onsdag 9 januari 2013

Statsmakten vill oss inte illa?

Visst är det fantastiskt när det i Kina behövs anonymitet för att kunna kommunicera säkert via internet, för att kunna protestera säkert mot statsmakten och mot vad statsmakten gör. Vilket företrädarna för staten givetvis inte gillar, men här hemma ska vi inte vara anonyma när vi kommunicerar via internet. När bland annat staten vill ha full kontroll över vem du är, vilka åsikter du har och vilka du kommunicerar med. I det läget strejkar kinesiska journalister och tar risker vi inte behöver ta här hemma, vad gör vi över vår situation? Absolut ingenting, trotts att situationen i princip är densamma. Skillnaden ligger enbart i att vår statsmakt nöjer sig med att lagra oss, utifall att....

Det finns de länder inom Eropa där det idag är en reallitet, statsmakten gör vad den inte borde göra. Statsmakten skaffade sig först kontroll över internetanslutningar och vem som kommunicerar med vem, helt enligt nationell lag och direktiv från EU. På detsamma sätt som vår egen stasmakt har gjort nu och fortsätter att utöka den makten, när den anser sig behöva det utifall att. Men hur gick det i det där andra landet? Det gick inget vidare, det var vårat grannland och tillika medlem i den europeiska unionen, Polen [Panoptykon].

Just last year the courts, public prosecutor's office, the police and other authorities used data concerning our electronic communication exactly 1 856 888 times. It is almost half a million times more than in 2010 and 800 000 times more than in 2009. Back then the Polish public was enraged by the news of ''million billings'' that positioned Poland at the very top of the list of European countries interfering with the privacy of its citizens. In 2010 the number of requests sent to various service providers increased by one third and amounted to 1 382 521. The latest collection of data on this subject proves to be even more disturbing. It is yet another argument for the change of the policy granting authorities free access to our telecommunications data.
 Det finns mer om den polska situationen, vilket jag skrev om på NewRenaissansece blogg: "Independent journalist badly beaten in Belarus"

Key Polish daily newspaper – Gazeta Wyborcza – discovered in October
2010 that at least 10 influential journalists were subjected to
on-going surveillance in the years 2005-2007, i.e. at the time when
conservative, right wing party ruled in Poland (PiS). The police and
two major intelligence agencies, namely Central Anticorruption Bureau
and Internal Security Agency, requested the data retained by telecom
operators (traffic and subscribers data) in order to reveal their
journalistic sources. Data was accessed by the police and secret
services without any judicial control and beyond any legitimate
procedure, i.e. not in relation to any pending criminal case. In this
context it is clear that the use of traffic and subscribers data was
not legitimate and constituted an outrageous example of data mining as
well as the breach of journalistic secrecy.

As a result of these actions, police and secret services were able to
trace back journalistic sources.
Det är vårt att säga något verkligen bra, det går enbart att förundras över hur diskussioner och debatter helt saknar en offentlig form här i Sverige. Inte förrens nu börjar en del att ta upp vad vi diskuterade för några år sedan, Aktuellt tog upp frågan om cc-tv och övervakning i kvällens program (2013-01-08). Inget av vad som rapporterades och diskuterades var några egentliga nyheter, i det närmsta av karaktären ren skåpmat för de som har varit någorlunda uppmärksamma på området sedan några år tillbaka.
Om nu någon skulle undra, så var detta en av de saker som fick FRA-lagen och hela det lagpaketet att ta fart under 2008. Det fortsatte under 2009 med Stockholmsprogrammet och senare datalagringsdirektivet, [NR-bloggen] som nu är infört i svensk lag och Polisen får tillgång till FRA:s så kallade "shop". Det kommer mer som en följd av alla dessa lagar och avtal, när cc-tv även ska kopplas till drönare. Drönare som skall bevaka våra gränser och städer och där de i ett senare skede ska erhålla en beväpning. Dessa beväpnade drönare ska även användas i och för en urban stadsmiljö. Drönare kommer även att bli uppdaterade med sådant som rörelseigenkänning och ansiktigenkänningssystem (Facewatch). Är det inte mer än hög tid för oss alla, inklusive politiker och folkvalda att tänka om?

EU Member States' police forces have reinforced their cooperation on technological research and development, with current "priority areas" including video surveillance automatically cross-referenced with database searches; new systems for covert listening; research into open source and instrumentation signals intelligence (OSINT and ISINT); and even, through "physical or electronic means", the ability to stop vehicles remotely or to "prevent a stationary vehicle from moving".
Drones are coming to America to a police department near you:



torsdag 20 december 2012

Trakasserier via internet i Göteborg

Hur farligt är egentligen det som inträffat i Göteborg? Givetvis är det alltid allvarligt när personer drabbas av trakasserier och skitsnack, att hängas ut med bild och text är en allvarlig kränkning av de personer som blir uthängda. Men det sker lika allvarliga trakasserier i det verkliga livet, eller köttlivet som det också kallas. Det är givetvis ingen ursäkt för vad de personerna har gjort, men det måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Ta exempevis detta reportage från Aftonbladet, blir den incidenten mindre betydelsefull för att det inte var via kablar och datorer? Givetvis inte, när det är mer än riktigt otäckt och brutalt.



Våld och trakasserier är ingen ovanlig företeelse, det sker konstant och är en avart av mänsklig interaktion. Vi måste göra allt vad vi kan för att förhindra att sker, men utan att skylla på fel media och av felaktig anledning. Det är vi människor som utför handligarna, inte kablar, modem och datorer. Det är ett socialt problem med ursprung i hur vi behandlar och behandlas av vår omgivning. Det sker inte utan orsak, det är denna orsak vi måste finna på för att lösa problemet. Inte försöka hitta på orsaker, som egentligen inte har med mediat att göra. Här skyller förståsigpåare på anonymiteten på nätet, men det går precis lika bra att vara anonym via ett brev. Anonyma trakasserier och hot mot personer förmedlas även via post och vanliga pappersbrev till våra folkvalda, utan att de skyller på den anonyma postgången, eller telefonbolagen för anonyma telefonsamtal på nätterna. Det är inte något nytillkommet som man skulle kunna tro, Maria beskriver hur det kan se ut och gå till vid en skyddad identitet, som en hårt ansatt person kan erhålla om det skulle behövas "Våldets ansikte… myndigheternas dumhet." Maria och Amanda skriver på svt-debatt [Länk].

"Varje år mördas 15-20 personer som resultat av våld i nära relationer. Hur situationen sedan ser ut för personer som utsätts för sexuellt våld, våld i samkönade relationer eller liknande vågar vi inte ens föreställa oss.
Vilka andra faktorer påverkar huruvida en patient i kris får kompetent vård och ett värdigt mottagande? Cirka hälften av de som drabbats av våld i nära relationer hade tidigare sökt vård i den öppna vården för skador de fått av tidigare misshandelsfall. Dem hade vården kunnat fånga upp där och då. Dem hade vården kunnat erbjuda hjälp. Dem hade vården kunnat rädda".
Våld och trakasserier sker på många sätt, har många olika ansikten och metoder, även här hängs personer ut öppet för alla att ta del av. Det är i media som de hängs ut till en allmän beskådan, för att roa andra människor. Fast egentligen är det inte speciellt roande när man tänker efter [Second-opinion].

"Avslöjandet av det mest privata i mitt liv var ett faktum. Jag tvingades kommentera på något jag själv valt att aldrig överhuvudtaget nämna. Nu krävdes svar rörande min transition från man till kvinna. En hemlighet jag inte tänkt mig någonsin skulle bli allmän kännedom. Det resulterade i en förstasida och helsida med ett fokus som var allt annat än det som ursprungligen utlovats. Möjligheten att leva fri från hot och diskriminering var för evigt borta."
Här var det media som hängde ut och gottade sig i den personens vånda, en sådan uthängning är svår att undkomma och att bli av med. Det får svåra och långtgående konsekvenser, för de personer som drabbas i sådana fall. Här måste vi även se till hur det offentliga beter sig, när det även där hängs ut uppgifter och lämnas ut olagligt till felaktigt beskådande av alla: [Polisen hängde ut oskyldig med bild i ett halvår] [Nya journalsystemet är en katastrof för integriteten] [Tillsyn – patientens rätt till spärr enligt 4 kap. 4 § och 6 kap. 2 § patientdatalagen].

Det är inte helt lätt och enkelt för enskilda, när det gällar dessa svåra frågor. Vad man ska och inte ska tro på. Media förmedlar sin bild av vad som inträffar, den bilden som förmedlas behöver på inget sätt vara den sanna bilden. Det måste vi vara vakna och uppmärksamma på, även om det kan te sig vara objektivt och korrekt vid en första anblick. Är man utsatt för trakasserier ska detta anmälas, det är ett måste. Annars kan det vara svårt att rikta uppmärksamheten på vad som verkligen har inträffat och komma åt ett problem. Med [hatbrott] som ett talande exempel. [Aftonbladet]




lördag 10 november 2012

Oseriöst om missbruk och droger

Vad är det viktiga när det kommer till missbruksvården, är det viktigare att få se de egna normerna, dogmerna och fördomarna sättas i förgrunden, än det är att se till de faktiska problemen och till de lösningar som finns?

Vad vi egentligen ska se till inom brukarvården, det är att den givetvis ska ske enligt svensk sjukvårdslag och utefter allt det vilket vi anser är medmänskligt, det är till de som är sjuka vi ska se. Det är deras behov som ska styra hur vården ska se ut, hur den ska utföras och och inte minst på vems villkor.
Det är direkt felaktigt att påstå att att en uteslutning från sociala nätverk och från samhället i övrigt som straff, skulle innebära en lämplig och bra vård för de som är missbrukare. Vilket är vad man i praktiken gör med den nuvarande praxis och med den rådande hypotesspridningen, om det effektiva med uteslutning från en bevisat effektiv vård. Där ska man man även vara frisk för att få vård (drogfri och nykter), det är en direkt följd av de nuvarande politiska och pseudomedicinska hypoteserna. I praktiken är det en direkt och olaglig bestraffning av den som är beroendesjuk och i en svår beroendeställning till vård och myndigheter. En effektiv vård däremot vet vi innefattar sådant som bostad först.

"Den metod som Socialhögskolan i Lund förespråkar använder sig av rakt motsatt logik; först en egen bostad, därefter massiva hjälpinsatser. Metoden kallas ”bostad först” och går ut på att en egen bostad är en grundtrygghet som den hemlöse behöver för att kunna ta itu med sina problem".
En eventuell substitutionsbehandling för de vilka är kroniskt sjuka, när alla inte klarar sig utan en medicinsk behandling. En vård där patienten inte riskerar att hamnar ute på gatan, där blir den som är beroendesjuk direkt hänvisad till illegala kanaler för sitt missbruk. De blir så klart även hänvisade till annan brottslig verksamhet för att kunna täcka behovet, av att klara sig för dagen. Det är ju olagligt att knarka, det är olagligt att begå brott. Vi vet vad den nuvarande drogpolitiken medför, det är drastiskt ökade risker för patienten. Både med en ökad risk för smittspridning (SMI) och för dödsfall som en direkt följd. Det är ett resultat av den social- och vårdpolitik vi har för våra vårdtagare, de vilka ställs helt utanför utanför samhällets skyddsnät som ett resultat av den.

"Sprutbyte är en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård."


Det är även vad statistiken från Folkhälsoinstitutet egentligen bevisar (FHI), det är att den rådande politiken och vården för beroendesjuka ökar riskerna för vårdtagaren. Vårdtagaren kan skadas allvarligt och det föreligger även kraftigt förhöjda dödstal utanför programmen. Däremot förhindrar en subtitutionsbehandling dödsfall inom ramarna för behandligsprogrammen, även utan krav på att först vara helt drogfri och nykter i sitt boende. Vad som nogsamt utelämnas ur ABC-reportagen, men även från narkotikaroteln hos polisen. Det är att samtliga fall av drogdöd av antingen heroin, subutex eller metadon sker helt utanför behandlingsprogrammen. Det sker ute på gatan av de som "normalt" missbrukar ute på gatan, vilket även innefattar de vilka blir uteslutna ur behandlingsprogrammen och så vidare. De riskerar även en markant förhöjd risk att dö ute på gatan, vilket även detta glöms bort av både polisen och av SVT-ABC. Det är i sig något vilket jag finner rätt anmärkningsvärt, skademinimering faller helt utanför deras fokus för att gå helt förlorad. De missbrukare som faller utanför vården riskerar döden, både av allvarliga smittsamma infektioner och även av orena droger. 

Att kalla ett inslag för drogromantik av poliser (SVT-Debatt), utan att ha det väl underbyggt är ett faktafel och ett tyckande av en myndighet. Inslaget i debatten kan på inget vis ses som en isolerad företeelse under de givna omständigheterna, när det just nu är en debatt och en programserie på SVT-ABC om metadon och subutexbehandling och hur programmen läcker knark till den svarta marknaden, på samma sätt som andra vårdavdelningar gör det. Det är både enligt SVT-ABC och av narkotikaroteln i Stockholm, där de får stå i princip helt oemotsagda (SVT). Hur skadligt är inte detta när missbrukare smittas och dör ute på gatan, till följd av en misslyckad politik? Det är dessutom en politik som de bägge synes backa upp bakom. Problemet för både polisen och SVT-ABC är att de brukare vilka är under en aktiv substitutionsbehanling, bland dessa vårdtagare finns det inga registrerade dödsfall. 
Utanför substitutionsbehandligen och programmen, det är där som skadorna och dödsfallen ökar. Det är altså de brukare vilka inte får behandling, eller de vilka fortfarande är beroende och ställs helt utan vård som dödsfallen ökar. Du kan bli utan sjukvård för din sjukdom och ställd på gatan utan behandling. Det är sett ur det ljuset som deras twittrande och debatterande måste ställas, när det blir till en ren partsinlaga maskerad som en riktig socialdebatt om missbruk och missbrukares vardag, läs gärna repliken av Berne Stålenkrantz i (SvD), som ett svar:


"Att Lennart Karlsson i egenskap av polis, fastantagligen snarare som representant av Riksförbundet Mot Narkotika (RNS) och aktiv i Narkotikapolisens förening – båda organisationer som är dogmatiska motståndare mot skadereducering, basunerar ut sina egna ideologiska övertygelser, missförstånd och förvanskningar"



Programmet Medierna tar bland annat upp hur det har utspelats [medierna], där framkommer även att journalisten Anna-Klara Bankel medvetet hoppar över förklaringar. Det är för Västbergamodellen och om skademinimeringen som sådan. Det här är inget annat än en riktigt kraftigt politiserad och dålig journalistik av Anna-Klara Bankel, som enbart skadar de vilka redan är marginaliserade i samhället. Så som reportagen har framstått är det ett riktigt "knark haven" som råder, det kommer att få långtgående och kanske bestående skador. De som drabbas av den typen av lobbyism, som både Anna-Klara Bankel och narkotikaroteln på polisen står för. Det är de oskyldiga vårdtagarna. Det är deras liv och hälsa de leker med, vilket de på inget vis kan stå i en omedvetenhet över. Anna-Klaras programserie har för övrigt blivit anmält till Myndigheten för radio och tv, av Svenska Brukarföreningen. Vad som dessutom också är anmärkningsvärt, det är att vad Brå anser. Även det faller bort, i denna fantastiska dystopiska journalistik:

Färre unga testar narkotika

"Antalet elever i årskurs nio som uppger att de har testat narkotika har minskat under 2000-talet. Det visar skolundersökningar gjorda av Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning. Undersökningarna visar också att andelen elever som uppger att de använt narkotika de senaste 30 dagarna legat stilla sedan slutet av 1990-talet. Analyser av siffror från slutenvården samt uppgifter om narkotikarelaterade dödsfall tyder på att det tunga narkotikamissbruket minskar."

Ja, vad ska man säga om det? Vilken fantastisk grävande journalistik och grattis till ett bra polisarbete kanske?

måndag 15 oktober 2012

Gardell och de som inte finns i hans bögvärld

Inte mycket omnämnande över transpersoner, annat än att de inte fanns där och om de nu fanns saknar det relevans för just Gardell och i hans värld och hans bögtänkande. Men Gardell har något så ohyggligt fel i sitt tänkande och närmande till frågan, att det lider en stor risk att skada sig självt. Även de andra fanns givetvis där hela tiden, de led precis som han led när även de fanns ute på gatorna i den mörka natten och i gränderna. Det var transpersonernas lidande likaså, likaså flatornas. Både transpersoner och flator insjuknade i bögpesten.

Diskrimineringen fanns där och då, det är en diskriminering som fortfarande sker för transpersoner, det visar sig med en uppenbar klarhet när historiken, de olika lagarna läses och studierna om hur det står till i den riktiga världen, den bortom radhusbögens. Det är en rent utsagt ohygglig läsning, som jag tycker att du ska ta del av Jonas. Om du sedan tycker lika som nu efter det vet jag inte. Men det är en läsning om tvångsvård, nerdrogning, lobotomi och kastrering av friska personer. Denna brutalitet fortsätter ännu idag, trotts att alla säger att det ska bli bättre. 50-60 personer kommer att ha blivit tvångssteriliserade i år, därför att de permanent ska bringas till att vara barnlösa, enligt lag. Gardell se till den faktiska diskriminering som föreligger ännu idag, trotts den historik som föreligger. Ingen tänkande och kännande person, kan ta del av denna historik utan att ställa sig en rad viktiga existentiella frågor. Ordet transsexuell är för övrigt från 1920-talet och gäller fortfarande, det tidigaste fallet lär ska vara i en runt 5000 år gammalt fynd i en grav. Där en mansperson begrovs med kvinnoparafernalia. Sister-girl, To-Spirit två deffinieringar från två helt olika kulturer, den nordamerikanska ursprungsbefolkningen och från de australiensiska aboriginerna. Vilket säger hur världen har sett ut i deras ögon, men inte i vårt land eller i ett västinfluerat tänkande. Där är det fortfarande fråga om en pathologisering, där är det fortfarande samma diskriminering som det var för bögarna på 1980-talet under bögpesten. Fast i praktiken lyder transpersoner fortfarande under en utrensningslag, där deras gener på inget sätt ska få leva vidare. Personligen började jag arbeta inom den svenska hälso- sjukvården under den perioden som Jonas Gardell talar om och upplevde det hela inifrån, ur perspektivet som vårdpersonal.

Transpersoner i synnerhet är i dag diskriminerade och förföljda, det säger en rad studier bland annat från den svenska polisen. Transpersoner förföljs även i i det moderna Europa, här ett fall från det vänliga och gemytliga Danmark [LGBT Danmark] och här ett våldtäktsfall från Sverige [Skånskan]. Detta pågår här och nu och är ingen fiktion i en bok eller film. Det är dagens verklighet för transpersoner, här i Sverige och inte i ett främmande land. Videon är från tidigare i år på Mynttorget:

tisdag 2 oktober 2012

Rädda Sara, vi kan inte och får inte stillatigande åse vad som händer

Hej alla ute på nätet, viktigt att ni tar del av vad den svenska vården håller på att ta vägen. Ni förstår när ni har läst Saras vädjan om hjälp. Sara är en mycket god och kär vän, vi vill inte att hon skadas ytterligare. Vi vill inte missa hennes närvaro, lika lite som vi vill att hon går hädan eller skadas ytterligare. Hjälp till genom att skriva under den protestlistan, som vi har arrangerat på Namninsamling.se.






**************************LÄS**********************

Jag har Hortons huvudvärk, en av de mest smärtsamma sjukdomar en människa kan ha.
Jag har även allvarliga ätstörningar, anorexi.

Ligger nu inlagd på Huddinge sjukhus, där jag blev lovad smärtlindring i form av Metadon, som vanligen används till narkomaner som behöver hjälp att avsluta sitt missbruk, men även som mycket god smärtlindring hos patienter med svår och långvarig smärta. Jag är inne på 2 år nu, med 6 stycken attacker på mellan 2½ och 3½ timma varje anfall, varje dygn... Jag orkar inte mer.

Väl här på Huddinge, plockade dom istället bort min smärtlindring, morfin. Dom menade att det kan utlösa huvudvärk, men Hortons kan man lätt se, då ögat blir rött, det rinner och ögonlocket hänger, på ena sidan. Det har inget med morfin att göra. Jag fick istället något skit i dropp som hette ketalar, samt ett svagt morfindropp, som man trappade ner för att kunna sätta ut. När mina attacker kom, erbjöd dom mig sömnmedel, och lite syrgas, vilket inte hjälper ett dugg.

Eftersom jag inte äter mat, får jag näring genom en sond. Den åkte ur i förrgårnatt under ett anfall.

Nu det värsta.

Droppnålen, den enda infarten jag hade, blev infekterad och kärlet sprack, så nu ligger jag UTAN NÅGON SMÄRTLINDRING ALLS!!! Det finns heller inga fler kärl att sätta nål i, då jag är helt sönderstucken på både armar och fötter. Behöver en PICC-line, men ingen remiss har gått iväg. Remiss till dietist, skulle ha gått iväg i söndags, förra veckan, allstå för en och en halv vecka sedan... Ingen har dykt upp. Det beställdes en specialmadrass till mig, då jag nu får liggsår, eftersom min låga vikt gör att alla kotor sticker ut, och det gör väldigt ont. Ingen madrass syns ännu till. Blev lovad den förra måndagen...

I förrgår, blev jag tillfrågad om jag ville ha något att äta, klockan halv åtta på kvällen. Ingen konstigt med det, förutom att det var första gången på hela dagen jag blev erbjuden någon mat...

Jag har nu så ont att jag svimmar av smärta. Sju gånger i fredags, två i lördags, och fyra igår. Jag har även ramlat ur rullstolen en gång, ur sängen tre gånger, senast i morse vid sex... Hade då legat med smärtor from hell, i en och en halv timma...

********************JAG ORKAR INTE MER*****************

Om någon vet något om vilka lagar, paragrafer som gäller angående rätt till smärtlindring, snälla, skriv... Om någon annan vet vad jag ska ta mig till, skriv...

Tack till Amanda Brihed och Jens Odsvall, för er kamp för min skull, jag älskar Er!

//Sara.


onsdag 26 september 2012

Förlåt mig SL

Men jag tycker inte om er kampanj på Facebook. Den får mig enbart att må illa över den syn på era resenärer ni tydligen har, som ni dessutom så förnedrande marknadsför på det sätt som ni gör.

Förlåt mig SL, för att jag betalar min avgift till er. Skulle helst av allt slippa, när ni så tydligt och uppenbart betraktar stockholms pendlare som några underutvecklade jon.

Förlåt mig SL, när era pendeltågsförare behagar parkera sista vagnen i tunneln till Stockholmsödra, öppnar dörrarna rakt ut i tunneln för att släppa av oss, säger strax därefter att det är dags för avgång och börjar stänga dörrarna för att åka vidare mot Centralen och Kungsängen.

Förlåt mig SL, för att jag tycker ni i ledningen är inkompetenta och borde söka nytt jobb. Men jag menar det faktiskt, bara så ni vet det.




lördag 15 september 2012

Generell övervakning, CCTV är är inte en säkerhetslösning

Det är allt för många i den politiska ledningen som ser på CCTV, som den billiga utvägen till en lösningen på ett säkerhetsproblem i Stockholm och tunnelbanan. Detta är frågan om ett icke faktaorienterat beslut, trygghetsprojektet för Storstockholms Lokaltrafik [pdf] Projektet i sig är enbart en ren chimär, det såg vi för ett tag sedan med tunnelbanerånaren. Även om polisen i Stockholm försöker påstå något annat och döper om övervakning till trygghet. Det som är klarlagt det är den bristande vetenskapliga dokumentationen, över hur effektiv denna typ av övervakning är som ska införas på bred front. Samt att ingen dokumentation föreligger i praktiken för en sant öppen debatt, både bland allmänheten och hos de folkvalda. Detta är inget annat en ett demokratiskt underskott när det inte finns någon kritik utifrån, i en egentlig demokratisk bemärkelse.

CCTV, studie from Jana and Rachel

Vad som också är rätt klarlagt, det är den bristande kontrollen av utgifter samt teknisk utrustning. Någon form av kontroll föreligger helt enkelt inte, över hur och vad man gör. Samt vad som installeras för våra skattepengar och taxor, vi får inte vad vi betalar för är den enkla sanningen.


SL Revisionskontoret 2011

Det är rätt snällt av revisorerna att säga detta:
"Inom ramen för Trygghetsprojektet har SL investerat i övervakningskameror till bussarna motsvarande 102 mnkr som dock visat sig inte fungera, varför en utrangering har gjorts med kvarvarande bokfört värde på 82 mnkr, vilket påverkat resultatet 2010."
 Det kan vara rätt svårt att förstå hur något sådant kan få fortgå, men ser vi till den politiska viljan så finns den onekligen där. Det kan vi utläsa av den moderate politikern Torbjörn Rosdahl och vad han anser, om vad som föreligger. Han anser att det är: "Sveriges bästa kollektivtrafik blir ännu bättre". Det står nu inte helt obesvarat, vilket vi kan få utrett av Dagens Arena.
"På finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahls (M) blogg finns en motivering till den mycket omstridda femtonprocentiga höjningen av SL:s biljettpris. Rosdahl skriver att höjningen möjliggör framtida satsningar på ”en utbyggd och bättre kollektivtrafik”. Men enligt SL:s ekonomidirektör Gunnel Forsberg kommer inte pengarna att gå till några nya investeringar.
– Pengarna kommer inte användas till investeringar. De behövs för att täcka löpande kostnader, säger hon."
Det blir således helt enkelt inte så mycket kvar att benämna för trygghet, det är inget annat än rena floskler i mitt tycke och rena faktafel. Inga som helst relevanta fakta om vad trygghetsprojektet och den massiva övervakning det faktiskt innebär och vad det är frågan om, hur lite nyttan egentligen är, samt vad man har för underlag för sina beslut. Hur något sådant överhuvudtaget får passera och kallas för vår- vi resenärers trygghet skull, är ett sådant rent fuskjobb, att det tydligen går helt obemärkt förbi utan att någon reagerar. Detta fusk underhålls även av självpåtagna experter, som utan ett uns av bevis för sina påståenden likväl försöker att fortsätta med att påstå sanningshalten i dessa påståenden. Vad som egentligen har inträffat är inte ett exempellöst lyckande för säkerhetsprojektet, det är i realiteten ett misslyckande. I praktiken fungerar det inte proaktivt, som polisen påstår att det ska göra. Rånet utfördes utan att stoppas, ingen såg tydligen vad som pågick på plattformen i Sandsborg. Ingen såg när personen föll ned på spåren och förlorade medvetandet, ingen såg rånaren klättra ned och länsa den avsvimmade mannen på värdesaker, trotts att en konstant videoupptagning förelåg. Spärrvakten uppmärksammade inte vad som inträffat och släppte obehindrat igenom förövaren, utan någon reaktion från det hållet. Egentligen inte så konstigt när vad som borde ha funnits, men inte fanns i direkt i anslutning till spärrarna. Den egentliga självklarhet som borde föreligga vid alla plattformar och stationer, är ett utrymme för monitorer samt tillgänglig personal. men det är väl klart, sådant kostar vilket inte ingår i lanseringen av trygghetsprojektet när det även ska vara billigt. Det är så billigt att det har kommit att kosta mer och kostat personer en ren otrygghet och utsatthet i stället, när det på inget vis har avhjälpt vad man ville lösa i det första rummet.

Den praktiska slutsatsen av både tunnelbanerånaren och trygghetsprojektet, vilket åskådliggörs väl i videon över förloppet (ABC)