Visar inlägg med etikett Datalagringsdirektivet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Datalagringsdirektivet. Visa alla inlägg

torsdag 6 juli 2017

Kryptografi är något vi behöver för att skydd oss och våra intressen

Kryptografi är något vi behöver för att skydd oss och våra intressen, som att bevara integriteten och säkerheten för den information [Theresa May] som finns i våra sjukjournaler som nu går att nå via internet och av ett flertal aktörer, myndigheter, vilka anser att de har ett behov av insyn i dessa och av att samköra dessa uppgifter och av databaser, vilket ökar både känsligheten och osäkerheten i systemen. Bakdörrar i de program som är till för att skydda våra mail, eller i program som WhatsApp, eller den beställningsportal vi använder på jobbet med en säker anslutning till. Det behöver vi absolut inte när de gör världen betydligt osäkrare för oss och de världen vi måste skydda för att samhället ska kunna fungera. Att lägga in bakdörrar i våra datorer och datorprogram, vare sig det är statliga eller från kriminella är att betrakta som lika illa. Det öppnar upp och gör oss alla till öppna och sittande måltavlor för attacker från de vilka vet hur man gör, eller från en främmande makt.

Kryptografi används även för att verifiera att du är du och ingen annan, om det så är för våra vardagliga bankärenden eller för att handla via internet. Sådant som sekretess och meddelarfrihet, blir även med det en förlorad del av våra liv. Bank ID förlorar sin bäring som inloggning och signering av betalningsuppdrag, därmed blir det synnerligen svårt att garantera säkerheten i våra betalningssystem över internet.

Statens Servicecenter 2017-06-30: [Marknaden möter inte informationssäkerhetskraven - upphandling av e-arkiv avbryts]

Det är nu detta som vår sittande regering vill införa, med inrikesminister Anders Ygeman (s) och justitieminister Morgan Johansson (s) där de helt felaktigt påstår att det är vad som behövs [SOU 2015:31], för att förbättra brottsutredningar. Det innebär även att Sverige fortsätter att bryta mot de stadgar vi har i Europa i och med dataskyddsdirektivet, för att försäkra oss mot att just ett sådant statligt övergrepp kan begås som Regeringen vill införa. En allmän datalagring av allas uppgifter kan inte vara rättssäkert när det i praktiken enbart blir oskyldiga vilka lagras och utan hinder kan uppgifterna utlämnas till utredande myndighet, eller annan aktör i strid med vår egen grundlag och utan ett föregående domstolsföreläggande om detta, vilket normalt behövs för en övervakning av kommunikationer och avlyssning av samtal med tvångsmedel.

Till skillnad idag från 2008 när vi drev frågan om FRA-lagen, eller senare den om datalagringsdirektivet och återigen där massövervakningen diskuteras och blev till verklighet i svensk lagstiftning, är det en betydande tystnad som råder i samhället. Som det är idag ifrågasätts inte vad regeringen söker få igenom trotts att EU har förklarat datalagringsdirektivet för olagligt och dragit tillbaka detta:

Court of Justice of the European Union PRESS RELEASE No 54/14 Luxembourg, 8 April 2014 [The Court of Justice declares the Data Retention Directive to be invalid]

Där det under 2008 medförde massiva demonstrationer bland på annat Sergels torg och uttalanden av ledande politiker, en stor mängd debattartiklar där förklarande texter producerades i en rad ledande ideologiska och politiska bloggar. Det var då de alternativa medierna, de sociala medierna inte var synonymt med falska nyheter, faktaresistenta uttalanden och med den alternativa verklighetsbild som råder idag. Det var vi som beskrev verkligheten som sådan den faktiskt var och de frågorna som drevs framåt av oss vilket har medfört, att riktiga och bärkraftiga förändringar till det bättre har genomförts globalt och inom Europa.

[Dataskyddsreformen] [EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/680]
[Skärpt integritetsskydd för alla elektroniska kommunikationstjänster och uppdatering av EU-institutionernas dataskyddsregler] [Datalagring och integritet sou 2015:31]

lördag 8 januari 2011

Statistik om datalagringen, lagen som ska tvingas på oss

Statistik från Tyskland:


Den ovanför liggande bilden och statistiken, är över antalet registrerade brott.


Den här bilden är statistik över den uppklarningsfrekvens, som datalagringen har medfört.

Det finns inget som talar för, att datalagringslagen skulle fungera i praktiken. Trotts att det finns klara bevis över att det inte finns några själ att implementera lagen, finns det de vilka synnerligen aggressivt propagerar för den. De försöker likställa det med den lagring som redan existerar, hos olika leverantörer. Internet och mobilleverantörer, när de lagrar för att kunna skicka räkningar och för att kunna bedriva ett normalt support och arbete med sina nätverk. Men det finns uppenbara skillnader, när operatörerna inte lagrar för polisiära endamål. Lagen bryter med stor sannolikhet, både mot svensk grundlag samt mot EU-stadgarna [Newsmill].

Det är absolut inget som vi medborgare ska axeptera, från vår egen regering och riksdag. Vi kan inte ha en regering som inför den samlade riksdagen, lägger fram otillräckliga fakta och direkta lögner. Lögner som sedan presenteras för en allmänhet, som om det vore fakta och sanning. Det är direkt oförskämt att överhuvudtaget presentera ett lagföte har några faktastöd från medlemsländerna.rslag, på det sätt som nu sker. Trotts att ett flertal länder inom EU protesterar mot direktivet, när det enligt deras egna författningsdomstolar bryter mot EU-stadgarna [Tyskland], samt att utvärderingen av direktivet är uppskjutet när det inte finns tilgängliga fakta från medlemsländerna för att stödja vad som påstås om direktivets förträfflighet. Som synes i de presenterade bilderna, talar fakta för det diametralt motsatta förhållandet. Datalagringsdirektivet är i praktiken obrukbart för de angivna ändamålen.

Intressant.

onsdag 22 december 2010

B. Ask sätter ned foten

Med Beatrice Ask (M) vår ärade justitieminister, är det som att komma ur askan i elden. Justitieministern vilken vi lugn kan tilldela epitetet som den i Sverige mest inkompetente ministern (Oscar Solberger), på sin vakt genom tiderna. När FRA-lagen drogs igenom 2008, skulle det säkra upp hela nationens säkerhet. Men så blev det ju inte (Amanda Brihed) kan vi nu se, med ett facit i hand (FRA).

"FRA har inte haft kännedom om några planer på det inträffade i Stockholm. Om vi hade fått sådan information inom ramen för den rapportering som sker till våra uppdragsgivare (regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten), skulle vi ha vidarebefordrat den till Säkerhetspolisen."

Hur var det nu igen? Var det inte just det de skulle kunna kontrollera och var en av förbehållen, för att de skulle bli direkt inkopplade i våra internetkablar? Allt skulle ju vara så mycket enklare, bara de fick tillgång till all vår internettrafik. Både din och min och många andras. Vad som mer och mer framkommer, är hur det egentligen ligger till. Sverige har avtal med deparementet för "homeland security" om ett teknik och informationssammarbete, för att jaga bland annat terrorister. Nu har man i USA lagt märke till vad det egentligen innebär [DN], USA håller på att bygga upp ett helt abnormt stort nätverk för kontroll av sin egen befolkning. Det var inte så länge sedan, vi höll på med sådant själva här hemma [IB]. Som det ser ut nu är det på god väg tillbaka, med införandet av nya lagar. Lagar för att tillgodose polisens behov av tillgång till personinformation och metoder för att kunna kartlägga civilpersoner, vilka är helt utan skuld till något brott. Det är alltså i ett förebyggande syfte, som de ska kunna göra den typen av intrång i våra privatliv (Klamberg).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de två riksdagspartier som säger nej (V och MP kräver minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet).
Det är något mycket tragiskt när något sådan ska behöva inträffa, i ett demokratiskt samhälle. Det hör inte till men det är så det går, när all kontroll förloras. Då går det till ytterligheter och saker drivs till sin spets. Datalagringsdirektivet tillkom under Tomas Bodström (S), nu kommer det att införas av Beatrice Ask (M). Det är likvärdigt med att gå ett flertal steg  bakåt, i den demokratiska utvecklingen och står utan någon evidens och vetenskaplighet bakom. Däremot kan det mycket väl bryta både mot artikel 6 och 8 i europakonvensionen. Det är förmodligen därför det är så bråttom, med att driva igenom lagarna. Vårt fördjupade införande av EU i vår grundlag, med den som hjälp kan det mycket väl fälla direktivet. När kommissionen kan tänka sig att själv säga nej, till sitt eget direktiv och med det kanske även till lagar som FRA-lagen.

Det finns en hel del vi måste se till vad det är, inför det kommande nya året. Det finns mer som kommer, det vet vi redan [DN]. Det är bar ytterligare en del av kriget mot terrorismen, där det framför allt är muslimer och islam som utpekas som det onda [SvD]. Hoppas verkligen att vi kan dra lärdom, av vad som inträffat de senaste åren. Lära oss ta på ett bättre allvar, vad det är frågan om och vilka som egentligen är våra vänner. Om den nuvarande utvecklingen står sig, lär vi komma att behöva dem.

Intressant.

måndag 29 november 2010

Massövervakning, masslagring och Wikileaks

Nu går det väll inte längre att påstå, att det finns något så dumt som ett rent mjöl i påsen? Eller hur Fredrik Rheinfeldt, Beatrice Ask och Johan Pehrson? Men vem trodde på det förutom ni, förmodligen ingen skulle jag tro. Nu har det inträffat, det som alla ni masshysteriska övervakare påstår inte ska inträffa. En massiv läcka av hemlig information, bland annat från Amerikanska ambasader. Rätt intressant läsning erbjuds nu, via världstäckande media. Så nu blir det inte lika kul längre, med massövervakning och masslagring av trafikdata. Nu finns sådan data tillgänglig via Wikileaks. Inte så förbaskat roligt att själv bli utsatt för vad de egna spionorganisationerna utsätter andra organisationer för, både här hemma och mera globalt. FRA, datalagringsdirektivet och Indect. Massövervakarnas Mecka för insamling av privat information, nu blev de kanske inte tagna på sängen. Men nu är informationen läckt och ute, den finns där för alla att ta del av om man så vill. Det är nog en rätt fin skadeglädje och det med all rätta, den glädjen är allas. Allas den delade glädje från de vilka har påpekat under åren, vad som har pågått och vad som fortfarande pågår.

Intressant.

Amanda Brihed.

söndag 28 november 2010

Det är inte värt priset av vår demokrati

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras. 
 Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.
Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.


Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.

söndag 21 november 2010

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.

fredag 19 november 2010

Datalagring eller inte datalagring, det är frågan


Jag Amanda Brihed och Torbjörn Jerlerup, skriver om datalagringsdirektivet på SVT-Debatt idag. Vad det innebär är något att ta med sig, när det här är nutid, idag.
Inte under den häxjakt på kommunister och homosexuella, under McCarthy i USA. Svenska IB-affären (KSI), Hans Holmér som jagade kurder och satte folk i kommunarrest med rykten som bevis. Tillslaget och misstankarna mot palestinerna i Göteborg tidigare i höst, är enbart det senaste i raden av ingrepp.

Ett uppsnappat telefonsamtal, ett felaktigt ordval. Misstag har begåtts förr, ska vi begå dessa igen?

Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras, och i en sådan massiv omfattning. Historien riskerar nu att gå igen, såg vi det inträffa i Göteborg? Men under nya förutsättningar. Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask (M), vår justitieminister den till skyarna, det gudasända lagsystemet och tekniken. Tyska polisen- BKA och Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, tysklandas justitieminister säger nej.
Det är den nya datalagringslagen, lagring av personuppgifter, bankomatuttag resor med lokaltrafiken och krogbesök.

När vi talar om datalagringslagen är det idag i nutid, det inträffade inte i forna östblocket eller i nazityskland. Häxjakt pågick här, en västerländsk demokrati med pressfrihet och yttrandefrihet.

Det var en lag tänkt att i proaktivt syfte, förebygga grov brottslighet och terrorism, men där all information om oss lagras. Skyldig som oskyldig och det i sig är ett mycket stort problem. Tänk på Romernas situation, nere på kontineneten, eller hur det ter sig i Iran. Detsamma kan även inträffa här, tänk på vår kristallnat 1948 i Jönköping, då var det resande. Med nya lagar och med de förändringar av svensk grundlag, som nu sker. Militär trupp KAN komma att sättas in mot civila svenskar, om det vill sig riktigt illa.
Riktigt illa är det när vi alla är misstänkta, våra uppgifter ska sparas, man kan ju aldrig veta vilka som konspirerar och med vem, blotta misstanken gör att man kan hamna under luppen, associerad skuld är legio inte ett undantag. Det ligger i sakens natur, det är riskerna med datalagringen. Det är enkelt att se hur situationen spårar ur och liknande händelser som de på 50, 60, 80-talet och 2010 kan återuppstå.

Med direktivet blir det lättare att se våra beteendemönster, vilka samband föreligger mellan olika personer, våra rellationer till andra personer, vilka som befinner sig på samma ställe vid samma tidpunkt. För att bevisa det sker en registrering av vem kontaktar vem, när, var och hur. Man ska nu lagra sådana uppgifter om alla svenskar, våra digitala fotspår. De ska få användas av polisen, även vid ringa brott.

Positioneringar, connected dots, fakta som var för sig egentligen betyder absolut inget, sades måla upp en konspiration när den informationen sattes ihop. Och så fel det blev då och återigen kan bli nu.

Liberaldemokraterna går emot datalagringen. Vi har lärt av historien och av nutiden, vad som kan hända i fredliga demokratier som Sverige och USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen för att inse, datalagringsdirektivet är fel och inget vi behöver. 


Stulen bloggvägg:

Mer paranoia, kontroll, statlig omtänksamhet, spioneri, tokigheter och övervakning:

 

torsdag 18 november 2010

Lagrådet gav upp de mänskliga fri- och rättigheterna

Att likställa datalagringsdirektivet, med operatörers lagring för egna endamål. Förvisso kan polisen begära ut dessa uppgifter, om det skulle behövas. Men det är inte detsamma, när datalagringsdirektivet kan betraktas som ett förspaningsregister. I det registret ska skyldig som oskyldig lagras, utan någon återhållsamhet över vad som får lagras. Människors liv kan detaljgranskas, studeras och kartläggas in i minsta detalj. Direktivet kolliderar med EU-konvensionens artikel 8, om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det anser både den tyska och den rumänska konstitutionsdomstolen, med hänvisning till artikel 8 och nationell lag.

EU-kommissionen har begärt in uppgifter från samtliga EU-länder, för att kunna ge direktivet ett fakta stöd. Men tyvärr för direktivets del, har inget land kunnat tillhandahålla fakta. Det finns inget faktaunderlag, för att ge ett stöd för direktivet.

Det finns en del statistik att tillgå från de länder som har, eller delvis har infört datalagringen i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

 Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
 Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
 Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
 Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

Det är så illa ställt att kommissionen har skjutit upp utvärderingen, till mars 2011 och anstiftar nu även en konferens om direktivet och dess framtid. Vad mer går att säga, om hur den svenska demokratin håller på att deka ned sig och tröttna. [DN] konstaterar lika trött, vad lagrådet säger.

"Lagrådet har inga allvarliga invändningar mot regeringens förslag om hur datalagringen ska införas i Sverige. Lagrådets uppgift är att granska om lagförslag är förenliga med nuvarande lagstiftning."

Uppgivenhet inför regeringens batongpolitik, är vad det är och inget annat.

torsdag 11 november 2010

Det svenska datalagringsförslaget enligt Ask (M)

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M), lagt lagremissen [pdf] om datalagring. Vad hon kanske inte riktigt är medveten om är att Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, den tyske justitieministern inte är lika upphetsad över masslagring av personuppgifter.

"German Minister of Justice Sabine Leutheusser-Schnarrenberger has informed us this week that she supports our position that if the EU Commission wants to uphold the policy of mandatory retention of all call records ("data retention") at all, the EU must at least leave it to national parliaments and constitutional courts to decide whether they wish to implement this policy or not."

Det framförs mer kritik mot förslaget i [DN]. Det är IT-Branschen som kritiserar bland annat, de kostnader som regeringen presenterar (200 miljoner). En grovt underskattad ekonomisk bedömning, enligt IT-Branschens bedömare. Vilka som komer att få betala vad det kostar, blir givetvis vi kunder. Det är vi som som betalar priset för datalagring, då inte enbart i kronor och ören. Vi betalar med vår personliga integritet, det i en aldrig tidigare skådad omfattning och tetaljrikedom. Det är mycket som kan utläsas när vi kommuniserar och med vem, kanske betydligt mer än själva innehållet i ett meddelande. Det är av den anledningen som det i EU-konvensionen (artikel 8), hänvisas till att både innehållet och kommunikationen är lika skyddsvärda. De rena mängderna av information, blir i sig till ett problem att hantera. Vem som ska ha tillgång och till vad, det hela ska trotts allt administreras. Det är dessutom en mycket atraktiv information, att kunna lägga beslag på. Vilket i sig är en stor risk med masslagring av en så pass känslig information, som den över hur vi kommuniserar och med vilka. Lagringen är även i sig en direkt åsiktsregistrering, något annat kan det inte vara.

Possitionering av hur vi rör oss i samhället är även det känsligt, när det tillåter en total spårbarhet. Kopplar vi ihop samtlig information om rörelser och med vilka vi kommuniserar med, blir det till en total kontroll av var och en av oss alltid. Att alltid vara övervakad och spårbar, det lär sätta sina spår. Ingen av oss har rent mjöl i påsen, det är rena fantasier från foliehattar när detta påstås från dom. Det är farligt för oss personligen, när sådan information om oss alla masslagras och samkörs. Vilket är en av tankegångarna bakom direktivet och den svenska anpassningen, annars är den till ingen nytta. Missförstånd och felaktigheter kan defakto uppstå, när informationen ska hanteras. Det såg vi direkt i samband med Göteborstillslaget hos en helt oskyldig familj, det var enbart början. Vi kommer med stor sannolikhet, att få se fler av sådana misstag begås. Varje så kallad postiv "hit", måste noga kontrolleras och utredas. Det för att säkerställa, om den är sann eller falsk. Det kostar både tid och resurser. Det är tid och resurser som måste tas från något annat, både personella som monetära. Personal som behövs bättre med att utreda annat, än sanna eller falska hits.

Det är fortfarande helt oklart, varför vi ens ska ha den lagen. Nyttan med den är att betrakta som obefintlig, trotts att regeringen anser att det är till för att skydda oss mot terrorister och grova kriminella. Talar absolut inget för att det stämmer med sanningen. Sanningen är den: att det inte finns tillförlitliga bevis för att datalagring i praktiken överhuvudtaget fungerar, utefter det angivna syftet. Fakta från bland annat Tyskland, säger det rakt motsatta. Den nya lagen är således basserad på en ren tro utan vetskap, en religiös åskådning i svensk lag. Faktalösheten bakom lagen medför en ren rättsotrygghet när den inte fyller sin funktion, med påvisbara fakta om effektivitet bakom sig. Det var av den anledningen kommissionen sköt upp utvärderingen av direktivet till mars 2011, när ingen nation har inkommit med fakta om direktivets effektivitet vid brottsbekämpning, eller i att förhindra terrorism.

Att anta lagar utan faktagrund, är inte något vi ska satsa på. Rättsosäkerhet och rättslöshet i lagens spår, är något vi kommer att få vänja oss vid. Fler tillslag som det i Göteborg, när grova misstag begås i brist på rellevans och korrekt information. Tillslag när bristfällig information används, ovesäntliga kopplingar mellan personer tolkas som starka kontakter och det motsatta. Starka kopplingar tolkas som svaga, när de inte sker tillräkligt ofta kanske? Allt i ett enda sammelsurium, hos den utredande myndigheten. Massövervakning fungerar inte, när det blir för mycket ospecifik information. Den rellevanta döljer sig i gröten av den fullkomligt irrellevanta, det erkände GD Invar Åkesson (FRA) under ett seminarium 2008. FRA borde veta vad de talar om och det gör de också, där är de i samstämmighet med internationell expertis på området.

Hur ska vi då ställa oss, till den nya lagen? Finns inte så mycket annat att säga, än att det är ytterligare en miss och felbedömning av regeringen och av Beatrice Ask som justitieminister i synnerhet. Det gjorde hon även 2009, då i samband med Stockholmsprogrammet. Där påstod hon sig inte känna till dokumet om datalagringsdirektivet, som hon personligen bevisligen skrivit under. Så hur kan vi lita till vad en sådan klantig och okunnig mister, tar sig för och säger? Det kan vi inte göra och det stämmer in med vad en anonym sade vid ett tillfälle. Beatrice Ask är en av sveriges genom tiderna, absolut sämste justitieminister. Tant Gredelin ett träffande öknamn, på vår justieminister. fast nu är jag elak, mot Elsa Beskows Tant Gredelin och de ska inte sammanblandas. Olikfärgade brev till misstänkta eller datalagringen, är i sanningen samma andas barn.

Intressant.

Amanda Brihed, Niklas Starow, Jan Rejdnell, Farmorgun, Torbjörn Jerlerup, Henry Rouhivuori.

onsdag 27 oktober 2010

Datalagring ett demokratiskt problem

Internet, eller de digitala vägnäten, är nu lika viktiga och en lika väsentlig del, som de fysiska vägnäten.
Internet är en plattform för kommunikation, privat som offentlig. Via dator och telefoni (trådburet, radioburet), uttrycker vi oss, söker och får information, lagrar densamma i det digitala molnet, liksom på egen lagringsmedia. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, måste värnas i ett allt mer digitaliserat och internetbaserat samhälle. Det måste råda samma frihet från insyn i vår digitala kommunikation, som den förutsätts vara i samhället i övrigt. Behovet av en särlagstiftning måste betraktas som ringa, när de redan nuvarande lag- och regelsystemen fungerar även digitalt, eventuellt med små justeringar.

Datalagringsdirektivet har nu åter aktualliserats, genom att regeringen nu vill dra igenom direktivet i svensk lag. Vad kan vi se för problem med det?
Ett av de största problemen är givetvis lagstiftningen i sig och hur det ter sig till andra lagstiftningar, närmast polismetodutredningen [1], [2]. Men även till det som kallas för Stockholmsprogrammet (MRN Svart Måndag 2009), den plattform som kan komma att styra mycket av Europas säkerhets och migrations politik. Till stöd för det måste all internetrafik och telefontrafik registreras inklusive mobiltelefoners position. Vilket justitieminister Beatrice Ask (M) förnekade i samband med Stockholmsprogrammet. Datalagringen ska även kopplas mot polismetodutredningen, där lagen om elektronisk övervakning kommer att luckras upp:

"Inhämtning föreslås bli möjlig för alla brott, dvs. kravet på att fängelse
ska vara föreskrivet för brottet och att det enligt myndighetens
bedömning kan föranleda annan påföljd än böter utgår. Slutligen
införs utvidgade möjligheter för polisen att få tillgång till bl.a.
lokaliseringsuppgifter för efterforskning av försvunna personer om
det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk
för deras hälsa.
"

Citatet kommer från den läckta promemoria, ställd till lagrådet (2010-10-15). Riskerna med en sådan formulering, behöver knappast överdrivas. Det innebär mycket stora risker risker, för alla och envar utan bevis för överträdelser för minsta småsak. Det som var tänkt för Europas överskridande säkerhet, inkräktar nu på var och ens personliga säkerhet, när dena massiva lagring av personinformation, rörelser i samhället och på internet, sparas och lagras i detalj utan åtskillnad från grova kriminella och terrorister. Utan misstanke om något kriminellt eller någon bevisad kontakt med terrorister. Just detta sätter även oskuldspresumtionen allvarligt ur spel, när lagringen sker i ett proaktivt syfte. När en sådan massövervakning sjösätts och sker löpande, utsätts vi alla och kontinuerligt, för riskerna av felaktiga beslut från de utredande myndigheterna. Massövervakning är inte lösningen, det är problemet i sig. Det finns inte mycket till bevis för att det slulle vara en verksam metod, det har kommissionen även observerat. Det blev jag uppmärksammad på via en källa i Bryssel, av den personen fick jag veta att kommissionen kan komma att skjuta upp utvärderingen till mars 2011.

"I just learned that the Commission is now aiming to have the review
report adopted in March 2011.

It seems they just don't get any valid data from the member states so
far that would support data retention.
"

Medlemsstaterna kan tydligen inte leverera hållbara fakta, till stöd för direktivet. Därav den uppskjutna utvärderingen av direktivet, till mars 2011. Varför ska då Sverige, medelst demokratiskt tveksamma metoder införa en implementering, som vida överskrider vad direktivet erfodrar? Det är något vilket regeringen Reinfeldt enbart kan svara för och på.

torsdag 21 oktober 2010

Terroristerna fick som de ville med oss

Det hade inte behövt bli på det viset, om vi bara hade tänkt efter och inte fallit till föga. Men nu gjorde vi det och får betala priset för det valet, trotts att alla visste att det var fel. Det var inget nytt som inträffade 2001, (EU counterterrorism strategy: value added or chimera?)

 “Europe did not wake up to terrorism on 9/11. Terrorism is solidly entrenched in
Europe’s past. Throughout its history, many of its member states have experienced
a wide variety of terrorism—left-wing, right-wing, separatist, social and
religious, domestic as well as international.”


Vi är nu inne i vad som kallas för, ett "worst case thinking" tänkande. Därmed kommer allt att utvärderas utefter den tesen, oavsett om det är rätt eller fel. Frank Ferudi har skrivit rätt utförligt om det och beskriver det riktigt bra: "Fear is the key to irresponsibility". Vi har fallit till föga för konspirations teorier och teoretiker. Bakom varje hörn döljer sig en skummis, terrorist och kanske en pedofil. Det gör att vi inte ser världen sådan som den är, utan vi ser den genom de färgade glasögon vi blivit påtvingade. Inte för att vi ville men av de uttolkare av vår omvärld, som såg sin chans. Det var de som fick utrymmet, helt i onödan dessutom. Värre än så när alla visste hur fel det var, vilket återspeglas i Michael Gajditzas bloggpost. FRA-lagen, teledatalagringsdirektivet, är de synliga konsekvenserna av hur det nu står till i vårat samhälle. Pendeln slog hårt över åt fel håll då 2001, i stället för att ha modet att  ta ett par steg bakåt och tänka efter. Det nationella ryggmärgstänkande fick prioritet och gehör hos beslutsfattarna, konspirationsteoretikerna fick utrymme för sina rena mjölpåsar. Oskyldig tills motsatsen bevisats, finns i praktiken inte kvar. Nu är det skyldig, till du kan bevisa motsatsen.

Vad får lagar och tekniker för insamlande och bearbetning av personinformation, som de FRA-lagen och datalagringsdirektivet innebär? Vad får det för långvariga konsekvenser egentligen? Det vet vi egentligen inte riktigt ännu. Men likväl införs det nu i England.

Det finns en del statistik att till gå från de länder, som har eller delvis har infört datalagring i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

 Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
 Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
 Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
 Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

 Det borde inte vara på det här viset, vi påstår åtminstone att vi lever i en rättsstat. Nu gäller det att Sverige lever upp till det och säger nej till Datalagringsdirektivet. Bevisen för effektiviteten finns inte, behovet finns inte. Säg nej till datalagring, säg nej till terrorister. De ska inte få som de vill. Ett inlåst Sverige med ett inlåst Europa. Ett Europa med höga murar resta och paranoia inför sin omvärld. Det leder mot ingenstans, annat än till mer av densamma osäkerheten. Vi vill ha ett fritt Europa utan murar och paranoida lagar, ett öppet och fritt samhälle är det bästa skyddet.