Friheten kostar pengar

Fredrik Segerfeldt kallar sig för liberal debattör, men missar liberalismens kärna. Segerfeldt vill att samhället ska nedmonteras i praktiken, när skatterna inte ska finnas och betala vad det egentligen kostar att leva i fritt land. Frihet kostar nämligen pengar vilket han glömmer bort att säga, se bara till vad som inträffar här och nu i vårat grannland Ukraina. Ett dugligt försvar och militärmakt kosta pengar, något som vår regering redan har tagit bort ur budgeten och därmed lämnar våra gränser öppna för de vilka inte vill oss väl. Nu ligger våra gränser öppna för den som vill och har investerat i militära medel, de kan nu relativt obehindrat ta över och inkräkta på min personliga och vår nationella frihet.

Våra gemensamma trygghetssystem kosta även de pengar och bekostas av ett skatteuttag, så vi alla kan och har råd att ta del av dessa. Eller borde har råd snarare, när nu detta skatteuttag inte räcker till fullt ut åt alla vilka behöver ett sådant stöd ur vår gemensamma kassa.

Vad är det för frihet när jag inte har medel att stanna hemma sjukskriven när jag är sjuk, eller behöver ta mig till en akutmottagning men inte kan för kostnaden? Det är vad som inträffar om det kostar för mycket för individen, friheten som då inte finns längre blir begränsad till något helt annat och detta kostar samhället mycket. Det kostar individen både i ett lidande som i den egna friheten, vilket är kärnan i det liberala tänkandet. Själva omtanken om individen och se till att individen kan ta del av de friheter, rättigheter och skyldigheter vi har i en demokrati. Saknar individen sin frihet finns det enbart skyldigheter kvar gentemot staten och statsmakten, då har vi per definition enbart en diktatur som en produkt av den politiska filosofi som Segerfeldt uttrycker. DDR-samhället som Segerfeldt talar om blir då till ett faktum, inte som idag enbart ett misslyckat historiskt fakta och en nation som inte existerar. Den imploderade under sitt eget förtryck av samhället som helhet och av den enskilda individen och muren föll.

Vad Segerfeldt egentligen förespråkar är inte frihet, demokrati och liberalism. Det är diktaturen under nattväktarstaten där enbart de vilka har medel nog kan och har en frihet, det är den så kallade Randianismen och är enbart till för fåtalet som redan har. Randianismen är mycket hårt förknippad med en socialkonservatism och högerpopulism, men utan dess förankringen i och till verkligheten. Verkligheten ser inte ut som i Ayn Rands böcker när verkligheten är något helt annat, när den består av individer i ett samhälle som samverkar för att skapa en gemensam frihet. Det är en gemensam frihet garanterad av den starka demokratiska staten, men även för att garantera den individuella friheten. Det är en frihet som garanteras via en gemensam finansiering, för att bekosta sådant vi annars aldrig skulle ha råd att betala ur vår egen ficka. Det är alltså inte till någons personliga nöjen som medlen borde och ska gå till, fast det är vad som inträffadde när systemen började byggas om och pengar helt plötsligt kunde transfereras över till något helt annat och för andra ändamål än vad som var tanken.