Massövervakning, masslagring och Wikileaks

Nu går det väll inte längre att påstå, att det finns något så dumt som ett rent mjöl i påsen? Eller hur Fredrik Rheinfeldt, Beatrice Ask och Johan Pehrson? Men vem trodde på det förutom ni, förmodligen ingen skulle jag tro. Nu har det inträffat, det som alla ni masshysteriska övervakare påstår inte ska inträffa. En massiv läcka av hemlig information, bland annat från Amerikanska ambasader. Rätt intressant läsning erbjuds nu, via världstäckande media. Så nu blir det inte lika kul längre, med massövervakning och masslagring av trafikdata. Nu finns sådan data tillgänglig via Wikileaks. Inte så förbaskat roligt att själv bli utsatt för vad de egna spionorganisationerna utsätter andra organisationer för, både här hemma och mera globalt. FRA, datalagringsdirektivet och Indect. Massövervakarnas Mecka för insamling av privat information, nu blev de kanske inte tagna på sängen. Men nu är informationen läckt och ute, den finns där för alla att ta del av om man så vill. Det är nog en rätt fin skadeglädje och det med all rätta, den glädjen är allas. Allas den delade glädje från de vilka har påpekat under åren, vad som har pågått och vad som fortfarande pågår.

Intressant.

Amanda Brihed.

Sverige 2010, Frivillig tvångskastrering av minoriteter

Immanuel Brändemo en god vän, har äntligen fått sin tvångskastrering godkänd av rättsliga rådet på Socialstyrelsen: Frivillig tvångssterilisering beviljad. Det är vad transpersoner fortfarande måste gå med på, för att få sin könsidentitet godkänd av den svenska staten. Anledningen är att i lagen från 1972, ska vården av transpersoner medföra barnlöshet, ett fortplantningsförbud för den minoriteten i det svenska samhället. Eller enkelt och krasst en genetisk utrotning. Enligt FN är en sådan behandling, att klassa som folkmord. Dock inte i Sverige när vi inte har den brotsrubriceringen, så vi kan lagligen strunta i vad FN säger och fortsätta med den egentligen olagligen villkorade vård, av just den sexuella minoriteter. De ska inte få sprida sina skadliga gener vidare, till en ytterligare generation [DN]


1972 års lag kopplar till yterligare en lag, det är Lag 1944:133 om kastrering. En kvarleva från nazitiden när Sverige var riktigt fina i kanten mot minoriteter i samhället, företrädesvis kvinnor fick den behandlingen men även minoriteten Romer. Så hur ställer sig regeringen Reinfeldt till det löfte, som gavs under årets pride? Eller är Fredrik rädd om sina punkulor?
Hur den svenska kyrka ställer sig till transfrågan, skriver Christine utmärkt om i: En lektion i medmänsklighet för ärkebiskopen....

 "Bland annat, tillstyrker man en skärpning av nuvarande lag - att den som vill byta kön, för att få rätt till sitt nya kön rent juridiskt, inte bara måste vara steril som nu, utan kastrerad. Dvs få könskörtlarna - testiklarna respektive äggstockarna - avlägsnade med ett kirurgiskt ingrepp. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man behöver eller inte."

Det här ska altså vara Sverige 2010, ett modernt västland demokratiskt och vackert. Men inte för minoriteten transsexuella, här är det fortfarande det gamla folkhemsidealet enligt paret Myrdal. Inget avvikande från idealet, med dansande sommarkåta par på blomstrande midsommarängar och med blommor i håret. Här gäller det kirurgknivar och operationsbord, avkarvande av ballar eller livmoder och äggstockar utskurna.
Det är i bästa rasbiologiska stil som Dr Lundborg. Rasbiologin är utdöd, fast inte i det här fallet. En rent katastrofal lag för de som drabbas av den, det är något som absolut måste fortsätta att belysas och det ska vädras ut.

Men visst finns det hopp i allt elende, när det finns aktivism, framåtanda och en politik för framtiden. (L)iberaldemokraterna är enligt min åsikt, det framtida partiet. (L)iberaldemokraterna är redan från starten med på banan, när det gäller HBTQ frågor. Amanda Brihed en av medgrundarna till (L), tar upp Immanuels fall i sin blogg.

De här frågorna slutar aldrig upp att förvåna, trotts att jag varit delaktig i aktivismen i mer än ett år. Människor ställer upp på att utsätta andra människor för sådana övergrepp, politiker önskar enbart att frågan kallnar så pass, att den kan stoppas tillbaka i byrålådan och glömmas bort. Det är så det bara hissnar. Att det kan vara så svårt med transfrågan, det är trotts allt en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Just det ... Transpersoner saknar fullvärdiga rättigheter enligt svensk lag, kan det vara så enkelt egentligen. Ingen behöver egentligen bry sig, det är enbart en fråga om "dom där", dessa untermensch. Det borde egentligen inte förvåna när valmanskåren beslutade, att Sverigedemokraterna skulle ta plats i riksdagen. När det är sådana strömningar inom det svenska samhället, faller det bättre på plats. Det är strömningar som egentligen aldrig stoppats på allvar, de har enbart sopats under mattan.

Kan man inte göra upp med sin historia, då kvarlever den även och finns där. På det sättet underhålls enbart samma mentalitet, både inom det bredare folkhemmet som inom politiken. Därför behövs det något mer med en djupare substans, något nytt och bättre ideologiskt som kan tala för saken. Nu tror jag vi faktiskt kan göra skillnad, när erfarenheten talar för det. Även om det kan sitta hårt åt hos många. Det kan vara svårt för svenskar att engagera sig, efter alla dessa år av folkhemsidyll. Den idyll vilket alla trodde på och att den fanns, samma folkhem som nu visar sig vara vad det egentligen var. Folkhemmet var enbart en en del av och en fortsättning utanpå vår nazistiska histora. Det är ett folkhem vilket vi på alla vis måste göra oss av med och göra upp med folkhemmets historia, för att som samhälle kunna gå vidare.

Intressant.

Den nya svenska framtidstron

För många kan det låta förmätet, att kalla bildandet av Liberaldemokraterna för: "Den nya svenska framtidstron". Men jag tycker att det stämmer fantastiskt bra, det är en ny tro på framtiden. Sitter med i grundargruppen och att se bygget ta både form och fart, inspirerar till en ny tro på framtiden. Det saknas inte förmåga och vilja för att skapa något nytt, inom den svenska politiken. Liberaldemokraterna och vi som nu grundar partiet, tar frågor på fullaste allvar. Säkerhetspolitik, försvar och underrättelsetjänst. Det är allvarligt på samma sätt som den ekonomiska politiken, där både plattskatt och medborgarlön diskuteras. Personligen föredrar jag säkerhetspolitik, med underrättelstjänsterna som huvudintresse. Inte direkt populistiskt eller förstasidesstoff, vare sig inom det politiska bloggandet eller tradmedia. Om nu någon talar om det, flertalet gör det inte. Det är inte 2008 längre och FRA-storm. Men sedan dess har det pågott ett sökande efter något nytt, när vi i direktsändning såg hur den svenska demokratin föll i bitat inför våra ögon. Vissa av regeringspartierna förlorade på det och vi såg resultatet i det senaste valet, när alliansen enbart fortsatt med att införa den repressiva politik, som en socialkoncervativ högerregering bara kan stå för. Liberaldemokraterna står för något annat.

Hörnstenen i Liberaldemokraternas politik, är social- och rättspolitiken och den är inte förhandlingsbar. Vi anser att principen om kroppslig autonomi, varje myndig vuxen individs rätt till självbestämmande över sin egen kropp ska följas, så länge det inte skadar någon annan. Den principen ska följas stenhårt. Förbättra situationen för HBT-personer, ett värdmödraskap om inga andra alternativ finns vid en infertilitet, rätten att spara undan könsceller för transpersoner. Det handlar oftare om att skrota lagar, än att skapa nya. Den parlamentariska situationen i riksdagen efter valet ser inte direkt lovande ut, men öppnar dörren för ett parti med en riktig ideologisk inställning och politik lagom till 2014. Men vi skriver partiprogramet med sikte på 2030, det är ett långsiktigt tänkande som behövs och ingen dagsslända.

Hur ser dagspolitiken egentligen ut? Med en ny propagandaminister (Schlingman) och en utökad budget till regeringskansliet på 1,2 miljarder. Tror det säger allt om hur politik nu drivs, av det så kallat stadsbärande partiet. Ingen egentlig politik, det är enbart ett sitta kvar vid köttgrytorna. Det stora problemet är att oppossitonen saknar en valid politik och ideologi, för att knuffa ut den nya stadsbäraren. Felet den röd-gröna oppossionen gjorde, var att de gick till val på att Alliansen INTE skulle vinna. En ren förluststrategi och det ser inte bättre ut framöver, när det fortfarande saknas en egen sammanhållande politik.

Dags att ta politisk ställning

Det har varit mycket under året, Allmedalen, Pride och en valupptakt med en valrysare. Inget av de nuvarande riksdagspartierna duger kom det att visa sig, så det blev ett helt annat parti. Men så nu efter valet, vad gör man då?
Har fått en del påstötningar om att ta ställning och tänkt över dessa, men när än då inget riktigt passar. Dags för något radikalt nytt där jag på allvar får vara med och bestämma, från "scratch". Det kändes all mer lockande och till sist föll det på plats. Det var bara att blunda, hoppa och hoppas på det bästa. Ramla in mitt i smeten så att säga. Så nu är det gjort, det får bli (L)iberaldemokraterna. Sitter med där det händer nu och deltar i bildantet av ett nytt parti, får vara med och skriva partiprogram, lägga förslag helt efter mitt eget huvud. Det kan inte bli bättre än att med de övriga, som har tagit steget fullt ut och gått över till (L)iberaldemokraterna. Det är vi som ska göra och bilda det nya partiet.

Inget är cementerat i sten och klart, vi arbetar enträget hårt frammåt. Men det blir för det bästa. Vare sig höger, vänster eller mitt emellan. Vi är liberaler, pragmatiska liberaler, socialliberaler eller vilken stämpel som det nu kommer bli. Men det är vi som bygger det ny partiet, som ska göra det. Mejsla ut och förädla ett helt nytt parti, där vi skrivar om basen, plattformen och stommen för den svenska liberalismen. Frå botten och upp. Helt galet kanske men sant, det är en riktig och sann ideologi som nu tar form. För första gången känns det helt riktigt, från och med nu lämnar jag min opolitisk identitet mot en politisk sådan. Min flickvän deltog som Folkpartist i valet, men nu i kväll tog hon steget. Även där en ny (L)iberaldemokrat.