Det krävs en helt annan strategi mot Ryssland idag

Det är en mycket obehaglig situation som råder i dagsläget, jag gjorde min värnplikt 1982-83 när det var en likartad situation som nu med ubåtskränkningar och under samma hot från i huvudsak Ryssland. Vi tränade med de ryska GRU Spetsnatz specifikt i åtanke, när vi hade ansvar för kuppförsvaret och för säkerheten i Stockholm. Då tar man det på allvar när man står där med en skarpladdad AK-4, färdig att på order skjuta tillbaka på en annan nations soldater.

Det är klart hög tid att göra något annat än att sitta och titta på, det gjorde vi inte på 1980-talet och det minskade antalet besvär i en betydande utsträckning.

Det kan mycket väl vara både en infiltration, som att det kan vara en exfiltration efter utfört uppdrag. Vi tränade på för att sättas in mot så kallade diversionsstyrkor, då som nu kan det vara ryska GRU Spetsnatz. Det är samma typ av krigföring som idag benämns för att vara ett hybridkrig.

Den påverkansoperation Ryssland använder idag tycker jag blir mycket tydlig ur en politisk kontext, där vi synbart backar undan från ett eventuellt och nödvändigt medlemskap i NATO och därmed en eventuellt betydligt stabilare hållning. Till och med en eventuell diskussion och utredning kan anses vara för mycket och för farligt, när det kommer att innebära ett medlemskap enligt Wallström. Det om något är en farlig påverkan av en annan nation, som inte är vänligt inställd utan kan flippa när som helst och faktiskt utan en påtaglig anledning gå till anfall.

Vad vi nu har är ett allt mer splittrat och polariserat politisk Sverige, det är precis vad Ryssland har eftersträvat med sitt hybridkrig och det ur deras synpunkt det eftersträvansvärda resultatet. Det minskar inte faran för ett riktigt krig när det snarare ökar risken, när det är vad Ryssland och deras allierade tycker är den rätta politiska vägen att gå.

För att förstå politiken bakom den Ryska, är det fördelaktigt att studera det pågående kriget de har mot Ukraina och hur ett hybridkrig ter sig i praktiken. Vi kan se det även i hur vi fattar politiska beslut, i utrikes och försvarsfrågor.

Det har varit mycket våldsamma raketanfall mot civila bostadsområden i staden Mariupol i Ukraina med enbart civila dödsfall, faller Mariupol öppnas en landkorridor för Ryssland till Svarta havet. Den korridoren skulle då gå via Odessa och Transnistrien till Krim, som Ryssland invaderade och annekterade under förra året. Redan då stod det klart på ett tidigt skeende av det ryska anfallskriget mot Ukraina, att det var den utvecklingen som var på gång och nu ser vi det inträffa utan att någon egentligen reagerar.

Internationellt fördöms anfallen med raketartilleri mot den ukrainska orten Mariupol som utfördes under lördagen den 24/1-15, där riktas det nu direkta uppmaningar till Ryssland att ta sitt faktiska ansvar. Det är ju trotts allt Ryssland som via sin uppbackning av den ryska milisen lokalt, med både materiel och egen trupp inne i Ukraina där de driver sitt destabiliseringskrig mot den sittande och lagliga regimen i Kiev. Anfallen mot Mariupol kan mycket väl vara ett brott mot mänskligheten, när det riktades tre stycken raketanfall under dagen mot civila bostadsområden.

 

Ryssland har blockerat ett fördömande av de brutala raketattackerna mot civila bostadsområden i Mariupol, det är i sig inte konstigt när Ryssland dels har egen trupp och dels försörjer de milisförband som har orsakat förödelsen i Mariupol, under den dagen var det sammanlagt tre stycken raketanfall mot orten och enligt källor på plats ska raketanfallen ha startats på nytt redan under samma dag, tills det blev allt för uppmärksammat över vad som pågick, då som förs avbröt de ryska lojalisterna anfallen.

Ryssland förhindrar Minsköverenskommelsen från tidigare från att fungera och ta effekt, de eskalerar kriget mot Ukraina, genom att blockera händelserna i Mariupol och därmed även sitt ansvar i att de försörjer de milisstyrkor som utförde anfallen med både medel, materiel, utbildning och även med egna soldater. Om Minsköverenskommelsen faller är riskerna inte enbart en eskalering av kriget mot Ukraina, men även för en spridning, när det öppnar för Ryssland att fortsätta sitt hybridkrig inom sin intressesfär.

För att kunna balansera upp den ryska mobiliseringen av tung krigsmateriel in till de ryska styrkorna och den ryska milisen i Ukraina, måste mer tung utrustning placeras ut i östra Europa.

Det vi ser är inte en de eskalering enligt Minskfördraget, det är en upptrappning och eskalering av situationen. Därmed blir det även en eskalering av den säkerhetspolitiska situationen runt hela Baltikum och Östersjön, det vill säga utefter hela vår Östersjökust, Gotland och även Öresund.

Det är en förutsättning med bra grundläggande kunskaper för att kunna förstå sin omgivning och därmed kunna fatta riktiga beslut, vilka inte är för ideologiskt färgade av ett politiskt program. Politiska program är inte fakta, de är riktlinjer över den politik man önskar bedriva. Att försöka ombilda verkligheten efter det politiska programmet, är redan på förhand dömt till att misslyckas.