När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

En förlorad rättighet till, upphovsrätten

Det är inte bara statsmaktens kontroll över våra internetanslutningar, som är av en avgörande betydelse. Det är även den makt privata aktörer, utövar och har över oss. Föga förvånande löper de privata intresserna, påfallande ofta in  i de statliga. Det utgör en en kombination som inte är allt för trevlig, är under på tok för dålig belysning och kontroll. Både de privata aktörerna som de statliga, måste på det bestämdaste sättas under en betydligt bättre kontroll. Kontrollen över de privata lobbyisterna och deras politiska kontakter, måste absolut belysas. Viljan till det ser dock mycket dålig ut, troligen tål det inte riktigt ett belysande dagsljus. Det har vi åsett både inom ACTA-förhandlingarna som när det kommer till olika domslut inom upphovsrätts frågor. Där har nu 70 sajter blivit stängda i USA, utan några föregående domstolsförhandlingar och domslut (Kulturbloggen). Det är troligen så framtiden ser ut även här hemma, när man studerar hur det egentligen ser ut. Inte allt för sällan drar de riktiga lurendrejare, för att låta påskina att vad de gör är baserat på fakta, här påvisat av Laura Agustín och Louise Persson.


Vare sig det är falska, äkta eller kraftigt friserad statistik över våra ökande ekonomiska och sociala klyftor, upphovsrätt och fildelning eller över sexköpslagen. Det blir svårt att lita på vad de säger och påstår, vi kan inte vara väl införstådda med vad som påstås. När det inte bara kan vara ett synnerligen undermåligt material, det kan även vara rena falsarier [newsmill] som ligger bakom presentationen. En presentation som sedan ska ligga till grund, för ett kommande lagförslag. Det borde inte få förekomma, men tyvärr gör det det på tok för ofta. Det gäller således att vara vaksam vid all läsning, av så kallade statliga studier och lagförslag. Vilket jag har givit ett par exempel på, men det finns förvisso mer att påvisa. Men här vilar det även mycket på de som faktiskt sitter i en sådan position, att vad de gör och säger kan fälla en vagörande roll för utgången. Det är något vilket de gör tillsynes på tok för sällan, nu senast en myndighet hade något bra att komma med var Socialstyrelsen, när de belyste transpersoners situation i Sverige. Så ja vi har mycket att arbeta på för att styra rätt, det med mycket lite hjälp och svängutrymme. Men det är en nödvändighet för det demokratiska samhället, med en livskraftig opposition. Faller den ifrån och inte utgör den ballanserande kraften, mot regeringen blir det svårt. Oppositionen av idag har slutat med att opponera och är något mer av en ren förhandlingspartner, därmed fins det ingen ballanserande förmåga mellan parterna.

Det gäller här att gå vidare, påvisa vad som är korrekta fakta och inte. Det är inte poppulärt men en nödvändighet, där det även går att hämta korrekt information om vad som pågår från våra grannländer. När det är sådana brister här hemma och fakta undanhålls.

"For det første vet vi fra lekkede arbeidsdokumenter, at den evalueringen av direktivet som EU-kommisjonen skulle ha publisert i september, ikke kan dokumentere de ønskede kriminalitetsbekjempende effekter. Publiseringen har derfor allerede blitt utsatt en gang (til desember) og ble nylig ytterligere utsatt til mars 2011."

Det här gäller datalagringslagen, men det finns annat som jag tagit upp i artikeln. Som i mångt och mycket påvisar, att det behövs ett både bättre och öppnare klimat inom politiken och en betydlig bättre media. Myndigheter måste mer fungera som som de oberoende myndigheter, som det var tanken att de skulle vara men inte är. Det är något vilket måste bli en kommande politisk förändring, myndigheterna måste återfå sitt faktiska oberoende från regeringen. Men här måste givetvis myndigheterna själva våga stå på sig och inte vara så flata, låta sig köras över i sin myndighetsutövning. En svår fråga är om det faktiskt är ett riktigt myndighetsbeslut, eller ett politiskt direktiv uppifrån. Som det var 2006 av dåvarande justiteminister Bodström, i samband med den första razzian av TPB.

Det finns mycket som behöver förbättras och förändras, eller helt göras om från grunden och upp. Det är mycket inför valet 2014, den debatten har redan dragit igång. Här ligger nu (L)iberaldemokraterna redan i startgroparna, trotts den korta tid vi funnits.

Intressant.

Det är inte värt priset av vår demokrati

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras. 

 Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.

Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.

Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.

Minareter och rondellhundar

Liberaldemokraterna börjar ta fart, hemsidan ser riktigt låvande ut nu. En av dagens höjdare, är givetvis den vi fick publicerad på SVT-Debatt. Det är fler vilka kritiserar både det svenska lagrådet och den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet som sådant (Jon Wessel-Aas). Datalagringsdirektivet går mot artikel 8 i EU-konvensionen, som Sverige har undertecknat. Enligt lagrådet antar vi direktivet, för att harmonisera lagrummet med det övriga EU. Men tydligen gäller inte EU-konvensonens artikel 8, när det verkligen gäller. Det kan enbart vara efter påtryckningar från regeringen, av vilka andra själ skulle det vara?

Regringens politik ser ut att ta stopp, när det enbart var tagen retorik från Sossarna inför valet. Det tog inte lång tid för de rätta batongerna, att visa framfötterna. Det är en av anledningarna, till att Camilla Lindberg lämnar Folkpartiet. I brist på liberaler i partiet. Liberaldemokraterna kan därmed bli det ända riktigt liberala partiet i Sverige, fast det är en bra bit kvar dit. Vi har trotts allt bara startart uppbyggnaden, av det som ska bli ett nytt parti. Men med de grunförutsättningar som finns, ser det ut att gå vägen. Det finns gott om erfaret folk, från tidigare insattser. Det är dels folk från Svart Måndags ledning, dels folk från Liberatis ledning, samt med kreativa personer från Piratpartiet. Det vi som nu utgör grundargruppen.

Det är en stor uppgift, att ro i land. Det kommer att ta tid, men det går så sakteliga frammåt. Vi har fått igång skrivandet av debattartiklar, bloggandet tar bra fart och vi visar vart vi står. Vi är liberaler, det behöver knappast sägas. Även om det kan råda en viss förvirring, när flertalet förknippar liberalism med Folkpartiet. Folkpartiet borde snarast döpas om, till "Folkpartiet Batongerna" som det mer passande epitetet. Liberalismen där lyser klart med sin frånvaro, det är snarare någon form av högerpopulism med kravretorik. Folkpartiet är nog historia, Liberaldemokraterna dess framtid.

Vi varken vill eller ska backa från det koncept vi bygger, det kan vara svårsmält men det lönar sig i längden. Där av den något provocerande rubriken, men det ska platsa personer och individer från verkligheten. En organisation består av de människor som utgör den, det är de mänskliga kvalitéerna vi vill ha och söker efter. Det är människan, individen som ska vara i centrum. Med alla de fel och brister, som finns hos olika personer. Ingen är felfri med ett helt rent mjöl påsen, om det hade funnits ett rent mjöl vill säga. Vår framtoning sticker säkert i en del bigotters ögon, det får vi räkna och leva med. Ärlighet varar här längst, det är vad vi satsar på. Hur det egentligen ser ut och ter sig i det samhälle vi alla lever i, är vår utgångspunkt och ska vara det. Verklighetens problem kan enbart lösas, med en verklighetsförankring i politiken. Partier och politik är till för att lösa gemensamma problem, inte skapa nya.

Problemlösning inte en cementering av de ålderstigna strukturerna, med ett vidmaktållande av de gamla partipolitruckerna och betongbakarna. Vi satsar på att inte bygga in dessa strukturella problem, vilket skapar en mer funktionell och platt hierarki. Det i sin tur medför mer utrymme för den enskilde medlemmen, till att ta en mer aktiv roll i det strukturarbete, vi håller på att genomföra. Även om det kan te sig förvirrande för en utomstående, är det enbart en kreativ och positiv arbetsmiljö. Det mesta går glidningsfritt och betydligt snabare, än vad man först kan tro.

Inressant.

Regeringen kritiserar sin kritiker, som kritiserar deras politik

Det är det Finanspolitiska rådet som kritiseras av regeringen, när rådet gör vad de ska göra. Granska Regeringen finanspoltik, vilket inte föll Anders Borg (M) i smaken. Det ställer det Finanspolitiskarådet i fokus, när Regeringen inte gillar deras rapporter. Ska en regering få inta en sådan hållning till en oberoende myndighet, när de utför sitt arbete? Här ser vi tydligt varför vi ska ha oberoende myndigheter, i det ordets rätta benämning. Myndigheten ska vara just oberoende, men är beroende av att Regeringen budgeterar rätt för deras verksamhet. Anders Borgs (M) utalande kan ses som ett pekfinger: "gör som vi säger annars". Det är för att förhindra övertramp, som vi behöver oberoende myndigheter. Det gäller givetvis även andra delar av det offentliga sverige, framför allt när offentlig verksamhet outsorcas och avytras till privata intressenter. Det får vissa effekter som Isobel Hadley-Kamptz, skriver om i Expressen. Få inser att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten upphör, vid en privatisering. Då är det lojalitetsprincipen, som är den som gäller. Även om företaget fortfarande är offentligt ägt och drivet.

Försvinner offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, förlorar vi en viktig granskare av en verksamheten. Det är den personal som är anställda inom verksamheten, som därmed förlorar sin röst. Kritisk personal kan utan meddelarfriheten, men under lojalitetsprincipen sparkas som illojala om de är öppet kritiska. Så får det givetvis inte vara, dessutom inom en skattefinansierad sektor. Den skattefinasierade sektorn ska vara transparent och öppen till sin natur, inte sluten när det är för allas säkerhet och för oss skattebetalares bästa. Riskerna med en bolagisering av offentlig verksamhet, blir direkt uppenbar inom vår hälso- och sjukvård. Där riskerar bolagets intresse att ta överhand, när de kan förlora på negativ kritik. Lojalitetsprincipen gör det möjligt, att tysta ned kritik innifrån.

Det är av största vikt att skydda vissa principer. Därför måste det till ett bättre grundlagsskydd, för de vilka rapporterar. Men även för mottagaren, där de elektroniska medierna har visat sig effektiva. Vi som driver både bloggar och forum, får ta emot en del och vi skriver om detta. Det vore synnerligen konstigt, om även vi inte skulle omfattas av yttrande- och tryckfrihetsförordningen. Vi själva kanske sitter i olika possitioner, på olika arbetsplatser och partier. Ska vi låta oss tystas ned av lojaliteten med ett företag, eller en offentlig verksamhet? När och om vi blir varse över oegentligheter i verksamheten?

På samma sätt måste oberonde myndigheter, vara just oberoende. De ska inte kunna tystas ned, när de rapporterar sin granskning av en verksamhet. Det är för allmänhetens bästa, att det sker en kritisk granskning av både regering och av offentlig verksamhet eller av en verksamhet där offentliga medel ställs till förfogande och betalar för verksamheten. Men det är även av vikt att meddelarfriheten utökas, även till den rent privata näringen. Privata företag får allt större makt, samtidigt som den offentliga krymps. Insynen minskas och besluten fattas i slutna styrelserum, inte i en transparent och öppen miljö. Det måste ifrågasättas, en ny typ av öppenhet måste till för att de demokratiska värderingarna och principerna ska kunna efterlevas och vara väl fungerande. Demokrati i sig kräver öppenhet av olika aktörer, av myndigheter och politiska beslutsfattare med olika maktmedel.

Att använda maktmedel mot andra, är en av samhällets funktioner och ska vara parlamentariskt utformad. Annars öppnar det upp för ett maktmissbruk, politisk eller kommersiellt. När nu utvecklingen går mot en allt mer kommersialiserad offentlig verksamhet, där myndigheter och olika offentliga verksamheter kommersialiseras när de ska gå med vinst. Hur man kan gå med vinst med en politiskt satt budget, utan några egentliga faktiska andra inkomster är lite svårt att se. I det läget blir budgeten till ett potent vapen i händerna på en beslutsfattare, med en viss agenda och åsikter. Med givna negativa konsekvenser som följd, om man inte ser upp. Det är baksidan på den framsida vi enbart får se, inte vad vi får se öppet och transparent.

Medvetenheten måste öka och det är ett stort pedagogiskt problem, med att kunna nå ut. Här måste samspelet öka, mellan tradmedia och nya media. Nya medier är inte desamma som tradmedia och spelar inte efter samma regler. Nya medier har inte samma demokratiska och ekonomiska spelregler, men här måste även något annat till. Det kräver en ny tids politik, för att kunna blomstra. En ny politik måste utformas och anpassas, för ett framväxande nytt samhälle och samhällsklimat. Vad som är en oberonde granskning och enskildas iniativ, måste absolut stärkas och skyddas. Det måste bli en bättre transparens, tillsyn och översyn. Både över offentliga bolag och bolag som söker offentliga skattemedel till sin verksamhet. Ska vi ha en slimmad och effektiv verksamhet av det offentliga rummet, där det offentliga i praktiken enbart blir till kontrollorgan. Då måste det till förändringar i den privata, likartade de som den offentliga sektorn lyder under idag. Samtidigt måste även statsmakten kontrolleras hårdare, när det inte fungerar som gör nu.

Hemlighetmakeri och inte transparens, håller på att införas på bred front. Regering och riksdagen måste återbördas, till deras faktiska upgifter. Demokratin återvända när den inte är härbergerad i regringskansliet, riksdagen är dess forum. Det är i riksdagen som besluten ska fattas, i en transparent demokratisk ordning och de folkvalda ledamöternas politiska uppgift är att ta ställning. De ska inte tillåta sig bli och vara ett transport organ för regeringen, de är den exekutiva politiska makten. För att kunna utföra den uppgiften, måste en Regering ta sin upgift på ett demokratiskt allvar. De måste ta på allvar vad andra myndigheter gör, ävenså de som är tillsatta för att granska. En oberoendemyndighetsutövning är en av de viktigaste funktionerna i en demokrati, både som granskare men även som utförare för det allmänna. Så som Försäkringskassan och Socialtjänsten.

Andra mer subversiva hemligheter, underrättelsetjänst, FRA, MUST och hemliga soldater [SOC] i Afghanistan och Kongo. Även det måste upp till diskussion insyn och tillsyn, när vi talar om demokrati och transparens. Även FRA fyller sin demokratiska funktion som myndighet och det ska de göra, men inte ogranskat som tidigare och oreglerat men något bättre idag. Vad våra underrättelsetjänster och säkerhetstjänster gör, måste vi ta på allvar. De måste finnas där när alla inte är snälla, mörkermännen finns och de vill oss inte alltid gott. Vad som inte får ske, är en urspårning. När de vänder sig innåt mot oss, då är de inte längre till för oss. Som i de senaste rapporterna, där en övervakning utförts i Norge, Danmark och även troligen här hemma. På iniativ av CIA, via våra egna. Då är det dags att sätta stopp, då har det spårat ur och fyller inte sin egentliga funktion. Det är inga petitesser och debatten mår inte bra av att tystna, även om regeringen tycker så. Den mår bra av att lyftas upp, belysas och konfronteras. Det ska vi göra. Annars mår det demokratiska samhället inget vidare bra, slutar fungera när det subversiva samhället tar över. Ett samhälle i samhället och i överstatlighet, där ingen kan säga ifrån.

I går var det norska medborga som övervakades, idag är det danska

Som jag skrev om senast: Vi behöver en bättre rättssäkerhet. Det är inte en fråga om att det var oväntat. Har väntat på exakt att något sådant skulle inträffa. Det var inte en fråga om om, utan snarare om när.

Den norska spionskandalen känns lätt utopisk om inte direkt förfånande, så kanske det även förekommit här i Sverige och är lika lite att förvåna sig över. TV-4 sände ett reportage om händelserna, när det inte bara är Norge (Från Verdens Gang). Men även att liknande fall av övervakning, ska ha förekommit i Danmark. Då är det inte direkt något att förvåna sig över, om det skulle ha förekommit även här hemma och med svensk hjälp. Sverige har dessutom en lång historia, av att vara en lydig partner till USA. Senaste avtalet om informationsutbyte mellan Sverige och USA, det är från 2007. Det är nödvändigt att ta reda på om så har varit fallet, det är en demokratisk fråga och om rättssäkerhet. Sverige ställer upp på att övervaka svenskar och lämna ut uppgifter om oss, med hjälp av en till privata intressen utlokaliserad underrättelseverksamhet. Det till den amerikanska underrättelsetjänsten, i syfte att jaga terrorister. Det är vare sig smidigt eller ens bra, med ett sådant förfarande.

Men tyvärr går det i linje med den nya tiden, där mänskliga fri- och rättigheter inte längre räknas. Där personinformation betraktas mer som en handelsvara, ligger utbjuden till högstbjudande på underrättesemarknaden. Det är dags för medborgarna att ta det på allvar, det är den nya tid som såg ljuset 2008. Även om det redan i praktiken låg klart, är det nu via lagstiftningsvägen som det görs möjligt och legalt. Vad som varit dolt så länge, ligger nu öppet och det är något vi måste tackla och lära förstå. Det är dags att släppa den naivitet, som rådit i det svenska samhället. Det är nu dags att ta den diskussionen på fullaste allvar, även media måste här ta och bära sitt ansvar. Det här blir på fullaste allvar när privata företag och organisationer, vill sätta sig över de demokratiska spelreglerna (Niklas Starow, Netopia).

En kommersialiseringen av stasmakten i vardande, när den ser upp på sig själv inte som en statsbärare. Men mer som ett företag, än det demokratiska och politiska förtroendeuppdrag det egentligen är. När myndigheter beter sig som enskilda företag och uppvisar "normala företagsproblem". Det är vi medborgare vilka kommer stå som förlorare, i kampen om demokratin. Demokratins utveckling, demokratins syfte och mening. Den var så hårt vunnen, ska vi nu se den förloras?

Vi behöver en bättre rättssäkerhet

En lärdom vi kan dra av händelserna i Göteborg, är att det behövs en bättre rättssäkerhet för oss medborgare. När polisen agerar med för lite och med för dålig information, sätts hela systemet ur spel. Dålig rättssäkerhet är tydligen nu ett blivande legio, i det svenska rättssystemet. Föga förvånande med tanke på hur justitiedepartementen sköts, eller snarare missköts. Med minskade kriterier i bevisföringen, överskottsinformation av tveksam nytta och kvalité. Olika förespråkare för hårdare tag, förvanskar sanningshalten betänkligt. Det är definitivt en utveckling, vi kan betacka oss för och måste sätta oss emot. Ett annat exempel kan hämtas från Norge, där tydligen Gruppen, Surveillance Detection Unit (SDU), har med hjälp av norska föredetta säkerhetspoliser spanat på norska medborgare i över 10 år. För att förhindra terrordåd mot amerikanska ambassaden, som tydligen var avsikten med övervakningen. Frågan man måste ställa sig nu, är hur det ser ut här i Sverige.

Det har utvecklats till att bli den nya storindustrin, Den omsätter ca: 4500 miljarder kronor bara i USA. Då är det lockande även för svenska säkerhetsföretag, att ge sig in i den typen av affärsverksamhet. Terroristverksamheten är alltså mycket lukrativ, det gynnar inte rättssäkerheten när privatpoliser engageras. Antingen för att outsourca verksamhet, eller för att de ska sköta sådant som polisen inte får göra. Åtminstone i dagsläget. Men sådant tenderar att glida och eskalera in till polisen, det såg vi i samband med att Ipred infördes. Det tog inte lång tid efter införandet, så ville polisen få likartade befogenheter. Befogenheter som de vilka privatpoliserna erhöll, med den nya lagen införd. Det är nya erfarenheter och lärdomar, vilka vi måste ta på ett riktigt allvar. Det har dock inte riktigt sjunkit in i det svenska medvetandet, när de flesta fortfarande tror på rent mjöl i påsen och liknande fantasmer. Det gäller inte mig syndromet, när det är svårt att tro på vad som defakto pågår och den utvecklings om sker. Tron på en man en röst vart fjärde år skulle räcka för att skydda de demokratiska värdena, kommer här på skam. När vi inte har ett riktigt lagstadgat skydd för intrång från myndigheter, eller från införandet av en dålig lagstiftning när vi saknar en författningsdomstol.


Kontrollen över våra myndigheter, måste skärpas och den politiska oppositionen stärkas. Den politiska medvetenheten är även den av stor betydelse och måste öka generellt i samhället, med en både bredare och djupare debatt. Den demokratiska debatten måste utökas, inte bara införas när det är valår. Politik och den demokratiska utvecklingen, är allas våran ensak. Inte bara för ett fåtal elitister, den gäller i högsta grad verklighetens folk. Ett bättre och mer liberalt fokus måste sättas upp på agendan och inte låta allt bero, bara för att politik är tråkigt och enbart är av betydelse för fåtalet. Det är inte fåtalets lekstuga att bestämma över, det är våra liv och vår framtid det gäller. Kommande generationer och deras framtid, grundlägger vi här och nu. De kommer inte tacka oss för vår underlåtenhet och oförmåga till ansvarstagande, inför en kommande framtid.


Vad som behövs är riktiga framtidsvisioner, annars stannar det upp mitt i steget. Faller tillbaka och regrederar till ren stenåldersnivå, med ett nyfeodalt samhälle eller värre. Att inte våga se saker för vad de egentligen är och enbart stirra sig blind på det egna, lönar sig föga som strategi. Inte bara nöja sig med plånboksfrågor, när andra värden finns som gör det värt att leva. Vad som behövs är att ifrågasätta makten och ta sitt personliga ansvar. Inte bara för sig själv men även för andra, när vad man gör eller inte gör, kan fälla ett avgörande för framtiden. Sverige är inte värdens navel, lika bra att inse det och se sanningen i vitögat. Något mer måste till för att stoppa den trend av batongpolitik vi ser komma fram emot oss, sätta ned foten och säga till på skarpen hur vi vill ha det. Forma vår egen framtid tillsammans, inte låta andra styra våra liv. Väntar vi för länge kanske vi inte har så mycket kvar, det är de fullt medvetna om i Iran och i Rysland.

Intressant.

Den nya svenska framtidstron

För många kan det låta förmätet, att kalla bildandet av Liberaldemokraterna för: "Den nya svenska framtidstron". Men jag tycker att det stämmer fantastiskt bra, det är en ny tro på framtiden. Sitter med i grundargruppen och att se bygget ta både form och fart, inspirerar till en ny tro på framtiden. Det saknas inte förmåga och vilja för att skapa något nytt, inom den svenska politiken. Liberaldemokraterna och vi som nu grundar partiet, tar frågor på fullaste allvar. Säkerhetspolitik, försvar och underrättelsetjänst. Det är allvarligt på samma sätt som den ekonomiska politiken, där både plattskatt och medborgarlön diskuteras. Personligen föredrar jag säkerhetspolitik, med underrättelstjänsterna som huvudintresse. Inte direkt populistiskt eller förstasidesstoff, vare sig inom det politiska bloggandet eller tradmedia. Om nu någon talar om det, flertalet gör det inte. Det är inte 2008 längre och FRA-storm. Men sedan dess har det pågott ett sökande efter något nytt, när vi i direktsändning såg hur den svenska demokratin föll i bitat inför våra ögon. Vissa av regeringspartierna förlorade på det och vi såg resultatet i det senaste valet, när alliansen enbart fortsatt med att införa den repressiva politik, som en socialkoncervativ högerregering bara kan stå för. Liberaldemokraterna står för något annat.

Hörnstenen i Liberaldemokraternas politik, är social- och rättspolitiken och den är inte förhandlingsbar. Vi anser att principen om kroppslig autonomi, varje myndig vuxen individs rätt till självbestämmande över sin egen kropp ska följas, så länge det inte skadar någon annan. Den principen ska följas stenhårt. Förbättra situationen för HBT-personer, ett värdmödraskap om inga andra alternativ finns vid en infertilitet, rätten att spara undan könsceller för transpersoner. Det handlar oftare om att skrota lagar, än att skapa nya. Den parlamentariska situationen i riksdagen efter valet ser inte direkt lovande ut, men öppnar dörren för ett parti med en riktig ideologisk inställning och politik lagom till 2014. Men vi skriver partiprogramet med sikte på 2030, det är ett långsiktigt tänkande som behövs och ingen dagsslända.

Hur ser dagspolitiken egentligen ut? Med en ny propagandaminister (Schlingman) och en utökad budget till regeringskansliet på 1,2 miljarder. Tror det säger allt om hur politik nu drivs, av det så kallat stadsbärande partiet. Ingen egentlig politik, det är enbart ett sitta kvar vid köttgrytorna. Det stora problemet är att oppossitonen saknar en valid politik och ideologi, för att knuffa ut den nya stadsbäraren. Felet den röd-gröna oppossionen gjorde, var att de gick till val på att Alliansen INTE skulle vinna. En ren förluststrategi och det ser inte bättre ut framöver, när det fortfarande saknas en egen sammanhållande politik.

Dags att ta politisk ställning

Det har varit mycket under året, Allmedalen, Pride och en valupptakt med en valrysare. Inget av de nuvarande riksdagspartierna duger kom det att visa sig, så det blev ett helt annat parti. Men så nu efter valet, vad gör man då?
Har fått en del påstötningar om att ta ställning och tänkt över dessa, men när än då inget riktigt passar. Dags för något radikalt nytt där jag på allvar får vara med och bestämma, från "scratch". Det kändes all mer lockande och till sist föll det på plats. Det var bara att blunda, hoppa och hoppas på det bästa. Ramla in mitt i smeten så att säga. Så nu är det gjort, det får bli (L)iberaldemokraterna. Sitter med där det händer nu och deltar i bildantet av ett nytt parti, får vara med och skriva partiprogram, lägga förslag helt efter mitt eget huvud. Det kan inte bli bättre än att med de övriga, som har tagit steget fullt ut och gått över till (L)iberaldemokraterna. Det är vi som ska göra och bilda det nya partiet.

Inget är cementerat i sten och klart, vi arbetar enträget hårt frammåt. Men det blir för det bästa. Vare sig höger, vänster eller mitt emellan. Vi är liberaler, pragmatiska liberaler, socialliberaler eller vilken stämpel som det nu kommer bli. Men det är vi som bygger det ny partiet, som ska göra det. Mejsla ut och förädla ett helt nytt parti, där vi skrivar om basen, plattformen och stommen för den svenska liberalismen. Frå botten och upp. Helt galet kanske men sant, det är en riktig och sann ideologi som nu tar form. För första gången känns det helt riktigt, från och med nu lämnar jag min opolitisk identitet mot en politisk sådan. Min flickvän deltog som Folkpartist i valet, men nu i kväll tog hon steget. Även där en ny (L)iberaldemokrat.