Statsmakten vill oss inte illa?

Visst är det fantastiskt när det i Kina behövs anonymitet för att kunna kommunicera säkert via internet, för att kunna protestera säkert mot statsmakten och mot vad statsmakten gör. Vilket företrädarna för staten givetvis inte gillar, men här hemma ska vi inte vara anonyma när vi kommunicerar via internet. När bland annat staten vill ha full kontroll över vem du är, vilka åsikter du har och vilka du kommunicerar med. I det läget strejkar kinesiska journalister och tar risker vi inte behöver ta här hemma, vad gör vi över vår situation? Absolut ingenting, trotts att situationen i princip är densamma. Skillnaden ligger enbart i att vår statsmakt nöjer sig med att lagra oss, utifall att....

Det finns de länder inom Eropa där det idag är en reallitet, statsmakten gör vad den inte borde göra. Statsmakten skaffade sig först kontroll över internetanslutningar och vem som kommunicerar med vem, helt enligt nationell lag och direktiv från EU. På detsamma sätt som vår egen stasmakt har gjort nu och fortsätter att utöka den makten, när den anser sig behöva det utifall att. Men hur gick det i det där andra landet? Det gick inget vidare, det var vårat grannland och tillika medlem i den europeiska unionen, Polen [Panoptykon].

Just last year the courts, public prosecutor's office, the police and other authorities used data concerning our electronic communication exactly 1 856 888 times. It is almost half a million times more than in 2010 and 800 000 times more than in 2009. Back then the Polish public was enraged by the news of ''million billings'' that positioned Poland at the very top of the list of European countries interfering with the privacy of its citizens. In 2010 the number of requests sent to various service providers increased by one third and amounted to 1 382 521. The latest collection of data on this subject proves to be even more disturbing. It is yet another argument for the change of the policy granting authorities free access to our telecommunications data.

 Det finns mer om den polska situationen, vilket jag skrev om på NewRenaissansece blogg: "Independent journalist badly beaten in Belarus"

Key Polish daily newspaper – Gazeta Wyborcza – discovered in October
2010 that at least 10 influential journalists were subjected to
on-going surveillance in the years 2005-2007, i.e. at the time when
conservative, right wing party ruled in Poland (PiS). The police and
two major intelligence agencies, namely Central Anticorruption Bureau
and Internal Security Agency, requested the data retained by telecom
operators (traffic and subscribers data) in order to reveal their
journalistic sources. Data was accessed by the police and secret
services without any judicial control and beyond any legitimate
procedure, i.e. not in relation to any pending criminal case. In this
context it is clear that the use of traffic and subscribers data was
not legitimate and constituted an outrageous example of data mining as
well as the breach of journalistic secrecy.

As a result of these actions, police and secret services were able to
trace back journalistic sources.

Det är vårt att säga något verkligen bra, det går enbart att förundras över hur diskussioner och debatter helt saknar en offentlig form här i Sverige. Inte förrens nu börjar en del att ta upp vad vi diskuterade för några år sedan, Aktuellt tog upp frågan om cc-tv och övervakning i kvällens program (2013-01-08). Inget av vad som rapporterades och diskuterades var några egentliga nyheter, i det närmsta av karaktären ren skåpmat för de som har varit någorlunda uppmärksamma på området sedan några år tillbaka.
Om nu någon skulle undra, så var detta en av de saker som fick FRA-lagen och hela det lagpaketet att ta fart under 2008. Det fortsatte under 2009 med Stockholmsprogrammet och senare datalagringsdirektivet, [NR-bloggen] som nu är infört i svensk lag och Polisen får tillgång till FRA:s så kallade "shop". Det kommer mer som en följd av alla dessa lagar och avtal, när cc-tv även ska kopplas till drönare. Drönare som skall bevaka våra gränser och städer och där de i ett senare skede ska erhålla en beväpning. Dessa beväpnade drönare ska även användas i och för en urban stadsmiljö. Drönare kommer även att bli uppdaterade med sådant som rörelseigenkänning och ansiktigenkänningssystem (Facewatch). Är det inte mer än hög tid för oss alla, inklusive politiker och folkvalda att tänka om?

EU Member States' police forces have reinforced their cooperation on technological research and development, with current "priority areas" including video surveillance automatically cross-referenced with database searches; new systems for covert listening; research into open source and instrumentation signals intelligence (OSINT and ISINT); and even, through "physical or electronic means", the ability to stop vehicles remotely or to "prevent a stationary vehicle from moving".

Drones are coming to America to a police department near you:

Regeringen kritiserar sin kritiker, som kritiserar deras politik

Det är det Finanspolitiska rådet som kritiseras av regeringen, när rådet gör vad de ska göra. Granska Regeringen finanspoltik, vilket inte föll Anders Borg (M) i smaken. Det ställer det Finanspolitiskarådet i fokus, när Regeringen inte gillar deras rapporter. Ska en regering få inta en sådan hållning till en oberoende myndighet, när de utför sitt arbete? Här ser vi tydligt varför vi ska ha oberoende myndigheter, i det ordets rätta benämning. Myndigheten ska vara just oberoende, men är beroende av att Regeringen budgeterar rätt för deras verksamhet. Anders Borgs (M) utalande kan ses som ett pekfinger: "gör som vi säger annars". Det är för att förhindra övertramp, som vi behöver oberoende myndigheter. Det gäller givetvis även andra delar av det offentliga sverige, framför allt när offentlig verksamhet outsorcas och avytras till privata intressenter. Det får vissa effekter som Isobel Hadley-Kamptz, skriver om i Expressen. Få inser att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten upphör, vid en privatisering. Då är det lojalitetsprincipen, som är den som gäller. Även om företaget fortfarande är offentligt ägt och drivet.

Försvinner offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, förlorar vi en viktig granskare av en verksamheten. Det är den personal som är anställda inom verksamheten, som därmed förlorar sin röst. Kritisk personal kan utan meddelarfriheten, men under lojalitetsprincipen sparkas som illojala om de är öppet kritiska. Så får det givetvis inte vara, dessutom inom en skattefinansierad sektor. Den skattefinasierade sektorn ska vara transparent och öppen till sin natur, inte sluten när det är för allas säkerhet och för oss skattebetalares bästa. Riskerna med en bolagisering av offentlig verksamhet, blir direkt uppenbar inom vår hälso- och sjukvård. Där riskerar bolagets intresse att ta överhand, när de kan förlora på negativ kritik. Lojalitetsprincipen gör det möjligt, att tysta ned kritik innifrån.

Det är av största vikt att skydda vissa principer. Därför måste det till ett bättre grundlagsskydd, för de vilka rapporterar. Men även för mottagaren, där de elektroniska medierna har visat sig effektiva. Vi som driver både bloggar och forum, får ta emot en del och vi skriver om detta. Det vore synnerligen konstigt, om även vi inte skulle omfattas av yttrande- och tryckfrihetsförordningen. Vi själva kanske sitter i olika possitioner, på olika arbetsplatser och partier. Ska vi låta oss tystas ned av lojaliteten med ett företag, eller en offentlig verksamhet? När och om vi blir varse över oegentligheter i verksamheten?

På samma sätt måste oberonde myndigheter, vara just oberoende. De ska inte kunna tystas ned, när de rapporterar sin granskning av en verksamhet. Det är för allmänhetens bästa, att det sker en kritisk granskning av både regering och av offentlig verksamhet eller av en verksamhet där offentliga medel ställs till förfogande och betalar för verksamheten. Men det är även av vikt att meddelarfriheten utökas, även till den rent privata näringen. Privata företag får allt större makt, samtidigt som den offentliga krymps. Insynen minskas och besluten fattas i slutna styrelserum, inte i en transparent och öppen miljö. Det måste ifrågasättas, en ny typ av öppenhet måste till för att de demokratiska värderingarna och principerna ska kunna efterlevas och vara väl fungerande. Demokrati i sig kräver öppenhet av olika aktörer, av myndigheter och politiska beslutsfattare med olika maktmedel.

Att använda maktmedel mot andra, är en av samhällets funktioner och ska vara parlamentariskt utformad. Annars öppnar det upp för ett maktmissbruk, politisk eller kommersiellt. När nu utvecklingen går mot en allt mer kommersialiserad offentlig verksamhet, där myndigheter och olika offentliga verksamheter kommersialiseras när de ska gå med vinst. Hur man kan gå med vinst med en politiskt satt budget, utan några egentliga faktiska andra inkomster är lite svårt att se. I det läget blir budgeten till ett potent vapen i händerna på en beslutsfattare, med en viss agenda och åsikter. Med givna negativa konsekvenser som följd, om man inte ser upp. Det är baksidan på den framsida vi enbart får se, inte vad vi får se öppet och transparent.

Medvetenheten måste öka och det är ett stort pedagogiskt problem, med att kunna nå ut. Här måste samspelet öka, mellan tradmedia och nya media. Nya medier är inte desamma som tradmedia och spelar inte efter samma regler. Nya medier har inte samma demokratiska och ekonomiska spelregler, men här måste även något annat till. Det kräver en ny tids politik, för att kunna blomstra. En ny politik måste utformas och anpassas, för ett framväxande nytt samhälle och samhällsklimat. Vad som är en oberonde granskning och enskildas iniativ, måste absolut stärkas och skyddas. Det måste bli en bättre transparens, tillsyn och översyn. Både över offentliga bolag och bolag som söker offentliga skattemedel till sin verksamhet. Ska vi ha en slimmad och effektiv verksamhet av det offentliga rummet, där det offentliga i praktiken enbart blir till kontrollorgan. Då måste det till förändringar i den privata, likartade de som den offentliga sektorn lyder under idag. Samtidigt måste även statsmakten kontrolleras hårdare, när det inte fungerar som gör nu.

Hemlighetmakeri och inte transparens, håller på att införas på bred front. Regering och riksdagen måste återbördas, till deras faktiska upgifter. Demokratin återvända när den inte är härbergerad i regringskansliet, riksdagen är dess forum. Det är i riksdagen som besluten ska fattas, i en transparent demokratisk ordning och de folkvalda ledamöternas politiska uppgift är att ta ställning. De ska inte tillåta sig bli och vara ett transport organ för regeringen, de är den exekutiva politiska makten. För att kunna utföra den uppgiften, måste en Regering ta sin upgift på ett demokratiskt allvar. De måste ta på allvar vad andra myndigheter gör, ävenså de som är tillsatta för att granska. En oberoendemyndighetsutövning är en av de viktigaste funktionerna i en demokrati, både som granskare men även som utförare för det allmänna. Så som Försäkringskassan och Socialtjänsten.

Andra mer subversiva hemligheter, underrättelsetjänst, FRA, MUST och hemliga soldater [SOC] i Afghanistan och Kongo. Även det måste upp till diskussion insyn och tillsyn, när vi talar om demokrati och transparens. Även FRA fyller sin demokratiska funktion som myndighet och det ska de göra, men inte ogranskat som tidigare och oreglerat men något bättre idag. Vad våra underrättelsetjänster och säkerhetstjänster gör, måste vi ta på allvar. De måste finnas där när alla inte är snälla, mörkermännen finns och de vill oss inte alltid gott. Vad som inte får ske, är en urspårning. När de vänder sig innåt mot oss, då är de inte längre till för oss. Som i de senaste rapporterna, där en övervakning utförts i Norge, Danmark och även troligen här hemma. På iniativ av CIA, via våra egna. Då är det dags att sätta stopp, då har det spårat ur och fyller inte sin egentliga funktion. Det är inga petitesser och debatten mår inte bra av att tystna, även om regeringen tycker så. Den mår bra av att lyftas upp, belysas och konfronteras. Det ska vi göra. Annars mår det demokratiska samhället inget vidare bra, slutar fungera när det subversiva samhället tar över. Ett samhälle i samhället och i överstatlighet, där ingen kan säga ifrån.