fredag 19 augusti 2011

Med upploppen i England, ska vi inte glöma Egypten den 27 januari

När de Egyptiska myndigheterna såg till att deras internet stängdes ned, i samband med de demonstrationerna [Paf]. Eller upplopp och omstörtande verksamhet, som de Egyptiska företrädarna föredrog att uttryckte det. Då var det demokrati att se till att hålla kablar intakta och nätverken öppna. När det nu gäller vår egen bakgård inom de så kallade demokratiska nationerna, Då kallas det för kriminella handlingar och inte en demokratisk yttring. då blir det omgånde helt ok att stänga ned nätverk och privatpersoners kommunikation, att förhindra och stoppa kommunikation mellan helt oskyldiga och utan eftertanke på vilka konsekvenser det kan medföra. Det synes även vara stilen, att göra det i ett proaktivt syfte. Det ska inte ens kunna gå att ringa inom ett sådant område, inte ens efter en akut hjälp kanske?
Det var vad de resande civilpersonerna drabbades av i San Fransisco, när Bart, systemoperatören stängde ned mobilnätet i samband med protester mot företaget. Anledningen är att Barts egna privatpoliser är inblandad i en dödsskjutning, därefter försök till en mörkläggning av vad som inträffat när personer började protestera. Händelserna runt och vad som egentligen inträffat försöker de nu att tysta ned, det hela ser ut att vara sanktionerat av den egna högsta ledningen. Det är Bart som bestämmer över både rätt och vad som är fel, de kan sätta sig över mänskliga fri- och rättigheter.

Går det att dra likheter med vad som inträffat i London och i andra städer i England? Det finns likheter på samma sätt som med Egypten och Tahrir, det är de protesterarande som ska tystas ned på ett och detsamma sättet. Vad som tidigare betraktades som en demokratisk rättighet och som en förutsättning för demokrati, blir nu till ett bekymmer för de styrande. På samma sätt som i just Egypten och på Tahrir, av den anledningen måste protesterna tystas ned och kallas för kriminella, på samma sätt som i Egypten och på Tahrir [The Guardian].

Vad värre är att den historia vi har, lägligen behagar glömmas bort. Det är inte fösa gången som det är upplopp [The Economist], [Belfast Telegraph], eller upplopp av sociala anledningar som det troligen är när det kommer till upplopen i England [Aftonbladet]. Sådan går inte att konsekvent skyffla under mattan, det ser vi nu under det som kallas för "The Arab Spring". Från Tunisien till Assads Syrien, alla umbäranden till trotts fortsätter protesterna. Trotts allt statsunderstött våld via både polisiära och militära styrkor, vägrar de olika ländernas befolkningar att ge upp. Lära av vår egen historia är något vilket vi måste göra, inte bör göra utan det är ett måste.





Lär vi inte av vad som har varit och vad som föreligger i vår samtid, vad som inträffat i arabländerna kan då mycket väl bli vår framtid. Den europeiska varianten av den arabiska våren, kallas för den "Europeiska revolutionen". Den startade på Syntagma i Grekland, i Milano på Puerta del Sol i Spanien, även i U.S.A finns det inre spänningar. Vi måste ta de händelserna på ett riktigt allvar, vi ska inte tillåta censur och statsövervakade nätverk. Det finns ingen anledning att tillåta floskler och menlösa ord som rent mjöl i påsen, få tillåtas formulera och omforma vår framtid [SvT-Debatt].

Intressant.