Nu har justitieminister Beatrice Ask (M), lagt lagremissen [pdf] om datalagring. Vad hon kanske inte riktigt är medveten om är att Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, den tyske justitieministern inte är lika upphetsad över masslagring av personuppgifter.
"German Minister of Justice Sabine Leutheusser-Schnarrenberger has informed us this week that she supports our position that if the EU Commission wants to uphold the policy of mandatory retention of all call records ("data retention") at all, the EU must at least leave it to national parliaments and constitutional courts to decide whether they wish to implement this policy or not."
Det framförs mer kritik mot förslaget i [DN]. Det är IT-Branschen som kritiserar bland annat, de kostnader som regeringen presenterar (200 miljoner). En grovt underskattad ekonomisk bedömning, enligt IT-Branschens bedömare. Vilka som komer att få betala vad det kostar, blir givetvis vi kunder. Det är vi som som betalar priset för datalagring, då inte enbart i kronor och ören. Vi betalar med vår personliga integritet, det i en aldrig tidigare skådad omfattning och tetaljrikedom. Det är mycket som kan utläsas när vi kommuniserar och med vem, kanske betydligt mer än själva innehållet i ett meddelande. Det är av den anledningen som det i EU-konvensionen (artikel 8), hänvisas till att både innehållet och kommunikationen är lika skyddsvärda. De rena mängderna av information, blir i sig till ett problem att hantera. Vem som ska ha tillgång och till vad, det hela ska trotts allt administreras. Det är dessutom en mycket atraktiv information, att kunna lägga beslag på. Vilket i sig är en stor risk med masslagring av en så pass känslig information, som den över hur vi kommuniserar och med vilka. Lagringen är även i sig en direkt åsiktsregistrering, något annat kan det inte vara.
Possitionering av hur vi rör oss i samhället är även det känsligt, när det tillåter en total spårbarhet. Kopplar vi ihop samtlig information om rörelser och med vilka vi kommuniserar med, blir det till en total kontroll av var och en av oss alltid. Att alltid vara övervakad och spårbar, det lär sätta sina spår. Ingen av oss har rent mjöl i påsen, det är rena fantasier från foliehattar när detta påstås från dom. Det är farligt för oss personligen, när sådan information om oss alla masslagras och samkörs. Vilket är en av tankegångarna bakom direktivet och den svenska anpassningen, annars är den till ingen nytta. Missförstånd och felaktigheter kan defakto uppstå, när informationen ska hanteras. Det såg vi direkt i samband med Göteborstillslaget hos en helt oskyldig familj, det var enbart början. Vi kommer med stor sannolikhet, att få se fler av sådana misstag begås. Varje så kallad postiv "hit", måste noga kontrolleras och utredas. Det för att säkerställa, om den är sann eller falsk. Det kostar både tid och resurser. Det är tid och resurser som måste tas från något annat, både personella som monetära. Personal som behövs bättre med att utreda annat, än sanna eller falska hits.
Det är fortfarande helt oklart, varför vi ens ska ha den lagen. Nyttan med den är att betrakta som obefintlig, trotts att regeringen anser att det är till för att skydda oss mot terrorister och grova kriminella. Talar absolut inget för att det stämmer med sanningen. Sanningen är den: att det inte finns tillförlitliga bevis för att datalagring i praktiken överhuvudtaget fungerar, utefter det angivna syftet. Fakta från bland annat Tyskland, säger det rakt motsatta. Den nya lagen är således basserad på en ren tro utan vetskap, en religiös åskådning i svensk lag. Faktalösheten bakom lagen medför en ren rättsotrygghet när den inte fyller sin funktion, med påvisbara fakta om effektivitet bakom sig. Det var av den anledningen kommissionen sköt upp utvärderingen av direktivet till mars 2011, när ingen nation har inkommit med fakta om direktivets effektivitet vid brottsbekämpning, eller i att förhindra terrorism.
Att anta lagar utan faktagrund, är inte något vi ska satsa på. Rättsosäkerhet och rättslöshet i lagens spår, är något vi kommer att få vänja oss vid. Fler tillslag som det i Göteborg, när grova misstag begås i brist på rellevans och korrekt information. Tillslag när bristfällig information används, ovesäntliga kopplingar mellan personer tolkas som starka kontakter och det motsatta. Starka kopplingar tolkas som svaga, när de inte sker tillräkligt ofta kanske? Allt i ett enda sammelsurium, hos den utredande myndigheten. Massövervakning fungerar inte, när det blir för mycket ospecifik information. Den rellevanta döljer sig i gröten av den fullkomligt irrellevanta, det erkände GD Invar Åkesson (FRA) under ett seminarium 2008. FRA borde veta vad de talar om och det gör de också, där är de i samstämmighet med internationell expertis på området.
Hur ska vi då ställa oss, till den nya lagen? Finns inte så mycket annat att säga, än att det är ytterligare en miss och felbedömning av regeringen och av Beatrice Ask som justitieminister i synnerhet. Det gjorde hon även 2009, då i samband med Stockholmsprogrammet. Där påstod hon sig inte känna till dokumet om datalagringsdirektivet, som hon personligen bevisligen skrivit under. Så hur kan vi lita till vad en sådan klantig och okunnig mister, tar sig för och säger? Det kan vi inte göra och det stämmer in med vad en anonym sade vid ett tillfälle. Beatrice Ask är en av sveriges genom tiderna, absolut sämste justitieminister. Tant Gredelin ett träffande öknamn, på vår justieminister. fast nu är jag elak, mot Elsa Beskows Tant Gredelin och de ska inte sammanblandas. Olikfärgade brev till misstänkta eller datalagringen, är i sanningen samma andas barn.
Intressant.
Amanda Brihed, Niklas Starow, Jan Rejdnell, Farmorgun, Torbjörn Jerlerup, Henry Rouhivuori.
Visar inlägg med etikett Stockholmsprogrammet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stockholmsprogrammet. Visa alla inlägg
torsdag 11 november 2010
onsdag 27 oktober 2010
Datalagring ett demokratiskt problem
Internet, eller de digitala vägnäten, är nu lika viktiga och en lika väsentlig del, som de fysiska vägnäten.
Internet är en plattform för kommunikation, privat som offentlig. Via dator och telefoni (trådburet, radioburet), uttrycker vi oss, söker och får information, lagrar densamma i det digitala molnet, liksom på egen lagringsmedia. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, måste värnas i ett allt mer digitaliserat och internetbaserat samhälle. Det måste råda samma frihet från insyn i vår digitala kommunikation, som den förutsätts vara i samhället i övrigt. Behovet av en särlagstiftning måste betraktas som ringa, när de redan nuvarande lag- och regelsystemen fungerar även digitalt, eventuellt med små justeringar.
Internet är en plattform för kommunikation, privat som offentlig. Via dator och telefoni (trådburet, radioburet), uttrycker vi oss, söker och får information, lagrar densamma i det digitala molnet, liksom på egen lagringsmedia. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, måste värnas i ett allt mer digitaliserat och internetbaserat samhälle. Det måste råda samma frihet från insyn i vår digitala kommunikation, som den förutsätts vara i samhället i övrigt. Behovet av en särlagstiftning måste betraktas som ringa, när de redan nuvarande lag- och regelsystemen fungerar även digitalt, eventuellt med små justeringar.
Datalagringsdirektivet har nu åter aktualliserats, genom att regeringen nu vill dra igenom direktivet i svensk lag. Vad kan vi se för problem med det?
Ett av de största problemen är givetvis lagstiftningen i sig och hur det ter sig till andra lagstiftningar, närmast polismetodutredningen [1], [2]. Men även till det som kallas för Stockholmsprogrammet (MRN Svart Måndag 2009), den plattform som kan komma att styra mycket av Europas säkerhets och migrations politik. Till stöd för det måste all internetrafik och telefontrafik registreras inklusive mobiltelefoners position. Vilket justitieminister Beatrice Ask (M) förnekade i samband med Stockholmsprogrammet. Datalagringen ska även kopplas mot polismetodutredningen, där lagen om elektronisk övervakning kommer att luckras upp:
"Inhämtning föreslås bli möjlig för alla brott, dvs. kravet på att fängelse
ska vara föreskrivet för brottet och att det enligt myndighetens
bedömning kan föranleda annan påföljd än böter utgår. Slutligen
införs utvidgade möjligheter för polisen att få tillgång till bl.a.
lokaliseringsuppgifter för efterforskning av försvunna personer om
det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk
för deras hälsa."
ska vara föreskrivet för brottet och att det enligt myndighetens
bedömning kan föranleda annan påföljd än böter utgår. Slutligen
införs utvidgade möjligheter för polisen att få tillgång till bl.a.
lokaliseringsuppgifter för efterforskning av försvunna personer om
det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk
för deras hälsa."
Citatet kommer från den läckta promemoria, ställd till lagrådet (2010-10-15). Riskerna med en sådan formulering, behöver knappast överdrivas. Det innebär mycket stora risker risker, för alla och envar utan bevis för överträdelser för minsta småsak. Det som var tänkt för Europas överskridande säkerhet, inkräktar nu på var och ens personliga säkerhet, när dena massiva lagring av personinformation, rörelser i samhället och på internet, sparas och lagras i detalj utan åtskillnad från grova kriminella och terrorister. Utan misstanke om något kriminellt eller någon bevisad kontakt med terrorister. Just detta sätter även oskuldspresumtionen allvarligt ur spel, när lagringen sker i ett proaktivt syfte. När en sådan massövervakning sjösätts och sker löpande, utsätts vi alla och kontinuerligt, för riskerna av felaktiga beslut från de utredande myndigheterna. Massövervakning är inte lösningen, det är problemet i sig. Det finns inte mycket till bevis för att det slulle vara en verksam metod, det har kommissionen även observerat. Det blev jag uppmärksammad på via en källa i Bryssel, av den personen fick jag veta att kommissionen kan komma att skjuta upp utvärderingen till mars 2011.
"I just learned that the Commission is now aiming to have the review
report adopted in March 2011.
It seems they just don't get any valid data from the member states so
far that would support data retention."
report adopted in March 2011.
It seems they just don't get any valid data from the member states so
far that would support data retention."
Medlemsstaterna kan tydligen inte leverera hållbara fakta, till stöd för direktivet. Därav den uppskjutna utvärderingen av direktivet, till mars 2011. Varför ska då Sverige, medelst demokratiskt tveksamma metoder införa en implementering, som vida överskrider vad direktivet erfodrar? Det är något vilket regeringen Reinfeldt enbart kan svara för och på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)