Sverige är helt fantastiskt, om man vill tro på sagor

Bostadsområden där en övervakning först införs, de utgörs inte helt sällan och förvånande av våra slumområden när ingen ifrågasätter ett sådant handlande, när det är områden och boenden som sägs utgöra ett hot mot samhället.

Så varför inte göra något åt fattigdomen och slummen i stället, när det är vad vi måste göra inför framtiden och det är ingen hemlighet. Vilket var något som blev väl åskdliggjort under oroligheterna i Husby, under under våren förra året.

Personer och samhällen i samhället. Det är områden och förhållanden som den viktiga medelklassen i bästa fall kanske är medveten om och känner till dess blotta existens, men inte vill se och veta om att de finns när det stör illusionen om folkhemmet. Det är inte en del av deras liv, en del av deras samhälle och grupptillhörighet, därför förblir det osynliggjort. Det är under förhållanden likartade de i områden med migrantläger utanför Högdalen i Stockholm, de favelas vi tills helt nyligen inte har uppmärksammat i områdena utefter Nynäsbanan i Stockholm, sociala grupperingar i orter som de i Husby, grupper av migranter eller papperslösa som jagas under projekt Reva av polisen, i bland annat Stockholms T-bana och mer okänt på andra orter där det inte blir lika synligt i media. Eller som nu senast med databasen över Romer där majoriteten som registrerats, registrerades utan någon egentlig anledning av polisen. De var rent olagliga enligt tillsynsmyndigheterna och nu har de tydligen försvunnit utan att ha tagits bort. Ingen tycks egentligen veta var dessa register finns eller om de finns kvar. Den nya svenska rättssäkerheten och rättstryggheten, gör stora framsteg som det ser ut.

Det vi talar om är bostadsområden och sociala grupperingar i samhället som finns där, men faller utanför den radar som borde finnas mot samhället i stort. När det är insatser som syns där först för att sedan komma till de riktiga områden, där riktiga människor finns, verkar och bor.

Det blir först märkbart när vi har uppmärksammat det i vår vardag och då som först börjar vi bry oss, det är när vi först ser USA:s president Obama hålla tal till nationen i TV om NSA och deras massövervakning av den egna befolkningen som vi reagerar. Tidigare har svaret blivit med en total tystnad från den offentliga sidan och regeringen, det ser dessutom inte ut att ändra sig i första taget. Trotts att vi vet hur djupt involverade de svenska myndigheterna har varit i NSA:s arbete, där det på inget sätt kan ses som att regering och berörda myndigheter ska stå utan ansvar. Det kan inte utifrån våra beslutsfattares synvinkel och horisont vara en okänd verksamhet och okända företeelser, en föraning av hur det verkligen fungerar fick vi 2008 under beslutsprocessen i riksdagen och hur regeringen såg på de så kallade dissidenterna och i hur de gick an mot både organisationer samt mot privatpersoner vilka inte delade deras uppfattning i frågan. Därför är det mycket problematiskt att påvisa och säga vad som egentligen inträffade, utan att det kommer någon till en helt onödig skada.

Det är inte enbart en fråga för journalister och det är inte en fristående fråga från och för källskyddet. Anonymitetsfrågan är lika viktig som den någonsin har varit, om inte än viktigare när det nu är en mycket viktig fråga om ett skydd för vanliga medborgare. Där hjälper ingen säker postlåda, när källskyddet med nödvändighet måste omfatta oss alla alltid och över allt. Annars finns det inget säkert källskydd, bara en fil och en post i databaserna hos spaningsmyndigheterna om dig och om mig när det är en verklig fråga om att metadata insamlas, lagras i bulk och är ett faktiskt intrång i våra privatliv. Det är dina och mina uppgifter när vi pratade med vem och när, vilka vi samtalar med eller vilka webbplatser vi surfar på, där hela historiken och kontaktnätet nu finns åtkomligt och tillgänglig för den med de rätta kunskaperna. Det är information som är minst lika viktig eller viktigare än vad vi säger, när det säger så mycket mer med metadata eller kalla det för adresseringen mellan oss, som på ett vykort eller ett brev för att det ska komma fram till rätt adressat och mottagare. Det är således aldrig bara, eller enbart en fråga om metadata. Men det låter bara så mycket mer oskyldigt än vad det egentligen är, med en åtkomst till en sådan information. Se bara till de automatiska reklamsnuttar vi får ute på nätet, på Facebook eller via Gmail. Det är produkter av just metadata som säljs och används utan att du eller jag har fått något egentligt val.

Därför är det helt riktigt tänkt med att det ska föreligga ett skydd för personer som vill lämna över information till media, men det behövs så mycket mer än bara ett sådant skydd.

Det föreligger ett stort problem som det återstår att lösa, det är i praktiken ett säkerhetsproblemet för den som lämnar information. Den säkerheten finns egentligen inte, den är direkt obefintlig och fiktiv i dagens infrastruktur och löses inte av säkra så kallade brevlådor. Säkerheten som sådan finns helt enkelt inte idag när myndigheter och andra företrädare kan bereda sig tillträde till allas vår privata information och kommunikation. Ledande på det området är givetvis FRA, som via sina noder- samverkanspunkter har skaffat sig en automatisk åtkomst till information från operatörerna (metadata), över vilka som kontaktar vilka och när. Men här kommer även Säpo in, även de vill automatiskt kunna bereda sig tillträde till samma information direkt från operatörerna och därmed gå runt hela lagstiftningen gå runt datalagringsdirektivet, FRA-lagen och LEK (lagen om elektronisk kommunikation). Mycket av detta var känt sedan tidigare och har blivit bekräftat när Snowden visslade på det amerikanska NSA, via de dokument som då kom till ytan och offentligt publicerades om hur Sverige och andra länders underrättelsetjänster samarbetar med att bryta upp kommunikationen mellan oss och kartlägga våra kommunikationsmönster, viket även Obama påtalade under sitt tal.

Dessa myndigheters idoga arbete har i praktiken kommit att gräva stora hål i viktiga säkerhetsstrukturer, i rutiner och i mekanismer som fanns och de strukturerna blir därmed till en obefintlig nytta. Det kommer att krävas betydligt mycket mer än säkra brevlådor och yttranden från media, om att de ska fixa till säkerheten till sig, för sina journalister och tipsare. Vilket de inte kan göra, de styr inte och råder inte över den infrastruktur vi kommunicerar över. Det gör samma myndigheter och andra hemliga organisationer som vill åt den typen av information, densamma information som vi vill hålla för oss och anonymt dela med oss till media. Privatpersoner förblir därmed helt oskyddade inför dessa myndigheter och dessutom fullständigt rättslösa annat än på pappret, när det inte finns en faktisk och reell kontroll över myndigheterna, över vad de gör och över deras faktiska laglydnad.

[Peter Wolodarski], [Sverigesradio], [Sverigesradio], [Newamerica]

Sverigedemokraterna kom någon stans ifrån

Återpublicerar en artikel om Sverigedemokraterna, som jag tidigare har publicerat på det numera nedlagda Newsmill. Detta är med förbehållet vissa nödvändiga förändringar, när det inte går att nå artikeln på Newsmill och att det har blivit förändringar till det bättre och orginalet och förlagan till den inte är helt identiska. Det finns ytterligare material publicerat på NR [Näthat och organiserad propagandaverksamhet]

Det är klart att Sverigedemokraterna kom någonstans ifrån, men det kräver modet att vi ser till vår egen historik och vår egen historia. Detta är något vilket vi måste ta på ett riktigt allvar, både för att kunna förklara och för att se helhetsbilden. Det är även den stora bristen i den samhällsdiskussion som för närvarande råder, när diskussionen om vår egen historia överhuvudtaget inte finns med i bilden och i den politiska ekvationen.


Vi kan alltid betrakta Sverigedemokraterna som en extrem och liten del av det svenska samhället och av vår samhällsstruktur, men det blir därmed en helt felaktig slutsats och bild av samhället vi drar.
I stället är det med nödvändighet vi ska se på rörelsen i sin helhet, vi måste kalla den sverigedemokratiska rörelsen och säga som det egentligen är. De kom ut ur, de växte upp ur den svenska folkmyllan och ur en långtida svensk tradition. De steg fram ur det riktigt pursvenska folkdjupet. Deras folkrörelse steg inte fram ur något vakuum som en del påstår, det borde egentligen inte behöva förklaras (Hanna Hallgren, Feministisktperspektiv 2012-11-15). De kommer undantagslöst ur en lång tradition av svenskhetens, rationalismens och exeptionalismens förtryck av minoriteter. Vilket var ett förtrycket som inte uppstod med Sverigedemokraterna, när det var åsikter vilka redan fanns på plats sedan länge och är historiskt sätt ingen större nyhet. Romer, Samer, Statare och avvikare, halta och lytta. Även slavhandel med vår gamla koloni St. Barthélemy som ett transitland av alla slavar, vår dåvarande koloni stod i centrum för all denna slavhandel. Den svenska kolonin var självaste navet i slavhandeln över Atlanten under den transatlantiska slavtriangeln (Kitimbwa Sabuni), där den även kom att beskattades av den svenska staten.

De teorier som utgör den ideologiska basen för Sverigedemokraterna, kommer även från den tid och ur de ideologier, där den äkta svenska folkstammen skulle stöpas och stöpas om rätt. Det var redan under Carl Von Linné på 1600-talet, som grundlade detta under sina studier av Samerna. Med den kategoriseringen av Samer som Linné utförde och även med bildandet av eugeniken, det är den praktiska delen av rasläran och rashygienen. Det var under 1910, då bildades Svenska sällskapet för rashygien och 1922 startade det Svenska rasbiologiska institutet (Herman Lundborg) sin verksamhet, efter att representanter för alla partier i riksdagen hade motionerat om frågan. Syftet var att vetenskapligt arbeta för att bevara den svenska folkstammen och dokumentera det svenska folket. Från 1930-talet och framåt, där den första lagen kom 1935 (Levande historia). Det blev än mer accentuerat när nazismen gjorde sitt riktiga genombrott i svensk politik, när den svenska folkstammen skulle rensas från dåliga arvsanlag betydligt mer koordinerat (Gunnar och Alva Myrdal, Kris i befolkningsfrågan 1934). Det var införandet och användandet av tvångsinternering, tvångssterilisering, lobotomering som medicinsktpolitiska och sociala verktyg, för våra myndigheter samt även för vårdapparaten. Detta för att de skulle kunna kontrollera befolkningen, nativiteten och därmed den svenska folkstammens utveckling.

De så kallade ”Tattarkravallerna”, förföljelserna av Romerna i Jönköping 1948, även kallat för den svenska kristallnatten.
Där Jönköping och även andra orter skulle rensas rena från alla ”Tattare”, med de svenska myndigheternas goda minne. Där även polisen aktivt hjälpe till med de regelräta utrensningarna, framför allt via ett passivt ställningstagande för de deltagande medborgarna. Romer och Samer kunde tvångssteriliseras lagligen ända fram till 1975. Lag 1944:133 om sterilisering/kastrering tas inte bort förrens NU, vid nyår enligt planerna. Nästa år om det nya lagförslaget (Ds 2012:46 ”Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för ändrad könstillhörighet”) går igenom riksdagen. Då är tanken med den nya lagen, att då ska tvångssteriliseringarna upphöra. De tvångssteriliseringar som nu utförs på transpersoner som ett lagkrav, när de saknar rätten till fortplantning och därmed även rätten till sin egen kropp; (Lag 1972:119 om fastställande av könstillhörighet i vissa fall). Dessa lagliga övergrepp mot transpersoner, denna praktik av tvångssterilisering och med denna pågående utrotning av en minoritet. Den medicinska praktiken ska då planerat upphöra från och med den 1 Juli 2013, om det blir som planerat vill säga. Det är ur denna den riktiga äktsvenska, den riktigt ursvenska och den äkta svenska myllan, som Sverigedemokraterna vuxit fram ur och vuxit sig starka utav. Rasbiologi och eugenik enda fram tills i våra dagar, är någon sedan förvånad över att detta riksdagsparti har ett så pass stort och starkt stöd? Stödet för sådana partier har funnits länge här i Sverige och inom samtliga partier, vi har enbart rationaliserat bort detta ur vår sinnebild.

Vi kan även se detta i hur den svenska staten behandlar migration och migrationsärenden. Bulgariska Romer beläggs med visumtvång, detta med meningen att försvåra och förhindra att de söker asyl i vårat land. Vi ser det i hur Migrationsverket hanterar asylärenden, HBT-personer utvisas utan eftertanke till länder där de aktivt förföljs av myndigheterna i sitt eget hemland. De behöver ju inte vara så öppna för att skydda sig enligt den svenska myndigheten. De utvisas till länder som exempelvis Uganda, där HBT-personer konstant är belagda med ett hot om dödsstraff och repressiva åtgärder. Eller i fallet där en Somalier utvisas. Inte till Somalia utan till ett helt annat land, när Migrationsmyndigheten inte förstår den somaliska dialekten. Men det spelar ju inte så stor roll eller hur, eller gör det det?

Eller med ett annat ordval, så gör den svenska exeptionalismen sig kraftigt påmind. Det som har inträffat, har egentligen inte inträffat och om det nu har inträffat, så var det så lite att det inte spelade någon större roll. Men när vi gjorde det, så var det ju inte olagligt.