad som föreligger i vår samtid, vad som inträffat i arabländerna kan då mycket väl bli vår framtid. Den europeiska varianten av den arabiska våren, kallas för den "Europeiska revolutionen". Den startade på Syntagma i Grekland, i Milano på Puerta del Sol i Spanien, även i U.S.A finns det inre spänningar. Vi måste ta de händelserna på ett riktigt allvar, vi ska inte tillåta censur och statsövervakade nätverk. Det finns ingen anledning att tillåta floskler och menlösa ord som rent mjöl i påsen, få tillåtas formulera och omforma vår framtid [SvT-Debatt].

Intressant.

Brittiske premiärministern skapar en ny obehaglig praxis

2011-08-11T22:12:00.000+02:00

Visserligen är den typen av uttalanden som Cameron gör, ingen nyhet i sig. I diktatorstyrda länder vill säga. Det är starka ord i parlamentet. Ord och meningar, där militär ska sättas in mot de egna medborgarna, internet och sociala media ska övervakas. Utifall, om det blir oroligheter som de sociala oroligheter som har visat sig på den senaste tiden, ska det kunna gå att stänga av inom det området. Det är inte en fråga om att lösa de bakomliggande problem, som utgör den underliggande orsakerna. Det är de underliggande mycket svåra sociala problemställningarna, vilket Cameron helt och totalt vägrar att adressera. Siffror och statistiken finns, de finns öppet tillgängliga och visar klart och tydligt hur det egentligen står till.

Det är ett "deprivation index". Det förklarar de bakomliggande förhållanden, förhållanden mellan rika och fattiga områden. Det är i de fattiga (röda), de områden där allt saknas och är utsatta för sociala nedskärningar som är värst drabbade av oroligheterna, inte i de rika och välmående (blå).

Vad den brittiske premiärministern Cameron talar om, är att betrakta som något oerhört ur en demokratisk mening för "vem behöver rättigheter när London brinner?". Lag och rätt ska sättas ur spel, alla ska hamna under övervakning. Ingen misstanke om brott ska föreligga, alla blir till presumtiva brottslingar. Riskerna är synnerligen stora och kunskapen om dessa risker synes vara försumbara, hos de som kallar sig för ledare. Bara tanken på att stänga ner internet och mobiltelefonnätet i en krissituation hissnar, det påminner mer om vad som utspelats i Egypten, Syrien, Bahrein eller i Libyen. Den arabiska våren, jasminerevolutionen hade sina startskott ur sådana beslut. Då ansågs det vara bra och positivt, riktigt demokratiskt. Nu ses det inte med blida ögon från de styrandes håll, de ser det som antidemokratiskt och som ett hot. Den mänskliga kommunikationen, blir till ett hot mot en rådande politik. Den politik som varit en bidragande orsak till det underliggande och utlösande revolterna. Det är politiken som ska skyddas, inte personer och deras omgivning (SvT-Debatt).

"I London har det i över ett halvår varit protest efter protest på grund av statens nedskärningar, höjda avgifter för studenter, mot arbetslöshet och fattigdom."

Det ska bli brottsligt med kommunikation, makthavarna och deras politik blir viktigare än befolkningen och deras behov. Det är inte tillfälliga politiska vindar som ska räknas. Det är befolkningen, deras behov som ska räknas.

Intressant.

Pridefestivalen i Stockholm, öppningsdagen

2011-08-02T22:11:00.000+02:00

Stockholms pridefestival pågår nu som bäst, det finns mer att arbeta på när det gäller de mänskliga fri- och rättigheterna. Behovet av det föreligger fortfarande för HBT-personer, när det fortfarande utförs tvångssteriliseringar. Trotts att lagen från 1976, direkt förbjuder tvångssteriliseringar av människor, inte konstigt i sig med tanke på den historik som föreligger. Inte minst ur vår egen historia (1935-1975). Men för transpersoner är det ett lagkrav, ett tvång på en permanent sterilitet och på ett faktiskt fortplantningsförbud. Ett av de svenska riksdagspartierna, ett av partierna i Alliansen, Kristdemokraterna. Med Maria Larsson (kd) i spetsen förespråkar således nu KD efter rikstinget i år, en fortsatt tvångssterilisering av transpersoner. Det är ett förfarande som bryter mot inte bara den svenska regeringsformen, det bryter även mot Europakonvensionerna och mot FN-stadgarna för de mänskliga rättigheterna.

Dels har vi ett absolut förbud mot tvångssterilisering av människor, men samtidigt ett absolut krav att transpersoner ska tvångssteriliseras och förjudas all förmåga till barnalstring. Det rimmar inte med vare sig lag, etik och dessutom moral. Det är en uppdelning av det svenska folket i dels människor, men även i ickemänniskor, de där andra. Det är en människosyn från 1920,30-40-talet, inte 2011. Det är en politisk ideologi som får styra. Inte vetenskap, juridik och beprövad erfarenhet. Inte ens en medmänsklighet tillåts in i den trånga sfären av intollerans, mot mot en så pass utsatt grupp i samhället (Vanessa Lopez). I praktiken pekas den ut och särbehandlas, när de som borde skyddas av våra folkvalda i stället pekas ut som en abnormitet och abolission. En genetisk vidrighet som ska rensas ut, ut ur vår gemensamma rena svenska genpool.

Av den anledningen var årets öppningstalare, Thomas Beatie, mannen som blev gravid och födde barn. Ett av de viktigaste manifestationerna i årets pridefestival. Han blev bemött med ett översvallande mottagande, av hela den samlade publiken i Kungsträdgården. Han får alla bigotter i det svenska samhället, att skamset försvinna från arenan.

Det finns dock andra tongångar ”Förlåt för alla kränkande uttalanden” (svt-debatt)
Caroline Szyber (KD), Stockholms stad Erik Slottner (KD), Stockholms stad Magnus Kolsjö (KD), Stockholms län, Malin Appelgren (KD), Stockholms län.

Intressant.

Det är inte hatet som är problemet, det är politiken

2011-07-29T10:58:00.001+02:00

Det är rätt många vilka undrar över hur och varför, det som inträffade i Oslo och på Utoya inräffade.
Sveriges statsminister Reinfeldt skriver idag på SvD brännpunkt, om det blinda hatet som han ser som orsaken. Det är inte det blinda hatets fel, det blinda hatet har inte den typen av välplanerat fokus och upprinnelse. Anders B. Breivik tog lång tid på sig, troligen i samklang med andra grupperingar i samhället med en likartad inställning och ideologi. Det är en blind ideologi och politik, som fokuserar det hatet. Det inträffade har den karaktären, den blinda lydnaden inför ideologi och den politiska dogmen. Vi kan även se det hos riksdagspartier, vi ser det i hur de betraktar sin omvärld. Inte så mycket som enskilda individer, mer som företrädare för partier och inte minst för statsmakten. Vi kan se det i den rådande tvångsmedelsretoriken, som kommer från centrala personer. Vi kan se det i lagar som stiftas, där syftet är synnerligen betänkligt och kan bilda en alldeles förträfflig grogrund för extrema ideologier och tankar. En samhällsstrategi som sätter kontrollen över den egna befolkningen i första rummet och därefter bestraffningen, man bryr sig inte ens om en morot för belöning.

Vi ser det rätt bra i lagsystem som FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen. Det sades att det var för vår säkerhet, de var till för att få tag på farliga individer och förhindra sådant som bomben i Stockholm förra året, förhindra sådant som det nu inträffade i Oslo och på Utoya. Vi kan se det i förra årets minst sagt tveksamma polisinbrytningar hos muslimer. Där ingen skyldig stod att finna annat än att de nu var muslimer, därmed var familjen extremister och terrorister. Barn kunde förhöras under pistolhot. Utredningen gav vid handen att vad som inträffat, det hade inte inträffat när ingen enskild polisman kunde åtalas för tjänstefel. De hade ju bara lytt order.

Det är i bruket, eller i missbruket av makt och lagsystem, som skapar extremism och extrema ideologier. Att kör på och köra över människor, är ingen bra idé.

Extremism och extrema ideologier, bemöter vi bäst med öppenhet och demokrati. Där har Jens Stoltenberg, Norges statsminister helt rätt, det är inte mer repression vi behöver. Det är mer av öppenhet och diskussion.

Det är enbart i en sådan öppen och fri anda, vi kan komma åt de grundläggande problemen. Vi gör det inte via mer hemlig övervakning av oss alla, en övervakning som egentligen inte fyller den funktion det sades. De är enbart till för att underhålla sig själva och inget annat, i ett perpetum mobile med andra liknande organisationer.

The FBI and Anders Breivik read the same books: [link]

”FBI officials were also instructed, reveals the document that Muslims were simplefolk with seventh century ways.”
"Those antiquated ways, said the FBI, are “hard for westerners to understand.” Maybe that’s because there is a pretty big gap between cross-culture thought processes. At least that’s what the FBI was teaching.”The Arabic mind,” writes the FBI, is “swayed more by words than ideas and more by ideas than facts.”

Vi kan redan nu se reaktionerna mot det samhället, vi kan se det i Grekland på torget Zyntagma. Vi kan se det över stora delar av Europa, som en reaktion på den repressiva politik som förs.

Länkar: Dagbladet, HumanRightsService, DN, EUobserver, Irishtimes, Alla Huakbar, Document.no.
Intressant.

Sociala medier och hur massakern i Norge ska behandlas

2011-07-28T00:34:00.001+02:00

Det är alltid svårt att veta vad man ska säga, när det kommer till svåra tragiska situationer. I synnerhet när de kommer en närma, som det inträffade i Norge. Det kom på sätt och vis närmare, än den bomb som utlöstes i Stockholm förra året. Den var rent fysiskt närmare och tätt inpå, när jag och min flickvän var direkt i närheten. På väg till en fest i glada vänners lag, intet ont anandes om vad som inträffat förens efteråt egentligen. Vi visste inte heller hur sannspådda vi skulle bli, nu med Oslo och Utoya framför oss går det att se. Då 2010 skrev vi om det på Newsmill, nu den här gången skrev Amanda om det på SVTDebatt.

Det finns många aspekter, att ta ställning till. Ska hela bakgrundsmaterialet censureras och filtreras innan det når den bredare allmänheten kanske, så de inte tar skada av det?

Enligt min åsikt ska det inte få ske, det måste vara en öppenhet i publicering och debatt. Hur ska en bredare publik annars kunna ta del av vad som inträffat, förstå de bakomliggande orsakerna och hur allvarligt det faktiskt är.

Allvaret i det inträffade kan inte nog understrykas, inte bara Anders B. Breiviks politiska förklaring i ett över 1500 sidor långt dokument, videon gör det än mer påtagligt och understryker hur de extrema elementen fungerar och i vilka banor de resonerar. Vilket även fler tar upp och analyserar, då i anslutning till Sverigedemokraternas ideologi och metodik. Det är inget vi får glömma, när vi betraktar olika åskådningar och politiska riktningar. Alla är inte trevliga, men mycket av det går rakt förbi den traditionelle mediekonsumenten. Det är inget de behöver konfrontera, där de sitter och lever sina inrutade liv. Traditionell media borde kunna, men de gör det inte. De kunde ha belyst bättre, men gör det inte. Man måste ställa sig frågan varför, varför gör de som de gör?

Det har nu uppstått en klar rift, mellan traditionell media och den medborgardrivna. Den medborgardrivna tog mycket snabbt tag i och drog hela debatten och kunskapsletandet, runt vad som inträffat. Det var den medborgardriva som var de vilka tog fram och informerade, i denna stund tog nu de sociala medierna ledningen. Det kan ingen komma ifrån, även om få skulle medge detta fakta. Faktum är att det inte syns i den bredare samhällsdebatten, det där med sociala media och internet och vi som kan förstå att bruka rätt. Vi finns egentligen inte, vi utgör enbart de där. De där som numera egentligen utför jobbet, gör det utan att synas och höras för allmänheten.

Nu tror jag inte att det är en gångbar metod, med att undanhålla och filtrera. Inte när det finns intresse av att hålla blåslampan vid liv [Erik Laakso], under baken på extremister i samhället. När Sverigedemokraternas grundideologi om inte direkt uttalad idag, är där som en av orsakerna till vad som inträffar. Inte inträffat märk väl, när det är en pågånde process. Lika lite som det gick att dölja i längden, när ideologin är fientlig mot omvärlden och sticker skarpt ut, vid olika uttalanden inom grupperingen. Ideologin är uppenbart konfrontatorisk, medvetet provocerande mot de utpekade grupperna. Islamofob, homofob, transfob. Kraftigt provocerande och manipulativ mot omgivningen, för att öppna upp för det nya riket. Helt enligt Anders B. Breiviks teser, det går inte att dölja vargen i fårakläder i det långa loppet.

Intressant.

Terrorns Norge

2011-07-25T00:15:00.002+02:00

Det är inte ofta det inträffar, terrorns ansikte visar sig i all sin grymhet. Nu har den åter igen visat sig, nu i vårat grannland Norge. Amanda publicerar en debattartikel på SVTDebatt, med mycket kraftiga och blandade reaktioner som följd.

Nedanför finns hela det manifest som Anders B. Breivik- terroristen skrev och tog fram, strax innan inför och för att förklara attentatet.

Intressant:
2083 a European Declaration of Independence

Almedalsveckans viktigaste manifestationer

2011-07-10T23:32:00.000+02:00

Vad medförde egentligen årets Almedalsvecka? Egentligen enbart två viktiga manifestationer, en mot tvångssteriliseringar av transpersoner, där Kristdemokraterna tidigare med Maria Larsson (Folkhälsominister) , i första ledet som den store ledaren och förespråkaren av sterilisering/kastrering enligt gammalt och väl invant folkhemsmodell från 1920-30-talet (Jens Odsvall & Amanda Brihed). Och en direkt riktad mot Sverigedemokraterna, riksdagens "bruna" parti sedan valet 2010.

Att protestera mot alla politiska fobier och sociala stympningar av enskilda individer och grupper, är en skam för Sverige som nation. Det är den sittande regeringens skam, när det är ett av regeringspartierna som står för och vill propagera aktivt för folkrättsbrott. DE vill behålla den vidriga och konstitutionella abolition som ett lagtvång för transpersoner att sterilisera/kastrera sig för att få vård, egentligen är och innebär.

Jag är fri... Så säg efter mig

2011-06-18T17:38:00.000+02:00

Den här bilden och texten finns i författaren och tillika intelektuelle turkiske feminist-aktivisten Meltem Arikans blogg. En bild och text som säger mycket, om den samtid vi alla lever i.

Bokbål är inte en framtida dystopi, sanningen är nog värre. Den är här

2011-01-09T16:29:00.002+01:00

Många säger att man inte ska måla fan på väggen, det vore nog rätt bra om fan inte redan var närvarande så de skulle få rätt. Med alla medel söker beslutsfattare få oss tro, att det nog inte är så farligt. Ett litet förbud här, ett litet censur där. Vad spelar det för roll egentligen, när vi all vet att just vi har ett rent mjöl i påsen? Men vem bestämmer egentligen över vem som har ett rent mjöl eller inte? Amanda Brihed skriver idag om rent mjöl i praktiken. Det är en lång rad med framstående författa som Ernest Hemingway och Astrid Lindgren, som snart finns på ett bokbål nära dig. Om vi inte snart ser upp och om vårt eget hus, när det redan finns sådana tendenser här hemma i Sverige. Det är vår egen regering som redan har tagit steget, först med FRA-lagen, nu med datalagringsdirektivet. Den första riktiga censurlagen är på väg, när staten, regeringen vill kontrollera våra public servicebolag. Det är dit vi är på väg, det är även med hjälp av den moderna teknologin och med villiga företags hjälp. Telia Sonera medverkar och därmed den svenska staten och regering, i praktiken till att den vitryska opposionen blir övervakad och råkar ut för massarresteringar. När Telia Sonera är med i ett delägarskap av det statliga telekomföretagert Best, via ett ägande i Turkcell [DN], [DN], [DN], [DN]

"Best var tidigare helägt av den vitryska staten men köptes 2009 till 80 procent av den stora turkiska operatören Turkcell. Övriga 20 procent av bolaget behöll Lukasjenko. I Turkcells styrelse sitter en man vid namn Tero Kivisaari. Han representerar Teliasonera, en av Turkcells största delägare. Och Teliasoneras största ägare är – den svenska staten."

Gör företag det som en standard utanför våra gränser, lär de även göra det här. det talar en viss erfarenhet av hur det i praktiken fungerar. Ett exempel är hur NSA och IT&T [Wired], samarbetade för att massövervaka kunder. Telia Sonera är ett av de viktigaste kabelägarna i väst, där en synnerligen stor del av östblockets trafik passerar via Telia Soneras kablar. Det gör företaget unikt, som en av de största och viktigaste hubbarna i västeuropa. Sverige utgör därmed en till USA mycket viktig del i cyberkriget [Scrawford] [DN]. Det får vi inte glömma när vi talar om övervakning och hur den svenska staten agerar mot oss medborgare. Då är det betydligt trevligare för en statsmakt, att kunna kontrollera hela ledet. Myndigheter och departement, de snubblar gärna på målet för att kunna slira på sanningen och kunna backa om det visar sig utåt att de gör just det.

Det finns en hel del att säga över ett sådant beteende, i det här fallet var det infrastrukturdepartementet och telekompaketet. Ett direktiv som bland annat ska styra våra nätanslutningar och upphovsrättsligt material [Farmorgun] "Lagenlika applikationer och lagenligt innehåll". Är något vilket det direktivet innehåller och styr, för att kunna låsa ned vår anslutningar vid behov. Det blir svårt att anförtro våra myndigheter och departement, med en sådan politisk agenda bakom [Farmorgun]. Företag som Apple kan även de styra, inte bara i USA utan även här hemma. De kan styra via sin hårdvara och den policy de utövar över Apple appstore. Apple kan när de vill låsa ned en iPhone, för de kan styra över användarna och styra över vad som får användas på den. Det påverkar de som vill kunna leverera en iPhoneapp, som nyhetsföretag och nyhetsförmedlingar. De måste åtlyda Apples normer och regler, för att bli godkända. Det innebär i praktiken att alla måste åtlyda Apple. Vad det öppnar upp för är en utökad kontroll, av vad användare och distributörer gör. Apple stoppade Wikileaks för iPhone, vad kan det få för vidare konsekvenser, det är något vilket vi alla måste ta oss en funderare över [Nätneutralitet] [Guardian]. Men inte minst över den framtid som kommer, som är den vi får och ingen annan. Hur vill du se din framtid? Det börjar bli dags att välja den redan nu, än är det inte för sent. Det måste höras ända in i det svenska folkhemmet, där inte mycket finns av lyssnande annat än till den egna plånboken. Vi måste alla inse vad som gick så fel, att det är så lite tid. Men vi måste alla inse det och lära av historiens misstag, det är inte längre tillbaka än 60:år sedan. Vill vi ha det tillbaka?

Intressant.

Zac, Apelsineld, Kulturbloggen, Ipse Cogita!, Frasses Blogg, Mary, Vakare, Swartz, Scaber nestor,

Och när vi nu ändå pratar massövervakning och datalagring - har ni sett detta??

Bokbålet:

American Library Association: 100 most frequently challenged books 1990-1999:

Scary Stories (series), by Alvin Schwartz
Daddy’s Roommate, by Michael Willhoite
I Know Why the Caged Bird Sings, by Maya Angelou
The Chocolate War, by Robert Cormier
The Adventures of Huckleberry Finn, by Mark Twain
Of Mice and Men, by John Steinbeck
Forever, by Judy Blume
Bridge to Terabithia, by Katherine Paterson
Heather Has Two Mommies, by Leslea Newman
The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger
The Giver, by Lois Lowry
My Brother Sam is Dead, by James Lincoln Collier and Christopher Collier
It’s Perfectly Normal, by Robie Harris
Alice (series), by Phyllis Reynolds Naylor
Goosebumps (series), by R.L. Stine
A Day No Pigs Would Die, by Robert Newton Peck
The Color Purple, by Alice Walker
Sex, by Madonna
Earth’s Children (series), by Jean M. Auel
The Great Gilly Hopkins, by Katherine Paterson
In the Night Kitchen, by Maurice Sendak
The Witches, by Roald Dahl
A Wrinkle in Time, by Madeleine L’Engle
The New Joy of Gay Sex, by Charles Silverstein
Go Ask Alice, by Anonymous
The Goats, by Brock Cole
The Stupids (series), by Harry Allard
Anastasia Krupnik (series), by Lois Lowry
Final Exit, by Derek Humphry
Blubber, by Judy Blume
Halloween ABC, by Eve Merriam
Julie of the Wolves, by Jean Craighead George
Kaffir Boy, by Mark Mathabane
The Bluest Eye, by Toni Morrison
What’s Happening to my Body? Book for Girls: A Growing-Up Guide for Parents & Daughters, by Lynda Madaras
Fallen Angels, by Walter Dean Myers
The Handmaid’s Tale, by Margaret Atwood
The Outsiders, by S.E. Hinton
The Pigman, by Paul Zindel
To Kill a Mockingbird, by Harper Lee
We All Fall Down, by Robert Cormier
Deenie, by Judy Blume
Flowers for Algernon, by Daniel Keyes
Annie on My Mind, by Nancy Garden
Beloved, by Toni Morrison
The Boy Who Lost His Face, by Louis Sachar
Cross Your Fingers, Spit in Your Hat, by Alvin Schwartz
Harry Potter (series), by J.K. Rowling
Cujo, by Stephen King
James and the Giant Peach, by Roald Dahl
A Light in the Attic, by Shel Silverstein
Ordinary People, by Judith Guest
American Psycho, by Bret Easton Ellis
Brave New World, by Aldous Huxley
Sleeping Beauty Trilogy, by A.N. Roquelaure (Anne Rice)
Bumps in the Night, by Harry Allard
Asking About Sex and Growing Up, by Joanna Cole
What’s Happening to my Body? Book for Boys: A Growing-Up Guide for Parents & Sons, by Lynda Madaras
The Anarchist Cookbook, by William Powell
Are You There, God? It’s Me, Margaret, by Judy Blume
Boys and Sex, by Wardell Pomeroy
Crazy Lady, by Jane Conly
Athletic Shorts, by Chris Crutcher
Killing Mr. Griffin, by Lois Duncan
Fade, by Robert Cormier
Guess What?, by Mem Fox
Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut
Lord of the Flies, by William Golding
Native Son, by Richard Wright
Women on Top: How Real Life Has Changed Women’s Fantasies, by Nancy Friday
Curses, Hexes and Spells, by Daniel Cohen
On My Honor, by Marion Dane Bauer
The House of Spirits, by Isabel Allende
Jack, by A.M. Homes
Arizona Kid, by Ron Koertge
Family Secrets, by Norma Klein
Mommy Laid an Egg, by Babette Cole
Bless Me, Ultima, by Rudolfo A. Anaya
Where Did I Come From?, by Peter Mayle
The Face on the Milk Carton, by Caroline Cooney
Carrie, by Stephen King
The Dead Zone, by Stephen King
The Adventures of Tom Sawyer, by Mark Twain
Song of Solomon, by Toni Morrison
Always Running, by Luis Rodriguez
Private Parts, by Howard Stern
Where’s Waldo?, by Martin Hanford
Summer of My German Soldier, by Bette Greene
Tiger Eyes, by Judy Blume
Little Black Sambo, by Helen Bannerman
Pillars of the Earth, by Ken Follett
Running Loose, by Chris Crutcher
Sex Education, by Jenny Davis
Jumper, by Steven Gould
Christine, by Stephen King
The Drowning of Stephen Jones, by Bette Greene
That Was Then, This is Now, by S.E. Hinton
Girls and Sex, by Wardell Pomeroy
The Wish Giver, by Bill Brittain
Jump Ship to Freedom, by James Lincoln Collier and Christopher Collier

American Library Association: 100 most frequently challenged books 2000-2009:

1. Harry Potter (series), by J.K. Rowling
2. Alice series, by Phyllis Reynolds Naylor
3. The Chocolate War, by Robert Cormier
4. And Tango Makes Three, by Justin Richardson/Peter Parnell
5. Of Mice and Men, by John Steinbeck
6. I Know Why the Caged Bird Sings, by Maya Angelou
7. Scary Stories (series), by Alvin Schwartz
8. His Dark Materials (series), by Philip Pullman
9. ttyl; ttfn; l8r g8r (series), by Myracle, Lauren
10. The Perks of Being a Wallflower, by Stephen Chbosky
11. Fallen Angels, by Walter Dean Myers
12. It’s Perfectly Normal, by Robie Harris
13. Captain Underpants (series), by Dav Pilkey
14. The Adventures of Huckleberry Finn, by Mark Twain
15. The Bluest Eye, by Toni Morrison
16. Forever, by Judy Blume
17. The Color Purple, by Alice Walker
18. Go Ask Alice, by Anonymous
19. Catcher in the Rye, by J.D. Salinger
20. King and King, by Linda de Haan
21. To Kill A Mockingbird, by Harper Lee
22. Gossip Girl (series), by Cecily von Ziegesar
23. The Giver, by Lois Lowry
24. In the Night Kitchen, by Maurice Sendak
25. Killing Mr. Griffen, by Lois Duncan
26. Beloved, by Toni Morrison
27. My Brother Sam Is Dead, by James Lincoln Collier
28. Bridge To Terabithia, by Katherine Paterson
29. The Face on the Milk Carton, by Caroline B. Cooney
30. We All Fall Down, by Robert Cormier
31. What My Mother Doesn’t Know, by Sonya Sones
32. Bless Me, Ultima, by Rudolfo Anaya
33. Snow Falling on Cedars, by David Guterson
34. The Earth, My Butt, and Other Big, Round Things, by Carolyn Mackler
35. Angus, Thongs, and Full Frontal Snogging, by Louise Rennison
36. Brave New World, by Aldous Huxley
37. It’s So Amazing, by Robie Harris
38. Arming America, by Michael Bellasiles
39. Kaffir Boy, by Mark Mathabane
40. Life is Funny, by E.R. Frank
41. Whale Talk, by Chris Crutcher
42. The Fighting Ground, by Avi
43. Blubber, by Judy Blume
44. Athletic Shorts, by Chris Crutcher
45. Crazy Lady, by Jane Leslie Conly
46. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut
47. The Adventures of Super Diaper Baby, by George Beard
48. Rainbow Boys, by Alex Sanchez
49. One Flew Over the Cuckoo’s Nest, by Ken Kesey
50. The Kite Runner, by Khaled Hosseini
51. Daughters of Eve, by Lois Duncan
52. The Great Gilly Hopkins, by Katherine Paterson
53. You Hear Me?, by Betsy Franco
54. The Facts Speak for Themselves, by Brock Cole
55. Summer of My German Soldier, by Bette Green
56. When Dad Killed Mom, by Julius Lester
57. Blood and Chocolate, by Annette Curtis Klause
58. Fat Kid Rules the World, by K.L. Going
59. Olive’s Ocean, by Kevin Henkes
60. Speak, by Laurie Halse Anderson
61. Draw Me A Star, by Eric Carle
62. The Stupids (series), by Harry Allard
63. The Terrorist, by Caroline B. Cooney
64. Mick Harte Was Here, by Barbara Park
65. The Things They Carried, by Tim O’Brien
66. Roll of Thunder, Hear My Cry, by Mildred Taylor
67. A Time to Kill, by John Grisham
68. Always Running, by Luis Rodriguez
69. Fahrenheit 451, by Ray Bradbury
70. Harris and Me, by Gary Paulsen
71. Junie B. Jones (series), by Barbara Park
72. Song of Solomon, by Toni Morrison
73. What’s Happening to My Body Book, by Lynda Madaras
74. The Lovely Bones, by Alice Sebold
75. Anastasia (series), by Lois Lowry
76. A Prayer for Owen Meany, by John Irving
77. Crazy: A Novel, by Benjamin Lebert
78. The Joy of Gay Sex, by Dr. Charles Silverstein
79. The Upstairs Room, by Johanna Reiss
80. A Day No Pigs Would Die, by Robert Newton Peck
81. Black Boy, by Richard Wright
82. Deal With It!, by Esther Drill
83. Detour for Emmy, by Marilyn Reynolds
84. So Far From the Bamboo Grove, by Yoko Watkins
85. Staying Fat for Sarah Byrnes, by Chris Crutcher
86. Cut, by Patricia McCormick
87. Tiger Eyes, by Judy Blume
88. The Handmaid’s Tale, by Margaret Atwood
89. Friday Night Lights, by H.G. Bissenger
90. A Wrinkle in Time, by Madeline L’Engle
91. Julie of the Wolves, by Jean Craighead George
92. The Boy Who Lost His Face, by Louis Sachar
93. Bumps in the Night, by Harry Allard
94. Goosebumps (series), by R.L. Stine
95. Shade’s Children, by Garth Nix
96. Grendel, by John Gardner
97. The House of the Spirits, by Isabel Allende
98. I Saw Esau, by Iona Opte
99. Are You There, God? It’s Me, Margaret, by Judy Blume
100. America: A Novel, by E.R. Frank

Banned and challenged classics:

1. The Great Gatsby, by F. Scott Fitzgerald
2. The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger
3. The Grapes of Wrath, by John Steinbeck
4. To Kill a Mockingbird, by Harper Lee
5. The Color Purple, by Alice Walker
6. Ulysses, by James Joyce
7. Beloved, by Toni Morrison
8. The Lord of the Flies, by William Golding
9. 1984, by George Orwell

11. Lolita, by Vladmir Nabokov
12. Of Mice and Men, by John Steinbeck

15. Catch-22, by Joseph Heller
16. Brave New World, by Aldous Huxley
17. Animal Farm, by George Orwell
18. The Sun Also Rises, by Ernest Hemingway
19. As I Lay Dying, by William Faulkner
20. A Farewell to Arms, by Ernest Hemingway

23. Their Eyes Were Watching God, by Zora Neale Hurston
24. Invisible Man, by Ralph Ellison
25. Song of Solomon, by Toni Morrison
26. Gone with the Wind, by Margaret Mitchell
27. Native Son, by Richard Wright
28. One Flew Over the Cuckoo's Nest, by Ken Kesey
29. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut
30. For Whom the Bell Tolls, by Ernest Hemingway

33. The Call of the Wild, by Jack London

36. Go Tell it on the Mountain, by James Baldwin

38. All the King's Men, by Robert Penn Warren

40. The Lord of the Rings, by J.R.R. Tolkien

45. The Jungle, by Upton Sinclair

48. Lady Chatterley's Lover, by D.H. Lawrence
49. A Clockwork Orange, by Anthony Burgess
50. The Awakening, by Kate Chopin

53. In Cold Blood, by Truman Capote

55. The Satanic Verses, by Salman Rushdie

57. Sophie's Choice, by William Styron

64. Sons and Lovers, by D.H. Lawrence

66. Cat's Cradle, by Kurt Vonnegut
67. A Separate Peace, by John Knowles

73. Naked Lunch, by William S. Burroughs
74. Brideshead Revisited, by Evelyn Waugh
75. Women in Love, by D.H. Lawrence

80. The Naked and the Dead, by Norman Mailer

84. Tropic of Cancer, by Henry Miller

88. An American Tragedy, by Theodore Dreiser

97. Rabbit, Run, by John Updike

Each year, the ALA's Office for Intellectual Freedom records hundreds of attempts by individuals and groups to have books removed from libraries shelves and from classrooms. See Frequently Challenged Books for more details.

According to the Office for Intellectual Freedom, at least 46 of the Radcliffe Publishing Course Top 100 Novels of the 20th Century have been the target of ban attempts.

The titles above represent banned or challenged books on that list (see the entire list here). For more information on why these books were challenged, visit challenged classics and the Banned Books Week Web site.

The titles not included may have been banned or challenged, but we have not received any reports on them. If you have information about the banning or challenging of these (or any) titles, please contact the Office for Intellectual Freedom.

Reasons for Challenges to Classics:

Statistik om datalagringen, lagen som ska tvingas på oss

2011-01-08T13:16:00.000+01:00

Statistik från Tyskland:

Den ovanför liggande bilden och statistiken, är över antalet registrerade brott.

Den här bilden är statistik över den uppklarningsfrekvens, som datalagringen har medfört.

Det finns inget som talar för, att datalagringslagen skulle fungera i praktiken. Trotts att det finns klara bevis över att det inte finns några själ att implementera lagen, finns det de vilka synnerligen aggressivt propagerar för den. De försöker likställa det med den lagring som redan existerar, hos olika leverantörer. Internet och mobilleverantörer, när de lagrar för att kunna skicka räkningar och för att kunna bedriva ett normalt support och arbete med sina nätverk. Men det finns uppenbara skillnader, när operatörerna inte lagrar för polisiära endamål. Lagen bryter med stor sannolikhet, både mot svensk grundlag samt mot EU-stadgarna [Newsmill].

Det är absolut inget som vi medborgare ska axeptera, från vår egen regering och riksdag. Vi kan inte ha en regering som inför den samlade riksdagen, lägger fram otillräckliga fakta och direkta lögner. Lögner som sedan presenteras för en allmänhet, som om det vore fakta och sanning. Det är direkt oförskämt att överhuvudtaget presentera ett lagföte har några faktastöd från medlemsländerna.rslag, på det sätt som nu sker. Trotts att ett flertal länder inom EU protesterar mot direktivet, när det enligt deras egna författningsdomstolar bryter mot EU-stadgarna [Tyskland], samt att utvärderingen av direktivet är uppskjutet när det inte finns tilgängliga fakta från medlemsländerna för att stödja vad som påstås om direktivets förträfflighet. Som synes i de presenterade bilderna, talar fakta för det diametralt motsatta förhållandet. Datalagringsdirektivet är i praktiken obrukbart för de angivna ändamålen.

Intressant.

Namninsamling för Liberaldemokraterna

2011-01-05T17:48:00.001+01:00

Glöm inte bort att upprätthålla vår namninsamling, för att bilda ett nytt parti. Ladda hem vårt dokument för registrering av partinamn och partibetäckning [PDF]. Den blanketten används för namninsamlingen, där ska namn, adress, bokföringskommun och personnummer anges. Giltig åldersgräns är från det år personen blir myndig, under det kommande valåret (2014). Alltså den person som fyller 18:år 2014, får skriva under dokumentet. Dokumentet är inte en ansökan om medlemskap, det anger enbart att personen anser och håller med oss om, att det behövs ett parti som det vi vill grunda. Svårare än så är det inte.

Vi som kör den här uppmaningen och stafetten: Amanda Brihed, Niklas Starow, Torbjörn Jerlerup, Hanna Söderström, Carl Johan Rehbinder.

Sverige är i stort behov av ett nytt och riktigt liberalt parti, när det nu saknas ett i riksdagen. Då är vi ett antal personer, vilka kom överens om att ett sådant behövs. Namnet och hemsidan är (L)iberaldemokraterna. Vil du även gå med och engagera dig i den nya rörelsen, går även det bra [LÄNK]. Hoppas att den här lilla kampanjen lyckas, både för dig som redan är engagerad och för dig som läser detta och kan tänkas stödja oss.

Ping: Intressant.

B. Ask sätter ned foten

2010-12-22T22:20:00.002+01:00

Med Beatrice Ask (M) vår ärade justitieminister, är det som att komma ur askan i elden. Justitieministern vilken vi lugn kan tilldela epitetet som den i Sverige mest inkompetente ministern (Oscar Solberger), på sin vakt genom tiderna. När FRA-lagen drogs igenom 2008, skulle det säkra upp hela nationens säkerhet. Men så blev det ju inte (Amanda Brihed) kan vi nu se, med ett facit i hand (FRA).

"FRA har inte haft kännedom om några planer på det inträffade i Stockholm. Om vi hade fått sådan information inom ramen för den rapportering som sker till våra uppdragsgivare (regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten), skulle vi ha vidarebefordrat den till Säkerhetspolisen."

Hur var det nu igen? Var det inte just det de skulle kunna kontrollera och var en av förbehållen, för att de skulle bli direkt inkopplade i våra internetkablar? Allt skulle ju vara så mycket enklare, bara de fick tillgång till all vår internettrafik. Både din och min och många andras. Vad som mer och mer framkommer, är hur det egentligen ligger till. Sverige har avtal med deparementet för "homeland security" om ett teknik och informationssammarbete, för att jaga bland annat terrorister. Nu har man i USA lagt märke till vad det egentligen innebär [DN], USA håller på att bygga upp ett helt abnormt stort nätverk för kontroll av sin egen befolkning. Det var inte så länge sedan, vi höll på med sådant själva här hemma [IB]. Som det ser ut nu är det på god väg tillbaka, med införandet av nya lagar. Lagar för att tillgodose polisens behov av tillgång till personinformation och metoder för att kunna kartlägga civilpersoner, vilka är helt utan skuld till något brott. Det är alltså i ett förebyggande syfte, som de ska kunna göra den typen av intrång i våra privatliv (Klamberg).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de två riksdagspartier som säger nej (V och MP kräver minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet).
Det är något mycket tragiskt när något sådan ska behöva inträffa, i ett demokratiskt samhälle. Det hör inte till men det är så det går, när all kontroll förloras. Då går det till ytterligheter och saker drivs till sin spets. Datalagringsdirektivet tillkom under Tomas Bodström (S), nu kommer det att införas av Beatrice Ask (M). Det är likvärdigt med att gå ett flertal steg bakåt, i den demokratiska utvecklingen och står utan någon evidens och vetenskaplighet bakom. Däremot kan det mycket väl bryta både mot artikel 6 och 8 i europakonvensionen. Det är förmodligen därför det är så bråttom, med att driva igenom lagarna. Vårt fördjupade införande av EU i vår grundlag, med den som hjälp kan det mycket väl fälla direktivet. När kommissionen kan tänka sig att själv säga nej, till sitt eget direktiv och med det kanske även till lagar som FRA-lagen.

Det finns en hel del vi måste se till vad det är, inför det kommande nya året. Det finns mer som kommer, det vet vi redan [DN]. Det är bar ytterligare en del av kriget mot terrorismen, där det framför allt är muslimer och islam som utpekas som det onda [SvD]. Hoppas verkligen att vi kan dra lärdom, av vad som inträffat de senaste åren. Lära oss ta på ett bättre allvar, vad det är frågan om och vilka som egentligen är våra vänner. Om den nuvarande utvecklingen står sig, lär vi komma att behöva dem.

Intressant.

Demonstration för det fria ordet och mot censur 20/11-2010

2010-12-19T23:56:00.002+01:00

Det är betydligt viktigare, än vad man först kan tro. Det är många som tror, att det inte är en fara för det fria ordet och för yttrandefriheten. Det är en uppenbar risk när dels lagstödet inte är bra och ledande personer anser, att webbplatser som WikiLeaks ska tas ned och aktiva försök till det föreligger. Det är viktigt att närvara, inte bara i tanken men även rent fysiskt visa motståndet mot den utveckling vi nu ser. Det måste här bli ett samfällt nej till den utvecklingen, det är för oss alla en nödvändighet. Ingen är immun från de censurförsök, som statsmakter nu försöker sätta i verket.

Det får bara inte inträffa att vi tillåter något sådant, men tyvärr är jag något pessimistisk över situationen här hemma i Sverige. Den syns ingen större opinion, för att ta tag i saken och granska vad som försiggår. Det måste ut till en bredare publik, för att det ska göra en skillnad. Det kommer att bli svårt när det stora flertalet, har mer än väl blivit indoktrinerade med att inte se och inte lyssna. Det kan vara farligt att se mer och längre än till chips, dipp och till det senaste avsnittet av Robinson. Det var inte riktigt det samhälle vi ville ha, men det var så det blev. Men det finns framtidshopp, i en ny kommande generation som vågar ta ton och sticka upp (Ung Liberal).

Av den påkomna anledningen arrangeras en demonstration, på Mynttorget i Stockholm, Måndag kl: 18:00-21:00.

Det finns givetvis mer bakomliggande orsaker, att ta med i beräkningarna. Vad den mlitära experten Johan Sigholm just på egen hand har konstaterat, är att vad han propagerar för inte fungerar. Det fungerade inte i det här fallet, det fungerade inte i Göteborg, där en 6:åring fick en skarpladdad pistol upptryckt och intryckt i ansiktet av en polis och tillfrågades efter politiska åsikter. Det är det samhället som Johan kämpar för att införa, inte en riktig signalspaning och polisiära metoder. Signalspaning är inte vad det var, inte ens i lagtext, nu är det massövervakning och masslagring.

En kortis ur den kommande texten:

"Övervakning enligt rättegångsbalken måste kunna användas även om
det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet."

Med andra ord vill man från regeringens sida (Michael Gajditza), legalisera en proaktiv och diskrimineringslös övervakning av oskyldiga individer. Är det vad en demokratisk nation som Sverige ska stå för? Det ska en demokratisk nation, absolut inte göra. Det är att helt och totalt sätta rättssäkerheten ur spel, det är vad som nu föreslås. Inte ett bättre sätt att få tag på de som vill oss illa, där gör metoderna inge nytta. Det vet MUST, KSI och andra tjänstemän på FRA och inom Säpo. En bra läsning är fd Säpochefen Anders Ericssons utredning om signalspaning för polisiära behov, samt polismetodutredningen. Inte att förta att FRA redan har begått massövervakning och sålt den personinformationen till främmande makt, helt lagligt dessutom. SIUN har inte kunnat utföra sin tillsyn, i brist på personal och medel. Vad som pågått och pågår, stärker inte säkerheten eller transparensen (Expressen).

Vi ska absolut inte finnas oss i, att bli behandlade på det sätt som vi blir. Ingen borde låta sig tystas ned, och vända ryggen till de demokratiska problemställningar vi har inför framtiden. Vi ska inte finna oss i att myndigheter ska påstå en sak och utföra något annat. Myndigheter oberoende måste givetvis stärkas från regeringens inflytande, så att de kan utföra sitt uppdrag. Men även det måste ske på ett transparent sätt och utan några glidningar (FRA). Enligt vad som sagt oss, skulle deras metoder lösa våra problem. Med massövervakning och masslagring av personuppgifter skulle terrorister och galningar sättas fast, innan de han göra skada. Nu vet vi att så blev det inte, åtminstone inte så som det prånglades ut i både riksdag och i media av både politiker och myndighetsförespråkare.

Intressant.

Bloggar: Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, Christian Engström, Lake, Oscar Fredriksson, Gothbarbie, Jan Rejdnel, Judit Burda, Camilla Lindberg.

Det är viktigt att hålla på sanningen och proportionerna

2010-12-15T00:39:00.001+01:00

Vad jag åsyftar på, är bomben som small i lördags. Ensam galning eller ett välplanerat terrordåd, innebär egentligen detsamma. Här måste rätt proportioner och klara fakta råda, det går det inte och ska det inte ges avkall på. Det allvarliga är om det börjar tummas på de kriterierna, det får bara inte ske. Om något kan det orsaka det man måste förhindra, en spridning av missförstånd och en ge felaktig bild av det inträffade. Här strävar vi inom Liberaldemokraterna, att hålla oss till en så rak och rättvis annalys vi kan. Med hänsyn till vad vi vet om den typen av förhållanden, då först och främst avseende på politik och media. Med de fakta som finns kan vi förhoppningsvis, ge en rättvis bild av vad som sker och varför. Det tror jag att Amanda och jag gör i den artikel vi skrev dagen efter dådet på [Newsmill]. Det var strax efter statsministerns presskonferens på söndagsmorgonen.

"En oklok regering reagerar med en alltmer repressiv och fjärmande politik byggd på misstänkliggöranden, krav, hot och massövervakning för att skydda sig men skapar istället en grogrund för mer ömsesidig oro, hat, rädsla och även aggressiva motreaktioner."

Vi anser det är den mer repressiva hållningen, som i sig är en av anledningarna till att det uppstår terrorism. Eller av andra enskilda individer i ett mer förvirrat tillstånd och som leder till ett mer enstaka enskilt dåd. Vi får inte låta oss förledas till att tro på vad som helst, vare sig om individen eller om en viss incident. Det riskerar enbart att förvirra och destabilisera situationen, för oss som åskådare. Det är vad vi ska ge akt på och inhämta kunskap, från mer skiftande källor. Även om vi inte tycker detsamma, som vad de ser ut att uttrycka. Det är även vår regerings och våra myndigheters skyldigheter, då gentemot oss som medborgare. Men att så sker kan vi inte ta för självklart, när regeringen har sin politiska agenda och likaså har våra myndigheter det. Det är vår vardag att hålla reda på vad som är vad och påvisa hur det fungerar i praktiken.

Det är vad vi baserar vår politik på. Evidens, fakta och annalys. Därefter kommer beslutsfattandet. Det är betydligt viktigare att så sker och att våga ta steget fullt ut, än att falla till föga för en politisk retorik för att anpassa verkligheten efter politiken. Det lönar sig inte i längden, att leverera den typen av politiskt fluff. Vi måste kunna stå för vår politik och ändra den efter verkligheten, inte efter vad vi tror. Tro utan vetskap eller utifrån en förvanskad verklighetsbild lönar sig inte, det leder enbart till felaktiga beslut. Massövervakning och masslagring av personinformation, är inte den rätta vägen för att förhindra terrorism. Det är enbart tekniska och juridiska lösningar, som är erkänt dåliga verktyg för det endamålet. Det är även sådana lösningar vilka blir mycket svåra att avlägsna, när de blir till en mer permanent del av vår infrastruktur och för en lång tid framåt. Det gäller altså att stå för vad man säger och inte spåra ur som Morgan Johansson (S). Partiet kanske har en annan faktualistisk uppfattning och politik.

Jinge, Pelaseyed, Martin Moberg, Torbjörn Jerlerup, Annarkia, Expressen, Amanda Brihed.

Inreessant.

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

2010-12-11T10:39:00.002+01:00

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

Vem är förvånad över Sveriges agerande

2010-12-09T20:40:00.002+01:00

Föga förvånande är Sverige och USA igång med förhandlingar, om ett utlämnande (Kulturbloggen). Ett Sverige som tillåter främmande makt, att ta del av vår privata och ofiltrerade kommunikation (Mark Klamberg). Det är inte det minsta förvånande, vi varnade för just detta under den heta FRA-debatten under 2008. Här är förövrigt Datainspektionens utlåtande sedan de varit ute på Lovön hos FRA, för sin tillsyn av myndigheten [Nyt].

Det här är sådant vi som nation tillåter oss att göra, mot våra egna medborgare i fredstid. Det är något vi inte kan och något vi inte har råd med att göra, men det gör vi likväl ändå. Det är ett ingrepp som sker i en skala, som inte är motiverat av vad utkomsten av det ger. Syftet var att få tag i terrorister, inte lämna ut folk i onödan. Men "De ljög för oss om FRA-lagen" säger Camilla Lindberg i [AB].

"I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Det är nog ingen från 2008 kampen mot lagen, som är direkt förvånad. Det är vad vi då varnade för i lagstiftningen då, som gav myndigheten sådana rättigheter. Resultatet av det ser vi nu och ingen går säker, vare sig vi som bloggare och nätaktivister. Det gäller journalister i riksmedia, som politiker i riksdagen. Uppgifter lämnas ut efter vad FRA eller regeringen anser är ett bra handelsgods, våra personuppgifter som en ren handelsvara. Det var inte riktigt vad de voterade för i riksdagen 2008, de trodde inte på oss och lyssnade inte då. Vad säger att de lyssnar på oss nu? Där är jag personligen minst sagt dyster, de kommer inte att lyssna på oss nu heller. Men det går inte att sluta med att hoppas, när vi trotts allt gör vad vi kan för att sprida kunskap. Kunskapen om vad som står i lagtrexter och vad de innebär, kalla det för ett svensk WikiLeaks, eller som det nya OpenLeaks. Det är inte mycket av vad vi har talat om, som vi har fått någon som helst "credd" för i media. Kanske kan vi få det nu när vi lyckats bevisa att vad vi sade då, var det som nu visade sig stämma.

Samtidigt som det här utspelas, gå vi vidare med vår kampanj: Olof Bjarnason, Niklas Starow och Torbjörn Bjerlerup. Det är minst lika viktigt, när även det här kopplar till vår personliga integritet, yttrandfrihet, mänskliga fri- och rättigheter. Det är nu mycket djupt rotat i det som har blivit den nya svenska kulturen, "Den nya svenska integritetsrörelsen". Vi som aldrig lät oss tystas ned av den föregående moderatledda regeringen Reinfeldt, trots Fredrik Reinfeldts ord då 2008. Det är även risker som våra soldater i Afghanistan tar, när även de tystas ned om vad de varit utsatta för. Enligt folkmordsexperten och docenten Ivan Macek [SvT]. Det är något vi absolut måste komma ihåg, ta med oss och inte glömma, vi ska inte låta oss tystas ned. Tystnaden är statsmaktens främsta vapen mot sin egen befolkning, när det verkligen gäller. Det skall vi inte tillåta inträffa, vi ska inte låta oss tystas ned. Var så säkra på det, vi kommer att stå där och sprida vidare vad vi får fram. Vi kommer att ta fram medlen för det, som de gör i Iran och på andra odemoktratiska orter i världen. Även de låter sig inte tystas ned, av vare sig hot eller sumariska avrättningar av opppositionella. Men sumariska avrättningar, ska väll inte behöva inträffa här hemma, eller? Bevisa mig fel tack!

Media och bloggar
DN I Aftonbladet I SvD I HAX I Törnebohm I Alliansfritt I Redaktionen, Makthavare I Andreas Henriksson, Makthavare I Markus Berglund, Marcus Fridholm, Jardenberg, Signerat Källberg.

Intressant.

Ska Sverige bete sig lika skitigt som de övriga mot WikiLeaks?

2010-12-07T23:39:00.002+01:00

Ytterst är det inte en fråga om vara sig Julian Assange, eller om WikiLeaks. Det är en fråg om våra egna rättigheter, våra mänskliga fri- och rättigheter. Vare sig USA eller andra nationer ska få trampa på oss, eller på andra nationer. Julian Assange skriver i Australian, här i en översättning i Aftonbladet:

"Hans observation speglade troligen hans fars, Keith Murdochs, avslöjande att australiska trupper offfrade sina liv i onödan av inkompetenta brittiska befälhavare vid Gallipolis stränder. Britterna försökte tysta honom, men Keith Murdoch lät sig inte tystas och hans beslutsamhet ledde till slutet på den katastrofala Gallipoli-kampanjen.
Nästan ett århundrade senare publicerar också Wikileaks uppgifter som måste bli offentliga."

Det är mycket som behöver publiceras och bli offentligt, men kommer förmodligen aldrig att bli det. Webplatser som WikiLeaks behövs, för att värna om den demokratiska öppenheten. Därmed finns det starka intressen för att lägga ned den, dess verksamhet för det fri ordet och det öppna samhället. Det fria och öppna samhället, behövs nu mer än någonsin. Det står klart när vi i realtid ser hur nationer som USA manövrera, för att med alla stående medel brutalt försöker att sänka fenomenet. Det är inte rätt att det ska få fortgå, utan att det ska finnas någon form av motstånd mot det som sker. Vad som nu pågår mot WikiLeaks, är på inget sätt bättre än vad vi anklagar både Kina och Nordkorea för att göra. Det går inte att rättfärdiga den censur som försöker påtvingas de som söker öppenhet, när materialet som släpps via wikin påvisar att behovet finns. Här måste även en samlad media ta sitt ansvar, för yttrande friheten och tryckfriheten. Det kan vara de rikstäckande och internationella media nästa gång, det ska tystas ned. De är på inget sätt immuna om de skulle tro det, om vad nu som pågår tillsåts att göra det.

Det är vårat gemensamma ansvar, både som medborgare i en demokrati. Som det är vårat ansvar som publicister, bloggare och traditionell media. Det är ett ansvar vi alla har och delar, journalister och andra som vågar och kan yttra sig. Vi kan inte tysta stå vid sidan och låta oss tystas ned, ge vårat tysta samtycke över vad som pågår i vår närhe och i vår omvärld. Demokratier även de ska tystas ned, de ska stå där med en hjälpande hand när det sker.

Men det fortgår inte ohört, det är en ny spegel var fjärde minut [cabelgate]. Det visar styrkan i både internet som verktyg och förmedlare av information, men även styrkan i det motstånd som finns. Jens Holm (V), vill ha en sanningskommison, det räcker inte längre med enbart en utredning i Konstitutionsutskottet. Marcin de Kaminski [SvTDebatt] den välkände nätforskaren, tycker att det nu är bra att nationer bekänner sin färg med att de försöker stänga WikiLeaks, det visar hur känsligt och hur påtaglig faran är för vår demokrati, för oss som medborgare. Det blir vi som medborgare vilka kommer att få betala vad det kostar, för att sätta stopp för de som vill öppenhet. Vi kommer vi att få betala med den minskade öppenheten och den minskade demokrati och rättssäkerhet [Charta 2008] [Liberaldemokraterna], det kommer att blir fråga om.

Torbjörn Jerlerup, Amanda Brihed, Liberaldemokraterna, Olof Bjarnason, gothbarbie's blog, Nemocrati.

Intressant.

Kalla det för vad det är, en öppen jakt på demokratin

2010-12-05T11:41:00.007+01:00

En rad med helt eniga demokratier i västvärlden, instämmer i lovropen på en jakt av våra demokratiska värderingar [DN]. Våra respektive regeringar här i väst är nu så förblindade av sitt maktrus, de kan nu göra vad som helst. Det är de som besitter lagstiftningsmakten och makten över maktmedlen. Polis, militär och andra myndigheter. Med deras hjälp styr de oss, med de nya metoder som redan har införts och kommer att införas. För det är egentligen vad det är frågan om, att kunna styra till sin fördel. Så länge den kontrollen och styrningen finns håller vi oss på mattan, ifrågasätter på inget vis de skeenden som föreligger i vårat samhälle. Vi ifrågasätter inte. Huvudsaken är att bara vi får en godtagbar lön, mat på bordet och tak över huvudet. Det är själva essensen i dags Sverige, låt dig tystas ned så får du. Säga vad du tycker, stå för det och göra något? Absolut inte! Det tillhör inte det svenska folkhemsidealet, så sitt ned i båten, blunda och håll käften.

Det är en utveckling vi måste se till att förhindra och det måste vi göra tillsammans, annars går det inte vägen. Det har nu gått så långt, att företag utpressas som av gangsters för att stoppa de oönskade [Guardian].
Det är ingen idé att låtsas längre, det behövs både mer och bättre belysning av samhället. Det är en av de positiva saker historien med Wikileaks lär oss, det är inte det att informationen inte har funnits tilgänglig, det har den. Men inte helt enkel att få tag på, när det vanligen inte har varit medialt. Det har mer varit som ett bakgrundsbrus, det bara finns där. Nu har det blivit till en dånande storm, som inte går att missa. Det är nog för första gången som det blir offentligt uppmärksammat, den faktiska kraft som det är. När den bredare allmenheten får tillgång till det , vad som försökes att döljas. Då blir det till ett sprängstoff, på samma sätt som i historien om Kjesarens nya kläder. Det är som att dra ned brallorna och där står dom, våra offentliga företrädare med baken i vädret och leker cyckelställ åt andra. Det är vad vi nu ska ha i åtanke, när vi ser dom i talarstolar och talar allvar till oss.

Vad de har ängnat sig åt, är inte bättre än på vilket logement eller i ett personalrum. Det är detsamma men oändligt mycket farligare, det sker mellan parter där det kan uppstå skador av en magnitud, som har möjlighet att skapa världskrig. De leker med sådant de inte ska göra, så som små barn plägar göra. Saknas det en riktig erfarenhet av det riktiga livet, som vi som tillhör verkligheten där ute. Det är följden av den broilerpolitik som varit det gångbara, i de politiska partierna. En segregering från det övriga samhället i en "Gated Community". Det är en politik med konsekvenser som måste öppnas upp och starta något nytt, där det redan befintliga är den grund och den utgångspunkt vi har.

En av de utgångspunkter vi har, är att se till att Wikileaks nu kan hållas vid liv. Tycka vad man vill om Wikileaks som sådant, men ytterst är det en fråga om vår yttrandefrihet och frihet till informatrion. Det är någat av de viktigaste fundamenta som utgör en demokrati, att kunna säga vad man vill och få den informationen, att någon har yttrat sig i någon fråga och i andra frågor. Det kan vi inte ge avkall på och Wikileaks, visar på de brister vi har. Det är brister med mycket svåra konsekvenser, här en artikel om kriget mot narkotikan i Mexiko: [U.S. Aided Mexican Drug War, With Frustration]

Det angår oss alla hur vår framtid nu skapas, där vi inom Liberaldemokraterna gör vad vi kan: [Liberaldemokraterna (L) stöder Wikileaks och Reportrar utan gränser!].

"Journalists from more than 60 countries join in support for WikiLeaks"

"Journalists and people from other professions from every region of the world joined together to support the whistle-blowing organization Wikileaks and its founder Julian Assange who, they say, have provided an extraordinary resource for journalists around the world and made "an outstanding contribution to transparency and accountability on the Afghanistan and Iraq Wars". The journalists organizing this effort continue to support Wikileaks and Assange after the latest release of U.S. State Department documents."

Det vore inte helt förmätet att fodra detsamma, från oss själva här hemma.

Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, SvD, Rosemari Södergren, Nils Joel, Sugbloggen.

Intressant.

Det krävs en bättre debatt, över betydelsen med Wikileaks

2010-12-04T18:19:00.001+01:00

Wikileaks frågan har kommit att föra demokratin och yttrandefriheten, de mycket viktiga frågorna till sin spets. USA och andra nationer jagar både Wikileaks och Julian Assange, det till vilket pris som helst tydligen. Det säger något om den tid vi lever i, där risken från vår egen statsapparat är betydligt större än den från olika terroristgrupper. Dessutom en terrorism som det var vi som uppfann, under det kalla kriget efter ww2. Vi bara trodde att det tog slut, när Berlinmuren och det gamla Sovjet föll samman. Så blev det dock inte, det var enbart en ny era som startades. Den nya eran är föga bättre än den gamla, kanske även så i mångt och mycket betydligt värre. Förr var det synnerligen klart och tydligt, med två block på var sin sida. Öst och Väst stod emot varandra, nu är det inte Öst mot Väst. Det är den egna nationen, mot den egna befolkningen och de rättigheter vi söger oss stå för, mänskliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet och demokrati.

Nu säger våra nationer, att de mänskliga fri- och rättigheterna måste begränsas och likaså yttrandefriheten. Våra rättigheter är kanske inte så bra som vi tror att de är. Mårten Schultz ifrågasätter det faktiska lagskydd vi har i tidskriften Svensk Tidskrift.

"Yttrandefriheten i Sverige har starka och stolta traditioner, brukar det sägas. Problemet är dock att historieskrivningen inte stämmer. I vissa avseenden har vi inte alls ett starkt yttrandefrihetsskydd i svensk rätt. Tvärtom. Det skriver Mårten Schultz."

Tydligen är det inte så bra som det evinnerligen sägs att det är, vilket vi måste sätta in i spelet runt Wikileaks och cabelgate som den senaste affären, har kommit att kallas. Det är information som har läckt, från det superhemliga militära nätet SIPRNET. Nätverket som sammanbinder, USA:s ambassader och de centrala administarativa organen i USA:s administration och underrättelsetjänster även så. Våra mänskliga fri- och rättigheter sätts här på undantag även från svenskt håll, när vi är mycket välinkorporerade i både NATO och USA:s politik [doc 1],[doc 2],[doc 3]. Det har vi varit under rätt lång tid, under ett flertal regeringar av olika kulörer, inklusive den nuvarande. Utrikesminister Carl Bildt (M) [PT] är en av förespråkarna för den nya censuren, ett direkt ord från regeringen och statsmakten, att vi ska vara tysta och bli vid vår läst. Verklighetens folk så som regeringen Rheinfeldt ser det, små snälla lydiga varelser utan några särintressen. Dessa förhatliga särintressen som inte skulle föreligga och tas någon hänsyn till. Det var ord av vår vår statsminister under talet i Almedalen, de kunde inte tolkas på något annat vis.

Tyvär är den rådande oppositionen i riksdagen, helt borta från banan i detta nu. De hade till att börja, ingen politik inför valet. Nu visar det sig att vad de hade, var enbart smutskastning och det kanske med hjälp av USA och deras ambassad i Stockholm. Information som kommit Aftonbladet till känna, via siten Wikileaks och deras läcka av information. Det talar inte väl för våra politiker och vad de i praktiken gör, eller inte gör (Anders Jallai). Det är sådan skit de nu vill dölja, genom att sencurera och stoppa Wikileaks. Det är även ur det perspektivet vi måste åskådliggjöra den kommande internetsencuren, eller webbfilter som det kallas, med en föskönande omskrivning. För att ta ner pedofiler från nätet, det med en helt obevisad teknik och med en i bästa fall obetydlig rättssäkerhet (Lars-Erick). Det finns en hel del mer att säga, om vad det kan finnas för kopplingar mellan Sossar och USA-företrädare, kanske kan en del förhållanden ses i ett bättre ljus (Radsoft).

Det är viktigt att vi kan få information över vad som pågår runt om oss, direkt och i vår yttre omvärld. Det är en information som ska vara så fingranulerad vi bara kan få och osencurerad. Det är av yttersta vikt för vår demokrati och dess utveckling. Det får vi bara inte ge avkall på, inte för en sekund ska vi låta det ske. Vi ska kunna kräva det av media och över våra folkvalda, som över vår regering. De vill kunna granska oss i detalj, då ska vi kunna kräva det över dom och över företag [Ex]. Departement och myndigheter, ska kunna granskas på lika vilkor. Situationen i vår omvärld kräver det, när vi skickar ut soldater till en aktiv strid i Afghanistan. Vad som behövs är en upprensning, ett reningsbad av den svenska toppolitiken.

Intressant.

Wikileaks ska behandlas som en demokratifråga

2010-12-01T23:45:00.000+01:00

Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.

"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."

Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.

Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.

Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.

Intressant.

Massövervakning, masslagring och Wikileaks

2010-11-29T09:28:00.002+01:00

Nu går det väll inte längre att påstå, att det finns något så dumt som ett rent mjöl i påsen? Eller hur Fredrik Rheinfeldt, Beatrice Ask och Johan Pehrson? Men vem trodde på det förutom ni, förmodligen ingen skulle jag tro. Nu har det inträffat, det som alla ni masshysteriska övervakare påstår inte ska inträffa. En massiv läcka av hemlig information, bland annat från Amerikanska ambasader. Rätt intressant läsning erbjuds nu, via världstäckande media. Så nu blir det inte lika kul längre, med massövervakning och masslagring av trafikdata. Nu finns sådan data tillgänglig via Wikileaks. Inte så förbaskat roligt att själv bli utsatt för vad de egna spionorganisationerna utsätter andra organisationer för, både här hemma och mera globalt. FRA, datalagringsdirektivet och Indect. Massövervakarnas Mecka för insamling av privat information, nu blev de kanske inte tagna på sängen. Men nu är informationen läckt och ute, den finns där för alla att ta del av om man så vill. Det är nog en rätt fin skadeglädje och det med all rätta, den glädjen är allas. Allas den delade glädje från de vilka har påpekat under åren, vad som har pågått och vad som fortfarande pågår.

Intressant.

Amanda Brihed.

En förlorad rättighet till, upphovsrätten

2010-11-28T20:43:00.002+01:00

Det är inte bara statsmaktens kontroll över våra internetanslutningar, som är av en avgörande betydelse. Det är även den makt privata aktörer, utövar och har över oss. Föga förvånande löper de privata intresserna, påfallande ofta in i de statliga. Det utgör en en kombination som inte är allt för trevlig, är under på tok för dålig belysning och kontroll. Både de privata aktörerna som de statliga, måste på det bestämdaste sättas under en betydligt bättre kontroll. Kontrollen över de privata lobbyisterna och deras politiska kontakter, måste absolut belysas. Viljan till det ser dock mycket dålig ut, troligen tål det inte riktigt ett belysande dagsljus. Det har vi åsett både inom ACTA-förhandlingarna som när det kommer till olika domslut inom upphovsrätts frågor. Där har nu 70 sajter blivit stängda i USA, utan några föregående domstolsförhandlingar och domslut (Kulturbloggen). Det är troligen så framtiden ser ut även här hemma, när man studerar hur det egentligen ser ut. Inte allt för sällan drar de riktiga lurendrejare, för att låta påskina att vad de gör är baserat på fakta, här påvisat av Laura Agustín och Louise Persson.

Vare sig det är falska, äkta eller kraftigt friserad statistik över våra ökande ekonomiska och sociala klyftor, upphovsrätt och fildelning eller över sexköpslagen. Det blir svårt att lita på vad de säger och påstår, vi kan inte vara väl införstådda med vad som påstås. När det inte bara kan vara ett synnerligen undermåligt material, det kan även vara rena falsarier [newsmill] som ligger bakom presentationen. En presentation som sedan ska ligga till grund, för ett kommande lagförslag. Det borde inte få förekomma, men tyvärr gör det det på tok för ofta. Det gäller således att vara vaksam vid all läsning, av så kallade statliga studier och lagförslag. Vilket jag har givit ett par exempel på, men det finns förvisso mer att påvisa. Men här vilar det även mycket på de som faktiskt sitter i en sådan position, att vad de gör och säger kan fälla en vagörande roll för utgången. Det är något vilket de gör tillsynes på tok för sällan, nu senast en myndighet hade något bra att komma med var Socialstyrelsen, när de belyste transpersoners situation i Sverige. Så ja vi har mycket att arbeta på för att styra rätt, det med mycket lite hjälp och svängutrymme. Men det är en nödvändighet för det demokratiska samhället, med en livskraftig opposition. Faller den ifrån och inte utgör den ballanserande kraften, mot regeringen blir det svårt. Oppositionen av idag har slutat med att opponera och är något mer av en ren förhandlingspartner, därmed fins det ingen ballanserande förmåga mellan parterna.

Det gäller här att gå vidare, påvisa vad som är korrekta fakta och inte. Det är inte poppulärt men en nödvändighet, där det även går att hämta korrekt information om vad som pågår från våra grannländer. När det är sådana brister här hemma och fakta undanhålls.

"For det første vet vi fra lekkede arbeidsdokumenter, at den evalueringen av direktivet som EU-kommisjonen skulle ha publisert i september, ikke kan dokumentere de ønskede kriminalitetsbekjempende effekter. Publiseringen har derfor allerede blitt utsatt en gang (til desember) og ble nylig ytterligere utsatt til mars 2011."

Det här gäller datalagringslagen, men det finns annat som jag tagit upp i artikeln. Som i mångt och mycket påvisar, att det behövs ett både bättre och öppnare klimat inom politiken och en betydlig bättre media. Myndigheter måste mer fungera som som de oberoende myndigheter, som det var tanken att de skulle vara men inte är. Det är något vilket måste bli en kommande politisk förändring, myndigheterna måste återfå sitt faktiska oberoende från regeringen. Men här måste givetvis myndigheterna själva våga stå på sig och inte vara så flata, låta sig köras över i sin myndighetsutövning. En svår fråga är om det faktiskt är ett riktigt myndighetsbeslut, eller ett politiskt direktiv uppifrån. Som det var 2006 av dåvarande justiteminister Bodström, i samband med den första razzian av TPB.

Det finns mycket som behöver förbättras och förändras, eller helt göras om från grunden och upp. Det är mycket inför valet 2014, den debatten har redan dragit igång. Här ligger nu (L)iberaldemokraterna redan i startgroparna, trotts den korta tid vi funnits.

Intressant.

Det är inte värt priset av vår demokrati

2010-11-28T13:19:00.002+01:00

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras.

Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.

Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.

Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.

Den oberoende myndigheten domstolen

2010-11-26T23:48:00.002+01:00

Meningen med de oberoende myndigheterna, är att de ska vara just oberoende från den politiska makten. Det ska vara en maktdelning, för att garantera en rättssäkerhet i samhället. Oberoendet förstår vi hur det egentligen fungerar, i den senaste domen från Svea Hovrätt [DN]. Rosemari på Kulturbloggen beskriver väl, hur detta oberoende fungerar i realiteten. Det oberoendet finns helt enkelt inte och är inkonsekvent, döms en för tekniska lösningar måste även andra göra det. SAAB, Volvo och även andra med tekniska lösningar som kan användas vid diverse kriminella verksamheter. En SAAB eller Volvo kan användas för flykt efter ett bankrån, inte bara kan de har använts för ett sådant syfte. Följdaktligen kan allt som möjligen kan användas, för annat än det ursprungliga syftet med den tekniska lösningen medföra fällande dommar om de används för att begå brott. Bilar kan även användas för att transportera piratkopior av böcker, filmer och andra upphovsskyddade verk. Ägarna av SAAB och Volvo är därmed skydldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång, det är vad dommen i praktiken borde medföra.

Hur tokigt kan det inte bli, när maktdelningen och oberoendet tillåts sättas på undantag. En politisk hänsyn tas från en oberoende myndighet, till det politiska spelet bakom de lyckta dörrarna. Herrarna från upphovsindustrin, mäktiga herrar på andra sidan av Atlanten som egentligen inte lidit några förluster. Det finns inga faktiska förlustsifror, det är obevisade påståenden om förluster. Ska inte svenska domstolar döma på en evidensbas, fakta? Var finns de egentliga bevisen?

Domslutet i sig är inte förvånande, det var sedan länge förväntat. Det vet vi sedan det första tillslaget, under den dåvarande justitieministern Bodström (S). Så vi kan inte förvänta oss något bättre under Tant Gredelins- Beatrice Asks (M), alldeles förträffliga ledning av justitiedepartementet. Här förs en rättspolitik, som inte står den medeltida rättspolitiken långt efter. Men vi får vad vi förtjänar, när vi ser till att fel personer hamnar på fel poster och finner detta gott. De folkvalda gör vad de blir tillsagda att göra, av en industri som har tagit sig den rätten och har tagit makten över politiken. Rättspolitiken lämnar här remi, eller snarare en läggmatch och ger upp frivilligt. Det är något vi alla kommer att få betala dyrt för, hur dyrt vet ingen ännu. Ingen här hemma vet ju vad slutet på en demokrati kostar, men dyrbart kommer det bli.

Det är långt ifrån axeptabelt, när något som detta tillåts ske. Taffsas det för hårt på rättssäkerheten och på rätten till en säker bedömning, urholkas de grundvalar som utgör ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Med lag och rätt ska ett land drivas, inte som det nu ser ut. Oturligt nog så tystnar inte debatten, den har bara startat. Politiska domslut ska bara inte få föreligga, för ett politiskt domslut är det. Vilket framgår av domslutet i sig (Michael Gajditza).

"Fördelen med domen är att den inte kräver mycket analys utan den är genom ovanstående skrivningar glasklart politisk."

I och med denna dom, är numera Hovrätten en politisk domstol. Något annat ska vi absolut inte tro, för det är just vad det är. Vi har fortfarande kvar vår yttrandefrihet, det är lika bra att använda den medans det går. Har väl de första stegen tagits, blir det svårt att backa. Mer vill gärna ha ännu mer och nu har de just fått.

Intressant.

Dags att ta grundlagen på allvar nu

2010-11-26T21:17:00.001+01:00

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

2010-11-21T14:28:00.002+01:00

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.

Minareter och rondellhundar

2010-11-19T23:59:00.000+01:00

Liberaldemokraterna börjar ta fart, hemsidan ser riktigt låvande ut nu. En av dagens höjdare, är givetvis den vi fick publicerad på SVT-Debatt. Det är fler vilka kritiserar både det svenska lagrådet och den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet som sådant (Jon Wessel-Aas). Datalagringsdirektivet går mot artikel 8 i EU-konvensionen, som Sverige har undertecknat. Enligt lagrådet antar vi direktivet, för att harmonisera lagrummet med det övriga EU. Men tydligen gäller inte EU-konvensonens artikel 8, när det verkligen gäller. Det kan enbart vara efter påtryckningar från regeringen, av vilka andra själ skulle det vara?

Regringens politik ser ut att ta stopp, när det enbart var tagen retorik från Sossarna inför valet. Det tog inte lång tid för de rätta batongerna, att visa framfötterna. Det är en av anledningarna, till att Camilla Lindberg lämnar Folkpartiet. I brist på liberaler i partiet. Liberaldemokraterna kan därmed bli det ända riktigt liberala partiet i Sverige, fast det är en bra bit kvar dit. Vi har trotts allt bara startart uppbyggnaden, av det som ska bli ett nytt parti. Men med de grunförutsättningar som finns, ser det ut att gå vägen. Det finns gott om erfaret folk, från tidigare insattser. Det är dels folk från Svart Måndags ledning, dels folk från Liberatis ledning, samt med kreativa personer från Piratpartiet. Det vi som nu utgör grundargruppen.

Det är en stor uppgift, att ro i land. Det kommer att ta tid, men det går så sakteliga frammåt. Vi har fått igång skrivandet av debattartiklar, bloggandet tar bra fart och vi visar vart vi står. Vi är liberaler, det behöver knappast sägas. Även om det kan råda en viss förvirring, när flertalet förknippar liberalism med Folkpartiet. Folkpartiet borde snarast döpas om, till "Folkpartiet Batongerna" som det mer passande epitetet. Liberalismen där lyser klart med sin frånvaro, det är snarare någon form av högerpopulism med kravretorik. Folkpartiet är nog historia, Liberaldemokraterna dess framtid.

Vi varken vill eller ska backa från det koncept vi bygger, det kan vara svårsmält men det lönar sig i längden. Där av den något provocerande rubriken, men det ska platsa personer och individer från verkligheten. En organisation består av de människor som utgör den, det är de mänskliga kvalitéerna vi vill ha och söker efter. Det är människan, individen som ska vara i centrum. Med alla de fel och brister, som finns hos olika personer. Ingen är felfri med ett helt rent mjöl påsen, om det hade funnits ett rent mjöl vill säga. Vår framtoning sticker säkert i en del bigotters ögon, det får vi räkna och leva med. Ärlighet varar här längst, det är vad vi satsar på. Hur det egentligen ser ut och ter sig i det samhälle vi alla lever i, är vår utgångspunkt och ska vara det. Verklighetens problem kan enbart lösas, med en verklighetsförankring i politiken. Partier och politik är till för att lösa gemensamma problem, inte skapa nya.

Problemlösning inte en cementering av de ålderstigna strukturerna, med ett vidmaktållande av de gamla partipolitruckerna och betongbakarna. Vi satsar på att inte bygga in dessa strukturella problem, vilket skapar en mer funktionell och platt hierarki. Det i sin tur medför mer utrymme för den enskilde medlemmen, till att ta en mer aktiv roll i det strukturarbete, vi håller på att genomföra. Även om det kan te sig förvirrande för en utomstående, är det enbart en kreativ och positiv arbetsmiljö. Det mesta går glidningsfritt och betydligt snabare, än vad man först kan tro.

Inressant.

Datalagring eller inte datalagring, det är frågan

2010-11-19T18:20:00.002+01:00

Jag Amanda Brihed och Torbjörn Jerlerup, skriver om datalagringsdirektivet på SVT-Debatt idag. Vad det innebär är något att ta med sig, när det här är nutid, idag.

Inte under den häxjakt på kommunister och homosexuella, under McCarthy i USA. Svenska IB-affären (KSI), Hans Holmér som jagade kurder och satte folk i kommunarrest med rykten som bevis. Tillslaget och misstankarna mot palestinerna i Göteborg tidigare i höst, är enbart det senaste i raden av ingrepp.

Ett uppsnappat telefonsamtal, ett felaktigt ordval. Misstag har begåtts förr, ska vi begå dessa igen?

Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras, och i en sådan massiv omfattning. Historien riskerar nu att gå igen, såg vi det inträffa i Göteborg? Men under nya förutsättningar. Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask (M), vår justitieminister den till skyarna, det gudasända lagsystemet och tekniken. Tyska polisen- BKA och Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, tysklandas justitieminister säger nej.

Det är den nya datalagringslagen, lagring av personuppgifter, bankomatuttag resor med lokaltrafiken och krogbesök.

När vi talar om datalagringslagen är det idag i nutid, det inträffade inte i forna östblocket eller i nazityskland. Häxjakt pågick här, en västerländsk demokrati med pressfrihet och yttrandefrihet.

Det var en lag tänkt att i proaktivt syfte, förebygga grov brottslighet och terrorism, men där all information om oss lagras. Skyldig som oskyldig och det i sig är ett mycket stort problem. Tänk på Romernas situation, nere på kontineneten, eller hur det ter sig i Iran. Detsamma kan även inträffa här, tänk på vår kristallnat 1948 i Jönköping, då var det resande. Med nya lagar och med de förändringar av svensk grundlag, som nu sker. Militär trupp KAN komma att sättas in mot civila svenskar, om det vill sig riktigt illa.

Riktigt illa är det när vi alla är misstänkta, våra uppgifter ska sparas, man kan ju aldrig veta vilka som konspirerar och med vem, blotta misstanken gör att man kan hamna under luppen, associerad skuld är legio inte ett undantag. Det ligger i sakens natur, det är riskerna med datalagringen. Det är enkelt att se hur situationen spårar ur och liknande händelser som de på 50, 60, 80-talet och 2010 kan återuppstå.

Med direktivet blir det lättare att se våra beteendemönster, vilka samband föreligger mellan olika personer, våra rellationer till andra personer, vilka som befinner sig på samma ställe vid samma tidpunkt. För att bevisa det sker en registrering av vem kontaktar vem, när, var och hur. Man ska nu lagra sådana uppgifter om alla svenskar, våra digitala fotspår. De ska få användas av polisen, även vid ringa brott.

Positioneringar, connected dots, fakta som var för sig egentligen betyder absolut inget, sades måla upp en konspiration när den informationen sattes ihop. Och så fel det blev då och återigen kan bli nu.

Liberaldemokraterna går emot datalagringen. Vi har lärt av historien och av nutiden, vad som kan hända i fredliga demokratier som Sverige och USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen för att inse, datalagringsdirektivet är fel och inget vi behöver.

Intressant.

Stulen bloggvägg:

Mer paranoia, kontroll, statlig omtänksamhet, spioneri, tokigheter och övervakning:

Oscar Fredriksson, Kildén & Åsman, Norah, Lindbäck, Beelzebjörn, Röda Malmö, Svensson, Scabbe, Mårtensson, Mary, Emma, Drottningsylt, Gajditza, Cornucopia, Hyenan, Blaufish, Farmor Gun, Gun igen, Pophöger, Upphovsträtan, Magnihasa, Gajditza no 2, Kommisarna, MEP-Chrille, Blogge, Carl, Fruntimmer, Gun 3, Calandrella, MaryX2, Jonas Sjöstedt, Scabbe reprise, Calandrella igen, Nemokrati, Ännu mera Gun, ConnyT, Moberg, Klamberg, Fröjdhpunktse, Falkis, Fp Nkpg, Skatan, Gullbergiana, Eko, Attila, Mad World, Gothbarbie, Rejdnell, Funklib, Regebro, HAX, OlofB, Beelzebjörn, LE, Kulturbloggen,

Lagrådet gav upp de mänskliga fri- och rättigheterna

2010-11-18T21:16:00.000+01:00

Att likställa datalagringsdirektivet, med operatörers lagring för egna endamål. Förvisso kan polisen begära ut dessa uppgifter, om det skulle behövas. Men det är inte detsamma, när datalagringsdirektivet kan betraktas som ett förspaningsregister. I det registret ska skyldig som oskyldig lagras, utan någon återhållsamhet över vad som får lagras. Människors liv kan detaljgranskas, studeras och kartläggas in i minsta detalj. Direktivet kolliderar med EU-konvensionens artikel 8, om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det anser både den tyska och den rumänska konstitutionsdomstolen, med hänvisning till artikel 8 och nationell lag.

EU-kommissionen har begärt in uppgifter från samtliga EU-länder, för att kunna ge direktivet ett fakta stöd. Men tyvärr för direktivets del, har inget land kunnat tillhandahålla fakta. Det finns inget faktaunderlag, för att ge ett stöd för direktivet.

Det finns en del statistik att tillgå från de länder som har, eller delvis har infört datalagringen i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

Det är så illa ställt att kommissionen har skjutit upp utvärderingen, till mars 2011 och anstiftar nu även en konferens om direktivet och dess framtid. Vad mer går att säga, om hur den svenska demokratin håller på att deka ned sig och tröttna. [DN] konstaterar lika trött, vad lagrådet säger.

"Lagrådet har inga allvarliga invändningar mot regeringens förslag om hur datalagringen ska införas i Sverige. Lagrådets uppgift är att granska om lagförslag är förenliga med nuvarande lagstiftning."

Uppgivenhet inför regeringens batongpolitik, är vad det är och inget annat.

Det svenska datalagringsförslaget enligt Ask (M)

2010-11-11T21:33:00.004+01:00

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M), lagt lagremissen [pdf] om datalagring. Vad hon kanske inte riktigt är medveten om är att Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, den tyske justitieministern inte är lika upphetsad över masslagring av personuppgifter.

"German Minister of Justice Sabine Leutheusser-Schnarrenberger has informed us this week that she supports our position that if the EU Commission wants to uphold the policy of mandatory retention of all call records ("data retention") at all, the EU must at least leave it to national parliaments and constitutional courts to decide whether they wish to implement this policy or not."

Det framförs mer kritik mot förslaget i [DN]. Det är IT-Branschen som kritiserar bland annat, de kostnader som regeringen presenterar (200 miljoner). En grovt underskattad ekonomisk bedömning, enligt IT-Branschens bedömare. Vilka som komer att få betala vad det kostar, blir givetvis vi kunder. Det är vi som som betalar priset för datalagring, då inte enbart i kronor och ören. Vi betalar med vår personliga integritet, det i en aldrig tidigare skådad omfattning och tetaljrikedom. Det är mycket som kan utläsas när vi kommuniserar och med vem, kanske betydligt mer än själva innehållet i ett meddelande. Det är av den anledningen som det i EU-konvensionen (artikel 8), hänvisas till att både innehållet och kommunikationen är lika skyddsvärda. De rena mängderna av information, blir i sig till ett problem att hantera. Vem som ska ha tillgång och till vad, det hela ska trotts allt administreras. Det är dessutom en mycket atraktiv information, att kunna lägga beslag på. Vilket i sig är en stor risk med masslagring av en så pass känslig information, som den över hur vi kommuniserar och med vilka. Lagringen är även i sig en direkt åsiktsregistrering, något annat kan det inte vara.

Possitionering av hur vi rör oss i samhället är även det känsligt, när det tillåter en total spårbarhet. Kopplar vi ihop samtlig information om rörelser och med vilka vi kommuniserar med, blir det till en total kontroll av var och en av oss alltid. Att alltid vara övervakad och spårbar, det lär sätta sina spår. Ingen av oss har rent mjöl i påsen, det är rena fantasier från foliehattar när detta påstås från dom. Det är farligt för oss personligen, när sådan information om oss alla masslagras och samkörs. Vilket är en av tankegångarna bakom direktivet och den svenska anpassningen, annars är den till ingen nytta. Missförstånd och felaktigheter kan defakto uppstå, när informationen ska hanteras. Det såg vi direkt i samband med Göteborstillslaget hos en helt oskyldig familj, det var enbart början. Vi kommer med stor sannolikhet, att få se fler av sådana misstag begås. Varje så kallad postiv "hit", måste noga kontrolleras och utredas. Det för att säkerställa, om den är sann eller falsk. Det kostar både tid och resurser. Det är tid och resurser som måste tas från något annat, både personella som monetära. Personal som behövs bättre med att utreda annat, än sanna eller falska hits.

Det är fortfarande helt oklart, varför vi ens ska ha den lagen. Nyttan med den är att betrakta som obefintlig, trotts att regeringen anser att det är till för att skydda oss mot terrorister och grova kriminella. Talar absolut inget för att det stämmer med sanningen. Sanningen är den: att det inte finns tillförlitliga bevis för att datalagring i praktiken överhuvudtaget fungerar, utefter det angivna syftet. Fakta från bland annat Tyskland, säger det rakt motsatta. Den nya lagen är således basserad på en ren tro utan vetskap, en religiös åskådning i svensk lag. Faktalösheten bakom lagen medför en ren rättsotrygghet när den inte fyller sin funktion, med påvisbara fakta om effektivitet bakom sig. Det var av den anledningen kommissionen sköt upp utvärderingen av direktivet till mars 2011, när ingen nation har inkommit med fakta om direktivets effektivitet vid brottsbekämpning, eller i att förhindra terrorism.

Att anta lagar utan faktagrund, är inte något vi ska satsa på. Rättsosäkerhet och rättslöshet i lagens spår, är något vi kommer att få vänja oss vid. Fler tillslag som det i Göteborg, när grova misstag begås i brist på rellevans och korrekt information. Tillslag när bristfällig information används, ovesäntliga kopplingar mellan personer tolkas som starka kontakter och det motsatta. Starka kopplingar tolkas som svaga, när de inte sker tillräkligt ofta kanske? Allt i ett enda sammelsurium, hos den utredande myndigheten. Massövervakning fungerar inte, när det blir för mycket ospecifik information. Den rellevanta döljer sig i gröten av den fullkomligt irrellevanta, det erkände GD Invar Åkesson (FRA) under ett seminarium 2008. FRA borde veta vad de talar om och det gör de också, där är de i samstämmighet med internationell expertis på området.

Hur ska vi då ställa oss, till den nya lagen? Finns inte så mycket annat att säga, än att det är ytterligare en miss och felbedömning av regeringen och av Beatrice Ask som justitieminister i synnerhet. Det gjorde hon även 2009, då i samband med Stockholmsprogrammet. Där påstod hon sig inte känna till dokumet om datalagringsdirektivet, som hon personligen bevisligen skrivit under. Så hur kan vi lita till vad en sådan klantig och okunnig mister, tar sig för och säger? Det kan vi inte göra och det stämmer in med vad en anonym sade vid ett tillfälle. Beatrice Ask är en av sveriges genom tiderna, absolut sämste justitieminister. Tant Gredelin ett träffande öknamn, på vår justieminister. fast nu är jag elak, mot Elsa Beskows Tant Gredelin och de ska inte sammanblandas. Olikfärgade brev till misstänkta eller datalagringen, är i sanningen samma andas barn.

Intressant.

Amanda Brihed, Niklas Starow, Jan Rejdnell, Farmorgun, Torbjörn Jerlerup, Henry Rouhivuori.

Regeringen kritiserar sin kritiker, som kritiserar deras politik

2010-11-06T12:59:00.001+01:00

Det är det Finanspolitiska rådet som kritiseras av regeringen, när rådet gör vad de ska göra. Granska Regeringen finanspoltik, vilket inte föll Anders Borg (M) i smaken. Det ställer det Finanspolitiskarådet i fokus, när Regeringen inte gillar deras rapporter. Ska en regering få inta en sådan hållning till en oberoende myndighet, när de utför sitt arbete? Här ser vi tydligt varför vi ska ha oberoende myndigheter, i det ordets rätta benämning. Myndigheten ska vara just oberoende, men är beroende av att Regeringen budgeterar rätt för deras verksamhet. Anders Borgs (M) utalande kan ses som ett pekfinger: "gör som vi säger annars". Det är för att förhindra övertramp, som vi behöver oberoende myndigheter. Det gäller givetvis även andra delar av det offentliga sverige, framför allt när offentlig verksamhet outsorcas och avytras till privata intressenter. Det får vissa effekter som Isobel Hadley-Kamptz, skriver om i Expressen. Få inser att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten upphör, vid en privatisering. Då är det lojalitetsprincipen, som är den som gäller. Även om företaget fortfarande är offentligt ägt och drivet.

Försvinner offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, förlorar vi en viktig granskare av en verksamheten. Det är den personal som är anställda inom verksamheten, som därmed förlorar sin röst. Kritisk personal kan utan meddelarfriheten, men under lojalitetsprincipen sparkas som illojala om de är öppet kritiska. Så får det givetvis inte vara, dessutom inom en skattefinansierad sektor. Den skattefinasierade sektorn ska vara transparent och öppen till sin natur, inte sluten när det är för allas säkerhet och för oss skattebetalares bästa. Riskerna med en bolagisering av offentlig verksamhet, blir direkt uppenbar inom vår hälso- och sjukvård. Där riskerar bolagets intresse att ta överhand, när de kan förlora på negativ kritik. Lojalitetsprincipen gör det möjligt, att tysta ned kritik innifrån.

Det är av största vikt att skydda vissa principer. Därför måste det till ett bättre grundlagsskydd, för de vilka rapporterar. Men även för mottagaren, där de elektroniska medierna har visat sig effektiva. Vi som driver både bloggar och forum, får ta emot en del och vi skriver om detta. Det vore synnerligen konstigt, om även vi inte skulle omfattas av yttrande- och tryckfrihetsförordningen. Vi själva kanske sitter i olika possitioner, på olika arbetsplatser och partier. Ska vi låta oss tystas ned av lojaliteten med ett företag, eller en offentlig verksamhet? När och om vi blir varse över oegentligheter i verksamheten?

På samma sätt måste oberonde myndigheter, vara just oberoende. De ska inte kunna tystas ned, när de rapporterar sin granskning av en verksamhet. Det är för allmänhetens bästa, att det sker en kritisk granskning av både regering och av offentlig verksamhet eller av en verksamhet där offentliga medel ställs till förfogande och betalar för verksamheten. Men det är även av vikt att meddelarfriheten utökas, även till den rent privata näringen. Privata företag får allt större makt, samtidigt som den offentliga krymps. Insynen minskas och besluten fattas i slutna styrelserum, inte i en transparent och öppen miljö. Det måste ifrågasättas, en ny typ av öppenhet måste till för att de demokratiska värderingarna och principerna ska kunna efterlevas och vara väl fungerande. Demokrati i sig kräver öppenhet av olika aktörer, av myndigheter och politiska beslutsfattare med olika maktmedel.

Att använda maktmedel mot andra, är en av samhällets funktioner och ska vara parlamentariskt utformad. Annars öppnar det upp för ett maktmissbruk, politisk eller kommersiellt. När nu utvecklingen går mot en allt mer kommersialiserad offentlig verksamhet, där myndigheter och olika offentliga verksamheter kommersialiseras när de ska gå med vinst. Hur man kan gå med vinst med en politiskt satt budget, utan några egentliga faktiska andra inkomster är lite svårt att se. I det läget blir budgeten till ett potent vapen i händerna på en beslutsfattare, med en viss agenda och åsikter. Med givna negativa konsekvenser som följd, om man inte ser upp. Det är baksidan på den framsida vi enbart får se, inte vad vi får se öppet och transparent.

Medvetenheten måste öka och det är ett stort pedagogiskt problem, med att kunna nå ut. Här måste samspelet öka, mellan tradmedia och nya media. Nya medier är inte desamma som tradmedia och spelar inte efter samma regler. Nya medier har inte samma demokratiska och ekonomiska spelregler, men här måste även något annat till. Det kräver en ny tids politik, för att kunna blomstra. En ny politik måste utformas och anpassas, för ett framväxande nytt samhälle och samhällsklimat. Vad som är en oberonde granskning och enskildas iniativ, måste absolut stärkas och skyddas. Det måste bli en bättre transparens, tillsyn och översyn. Både över offentliga bolag och bolag som söker offentliga skattemedel till sin verksamhet. Ska vi ha en slimmad och effektiv verksamhet av det offentliga rummet, där det offentliga i praktiken enbart blir till kontrollorgan. Då måste det till förändringar i den privata, likartade de som den offentliga sektorn lyder under idag. Samtidigt måste även statsmakten kontrolleras hårdare, när det inte fungerar som gör nu.

Hemlighetmakeri och inte transparens, håller på att införas på bred front. Regering och riksdagen måste återbördas, till deras faktiska upgifter. Demokratin återvända när den inte är härbergerad i regringskansliet, riksdagen är dess forum. Det är i riksdagen som besluten ska fattas, i en transparent demokratisk ordning och de folkvalda ledamöternas politiska uppgift är att ta ställning. De ska inte tillåta sig bli och vara ett transport organ för regeringen, de är den exekutiva politiska makten. För att kunna utföra den uppgiften, måste en Regering ta sin upgift på ett demokratiskt allvar. De måste ta på allvar vad andra myndigheter gör, ävenså de som är tillsatta för att granska. En oberoendemyndighetsutövning är en av de viktigaste funktionerna i en demokrati, både som granskare men även som utförare för det allmänna. Så som Försäkringskassan och Socialtjänsten.

Andra mer subversiva hemligheter, underrättelsetjänst, FRA, MUST och hemliga soldater [SOC] i Afghanistan och Kongo. Även det måste upp till diskussion insyn och tillsyn, när vi talar om demokrati och transparens. Även FRA fyller sin demokratiska funktion som myndighet och det ska de göra, men inte ogranskat som tidigare och oreglerat men något bättre idag. Vad våra underrättelsetjänster och säkerhetstjänster gör, måste vi ta på allvar. De måste finnas där när alla inte är snälla, mörkermännen finns och de vill oss inte alltid gott. Vad som inte får ske, är en urspårning. När de vänder sig innåt mot oss, då är de inte längre till för oss. Som i de senaste rapporterna, där en övervakning utförts i Norge, Danmark och även troligen här hemma. På iniativ av CIA, via våra egna. Då är det dags att sätta stopp, då har det spårat ur och fyller inte sin egentliga funktion. Det är inga petitesser och debatten mår inte bra av att tystna, även om regeringen tycker så. Den mår bra av att lyftas upp, belysas och konfronteras. Det ska vi göra. Annars mår det demokratiska samhället inget vidare bra, slutar fungera när det subversiva samhället tar över. Ett samhälle i samhället och i överstatlighet, där ingen kan säga ifrån.

I går var det norska medborga som övervakades, idag är det danska

2010-11-06T08:20:00.002+01:00

Som jag skrev om senast: Vi behöver en bättre rättssäkerhet. Det är inte en fråga om att det var oväntat. Har väntat på exakt att något sådant skulle inträffa. Det var inte en fråga om om, utan snarare om när.

Den norska spionskandalen känns lätt utopisk om inte direkt förfånande, så kanske det även förekommit här i Sverige och är lika lite att förvåna sig över. TV-4 sände ett reportage om händelserna, när det inte bara är Norge (Från Verdens Gang). Men även att liknande fall av övervakning, ska ha förekommit i Danmark. Då är det inte direkt något att förvåna sig över, om det skulle ha förekommit även här hemma och med svensk hjälp. Sverige har dessutom en lång historia, av att vara en lydig partner till USA. Senaste avtalet om informationsutbyte mellan Sverige och USA, det är från 2007. Det är nödvändigt att ta reda på om så har varit fallet, det är en demokratisk fråga och om rättssäkerhet. Sverige ställer upp på att övervaka svenskar och lämna ut uppgifter om oss, med hjälp av en till privata intressen utlokaliserad underrättelseverksamhet. Det till den amerikanska underrättelsetjänsten, i syfte att jaga terrorister. Det är vare sig smidigt eller ens bra, med ett sådant förfarande.

Men tyvärr går det i linje med den nya tiden, där mänskliga fri- och rättigheter inte längre räknas. Där personinformation betraktas mer som en handelsvara, ligger utbjuden till högstbjudande på underrättesemarknaden. Det är dags för medborgarna att ta det på allvar, det är den nya tid som såg ljuset 2008. Även om det redan i praktiken låg klart, är det nu via lagstiftningsvägen som det görs möjligt och legalt. Vad som varit dolt så länge, ligger nu öppet och det är något vi måste tackla och lära förstå. Det är dags att släppa den naivitet, som rådit i det svenska samhället. Det är nu dags att ta den diskussionen på fullaste allvar, även media måste här ta och bära sitt ansvar. Det här blir på fullaste allvar när privata företag och organisationer, vill sätta sig över de demokratiska spelreglerna (Niklas Starow, Netopia).

En kommersialiseringen av stasmakten i vardande, när den ser upp på sig själv inte som en statsbärare. Men mer som ett företag, än det demokratiska och politiska förtroendeuppdrag det egentligen är. När myndigheter beter sig som enskilda företag och uppvisar "normala företagsproblem". Det är vi medborgare vilka kommer stå som förlorare, i kampen om demokratin. Demokratins utveckling, demokratins syfte och mening. Den var så hårt vunnen, ska vi nu se den förloras?

Vi behöver en bättre rättssäkerhet

2010-11-05T00:07:00.001+01:00

En lärdom vi kan dra av händelserna i Göteborg, är att det behövs en bättre rättssäkerhet för oss medborgare. När polisen agerar med för lite och med för dålig information, sätts hela systemet ur spel. Dålig rättssäkerhet är tydligen nu ett blivande legio, i det svenska rättssystemet. Föga förvånande med tanke på hur justitiedepartementen sköts, eller snarare missköts. Med minskade kriterier i bevisföringen, överskottsinformation av tveksam nytta och kvalité. Olika förespråkare för hårdare tag, förvanskar sanningshalten betänkligt. Det är definitivt en utveckling, vi kan betacka oss för och måste sätta oss emot. Ett annat exempel kan hämtas från Norge, där tydligen Gruppen, Surveillance Detection Unit (SDU), har med hjälp av norska föredetta säkerhetspoliser spanat på norska medborgare i över 10 år. För att förhindra terrordåd mot amerikanska ambassaden, som tydligen var avsikten med övervakningen. Frågan man måste ställa sig nu, är hur det ser ut här i Sverige.

Det har utvecklats till att bli den nya storindustrin, Den omsätter ca: 4500 miljarder kronor bara i USA. Då är det lockande även för svenska säkerhetsföretag, att ge sig in i den typen av affärsverksamhet. Terroristverksamheten är alltså mycket lukrativ, det gynnar inte rättssäkerheten när privatpoliser engageras. Antingen för att outsourca verksamhet, eller för att de ska sköta sådant som polisen inte får göra. Åtminstone i dagsläget. Men sådant tenderar att glida och eskalera in till polisen, det såg vi i samband med att Ipred infördes. Det tog inte lång tid efter införandet, så ville polisen få likartade befogenheter. Befogenheter som de vilka privatpoliserna erhöll, med den nya lagen införd. Det är nya erfarenheter och lärdomar, vilka vi måste ta på ett riktigt allvar. Det har dock inte riktigt sjunkit in i det svenska medvetandet, när de flesta fortfarande tror på rent mjöl i påsen och liknande fantasmer. Det gäller inte mig syndromet, när det är svårt att tro på vad som defakto pågår och den utvecklings om sker. Tron på en man en röst vart fjärde år skulle räcka för att skydda de demokratiska värdena, kommer här på skam. När vi inte har ett riktigt lagstadgat skydd för intrång från myndigheter, eller från införandet av en dålig lagstiftning när vi saknar en författningsdomstol.

Kontrollen över våra myndigheter, måste skärpas och den politiska oppositionen stärkas. Den politiska medvetenheten är även den av stor betydelse och måste öka generellt i samhället, med en både bredare och djupare debatt. Den demokratiska debatten måste utökas, inte bara införas när det är valår. Politik och den demokratiska utvecklingen, är allas våran ensak. Inte bara för ett fåtal elitister, den gäller i högsta grad verklighetens folk. Ett bättre och mer liberalt fokus måste sättas upp på agendan och inte låta allt bero, bara för att politik är tråkigt och enbart är av betydelse för fåtalet. Det är inte fåtalets lekstuga att bestämma över, det är våra liv och vår framtid det gäller. Kommande generationer och deras framtid, grundlägger vi här och nu. De kommer inte tacka oss för vår underlåtenhet och oförmåga till ansvarstagande, inför en kommande framtid.

Vad som behövs är riktiga framtidsvisioner, annars stannar det upp mitt i steget. Faller tillbaka och regrederar till ren stenåldersnivå, med ett nyfeodalt samhälle eller värre. Att inte våga se saker för vad de egentligen är och enbart stirra sig blind på det egna, lönar sig föga som strategi. Inte bara nöja sig med plånboksfrågor, när andra värden finns som gör det värt att leva. Vad som behövs är att ifrågasätta makten och ta sitt personliga ansvar. Inte bara för sig själv men även för andra, när vad man gör eller inte gör, kan fälla ett avgörande för framtiden. Sverige är inte värdens navel, lika bra att inse det och se sanningen i vitögat. Något mer måste till för att stoppa den trend av batongpolitik vi ser komma fram emot oss, sätta ned foten och säga till på skarpen hur vi vill ha det. Forma vår egen framtid tillsammans, inte låta andra styra våra liv. Väntar vi för länge kanske vi inte har så mycket kvar, det är de fullt medvetna om i Iran och i Rysland.

Intressant.

Iranian authorities could kill Sakineh Ashtiani today.

2010-11-04T19:56:00.002+01:00

Ta del av det skamfulla öde, som kan drabba Sakine Ashtiani.
Alla personer som tar del av hennes öde, kan inget annat än protestera. Hjälp henne och de som vill hjälpa. Hjälp till att sprida budskapet om det öde, som kan drabba henne i händerna på en diktatur. Varför Sverige inte står upp för de mänskliga fri- och rättigheterna, ska vi kunna utkräva av regeringen och de övriga partierna. Fick den här kallelsen, via Amanda Brihed. Länka gärna till oss som skriver om sakfrågan och Sakhines öde.

Iran could execute Sakineh Ashtiani tomorrow. We saved her from stoning, now we have 24 hours to get key powers to take emergency action to stop this shameful killing.

Tomorrow, Iran could execute Sakineh Ashtiani.
Save Sakineh

Have you heard that Iran could kill Sakineh Ashtiani today?

I've just sent an emergency message to Iran's allies and key UN powers urging them to intervene and help safe Sakineh's life. Please read the email below and join me in sending a message now:

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

----

Dear Friends,

Today, Iran could execute Sakineh Ashtiani.

Our global outcry stopped her unjust stoning sentence in July. Now we have 24 hours to save her life.

Iran's allies and key UN powers are our best hope -- they could persuade Iran of the serious political cost of this high-profile killing. Click here to send them an urgent call to action and send this to everyone -- it only takes three minutes and we are her last chance:

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

Sakineh's adultery case is a tragic sham stacked with human rights violations. First, she was to be stoned to death. But the Iranian government had to revoke the sentence after her children generated a tremendous outcry against the farcical trial -- she could not speak the language used in court, and the alleged incidents of adultery took place after her husband's death.

Then her lawyer was forced into exile, and the prosecution conjured up a new trumped-up charge for which she would be executed -- the murder of her husband. Despite this being double jeoprady, as she is already serving time for alleged complicity in this crime, Sakineh was tortured and paraded on national television to 'confess', and was found guilty. The regime has now arrested two German journalists, her lawyer and her son, who has bravely led the international campaign to save his mother. All remain in prison and Sakineh's son and lawyer have been also tortured and have no access to lawyers.

Now Iranian human rights activists state an order has just been issued from Tehran to implement her killing immediately, she is on the list and tomorrow is execution day.

Persistent campaigning led Iran to drop Sakineh's stoning sentence and captured the attention of leaders in countries with influence on Iran, like Turkey and Brazil. Now let's urgently raise our voices to stop her killing and inhumane treatment and free her, her lawyer, her son and the jailed German journalists.

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

A massive public outcry has the moral authority to stop heinous crimes. Let's use these 24 hours to send a clear message -- the world is watching and we all stand together today to save Sakineh's life and against injustice everywhere.

With hope and determination,

Alice, Stephanie, Pascal, Giulia, Benjamin and the whole of the Avaaz team

Sources:

The Islamic regime of Iran plans to execute Sakineh Mohammadi Ashtiani immediately
http://stopstonningnow.com/wpress/4194

Sakineh hanging imminent
http://www.theaustralian.com.au/news/world/fears-that-alleged-adulterers-execution-by-hanging-is-imminent/story-e6frg6so-1225946610965

Iranian woman could be stoned Wednesday
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5hipKgm5UqJOxciOi1f07BwbfRgFg?docId=CNG.6ef6de7af5f33847d19e690e61087c73.811

Sakineh Mohammadi Ashtiani: A life in the Balance (Amnesty International)
http://www.amnesty.org/en/library/asset/MDE13/089/2010/en/589bd56b-49ac-4028-8dc6-abd903ac9bac/mde130892010en.pdf

Sverige 2010, Frivillig tvångskastrering av minoriteter

2010-11-03T21:19:00.004+01:00

Immanuel Brändemo en god vän, har äntligen fått sin tvångskastrering godkänd av rättsliga rådet på Socialstyrelsen: Frivillig tvångssterilisering beviljad. Det är vad transpersoner fortfarande måste gå med på, för att få sin könsidentitet godkänd av den svenska staten. Anledningen är att i lagen från 1972, ska vården av transpersoner medföra barnlöshet, ett fortplantningsförbud för den minoriteten i det svenska samhället. Eller enkelt och krasst en genetisk utrotning. Enligt FN är en sådan behandling, att klassa som folkmord. Dock inte i Sverige när vi inte har den brotsrubriceringen, så vi kan lagligen strunta i vad FN säger och fortsätta med den egentligen olagligen villkorade vård, av just den sexuella minoriteter. De ska inte få sprida sina skadliga gener vidare, till en ytterligare generation [DN]

1972 års lag kopplar till yterligare en lag, det är Lag 1944:133 om kastrering. En kvarleva från nazitiden när Sverige var riktigt fina i kanten mot minoriteter i samhället, företrädesvis kvinnor fick den behandlingen men även minoriteten Romer. Så hur ställer sig regeringen Reinfeldt till det löfte, som gavs under årets pride? Eller är Fredrik rädd om sina punkulor?
Hur den svenska kyrka ställer sig till transfrågan, skriver Christine utmärkt om i: En lektion i medmänsklighet för ärkebiskopen....

"Bland annat, tillstyrker man en skärpning av nuvarande lag - att den som vill byta kön, för att få rätt till sitt nya kön rent juridiskt, inte bara måste vara steril som nu, utan kastrerad. Dvs få könskörtlarna - testiklarna respektive äggstockarna - avlägsnade med ett kirurgiskt ingrepp. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man behöver eller inte."

Det här ska altså vara Sverige 2010, ett modernt västland demokratiskt och vackert. Men inte för minoriteten transsexuella, här är det fortfarande det gamla folkhemsidealet enligt paret Myrdal. Inget avvikande från idealet, med dansande sommarkåta par på blomstrande midsommarängar och med blommor i håret. Här gäller det kirurgknivar och operationsbord, avkarvande av ballar eller livmoder och äggstockar utskurna.
Det är i bästa rasbiologiska stil som Dr Lundborg. Rasbiologin är utdöd, fast inte i det här fallet. En rent katastrofal lag för de som drabbas av den, det är något som absolut måste fortsätta att belysas och det ska vädras ut.

Men visst finns det hopp i allt elende, när det finns aktivism, framåtanda och en politik för framtiden. (L)iberaldemokraterna är enligt min åsikt, det framtida partiet. (L)iberaldemokraterna är redan från starten med på banan, när det gäller HBTQ frågor. Amanda Brihed en av medgrundarna till (L), tar upp Immanuels fall i sin blogg.

De här frågorna slutar aldrig upp att förvåna, trotts att jag varit delaktig i aktivismen i mer än ett år. Människor ställer upp på att utsätta andra människor för sådana övergrepp, politiker önskar enbart att frågan kallnar så pass, att den kan stoppas tillbaka i byrålådan och glömmas bort. Det är så det bara hissnar. Att det kan vara så svårt med transfrågan, det är trotts allt en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Just det ... Transpersoner saknar fullvärdiga rättigheter enligt svensk lag, kan det vara så enkelt egentligen. Ingen behöver egentligen bry sig, det är enbart en fråga om "dom där", dessa untermensch. Det borde egentligen inte förvåna när valmanskåren beslutade, att Sverigedemokraterna skulle ta plats i riksdagen. När det är sådana strömningar inom det svenska samhället, faller det bättre på plats. Det är strömningar som egentligen aldrig stoppats på allvar, de har enbart sopats under mattan.

Kan man inte göra upp med sin historia, då kvarlever den även och finns där. På det sättet underhålls enbart samma mentalitet, både inom det bredare folkhemmet som inom politiken. Därför behövs det något mer med en djupare substans, något nytt och bättre ideologiskt som kan tala för saken. Nu tror jag vi faktiskt kan göra skillnad, när erfarenheten talar för det. Även om det kan sitta hårt åt hos många. Det kan vara svårt för svenskar att engagera sig, efter alla dessa år av folkhemsidyll. Den idyll vilket alla trodde på och att den fanns, samma folkhem som nu visar sig vara vad det egentligen var. Folkhemmet var enbart en en del av och en fortsättning utanpå vår nazistiska histora. Det är ett folkhem vilket vi på alla vis måste göra oss av med och göra upp med folkhemmets historia, för att som samhälle kunna gå vidare.

Intressant.