Det är ett äkta projekt, skapat av DHS (Department of Homeland Security). [SvT]
"FAST" Coming to an Airport near YOU! - Future Attribute Screening Technology: The Machine That Reads (Malintent) Minds! from Coachmom on Vimeo.
måndag 5 december 2011
torsdag 24 november 2011
Sverige och affärsmoral i mellanöstern
Är det enbart i Syrien det är
möjligt, att spåra mobiltelefoner via Ericsons system? [SVT] Givetvis är
det en självklarhet, att det även ska kunna gå att göra detsamma
här hemma. Vi har redan lagar för att så ska kunna vara fallet, det ska
vara möjligt enligt lag att logga och spåra enskilda personer via
deras telefoner. Dessa lagar ska dessutom utökas med mer loggning
och med en så kallad positionering, det så kallade datalagringsdirektivet.
Där i enlighet med den lagen ska just sådan information lagras i
ett förebyggande (proaktivt) syfte. Det ska vara fullt möjligt att spåra alla
alltid, veta vad vi gör och har gjort. Det finns således absolut
inget som skiljer möjligheterna i Syrien och vad de gör, från vad våra egna myndigheter
skulle kunna göra här hemma. Det gäller dels polismyndigheten men
även den paramilitära myndigheten FRA ( Försvarets Radioanstalt), FRA
är redan inkopplade på våra kabelnät där även mobiltelefoni
passerar via kabel mellan olika stationer (noder). Nu är tanken
där hos den nya polisen, nu ska även polisen kunna använda sådan information och teknik.
Det är teknik som öppnar upp sig för
ett allvarligt missbruk, i synnerhet om det finns ett lagstöd för
det. Sedan tidigare vet vi att det redan har inträffat inom Europa,
då i Polen. Vilket jag redan har beskrivit i NR-bloggen tidigare iår. Det är svårt att ta till sig, att Sverige faktiskt öppnar upp
sig för sådant.
Men belyser man den svenska staten lite
mer noga, ser man rätt snart att det troligen stämmer. Statsmakten
kommer att missbruka den här typen av system, när vi dels säljerdessa till diktaturer som Syrien och Bahrain. Men även kan tänkas ha missbrukat
sådant tidigare, vilket vissa incidenter i Göteborg kan indikera
på.
Sverige har redan sedan gammalt en rad
affärer i området, vi kanske minns Boforsaffären? Där Sverige
smugglade vapen till samma länder, som vi nu säljer helt öppettill.
“Vapentillverkaren Bofors anklagades
för att sälja robotsystemet RBS-70 via Singapore till Dubai och
Bahrain. Dessa länder var inte godkända av svenska staten för
vapenaffärer.” (1984)
De länder i området som vi exporterar
vapen och övervakningsutrustning till, är lagda åt att använda
övervåld och även tortyr. Vilket vi även har påvisat när det
drabbat svenska medborgare i Bahrain. För att åskådliggöra vad
tortyr är, finns en video från Afghanistan 2009:
Sverige är inte ett land som drar sig för något, så bara det borde vara ett varningstecken. FN har fällt
oss 18 gånger för brott mot tortyrkonvensionen, när vi utvisar
personer till områden i konflikt eller inre oroligheter.
Frida Johansson Metso
(Flyktingbloggen):
“Sverige är det land som dömts
flest gånger av FN:s tortyrkommitté, CAT, för att vi velat
utvisa personer som löper överhängande risk för tortyr om de
skickas tillbaka. I somras kom ytterligare tre domar - Sverige
har nu fällts 18 gånger. Det gör oss förtjänta av en
mycket skamlig förstaplats på prispallen och en mycket tung
guldmedalj att bära.“
söndag 23 oktober 2011
Occupy Stockholm
Det skulle ha blivit manifestationernas manifestation, men blev till något annat. Enligt polisen deltog ca: 200 personer på Sergelstorg, i stockholmsmanifestationen mot de globala orättvisorna.
Det är inte helt enkelt att arrangera demonstrationer i Sverige. Vi är i avsaknad av den typen av partioberoende traditioner, där gräsrötter och medborgare tar iniativet. Vilket har varit den överskridande symboliken för hela occupyrörelsen. Den saknades även här och blev till mer av ett hopkok av partiidéologisk karaktär, vilket är ett något mindre lyckat förfarande. Det samlar inte sympatisörer från samtliga kategorier och organisationer ur det svenska samhället, för ett bredare samarbete runt dessa breda samhällsfrågor. Ska det lyckas måste linjen hållas från ursprunget i den arabiska våren, via Syntagma i Grekland till Stockholm och även andra städer. Eller i Italien med Rom i centrum.
Vi är inte vana vid aktioner av medborgarkaraktär och att stå för det, när vi hellre vill ha en varm säng och kunna gå till jobbet på måndag morgon. Inte sitta ute på en kall och öde gata i oktober, där egentligen ingen bryr sig över vad du gör.
Lika lite kan symboliken bakom Anonymous förstås, ute i det bredare svenska samhället. Här blir det enbart till en ball grej för ett fåtal, utan den djupare andemeningen bakom. Med sitt ursprung ur hackerrörelsen och dess ideologi. Den misslyckade brittiske 1600-tals revolutionären Guy Fawkes, med den antika anonyma, ansiktslösa romerska legionen. Allt i en moderniserad internettappning, med filmen V för vendetta.
Ska det lyckas måste vad som varit komma till heders och fullföljas, det går inte att ge avkall på de principerna. Det positiva måste lyftas fram, det är inte ett projekt för någon enskild entitet och eventuell politisk riktning. Det är gräsrotsaktionen som är det positiva, tar klivet framåt mot de riktiga förändringarna som måste till.
Skillnaderna blir snabbt uppenbara vid en gämförelse mellan aktionen i Stockholm, med den samtida spanska som presenteras i videon. I Spanien vet man vad det är frågan om och är villiga att korrigera vad som är fel, lösningen är inte att skapa nya. Det gäller att hålla på den traditon som finns, när det gäller och kommer till svensk nätaktivism. Som när MRN Svart Måndag drog igång Hoppets demonstration, mot FRA-lagen 2008. Det medförde förändringar och ställningstaganden, där vi fortfarande ser återverkningarna.
Den kommer att gå till historien som den vattendelare, vilken skapade den svenska nätaktivismen, ett nytt parti med Piratpartiet och den nya svenska frihetsrörelsen.
Johan Norberg, Hoppets demonstration Sergelstorg 2008
Det samma gäller FnF, Freedom Not Fear. Här en video med Ali Esbati (V), som en av huvudtalarna vid FnF 2010.
Det är vid tillfällen som vid Hoppets demonstration, Humlegårdsmanifestationen mot Stockholmsprogrammet och vid Freedom Not Fear. Det sker vid liknande samlande och breda manifestationer. Lösningar sker över gränserna där resultat uppnås under samförstånd, det är ingen som äger frågan. Det ger det parlamentariska trycket med de parlamentariska återverkningar vi önskar, då får även vi den svenska våren.
lördag 8 oktober 2011
15M: Marcha Bruselas. Marchen till Bryssel
Det startade med den arabiska våren, sättet att arbeta för att åstadkomma förändring fortsatte till Syntagma i Grekland, Madrid och nu till Bryssel. Protesterna mot de system vilka har orsakat de nuvarande ekonomiska problemen, exporterades till USA och kallas occupywallstret och så fortsätter det. Mediabevakningen är dock inte vad den borde vara, det är synd, när den bredare allmänheten absolut behöver veta vad som pågår utanför den egna ankdammen Sverige.
I Bryssel tar man det med ro, de saknar en regering som kan ställa till med problem.
" In Belgium, the crisis hasn’t yet made a real impact. Some of the Belgians I spoke say that this is in part thanks to the fact that they don’t have a government. Drastic measures cannot be taken by a provisional government, so deep cuts were not made until now. Life goes on here, banks are falling, but as long as people don’t feel it in their pocket, they don’t really care. They look at our protest as something picturesque. They are sympathetic towards us, but they’re not yet worried about themselves."
Om inte annat är det rätt talande, flertalet undviker att göra det som borde göras. Men gjordes kanske rätt på Island [Sacsis]. Island var det land som gick bankrutt, det har alla tydligen glömt bort. Island har nu repat sig betydligt och på kuppen ser det som om de lyckats återställa det demokratiska samhället.
"In the March 2010 referendum, 93% voted against repayment of the debt. The IMF immediately froze its loan. But the revolution (though not televised in the United States), would not be intimidated. With the support of a furious citizenry, the government launched civil and penal investigations into those responsible for the financial crisis. Interpol put out an international arrest warrant for the ex-president of Kaupthing, Sigurdur Einarsson, as the other bankers implicated in the crash fled the country."
Det råder en talande tystnad över hela Europa, i USA och på andra ställen världen över. Vad Island har åstadkommit så här långt, är ju inte på det vis och det sätt det får vara. Det är ju inte sådana metoder som lärs ut till ekonomer och andra experter på området. Det är inte vad våra egna regeringar från sina höga talarstolar, och inifrån TVstudion talar om för oss. Där de förmanar och stramt talar till oss medborgare, samt till andra nationer att göra rätt för sig. Det bara ska vara ett fundamentalt stålbad mot den egna befolkningen, betala tillbaka till de som har orsakat krisen. Kommer vi att se detsamma här, som på Syntagma eller i New York? När och om protesterna når hit, kommer reaktionerna att bli som på den här bilden från Grekland?
Det är den grekiske fotojournalisten Tatiana Bolari, som åker på truten av Grekisk kravallpolis.
Intressant.
I Bryssel tar man det med ro, de saknar en regering som kan ställa till med problem.
" In Belgium, the crisis hasn’t yet made a real impact. Some of the Belgians I spoke say that this is in part thanks to the fact that they don’t have a government. Drastic measures cannot be taken by a provisional government, so deep cuts were not made until now. Life goes on here, banks are falling, but as long as people don’t feel it in their pocket, they don’t really care. They look at our protest as something picturesque. They are sympathetic towards us, but they’re not yet worried about themselves."
Om inte annat är det rätt talande, flertalet undviker att göra det som borde göras. Men gjordes kanske rätt på Island [Sacsis]. Island var det land som gick bankrutt, det har alla tydligen glömt bort. Island har nu repat sig betydligt och på kuppen ser det som om de lyckats återställa det demokratiska samhället.
"In the March 2010 referendum, 93% voted against repayment of the debt. The IMF immediately froze its loan. But the revolution (though not televised in the United States), would not be intimidated. With the support of a furious citizenry, the government launched civil and penal investigations into those responsible for the financial crisis. Interpol put out an international arrest warrant for the ex-president of Kaupthing, Sigurdur Einarsson, as the other bankers implicated in the crash fled the country."
Det råder en talande tystnad över hela Europa, i USA och på andra ställen världen över. Vad Island har åstadkommit så här långt, är ju inte på det vis och det sätt det får vara. Det är ju inte sådana metoder som lärs ut till ekonomer och andra experter på området. Det är inte vad våra egna regeringar från sina höga talarstolar, och inifrån TVstudion talar om för oss. Där de förmanar och stramt talar till oss medborgare, samt till andra nationer att göra rätt för sig. Det bara ska vara ett fundamentalt stålbad mot den egna befolkningen, betala tillbaka till de som har orsakat krisen. Kommer vi att se detsamma här, som på Syntagma eller i New York? När och om protesterna når hit, kommer reaktionerna att bli som på den här bilden från Grekland?
Det är den grekiske fotojournalisten Tatiana Bolari, som åker på truten av Grekisk kravallpolis.
Intressant.
Etiketter:
15M,
Arabian Spring,
Demokrati,
Marcha Bruselas
onsdag 14 september 2011
Brott mot mänskliga rättigheter i Bahrain
De skildringar och bilder vilka har kommit oss till dels, leder osvikligt åt ett håll. Brott mot mänskliga rättigheter, krigsbrott och kraftigt övervåld mot civila. Vi som tar del av materialet, ett orginalmaterial från motståndsgrupper inom Bahrain. De lever således farligt, kanske även på lånad tid. Så inga namn kommer att figurera i texten, om det kan äventyra deras integritet och säkerhet. En del sitter redan fängslade och torteras, vilket vi har publicerat på SVT-Debatt [Forts] Eva-Britt Svensson (V) har sedan tidigare varit engagerad i fallet, och tror inte på den tysta diplomatin. Den tysta diplomatin kommer där snarare att förhindra en mänsklig och rättvis utgång, med ett inte helt otänkbart försvinnande av personen. Troligen till en plats i ett omärkt dike någon stans. Det är vad vi försöker förhindra, en sådan tragisk utgång för personen. Det är dock enbart en del av bilderna vi får ut från Bahrain, det finns mer än bevis för att det är krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår.
Det är inte helt lätt, att ta till sig ett sådant material. Oskyldiga och obeväpnade civila som trampas ned, av en tungt beväpnad militär. Det sägs från våra källor på plats och nedifrån på från gatan, att det är legosoldater som står för brotten. Ingen Bahrainier, vare sig Sunni eller Shi'iter skulle gå med på och ställa upp på de brutaliteter som föreligger mot den egna befolkningen.
Det är som svensk kanske svårt att inse den magnitud på våldet, som råder i Bahrain. Men vi måste kunna ta det åt och till oss. Annars vore vi inte mänskliga, utan enbart lydiga medborgare utan ryggrad. Där vi lydigt sitter ned i båten och håller käften. Kan Barahanierna göra det med sina nakna obeväpnade kroppar, kan vi göra det här hemma. I säkerhet med våra ord och handlingar. Hur ska vi stillatigandes kunna ta del av deras plåga och vånda, utan att kunna känna av den och med dom i Bahrain?
Det som nu pågår i Bahrain, måste vi på det bestämdaste ta avstånd från. Det är ett krav vi både kan och ska ställa på våra beslutsfattare i riksdag och regering. Inte minst på de från UD, som har ett direkt ansvar för den svenska medborgare som finns där och som torteras av myndigheterna.
Det är en enorm flathet från UD:s sida, att de inte är mer aktiva och tar sin roll på allvar, det är ingen lek. Det är människors liv och lem som står på spel. Föga förvånande är regeringen Reinfeldt tyst, det är den allt som oftast när det är allvar. Det vet vi mer än väl vid det här laget. En statsminister som föredrar att vara frånvarande, för att slippa obehagliga frågor. Slippa ta ansvar för sitt arbete som statsminister, ett ansvar han borde ta på det största allvar. Inte smita undan när det väl gäller.
Intressant.
Det är inte helt lätt, att ta till sig ett sådant material. Oskyldiga och obeväpnade civila som trampas ned, av en tungt beväpnad militär. Det sägs från våra källor på plats och nedifrån på från gatan, att det är legosoldater som står för brotten. Ingen Bahrainier, vare sig Sunni eller Shi'iter skulle gå med på och ställa upp på de brutaliteter som föreligger mot den egna befolkningen.
Det är som svensk kanske svårt att inse den magnitud på våldet, som råder i Bahrain. Men vi måste kunna ta det åt och till oss. Annars vore vi inte mänskliga, utan enbart lydiga medborgare utan ryggrad. Där vi lydigt sitter ned i båten och håller käften. Kan Barahanierna göra det med sina nakna obeväpnade kroppar, kan vi göra det här hemma. I säkerhet med våra ord och handlingar. Hur ska vi stillatigandes kunna ta del av deras plåga och vånda, utan att kunna känna av den och med dom i Bahrain?
Det som nu pågår i Bahrain, måste vi på det bestämdaste ta avstånd från. Det är ett krav vi både kan och ska ställa på våra beslutsfattare i riksdag och regering. Inte minst på de från UD, som har ett direkt ansvar för den svenska medborgare som finns där och som torteras av myndigheterna.
Det är en enorm flathet från UD:s sida, att de inte är mer aktiva och tar sin roll på allvar, det är ingen lek. Det är människors liv och lem som står på spel. Föga förvånande är regeringen Reinfeldt tyst, det är den allt som oftast när det är allvar. Det vet vi mer än väl vid det här laget. En statsminister som föredrar att vara frånvarande, för att slippa obehagliga frågor. Slippa ta ansvar för sitt arbete som statsminister, ett ansvar han borde ta på det största allvar. Inte smita undan när det väl gäller.
Intressant.
fredag 19 augusti 2011
Med upploppen i England, ska vi inte glöma Egypten den 27 januari
När de Egyptiska myndigheterna såg till att deras internet stängdes ned, i samband med de demonstrationerna [Paf]. Eller upplopp och omstörtande verksamhet, som de Egyptiska företrädarna föredrog att uttryckte det. Då var det demokrati att se till att hålla kablar intakta och nätverken öppna. När det nu gäller vår egen bakgård inom de så kallade demokratiska nationerna, Då kallas det för kriminella handlingar och inte en demokratisk yttring. då blir det omgånde helt ok att stänga ned nätverk och privatpersoners kommunikation, att förhindra och stoppa kommunikation mellan helt oskyldiga och utan eftertanke på vilka konsekvenser det kan medföra. Det synes även vara stilen, att göra det i ett proaktivt syfte. Det ska inte ens kunna gå att ringa inom ett sådant område, inte ens efter en akut hjälp kanske?
Det var vad de resande civilpersonerna drabbades av i San Fransisco, när Bart, systemoperatören stängde ned mobilnätet i samband med protester mot företaget. Anledningen är att Barts egna privatpoliser är inblandad i en dödsskjutning, därefter försök till en mörkläggning av vad som inträffat när personer började protestera. Händelserna runt och vad som egentligen inträffat försöker de nu att tysta ned, det hela ser ut att vara sanktionerat av den egna högsta ledningen. Det är Bart som bestämmer över både rätt och vad som är fel, de kan sätta sig över mänskliga fri- och rättigheter.
Går det att dra likheter med vad som inträffat i London och i andra städer i England? Det finns likheter på samma sätt som med Egypten och Tahrir, det är de protesterarande som ska tystas ned på ett och detsamma sättet. Vad som tidigare betraktades som en demokratisk rättighet och som en förutsättning för demokrati, blir nu till ett bekymmer för de styrande. På samma sätt som i just Egypten och på Tahrir, av den anledningen måste protesterna tystas ned och kallas för kriminella, på samma sätt som i Egypten och på Tahrir [The Guardian].
Vad värre är att den historia vi har, lägligen behagar glömmas bort. Det är inte fösa gången som det är upplopp [The Economist], [Belfast Telegraph], eller upplopp av sociala anledningar som det troligen är när det kommer till upplopen i England [Aftonbladet]. Sådan går inte att konsekvent skyffla under mattan, det ser vi nu under det som kallas för "The Arab Spring". Från Tunisien till Assads Syrien, alla umbäranden till trotts fortsätter protesterna. Trotts allt statsunderstött våld via både polisiära och militära styrkor, vägrar de olika ländernas befolkningar att ge upp. Lära av vår egen historia är något vilket vi måste göra, inte bör göra utan det är ett måste.
Lär vi inte av vad som har varit och vad som föreligger i vår samtid, vad som inträffat i arabländerna kan då mycket väl bli vår framtid. Den europeiska varianten av den arabiska våren, kallas för den "Europeiska revolutionen". Den startade på Syntagma i Grekland, i Milano på Puerta del Sol i Spanien, även i U.S.A finns det inre spänningar. Vi måste ta de händelserna på ett riktigt allvar, vi ska inte tillåta censur och statsövervakade nätverk. Det finns ingen anledning att tillåta floskler och menlösa ord som rent mjöl i påsen, få tillåtas formulera och omforma vår framtid [SvT-Debatt].
Intressant.
Det var vad de resande civilpersonerna drabbades av i San Fransisco, när Bart, systemoperatören stängde ned mobilnätet i samband med protester mot företaget. Anledningen är att Barts egna privatpoliser är inblandad i en dödsskjutning, därefter försök till en mörkläggning av vad som inträffat när personer började protestera. Händelserna runt och vad som egentligen inträffat försöker de nu att tysta ned, det hela ser ut att vara sanktionerat av den egna högsta ledningen. Det är Bart som bestämmer över både rätt och vad som är fel, de kan sätta sig över mänskliga fri- och rättigheter.
Går det att dra likheter med vad som inträffat i London och i andra städer i England? Det finns likheter på samma sätt som med Egypten och Tahrir, det är de protesterarande som ska tystas ned på ett och detsamma sättet. Vad som tidigare betraktades som en demokratisk rättighet och som en förutsättning för demokrati, blir nu till ett bekymmer för de styrande. På samma sätt som i just Egypten och på Tahrir, av den anledningen måste protesterna tystas ned och kallas för kriminella, på samma sätt som i Egypten och på Tahrir [The Guardian].
Vad värre är att den historia vi har, lägligen behagar glömmas bort. Det är inte fösa gången som det är upplopp [The Economist], [Belfast Telegraph], eller upplopp av sociala anledningar som det troligen är när det kommer till upplopen i England [Aftonbladet]. Sådan går inte att konsekvent skyffla under mattan, det ser vi nu under det som kallas för "The Arab Spring". Från Tunisien till Assads Syrien, alla umbäranden till trotts fortsätter protesterna. Trotts allt statsunderstött våld via både polisiära och militära styrkor, vägrar de olika ländernas befolkningar att ge upp. Lära av vår egen historia är något vilket vi måste göra, inte bör göra utan det är ett måste.
Lär vi inte av vad som har varit och vad som föreligger i vår samtid, vad som inträffat i arabländerna kan då mycket väl bli vår framtid. Den europeiska varianten av den arabiska våren, kallas för den "Europeiska revolutionen". Den startade på Syntagma i Grekland, i Milano på Puerta del Sol i Spanien, även i U.S.A finns det inre spänningar. Vi måste ta de händelserna på ett riktigt allvar, vi ska inte tillåta censur och statsövervakade nätverk. Det finns ingen anledning att tillåta floskler och menlösa ord som rent mjöl i påsen, få tillåtas formulera och omforma vår framtid [SvT-Debatt].
Intressant.
Etiketter:
Arabian Spring,
Egypten,
England,
Social oro,
U.S.A,
Upplopp
torsdag 11 augusti 2011
Brittiske premiärministern skapar en ny obehaglig praxis
Visserligen är den typen av uttalanden som Cameron gör, ingen nyhet i sig. I diktatorstyrda länder vill säga. Det är starka ord i parlamentet. Ord och meningar, där militär ska sättas in mot de egna medborgarna, internet och sociala media ska övervakas. Utifall, om det blir oroligheter som de sociala oroligheter som har visat sig på den senaste tiden, ska det kunna gå att stänga av inom det området. Det är inte en fråga om att lösa de bakomliggande problem, som utgör den underliggande orsakerna. Det är de underliggande mycket svåra sociala problemställningarna, vilket Cameron helt och totalt vägrar att adressera. Siffror och statistiken finns, de finns öppet tillgängliga och visar klart och tydligt hur det egentligen står till.
Det är ett "deprivation index". Det förklarar de bakomliggande förhållanden, förhållanden mellan rika och fattiga områden. Det är i de fattiga (röda), de områden där allt saknas och är utsatta för sociala nedskärningar som är värst drabbade av oroligheterna, inte i de rika och välmående (blå).
Vad den brittiske premiärministern Cameron talar om, är att betrakta som något oerhört ur en demokratisk mening för "vem behöver rättigheter när London brinner?". Lag och rätt ska sättas ur spel, alla ska hamna under övervakning. Ingen misstanke om brott ska föreligga, alla blir till presumtiva brottslingar. Riskerna är synnerligen stora och kunskapen om dessa risker synes vara försumbara, hos de som kallar sig för ledare. Bara tanken på att stänga ner internet och mobiltelefonnätet i en krissituation hissnar, det påminner mer om vad som utspelats i Egypten, Syrien, Bahrein eller i Libyen. Den arabiska våren, jasminerevolutionen hade sina startskott ur sådana beslut. Då ansågs det vara bra och positivt, riktigt demokratiskt. Nu ses det inte med blida ögon från de styrandes håll, de ser det som antidemokratiskt och som ett hot. Den mänskliga kommunikationen, blir till ett hot mot en rådande politik. Den politik som varit en bidragande orsak till det underliggande och utlösande revolterna. Det är politiken som ska skyddas, inte personer och deras omgivning (SvT-Debatt).
"I London har det i över ett halvår varit protest efter protest på grund av statens nedskärningar, höjda avgifter för studenter, mot arbetslöshet och fattigdom."
Det ska bli brottsligt med kommunikation, makthavarna och deras politik blir viktigare än befolkningen och deras behov. Det är inte tillfälliga politiska vindar som ska räknas. Det är befolkningen, deras behov som ska räknas.
Intressant.
Det är ett "deprivation index". Det förklarar de bakomliggande förhållanden, förhållanden mellan rika och fattiga områden. Det är i de fattiga (röda), de områden där allt saknas och är utsatta för sociala nedskärningar som är värst drabbade av oroligheterna, inte i de rika och välmående (blå).
Vad den brittiske premiärministern Cameron talar om, är att betrakta som något oerhört ur en demokratisk mening för "vem behöver rättigheter när London brinner?". Lag och rätt ska sättas ur spel, alla ska hamna under övervakning. Ingen misstanke om brott ska föreligga, alla blir till presumtiva brottslingar. Riskerna är synnerligen stora och kunskapen om dessa risker synes vara försumbara, hos de som kallar sig för ledare. Bara tanken på att stänga ner internet och mobiltelefonnätet i en krissituation hissnar, det påminner mer om vad som utspelats i Egypten, Syrien, Bahrein eller i Libyen. Den arabiska våren, jasminerevolutionen hade sina startskott ur sådana beslut. Då ansågs det vara bra och positivt, riktigt demokratiskt. Nu ses det inte med blida ögon från de styrandes håll, de ser det som antidemokratiskt och som ett hot. Den mänskliga kommunikationen, blir till ett hot mot en rådande politik. Den politik som varit en bidragande orsak till det underliggande och utlösande revolterna. Det är politiken som ska skyddas, inte personer och deras omgivning (SvT-Debatt).
"I London har det i över ett halvår varit protest efter protest på grund av statens nedskärningar, höjda avgifter för studenter, mot arbetslöshet och fattigdom."
Det ska bli brottsligt med kommunikation, makthavarna och deras politik blir viktigare än befolkningen och deras behov. Det är inte tillfälliga politiska vindar som ska räknas. Det är befolkningen, deras behov som ska räknas.
Intressant.
Etiketter:
England,
Massövervakning,
Revolt,
Social oro,
Social utarmning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




