Förortskalifaten, en socioekonomisk situation

Helt apropå artikeln av Jonas Andersson i Expressen. "Därför växer förortskalifaten fram"

Bra uppfattat av den situation som råder i våra förorter, i de så kallade förortskalifaten och varför det blev som det blev. De socioekonomiska faktorerna är en bidragande orsak, men kan inte vara den gångbara ursäkten. Däremot kan lagboken komma att avgöra skillnaden i utfallet av den rådande konflikten med de förorterna och samhället i övrigt, när det är den som kan och ska jämka mellan oss i ett fungerande samhälle. Även om de vilka kommer som nya från andra kulturer och inte alltid förstår varför det är på ett visst sätt ur ett kulturellt perspektiv, de kan mycket väl förstå att det är den svenska rättsordningen och de principerna som gäller och vad det innebär att bryta mot dessa. Där är det ingen skillnad mellan kultur och religion, eller innehållet. Det vi alla ska veta, det är den svenska rättsordningen och de principer som medföljer den demokrati vi har och att det är de vilka gäller, bryter man mot dessa blir det konsekvenser där är det ingen skillnad mellan olika länder, religioner och kulturer. Inför lagen ska vi alla vara lika, oberoende av religion, kultur och kön.

De vilka bor i dessa förorter och under dessa förhållanden, de är med största sannolikhet fullt medvetna över vad jag säger och ställer troligen upp bakom detta, förutom ett fåtal vilka bryter mot detta till förfång för alla. Inte bara för alla i förorterna men i samhället som stort, när det helt i onödan uppstår parallella samhällen. Att samhället abdikerar sitt ansvar och överger alla de människor vilka behöver allt det stöd de kan få, det är inte och kommer aldrig att kunna vara en gångbar lösning.

Att samhället abdikerar sitt samhällsansvar löser inte problematiken, även det är till förfång för alla de människor vilka ser förorterna som sitt hem och ett svek mot dessa. Samtidigt kommer det enbart att fördjupa den splittring vi ser och öka på den socioekonomiska problematiken för de boende med ytterligare marginalisering från samhället.

Ytterst är det fråga om hur vi vill att vårat samhälle ska vara, ska vi även bygga murar runt våra förorter. På samma sätt som vi nu inom Europa bygger nya murar, mot vår omgivning i tron att det skyddar oss när det lika gärna kan vara ett resultat innanför våra egna murar.

Friheten kostar pengar

Fredrik Segerfeldt kallar sig för liberal debattör, men missar liberalismens kärna. Segerfeldt vill att samhället ska nedmonteras i praktiken, när skatterna inte ska finnas och betala vad det egentligen kostar att leva i fritt land. Frihet kostar nämligen pengar vilket han glömmer bort att säga, se bara till vad som inträffar här och nu i vårat grannland Ukraina. Ett dugligt försvar och militärmakt kosta pengar, något som vår regering redan har tagit bort ur budgeten och därmed lämnar våra gränser öppna för de vilka inte vill oss väl. Nu ligger våra gränser öppna för den som vill och har investerat i militära medel, de kan nu relativt obehindrat ta över och inkräkta på min personliga och vår nationella frihet.

Våra gemensamma trygghetssystem kosta även de pengar och bekostas av ett skatteuttag, så vi alla kan och har råd att ta del av dessa. Eller borde har råd snarare, när nu detta skatteuttag inte räcker till fullt ut åt alla vilka behöver ett sådant stöd ur vår gemensamma kassa.

Vad är det för frihet när jag inte har medel att stanna hemma sjukskriven när jag är sjuk, eller behöver ta mig till en akutmottagning men inte kan för kostnaden? Det är vad som inträffar om det kostar för mycket för individen, friheten som då inte finns längre blir begränsad till något helt annat och detta kostar samhället mycket. Det kostar individen både i ett lidande som i den egna friheten, vilket är kärnan i det liberala tänkandet. Själva omtanken om individen och se till att individen kan ta del av de friheter, rättigheter och skyldigheter vi har i en demokrati. Saknar individen sin frihet finns det enbart skyldigheter kvar gentemot staten och statsmakten, då har vi per definition enbart en diktatur som en produkt av den politiska filosofi som Segerfeldt uttrycker. DDR-samhället som Segerfeldt talar om blir då till ett faktum, inte som idag enbart ett misslyckat historiskt fakta och en nation som inte existerar. Den imploderade under sitt eget förtryck av samhället som helhet och av den enskilda individen och muren föll.

Vad Segerfeldt egentligen förespråkar är inte frihet, demokrati och liberalism. Det är diktaturen under nattväktarstaten där enbart de vilka har medel nog kan och har en frihet, det är den så kallade Randianismen och är enbart till för fåtalet som redan har. Randianismen är mycket hårt förknippad med en socialkonservatism och högerpopulism, men utan dess förankringen i och till verkligheten. Verkligheten ser inte ut som i Ayn Rands böcker när verkligheten är något helt annat, när den består av individer i ett samhälle som samverkar för att skapa en gemensam frihet. Det är en gemensam frihet garanterad av den starka demokratiska staten, men även för att garantera den individuella friheten. Det är en frihet som garanteras via en gemensam finansiering, för att bekosta sådant vi annars aldrig skulle ha råd att betala ur vår egen ficka. Det är alltså inte till någons personliga nöjen som medlen borde och ska gå till, fast det är vad som inträffadde när systemen började byggas om och pengar helt plötsligt kunde transfereras över till något helt annat och för andra ändamål än vad som var tanken.

Plats Fido, plats! Säger husse när det kommer till demonstrationen på Onsdag den 4 September mot massövervakning

Plats Fido, plats! Säger husse när det kommer till demonstrationen på Onsdag den 4 September mot massövervakning, den övervakning som inte enbart det amerikanska NSA har bedrivit mot allt och alla.

Det gäller även i högsta grad även den svenska myndigheten, som har ett direkt samarbetsavtal med NSA vår egen övervakningsmyndighet FRA, Försvarets Radioanstalt.

"Sociogram förklarar hur FRA kan kartlägga människor utan att söka på ord och trots att information är hårdkrypterad. Jag ställde följande direkta fråga till f.d. Säpochefen Andreas Eriksson i pausen av centerns FRA-Hearing: "Finns Sociogram?" Anders Eriksson svarade ordagrant: "Sociogrammen finns i analysdatabasen". Detta kräver att justerar min skiss över databaserna något men därefter bedömer jag att den är helt korrekt. Det kommer att ta lite tid så ni får hålla ut."

Det gäller att samla in så mycket information om var och en som det någonsin är möjligt, om inte allt,  för att på det viset kartlägga och matcha våra rörelser i samhället. Enligt NSA gör de ca tre hopp ut, det omfattar mycket av det som vi gör och vad företag gör via internet. Det kom fram i samband med att det avslöjades att de bedrev ett industrispionage mot Brasilien. Där avlyssnade myndigheten den brasilianska regeringen, för att se till att de kunde komma före och förhindra att Brasilien kommer igång med en riktig samhällsutveckling och kan konkurrera på allvar. Det är en minst sagt bred definition över vad terrorism är och vilka som är det.

"Is the U.S. ready to embrace the notion that Brazil has finally arrived on the world stage? Judging from the recent National Security Agency (N.S.A.) scandal, Washington is very skittish about the up and coming South American player."

Med tanke och avseende på den rådande situationen, ställer Emma en mycket bra fråga "VARFÖR ÄR INTE ALLA PÅ PLATS OCH DEMONSTRERAR?"

Husse har nu sagt, sitt vackert i båten och var tysta, det gällde även när vår egen debatt gick som hårdast 2008 över FRA-lagen. Det var statsminister Fredrik Reinfeldt (m) som då fälle de bevingade orden i Expressen:

"Reinfeldt: "Alla tjänar på om debatten lägger sig" 
Alltihop är ett missförstånd. - Alla tjänar på om debatten lägger sig"

Väl mött på Medborgarplatsen på Onsdag den 4 september, hoppas att alla som har en möjlighet att komma gör det. Visa att även vi här i Sverige både vågar och vill höja våra röster, för demokrati och nej till den samhällsutveckling som vi nu ser breda ut sig.

Är man kritisk mot ACTA-avtalet, är man mot demokrati

Det är i princip vad som står i ett gemensamt utskick, från olika lobbyistorganisationer. De menar att alla utom dom förstås innehar det sanna ordet, företag som redan har investerat stort i ACTA-avtalet och att det går igenom oavkortat. Det är samma företag som har förhandlat fram detta, som nu påstår att kritiker till avtalet, skulle vara mot öppenhet och transparens. Öppenhet och transparens vilket demokrati innebär, eller borde innebära. Men dessa företrädare för stora ekonomiska intressen, är samma som de vilka har drivit fram avtalet i hemlighet, i hemliga förhandlingar. Vänder länder ryggen till, när de har en annan uppfattning och driver likväl hänsynslöst vidare. Avtalet som skulle vara till ett skydd för livsviktig industrinäring i länder under utveckling, riskerar därmed att lämnas utanför som en paria.

Följande brev skickades nyligen till alla EU-parlamentariker:

"15 February 2012

Please support ACTA for the good of Europe"

Dear Member of the European Parliament,

Over the past two weeks, we have seen coordinated attacks on democratic institutions such as the European Parliament and national governments over ACTA. The signatories to this letter and their members stand against such attempts to silence the democratic process. Instead, we call for a calm and reasoned assessment of the facts rather than the misinformation circulating. A considered reaction is more important than ever at a time when many outside of Europe doubt the ability of the European Union institutions and its Member State governments to act together.
The signatories of this letter represent thousands of European companies of all sizes and millions of workers in dozens of sectors crucial to the European economy, which are eager to get Europe out of the current economic crisis by promoting innovation and growth-enhancing measures. We are all dependent on intellectual property.
ACTA is good for Europe. Without changing EU law, it establishes common procedures for dealing with IPR infringements across countries accounting for 50% of world trade. The framework set up by ACTA will have a positive impact on protecting Europe’s industries, jobs and people. ACTA will have no negative consequences as it does not depart from EU law – as confirmed by three opinions of the European Parliament’s Legal Service as well as the European Commission. It is important to show that Europe is united and has trust in its institutions and government processes. That is why ACTA is supported by all the organisations and companies below, as well as 22 European Member States who joined the EU in the first step towards ratification.
We therefore urge you to focus on the facts and not the misinformation and to support ACTA. ACTA is an international cooperation project that will protect Europe’s rights and people and will confirm the EU’s global importance as a responsible trading partner. For Europe to have a successful knowledge economy and manufacturing base it must protect its workers, creators and the innovations of its manufacturers and industries abroad. The ACTA treaty sends an important message to third countries and to Europe’s workforce that our rights must be protected in practice, and that Europe will not fall behind other countries in this regard. This is a crucial moment for Europe’s governments and institutions in their effort to safeguard Europe’s jobs and economic future. Failure to do so will irrevocably affect Europe’s credibility as a trusted global trade partner.

 

Således inte ett ord om vare sig Brasiliens eller Sydafrikas behov, när. det är mer en fråga om att skydda fort europa och det egna egenintresset. Vad som skulle vara de riktiga fördelarna framgår inte.

"Over the past two weeks, we have seen coordinated attacks on democratic institutions such as the European Parliament and national governments over ACTA. The signatories to this letter and their members stand against such attempts to silence the democratic process. Instead, we call for a calm and reasoned assessment of the facts rather than the misinformation circulating. A considered reaction is more important than ever at a time when many outside of Europe doubt the ability of the European Union institutions and its Member State governments to act together."

Vilka koordinerade attacker då kan man fråga sig, men inget om vilka dessa odemokratiska krafter är framgår av brevet i sig. Är det vi som är kritiska? Frivilligorganisationer, politiskt aktiva. Är det vi som med odemokratiska medel söka tysta ned den demokratiska processen? Det är väl snarare de som skrivit under cirkulationsbrevet och skickat ut detta i hemlighet, till de demokratiskt valda i EU-parlamentet för att påverka. Inte i en öppen och transparent debatt, där de demokratiska verktygen finns samlade.

Vilka är då dessa företag? Som det mesta tenderar att göra läcka det ut, så även dessa undertecknare:

ACEA - European Automobile Manufacturers Association
ACG - Anti-Counterfeiting Group
AIE – Associazione Italiana Editori
AIM – European Brands Association
Alliance Against IP Theft
ANDEMA – Spanish Association for Defence of the Trademark
APM – Aktionskreis Deutsche Wirtschaftgegen Produkt – Und Markenpiraterie
AFP - Associacao Fonografica Portugesa
AGPP - Association of Greek Producers of Phonograms
BAMP – Bulgarian Association of Music Producers
BASCAP - Business Action to Stop Counterfeiting and Piracy
BBB - Börsenverein des Deutschen Buchhandels
BEA - Belgian Entertainment Association
BIEM – Mechanical Rights Societies
BPI - British Phonographic Industry
BREIN - Protection Rights Entertainment Industry Netherlands
BBA – Bulgarian Book Association
BVA - British Video Association
BVMI – Bundesverband Musikindustrie
BVV – Bundesverband Audiovisuelle Medien e.V.
CELC - European Linen and Hemp Confederation
CIE - Consejo Intertextil espanol /Spanish Textile and Clothing Industry
CIPR - Coalition for Intellectual Property Rights
EACA – European Association of Communications Agencies
ECTA - European Communities Trademark Association
EIBF - European and International Booksellers Federation
EGEDA – Spanish Audiovisual Producers
EPC - European Publishers Council
EURATEX - European Apparel and Textile Confederation
EUROCINEMA – Association of Film and Television Producers
EUROCORD - European Liaison Committee of Twine, Rope and Netting Industries
EUROCOPYA - European organisation of movie and television producers' collecting societies
EUROCOTON - Federation of the Cotton and Allied Textile Industries of the EU
FAMA - Fachverband der Film- und Musikindustrie
FEP-FEE - Federation of European Publishers /Fédération des éditeurs européens
FER - Federation of Romanian Publishers
FESI – Federation of the European Sporting Goods Industry
FFE - Filmforgalmazók Egyesülete
FGEE - Federación de Gremios de Editores de España
FIAPF - Fédération Internationale des Associations de Producteurs de Films
FIAD - International Federation of Film Distributors Associations
FIMI - Federazione Industria Musicale Italiana
GESAC – European Authors and Composers Societies
GESAMTVERBAND TEXTIL + MODE - Confederation of the German Textile and Fashion Industry
ICC DEUTSCHLAND - Internationale Handelskammer (ICC) Deutschland
IFPI – Representing the Recording Industry Worldwide
ILEC - Institut de Liaisons et d’Etudes des Industries de Consommation
IMPALA – Independent Music Companies Association
INDICAM – Instituto di Centromarca per la lotta Contraffazione
INTA – International Trademark Association
IRMA - Irish Recorded Music Association
ISFE – Interactive Software Federation of Europe
IVF – International Video Federation
MAHASZ - Magyar Hanglemezkiadók Szövetsége
MARKENVERBAND - German Branded Businesses Association
MODINT – Trade Association for Fashion, Interior Design, Carpets and Textiles
MVKE - Magyarországi Videókiadók Egyesülete
NV – Nederlands Uitgeversverbond
NVPI - Nederlandse Vereniging van Producenten en Importeurs van beeld
PRODUZENTENALLIANZ – German TV and Film Producers Alliance
PROMUSICAE - Productores de Música de España
SACG - Swedish Anti-Counterfeiting Group
SNE - Syndicat National de L'Edition
SNEP – Syndicat National de l'édition Phonographique
SROC – Sports Rights Owners Coalition
TIE - Toy Industries of Europe
TABD - Trans-Atlantic Business Dialogue
TUOTOS - Finnish Audiovisual Producers
UFIH - Union Française des Industries de la Mode / French Association of Clothing Manufacturers
UIT - French Textile Industries
UK PUBLISHERS ASSOCIATION
UNIFAB - Union des Fabricants
UNIVIDEO - Italian Union of Audiovisual Publishers
VKE – German Cosmetics Manufacturers
ZPAV – Polish Audiovisual Producers

Inressant

Sverige och affärsmoral i mellanöstern

Är det enbart i Syrien det är möjligt, att spåra mobiltelefoner via Ericsons system? [SVT] Givetvis är det en självklarhet, att det även ska kunna gå att göra detsamma här hemma. Vi har redan lagar för att så ska kunna vara fallet, det ska vara möjligt enligt lag att logga och spåra enskilda personer via deras telefoner. Dessa lagar ska dessutom utökas med mer loggning och med en så kallad positionering, det så kallade datalagringsdirektivet. Där i enlighet med den lagen ska just sådan information lagras i ett förebyggande (proaktivt) syfte. Det ska vara fullt möjligt att spåra alla alltid, veta vad vi gör och har gjort. Det finns således absolut inget som skiljer möjligheterna i Syrien och vad de gör, från vad våra egna myndigheter skulle kunna göra här hemma. Det gäller dels polismyndigheten men även den paramilitära myndigheten FRA ( Försvarets Radioanstalt), FRA är redan inkopplade på våra kabelnät där även mobiltelefoni passerar via kabel mellan olika stationer (noder). Nu är tanken där hos den nya polisen, nu ska även  polisen kunna använda sådan information och teknik.

Det är teknik som öppnar upp sig för ett allvarligt missbruk, i synnerhet om det finns ett lagstöd för det. Sedan tidigare vet vi att det redan har inträffat inom Europa, då i Polen. Vilket jag redan har beskrivit i NR-bloggen tidigare iår. Det är svårt att ta till sig, att Sverige faktiskt öppnar upp sig för sådant.

Men belyser man den svenska staten lite mer noga, ser man rätt snart att det troligen stämmer. Statsmakten kommer att missbruka den här typen av system, när vi dels säljerdessa till diktaturer som Syrien och Bahrain. Men även kan tänkas ha missbrukat sådant tidigare, vilket vissa incidenter i Göteborg kan indikera på.

Sverige har redan sedan gammalt en rad affärer i området, vi kanske minns Boforsaffären? Där Sverige smugglade vapen till samma länder, som vi nu säljer helt öppettill.

“Vapentillverkaren Bofors anklagades för att sälja robotsystemet RBS-70 via Singapore till Dubai och Bahrain. Dessa länder var inte godkända av svenska staten för vapenaffärer.” (1984)

Det var Svenska freds som avslöjadeden härvan.

De länder i området som vi exporterar vapen och övervakningsutrustning till, är lagda åt att använda övervåld och även tortyr. Vilket vi även har påvisat när det drabbat svenska medborgare i Bahrain. För att åskådliggöra vad tortyr är, finns en video från Afghanistan 2009:

Sverige är inte ett land som drar sig för något, så bara det borde vara ett varningstecken. FN har fällt oss 18 gånger för brott mot tortyrkonvensionen, när vi utvisar personer till områden i konflikt eller inre oroligheter.

Frida Johansson Metso (Flyktingbloggen):

“Sverige är det land som dömts flest gånger av FN:s tortyrkommitté, CAT, för att vi velat utvisa personer som löper överhängande risk för tortyr om de skickas tillbaka. I somras kom ytterligare tre domar - Sverige har nu fällts 18 gånger. Det gör oss förtjänta av en mycket skamlig förstaplats på prispallen och en mycket tung guldmedalj att bära.“

Occupy Stockholm

Det skulle ha blivit manifestationernas manifestation, men blev till något annat. Enligt polisen deltog ca: 200 personer på Sergelstorg, i stockholmsmanifestationen mot de globala orättvisorna.

Det är inte helt enkelt att arrangera demonstrationer i Sverige. Vi är i avsaknad av den typen av partioberoende traditioner, där gräsrötter och medborgare tar iniativet. Vilket har varit den överskridande symboliken för hela occupyrörelsen. Den saknades även här och blev till mer av ett hopkok av partiidéologisk karaktär, vilket är ett något mindre lyckat förfarande. Det samlar inte sympatisörer från samtliga kategorier och organisationer ur det svenska samhället, för ett bredare samarbete runt dessa breda samhällsfrågor. Ska det lyckas måste linjen hållas från ursprunget i den arabiska våren, via Syntagma i Grekland till Stockholm och även andra städer. Eller i Italien med Rom i centrum.

Vi är inte vana vid aktioner av medborgarkaraktär och att stå för det, när vi hellre vill ha en varm säng och kunna gå till jobbet på måndag morgon. Inte sitta ute på en kall och öde gata i oktober, där egentligen ingen bryr sig över vad du gör.

Lika lite kan symboliken bakom Anonymous förstås, ute i det bredare svenska samhället. Här blir det enbart till en ball grej för ett fåtal, utan den djupare andemeningen  bakom. Med sitt ursprung ur hackerrörelsen och dess ideologi. Den misslyckade brittiske 1600-tals revolutionären Guy Fawkes, med den antika anonyma, ansiktslösa romerska legionen. Allt i en moderniserad internettappning, med filmen V för vendetta.

Ska det lyckas måste vad som varit komma till heders och fullföljas, det går inte att ge avkall på de principerna. Det positiva måste lyftas fram, det är inte ett projekt för någon enskild entitet och eventuell politisk riktning. Det är gräsrotsaktionen som är det positiva, tar klivet framåt mot de riktiga förändringarna som måste till.

Skillnaderna blir snabbt uppenbara vid en gämförelse mellan aktionen i Stockholm, med den samtida spanska som presenteras i videon. I Spanien vet man vad det är frågan om och är villiga att korrigera vad som är fel, lösningen är inte att skapa nya. Det gäller att hålla på den traditon som finns, när det gäller och kommer till svensk nätaktivism. Som när MRN Svart Måndag drog igång Hoppets demonstration, mot FRA-lagen 2008. Det medförde förändringar och ställningstaganden, där vi fortfarande ser återverkningarna.
Den kommer att gå till historien som den vattendelare, vilken skapade den svenska nätaktivismen, ett nytt parti med Piratpartiet och den nya svenska frihetsrörelsen.

Johan Norberg, Hoppets demonstration Sergelstorg 2008

Det samma gäller FnF, Freedom Not Fear. Här en video med Ali Esbati (V), som en av huvudtalarna vid FnF 2010.

Det är vid tillfällen som vid Hoppets demonstration, Humlegårdsmanifestationen mot Stockholmsprogrammet och vid Freedom Not Fear. Det sker vid liknande samlande och breda manifestationer. Lösningar sker över gränserna där resultat uppnås under samförstånd, det är ingen som äger frågan. Det ger det parlamentariska trycket med de parlamentariska återverkningar vi önskar, då får även vi den svenska våren.

15M: Marcha Bruselas. Marchen till Bryssel

Det startade med den arabiska våren, sättet att arbeta för att åstadkomma förändring fortsatte till Syntagma i Grekland, Madrid och nu till Bryssel. Protesterna mot de system vilka har orsakat de nuvarande ekonomiska problemen, exporterades till USA och kallas occupywallstret och så fortsätter det. Mediabevakningen är dock inte vad den borde vara, det är synd, när den bredare allmänheten absolut behöver veta vad som pågår utanför den egna ankdammen Sverige.

I Bryssel tar man det med ro, de saknar en regering som kan ställa till med problem.

" In Belgium, the crisis hasn’t yet made a real impact. Some of the Belgians I spoke say that this is in part thanks to the fact that they don’t have a government. Drastic measures cannot be taken by a provisional government, so deep cuts were not made until now. Life goes on here, banks are falling, but as long as people don’t feel it in their pocket, they don’t really care. They look at our protest as something picturesque. They are sympathetic towards us, but they’re not yet worried about themselves."

Om inte annat är det rätt talande, flertalet undviker att göra det som borde göras. Men gjordes kanske rätt på Island [Sacsis]. Island var det land som gick bankrutt, det har alla tydligen glömt bort. Island har nu repat sig betydligt och på kuppen ser det som om de lyckats återställa det demokratiska samhället.

"In the March 2010 referendum, 93% voted against repayment of the debt.  The IMF immediately froze its loan.  But the revolution (though not televised in the United States), would not be intimidated. With the support of a furious citizenry, the government launched civil and penal investigations into those responsible for the financial crisis.  Interpol put out an international arrest warrant for the ex-president of Kaupthing, Sigurdur Einarsson, as the other bankers implicated in the crash fled the country."

Det råder en talande tystnad över hela Europa, i USA och på andra ställen världen över. Vad Island har åstadkommit så här långt, är ju inte på det vis och det sätt det får vara. Det är ju inte sådana metoder som lärs ut till ekonomer och andra experter på området. Det är inte vad våra egna regeringar från sina höga talarstolar, och inifrån TVstudion talar om för oss. Där de förmanar och stramt talar till oss medborgare, samt till andra nationer att göra rätt för sig. Det bara ska vara ett fundamentalt stålbad mot den egna befolkningen, betala tillbaka till de som har orsakat krisen. Kommer vi att se detsamma här, som på Syntagma eller i New York? När och om protesterna når hit, kommer reaktionerna att bli som på den här bilden från Grekland?

Det är den grekiske fotojournalisten Tatiana Bolari, som åker på truten av Grekisk kravallpolis.

Intressant.

Det är inte hatet som är problemet, det är politiken

Det är rätt många vilka undrar över hur och varför, det som inträffade i Oslo och på Utoya inräffade.
Sveriges statsminister Reinfeldt skriver idag på SvD brännpunkt, om det blinda hatet som han ser som orsaken. Det är inte det blinda hatets fel, det blinda hatet har inte den typen av välplanerat fokus och upprinnelse. Anders B. Breivik tog lång tid på sig, troligen i samklang med andra grupperingar i samhället med en likartad inställning och ideologi. Det är en blind ideologi och politik, som fokuserar det hatet. Det inträffade har den karaktären, den blinda lydnaden inför ideologi och den politiska dogmen. Vi kan även se det hos riksdagspartier, vi ser det i hur de betraktar sin omvärld. Inte så mycket som enskilda individer, mer som företrädare för partier och inte minst för statsmakten. Vi kan se det i den rådande tvångsmedelsretoriken, som kommer från centrala personer. Vi kan se det i lagar som stiftas, där syftet är synnerligen betänkligt och kan bilda en alldeles förträfflig grogrund för extrema ideologier och tankar. En samhällsstrategi som sätter kontrollen över den egna befolkningen i första rummet och därefter bestraffningen, man bryr sig inte ens om en morot för belöning.

Vi ser det rätt bra i lagsystem som FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen. Det sades att det var för vår säkerhet, de var till för att få tag på farliga individer och förhindra sådant som bomben i Stockholm förra året, förhindra sådant som det nu inträffade i Oslo och på Utoya. Vi kan se det i förra årets minst sagt tveksamma polisinbrytningar hos muslimer. Där ingen skyldig stod att finna annat än att de nu var muslimer, därmed var familjen extremister och terrorister. Barn kunde förhöras under pistolhot. Utredningen gav vid handen att vad som inträffat, det hade inte inträffat när ingen enskild polisman kunde åtalas för tjänstefel. De hade ju bara lytt order.

Det är i bruket, eller i missbruket av makt och lagsystem, som skapar extremism och extrema ideologier. Att kör på och köra över människor, är ingen bra idé.

Extremism och extrema ideologier, bemöter vi bäst med öppenhet och demokrati. Där har Jens Stoltenberg, Norges statsminister helt rätt, det är inte mer repression vi behöver. Det är mer av öppenhet och diskussion.

Det är enbart i en sådan öppen och fri anda, vi kan komma åt de grundläggande problemen. Vi gör det inte via mer hemlig övervakning av oss alla, en övervakning som egentligen inte fyller den funktion det sades. De är enbart till för att underhålla sig själva och inget annat, i ett perpetum mobile med andra liknande organisationer.

The FBI and Anders Breivik read the same books: [link]

 

”FBI officials were also instructed, reveals the document that Muslims were simplefolk with seventh century ways.”
"Those antiquated ways, said the FBI, are “hard for westerners to understand.” Maybe that’s because there is a pretty big gap between cross-culture thought processes. At least that’s what the FBI was teaching.”The Arabic mind,” writes the FBI, is “swayed more by words than ideas and more by ideas than facts.”

Vi kan redan nu se reaktionerna mot det samhället, vi kan se det i Grekland på torget Zyntagma. Vi kan se det över stora delar av Europa, som en reaktion på den repressiva politik som förs.

Länkar: Dagbladet, HumanRightsService, DN, EUobserver, Irishtimes, Alla Huakbar, Document.no.
Intressant.

B. Ask sätter ned foten

Med Beatrice Ask (M) vår ärade justitieminister, är det som att komma ur askan i elden. Justitieministern vilken vi lugn kan tilldela epitetet som den i Sverige mest inkompetente ministern (Oscar Solberger), på sin vakt genom tiderna. När FRA-lagen drogs igenom 2008, skulle det säkra upp hela nationens säkerhet. Men så blev det ju inte (Amanda Brihed) kan vi nu se, med ett facit i hand (FRA).

"FRA har inte haft kännedom om några planer på det inträffade i Stockholm. Om vi hade fått sådan information inom ramen för den rapportering som sker till våra uppdragsgivare (regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten), skulle vi ha vidarebefordrat den till Säkerhetspolisen."

Hur var det nu igen? Var det inte just det de skulle kunna kontrollera och var en av förbehållen, för att de skulle bli direkt inkopplade i våra internetkablar? Allt skulle ju vara så mycket enklare, bara de fick tillgång till all vår internettrafik. Både din och min och många andras. Vad som mer och mer framkommer, är hur det egentligen ligger till. Sverige har avtal med deparementet för "homeland security" om ett teknik och informationssammarbete, för att jaga bland annat terrorister. Nu har man i USA lagt märke till vad det egentligen innebär [DN], USA håller på att bygga upp ett helt abnormt stort nätverk för kontroll av sin egen befolkning. Det var inte så länge sedan, vi höll på med sådant själva här hemma [IB]. Som det ser ut nu är det på god väg tillbaka, med införandet av nya lagar. Lagar för att tillgodose polisens behov av tillgång till personinformation och metoder för att kunna kartlägga civilpersoner, vilka är helt utan skuld till något brott. Det är alltså i ett förebyggande syfte, som de ska kunna göra den typen av intrång i våra privatliv (Klamberg).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de två riksdagspartier som säger nej (V och MP kräver minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet).
Det är något mycket tragiskt när något sådan ska behöva inträffa, i ett demokratiskt samhälle. Det hör inte till men det är så det går, när all kontroll förloras. Då går det till ytterligheter och saker drivs till sin spets. Datalagringsdirektivet tillkom under Tomas Bodström (S), nu kommer det att införas av Beatrice Ask (M). Det är likvärdigt med att gå ett flertal steg  bakåt, i den demokratiska utvecklingen och står utan någon evidens och vetenskaplighet bakom. Däremot kan det mycket väl bryta både mot artikel 6 och 8 i europakonvensionen. Det är förmodligen därför det är så bråttom, med att driva igenom lagarna. Vårt fördjupade införande av EU i vår grundlag, med den som hjälp kan det mycket väl fälla direktivet. När kommissionen kan tänka sig att själv säga nej, till sitt eget direktiv och med det kanske även till lagar som FRA-lagen.

Det finns en hel del vi måste se till vad det är, inför det kommande nya året. Det finns mer som kommer, det vet vi redan [DN]. Det är bar ytterligare en del av kriget mot terrorismen, där det framför allt är muslimer och islam som utpekas som det onda [SvD]. Hoppas verkligen att vi kan dra lärdom, av vad som inträffat de senaste åren. Lära oss ta på ett bättre allvar, vad det är frågan om och vilka som egentligen är våra vänner. Om den nuvarande utvecklingen står sig, lär vi komma att behöva dem.

Intressant.

Demonstration för det fria ordet och mot censur 20/11-2010

Det är betydligt viktigare, än vad man först kan tro. Det är många som tror, att det inte är en fara för det fria ordet och för yttrandefriheten. Det är en uppenbar risk när dels lagstödet inte är bra och ledande personer anser, att webbplatser som WikiLeaks ska tas ned och aktiva försök till det föreligger. Det är viktigt att närvara, inte bara i tanken men även rent fysiskt visa motståndet mot den utveckling vi nu ser. Det måste här bli ett samfällt nej till den utvecklingen, det är för oss alla en nödvändighet. Ingen är immun från de censurförsök, som statsmakter nu försöker sätta i verket.

Det får bara inte inträffa att vi tillåter något sådant, men tyvärr är jag något pessimistisk över situationen här hemma i Sverige. Den syns ingen större opinion, för att ta tag i saken och granska vad som försiggår. Det måste ut till en bredare publik, för att det ska göra en skillnad. Det kommer att bli svårt när det stora flertalet, har mer än väl blivit indoktrinerade med att inte se och inte lyssna. Det kan vara farligt att se mer och längre än till chips, dipp och till det senaste avsnittet av Robinson. Det var inte riktigt det samhälle vi ville ha, men det var så det blev. Men det finns framtidshopp, i en ny kommande generation som vågar ta ton och sticka upp (Ung Liberal).

Av den påkomna anledningen arrangeras en demonstration, på Mynttorget i Stockholm, Måndag kl: 18:00-21:00.

Det finns givetvis mer bakomliggande orsaker, att ta med i beräkningarna. Vad den mlitära experten Johan Sigholm just på egen hand har konstaterat, är att vad han propagerar för inte fungerar. Det fungerade inte i det här fallet, det fungerade inte i Göteborg, där en 6:åring fick en skarpladdad pistol upptryckt och intryckt i ansiktet av en polis och tillfrågades efter politiska åsikter. Det är det samhället som Johan kämpar för att införa, inte en riktig signalspaning och polisiära metoder. Signalspaning är inte vad det var, inte ens i lagtext, nu är det massövervakning och masslagring.

En kortis ur den kommande texten:

"Övervakning enligt rättegångsbalken måste kunna användas även om
det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet."

Med andra ord vill man från regeringens sida (Michael Gajditza), legalisera en proaktiv och diskrimineringslös övervakning av oskyldiga individer. Är det vad en demokratisk nation som Sverige ska stå för? Det ska en demokratisk nation, absolut inte göra. Det är att helt och totalt sätta rättssäkerheten ur spel, det är vad som nu föreslås. Inte ett bättre sätt att få tag på de som vill oss illa, där gör metoderna inge nytta. Det vet MUST, KSI och andra tjänstemän på FRA och inom Säpo. En bra läsning är fd Säpochefen Anders Ericssons utredning om signalspaning för polisiära behov, samt polismetodutredningen. Inte att förta att FRA redan har begått massövervakning och sålt den personinformationen till främmande makt, helt lagligt dessutom. SIUN har inte kunnat utföra sin tillsyn, i brist på personal och medel. Vad som pågått och pågår, stärker inte säkerheten eller transparensen (Expressen).

  

Vi ska absolut inte finnas oss i, att bli behandlade på det sätt som vi blir. Ingen borde låta sig tystas ned, och vända ryggen till de demokratiska problemställningar vi har inför framtiden. Vi ska inte finna oss i att myndigheter ska påstå en sak och utföra något annat. Myndigheter oberoende måste givetvis stärkas från regeringens inflytande, så att de kan utföra sitt uppdrag. Men även det måste ske på ett transparent sätt och utan några glidningar (FRA). Enligt vad som sagt oss, skulle deras metoder lösa våra problem. Med massövervakning och masslagring av personuppgifter skulle terrorister och galningar sättas fast, innan de han göra skada. Nu vet vi att så blev det inte, åtminstone inte så som det prånglades ut i både riksdag och i media av både politiker och myndighetsförespråkare.

Intressant.

Bloggar: Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, Christian Engström, Lake, Oscar Fredriksson, Gothbarbie, Jan Rejdnel, Judit Burda, Camilla Lindberg.

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

Ska Sverige bete sig lika skitigt som de övriga mot WikiLeaks?

Ytterst är det inte en fråga om vara sig Julian Assange, eller om WikiLeaks. Det är en fråg om våra egna rättigheter, våra mänskliga fri- och rättigheter. Vare sig USA eller andra nationer ska få trampa på oss, eller på andra nationer. Julian Assange skriver i Australian, här i en översättning i Aftonbladet:

"Hans observation speglade troligen hans fars, Keith Murdochs, avslöjande att australiska trupper offfrade sina liv i onödan av inkompetenta brittiska befälhavare vid Gallipolis stränder. Britterna försökte tysta honom, men Keith Murdoch lät sig inte tystas och hans beslutsamhet ledde till slutet på den katastrofala Gallipoli-kampanjen.
Nästan ett århundrade senare publicerar också Wikileaks uppgifter som måste bli offentliga."

Det är mycket som behöver publiceras och bli offentligt, men kommer förmodligen aldrig att bli det. Webplatser som WikiLeaks behövs, för att värna om den demokratiska öppenheten. Därmed finns det starka intressen för att lägga ned den, dess verksamhet för det fri ordet och det öppna samhället. Det fria och öppna samhället, behövs nu mer än någonsin. Det står klart när vi i realtid ser hur nationer som USA manövrera, för att med alla stående medel brutalt försöker att sänka fenomenet. Det är inte rätt att det ska få fortgå, utan att det ska finnas någon form av motstånd mot det som sker. Vad som nu pågår mot WikiLeaks, är på inget sätt bättre än vad vi anklagar både Kina och Nordkorea för att göra. Det går inte att rättfärdiga den censur som försöker påtvingas de som söker öppenhet, när materialet som släpps via wikin påvisar att behovet finns. Här måste även en samlad media ta sitt ansvar, för yttrande friheten och tryckfriheten. Det kan vara de rikstäckande och internationella media nästa gång, det ska tystas ned. De är på inget sätt immuna om de skulle tro det, om vad nu som pågår tillsåts att göra det.

Det är vårat gemensamma ansvar, både som medborgare i en demokrati. Som det är vårat ansvar som publicister, bloggare och traditionell media. Det är ett ansvar vi alla har och delar, journalister och andra som vågar och kan yttra sig. Vi kan inte tysta stå vid sidan och låta oss tystas ned, ge vårat tysta samtycke över vad som pågår i vår närhe och i vår omvärld. Demokratier även de ska tystas ned, de ska stå där med en hjälpande hand när det sker.

Men det fortgår inte ohört, det är en ny spegel var fjärde minut [cabelgate]. Det visar styrkan i både internet som verktyg och förmedlare av information, men även styrkan i det motstånd som finns. Jens Holm (V), vill ha en sanningskommison, det räcker inte längre med enbart en utredning i Konstitutionsutskottet. Marcin de Kaminski [SvTDebatt] den välkände nätforskaren, tycker att det nu är bra att nationer bekänner sin färg med att de försöker stänga WikiLeaks, det visar hur känsligt och hur påtaglig faran är för vår demokrati, för oss som medborgare. Det blir vi som medborgare vilka kommer att få betala vad det kostar, för att sätta stopp för de som vill öppenhet. Vi kommer vi att få betala med den minskade öppenheten och den minskade demokrati och rättssäkerhet [Charta 2008] [Liberaldemokraterna], det kommer att blir fråga om.

Torbjörn Jerlerup, Amanda Brihed, Liberaldemokraterna, Olof Bjarnason, gothbarbie's blog, Nemocrati.

Intressant.

Kalla det för vad det är, en öppen jakt på demokratin

En rad med helt eniga demokratier i västvärlden, instämmer i lovropen på en jakt av våra demokratiska värderingar [DN]. Våra respektive regeringar här i väst är nu så förblindade av sitt maktrus, de kan nu göra vad som helst. Det är de som besitter lagstiftningsmakten och makten över maktmedlen. Polis, militär och andra myndigheter. Med deras hjälp styr de oss, med de nya metoder som redan har införts och kommer att införas. För det är egentligen vad det är frågan om, att kunna styra till sin fördel. Så länge den kontrollen och styrningen finns håller vi oss på mattan, ifrågasätter på inget vis de skeenden som föreligger i vårat samhälle. Vi ifrågasätter inte. Huvudsaken är att bara vi får en godtagbar lön, mat på bordet och tak över huvudet. Det är själva essensen i dags Sverige, låt dig tystas ned så får du. Säga vad du tycker, stå för det och göra något? Absolut inte! Det tillhör inte det svenska folkhemsidealet, så sitt ned i båten, blunda och håll käften.

Det är en utveckling vi måste se till att förhindra och det måste vi göra tillsammans, annars går det inte vägen. Det har nu gått så långt, att företag utpressas som av gangsters för att stoppa de oönskade [Guardian].
Det är ingen idé att låtsas längre, det behövs både mer och bättre belysning av samhället. Det är en av de positiva saker historien med Wikileaks lär oss, det är inte det att informationen inte har funnits tilgänglig, det har den. Men inte helt enkel att få tag på, när det vanligen inte har varit medialt. Det har mer varit som ett bakgrundsbrus, det bara finns där. Nu har det blivit till en dånande storm, som inte går att missa. Det är nog för första gången som det blir offentligt uppmärksammat, den faktiska kraft som det är. När den bredare allmenheten får tillgång till det , vad som försökes att döljas. Då blir det till ett sprängstoff, på samma sätt som i historien om Kjesarens nya kläder. Det är som att dra ned brallorna och där står dom, våra offentliga företrädare med baken i vädret och leker cyckelställ åt andra. Det är vad vi nu ska ha i åtanke, när vi ser dom i talarstolar och talar allvar till oss.

Vad de har ängnat sig åt, är inte bättre än på vilket logement eller i ett personalrum. Det är detsamma men oändligt mycket farligare, det sker mellan parter där det kan uppstå skador av en magnitud, som har möjlighet att skapa världskrig. De leker med sådant de inte ska göra, så som små barn plägar göra. Saknas det en riktig erfarenhet av det riktiga livet, som vi som tillhör verkligheten där ute. Det är följden av den broilerpolitik som varit det gångbara, i de politiska partierna. En segregering från det övriga samhället i en "Gated Community". Det är en politik med konsekvenser som måste öppnas upp och starta något nytt, där det redan befintliga är den grund och den utgångspunkt vi har.

En av de utgångspunkter vi har, är att se till att Wikileaks nu kan hållas vid liv. Tycka vad man vill om Wikileaks som sådant, men ytterst är det en fråga om vår yttrandefrihet och frihet till informatrion. Det är någat av de viktigaste fundamenta som utgör en demokrati, att kunna säga vad man vill och få den informationen, att någon har yttrat sig i någon fråga och i andra frågor. Det kan vi inte ge avkall på och Wikileaks, visar på de brister vi har. Det är brister med mycket svåra konsekvenser, här en artikel om kriget mot narkotikan i Mexiko: [U.S. Aided Mexican Drug War, With Frustration]

Det angår oss alla hur vår framtid nu skapas,  där vi inom Liberaldemokraterna gör vad vi kan: [Liberaldemokraterna (L) stöder Wikileaks och Reportrar utan gränser!].

"Journalists from more than 60 countries join in support for WikiLeaks" 

"Journalists and people from other professions from every region of the world joined together to support the whistle-blowing organization Wikileaks and its founder Julian Assange who, they say, have provided an extraordinary resource for journalists around the world and made "an outstanding contribution to transparency and accountability on the Afghanistan and Iraq Wars". The journalists organizing this effort continue to support Wikileaks and Assange after the latest release of U.S. State Department documents." 

Det vore inte helt förmätet att fodra detsamma, från oss själva här hemma.

Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, SvD, Rosemari Södergren, Nils Joel, Sugbloggen.

 Intressant.

Det krävs en bättre debatt, över betydelsen med Wikileaks

Wikileaks frågan har kommit att föra demokratin och yttrandefriheten, de mycket viktiga frågorna till sin spets. USA och andra nationer jagar både Wikileaks och Julian Assange, det till vilket pris som helst tydligen. Det säger något om den tid vi lever i, där risken från vår egen statsapparat är betydligt större än den från olika terroristgrupper. Dessutom en terrorism som det var vi som uppfann, under det kalla kriget efter ww2. Vi bara trodde att det tog slut, när Berlinmuren och det gamla Sovjet föll samman. Så blev det dock inte, det var enbart en ny era som startades. Den nya eran är föga bättre än den gamla, kanske även så i mångt och mycket betydligt värre. Förr var det synnerligen klart och tydligt, med två block på var sin sida. Öst och Väst stod emot varandra, nu är det inte Öst mot Väst. Det är den egna nationen, mot den egna befolkningen och de rättigheter vi söger oss stå för, mänskliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet och demokrati.

Nu säger våra nationer, att de mänskliga fri- och rättigheterna måste begränsas och likaså yttrandefriheten. Våra rättigheter är kanske inte så bra som vi tror att de är. Mårten Schultz ifrågasätter det faktiska lagskydd vi har i tidskriften Svensk Tidskrift.

"Yttrandefriheten i Sverige har starka och stolta traditioner, brukar det sägas. Problemet är dock att historieskrivningen inte stämmer. I vissa avseenden har vi inte alls ett starkt yttrandefrihetsskydd i svensk rätt. Tvärtom. Det skriver Mårten Schultz."

Tydligen är det inte så bra som det evinnerligen sägs att det är, vilket vi måste sätta in i spelet runt Wikileaks och cabelgate som den senaste affären, har kommit att kallas. Det är information som har läckt, från det superhemliga militära nätet SIPRNET. Nätverket som sammanbinder, USA:s ambassader och de centrala administarativa organen i USA:s administration och underrättelsetjänster även så. Våra mänskliga fri- och rättigheter sätts här på undantag även från svenskt håll, när vi är mycket välinkorporerade i både NATO och USA:s politik [doc 1],[doc 2],[doc 3]. Det har vi varit under rätt lång tid, under ett flertal regeringar av olika kulörer, inklusive den nuvarande. Utrikesminister Carl Bildt (M) [PT] är en av förespråkarna för den nya censuren, ett direkt ord från regeringen och statsmakten, att vi ska vara tysta och bli vid vår läst. Verklighetens folk så som regeringen Rheinfeldt ser det, små snälla lydiga varelser utan några särintressen. Dessa förhatliga särintressen som inte skulle föreligga och tas någon hänsyn till. Det var ord av vår vår statsminister under talet i Almedalen, de kunde inte tolkas på något annat vis.


Tyvär är den rådande oppositionen i riksdagen, helt borta från banan i detta nu. De hade till att börja, ingen politik inför valet. Nu visar det sig att vad de hade, var enbart smutskastning och det kanske med hjälp av USA och deras ambassad i Stockholm. Information som kommit Aftonbladet till känna, via siten Wikileaks och deras läcka av information. Det talar inte väl för våra politiker och vad de i praktiken gör, eller inte gör (Anders Jallai). Det är sådan skit de nu vill dölja, genom att sencurera och stoppa Wikileaks. Det är även ur det perspektivet vi måste åskådliggjöra den kommande internetsencuren, eller webbfilter som det kallas, med en föskönande omskrivning. För att ta ner pedofiler från nätet, det med en helt obevisad teknik och med en i bästa fall obetydlig rättssäkerhet (Lars-Erick). Det finns en hel del mer att säga, om vad det kan finnas för kopplingar mellan Sossar och USA-företrädare, kanske kan en del förhållanden ses i ett bättre ljus (Radsoft).


Det är viktigt att vi kan få information över vad som pågår runt om oss, direkt och i vår yttre omvärld. Det är en information som ska vara så fingranulerad vi bara kan få och osencurerad. Det är av yttersta vikt för vår demokrati och dess utveckling. Det får vi bara inte ge avkall på, inte för en sekund ska vi låta det ske. Vi ska kunna kräva det av media och över våra folkvalda, som över vår regering. De vill kunna granska oss i detalj, då ska vi kunna kräva det över dom och över företag [Ex]. Departement och myndigheter, ska kunna granskas på lika vilkor. Situationen i vår omvärld kräver det, när vi skickar ut soldater till en aktiv strid i Afghanistan. Vad som behövs är en upprensning, ett reningsbad av den svenska toppolitiken.


Intressant.

Wikileaks ska behandlas som en demokratifråga

Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.

"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."

Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.

Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.

Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.


Intressant.

En förlorad rättighet till, upphovsrätten

Det är inte bara statsmaktens kontroll över våra internetanslutningar, som är av en avgörande betydelse. Det är även den makt privata aktörer, utövar och har över oss. Föga förvånande löper de privata intresserna, påfallande ofta in  i de statliga. Det utgör en en kombination som inte är allt för trevlig, är under på tok för dålig belysning och kontroll. Både de privata aktörerna som de statliga, måste på det bestämdaste sättas under en betydligt bättre kontroll. Kontrollen över de privata lobbyisterna och deras politiska kontakter, måste absolut belysas. Viljan till det ser dock mycket dålig ut, troligen tål det inte riktigt ett belysande dagsljus. Det har vi åsett både inom ACTA-förhandlingarna som när det kommer till olika domslut inom upphovsrätts frågor. Där har nu 70 sajter blivit stängda i USA, utan några föregående domstolsförhandlingar och domslut (Kulturbloggen). Det är troligen så framtiden ser ut även här hemma, när man studerar hur det egentligen ser ut. Inte allt för sällan drar de riktiga lurendrejare, för att låta påskina att vad de gör är baserat på fakta, här påvisat av Laura Agustín och Louise Persson.


Vare sig det är falska, äkta eller kraftigt friserad statistik över våra ökande ekonomiska och sociala klyftor, upphovsrätt och fildelning eller över sexköpslagen. Det blir svårt att lita på vad de säger och påstår, vi kan inte vara väl införstådda med vad som påstås. När det inte bara kan vara ett synnerligen undermåligt material, det kan även vara rena falsarier [newsmill] som ligger bakom presentationen. En presentation som sedan ska ligga till grund, för ett kommande lagförslag. Det borde inte få förekomma, men tyvärr gör det det på tok för ofta. Det gäller således att vara vaksam vid all läsning, av så kallade statliga studier och lagförslag. Vilket jag har givit ett par exempel på, men det finns förvisso mer att påvisa. Men här vilar det även mycket på de som faktiskt sitter i en sådan position, att vad de gör och säger kan fälla en vagörande roll för utgången. Det är något vilket de gör tillsynes på tok för sällan, nu senast en myndighet hade något bra att komma med var Socialstyrelsen, när de belyste transpersoners situation i Sverige. Så ja vi har mycket att arbeta på för att styra rätt, det med mycket lite hjälp och svängutrymme. Men det är en nödvändighet för det demokratiska samhället, med en livskraftig opposition. Faller den ifrån och inte utgör den ballanserande kraften, mot regeringen blir det svårt. Oppositionen av idag har slutat med att opponera och är något mer av en ren förhandlingspartner, därmed fins det ingen ballanserande förmåga mellan parterna.

Det gäller här att gå vidare, påvisa vad som är korrekta fakta och inte. Det är inte poppulärt men en nödvändighet, där det även går att hämta korrekt information om vad som pågår från våra grannländer. När det är sådana brister här hemma och fakta undanhålls.

"For det første vet vi fra lekkede arbeidsdokumenter, at den evalueringen av direktivet som EU-kommisjonen skulle ha publisert i september, ikke kan dokumentere de ønskede kriminalitetsbekjempende effekter. Publiseringen har derfor allerede blitt utsatt en gang (til desember) og ble nylig ytterligere utsatt til mars 2011."

Det här gäller datalagringslagen, men det finns annat som jag tagit upp i artikeln. Som i mångt och mycket påvisar, att det behövs ett både bättre och öppnare klimat inom politiken och en betydlig bättre media. Myndigheter måste mer fungera som som de oberoende myndigheter, som det var tanken att de skulle vara men inte är. Det är något vilket måste bli en kommande politisk förändring, myndigheterna måste återfå sitt faktiska oberoende från regeringen. Men här måste givetvis myndigheterna själva våga stå på sig och inte vara så flata, låta sig köras över i sin myndighetsutövning. En svår fråga är om det faktiskt är ett riktigt myndighetsbeslut, eller ett politiskt direktiv uppifrån. Som det var 2006 av dåvarande justiteminister Bodström, i samband med den första razzian av TPB.

Det finns mycket som behöver förbättras och förändras, eller helt göras om från grunden och upp. Det är mycket inför valet 2014, den debatten har redan dragit igång. Här ligger nu (L)iberaldemokraterna redan i startgroparna, trotts den korta tid vi funnits.

Intressant.

Den oberoende myndigheten domstolen

Meningen med de oberoende myndigheterna, är att de ska vara just oberoende från den politiska makten. Det ska vara en maktdelning, för att garantera en rättssäkerhet i samhället. Oberoendet förstår vi hur det egentligen fungerar, i den senaste domen från Svea Hovrätt [DN]. Rosemari på Kulturbloggen beskriver väl, hur detta oberoende fungerar i realiteten. Det oberoendet finns helt enkelt inte och är inkonsekvent, döms en för tekniska lösningar måste även andra göra det. SAAB, Volvo och även andra med tekniska lösningar som kan användas vid diverse kriminella verksamheter. En SAAB eller Volvo kan användas för flykt efter ett bankrån, inte bara kan de har använts för ett sådant syfte. Följdaktligen kan allt som möjligen kan användas, för annat än det ursprungliga syftet med den tekniska lösningen medföra fällande dommar om de används för att begå brott. Bilar kan även användas för att transportera piratkopior av böcker, filmer och andra upphovsskyddade verk. Ägarna av SAAB och Volvo är därmed skydldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång, det är vad dommen i praktiken borde medföra.

Hur tokigt kan det inte bli, när maktdelningen och oberoendet tillåts sättas på undantag. En politisk hänsyn tas från en oberoende myndighet, till det politiska spelet bakom de lyckta dörrarna. Herrarna från upphovsindustrin, mäktiga herrar på andra sidan av Atlanten som egentligen inte lidit några förluster. Det finns inga faktiska förlustsifror, det är obevisade påståenden om förluster. Ska inte svenska domstolar döma på en evidensbas, fakta? Var finns de egentliga bevisen?

Domslutet i sig är inte förvånande, det var sedan länge förväntat. Det vet vi sedan det första tillslaget, under den dåvarande justitieministern Bodström (S). Så vi kan inte förvänta oss något bättre under Tant Gredelins- Beatrice Asks (M), alldeles förträffliga ledning av justitiedepartementet. Här förs en rättspolitik, som inte står den medeltida rättspolitiken långt efter. Men vi får vad vi förtjänar, när vi ser till att fel personer hamnar på fel poster och finner detta gott. De folkvalda gör vad de blir tillsagda att göra, av en industri som har tagit sig den rätten och har tagit makten över politiken. Rättspolitiken lämnar här remi, eller snarare en läggmatch och ger upp frivilligt. Det är något vi alla kommer att få betala dyrt för, hur dyrt vet ingen ännu. Ingen här hemma vet ju vad slutet på en demokrati kostar, men dyrbart kommer det bli.

Det är långt ifrån axeptabelt, när något som detta tillåts ske. Taffsas det för hårt på rättssäkerheten och på rätten till en säker bedömning, urholkas de grundvalar som utgör ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Med lag och rätt ska ett land drivas, inte som det nu ser ut. Oturligt nog så tystnar inte debatten, den har bara startat. Politiska domslut ska bara inte få föreligga, för ett politiskt domslut är det. Vilket framgår av domslutet i sig (Michael Gajditza).

"Fördelen med domen är att den inte kräver mycket analys utan den är genom ovanstående skrivningar glasklart politisk."

I och med denna dom, är numera Hovrätten en politisk domstol. Något annat ska vi absolut inte tro, för det är just vad det är. Vi har fortfarande kvar vår yttrandefrihet, det är lika bra att använda den medans det går. Har väl de första stegen tagits, blir det svårt att backa. Mer vill gärna ha ännu mer och nu har de just fått.

Intressant.