Det är viktigt att hålla på sanningen och proportionerna

Vad jag åsyftar på, är bomben som small i lördags. Ensam galning eller ett välplanerat terrordåd, innebär egentligen detsamma. Här måste rätt proportioner och klara fakta råda, det går det inte och ska det inte ges avkall på. Det allvarliga är om det börjar tummas på de kriterierna, det får bara inte ske. Om något kan det orsaka det man måste förhindra, en spridning av missförstånd och en ge felaktig bild av det inträffade. Här strävar vi inom Liberaldemokraterna, att hålla oss till en så rak och rättvis annalys vi kan. Med hänsyn till vad vi vet om den typen av förhållanden, då först och främst avseende på politik och media. Med de fakta som finns kan vi förhoppningsvis, ge en rättvis bild av vad som sker och varför. Det tror jag att Amanda och jag gör i den artikel vi skrev dagen efter dådet på [Newsmill]. Det var strax efter statsministerns presskonferens på söndagsmorgonen.

"En oklok regering reagerar med en alltmer repressiv och fjärmande politik byggd på misstänkliggöranden, krav, hot och massövervakning för att skydda sig men skapar istället en grogrund för mer ömsesidig oro, hat, rädsla och även aggressiva motreaktioner."

Vi anser det är den mer repressiva hållningen, som i sig är en av anledningarna till att det uppstår terrorism. Eller av andra enskilda individer i ett mer förvirrat tillstånd och som leder till ett mer enstaka enskilt dåd. Vi får inte låta oss förledas till att tro på vad som helst, vare sig om individen eller om en viss incident. Det riskerar enbart att förvirra och destabilisera situationen, för oss som åskådare. Det är vad vi ska ge akt på och inhämta kunskap, från mer skiftande källor. Även om vi inte tycker detsamma, som vad de ser ut att uttrycka. Det är även vår regerings och våra myndigheters skyldigheter, då gentemot oss som medborgare. Men att så sker kan vi inte ta för självklart, när regeringen har sin politiska agenda och likaså har våra myndigheter det. Det är vår vardag att hålla reda på vad som är vad och påvisa hur det fungerar i praktiken.

Det är vad vi baserar vår politik på. Evidens, fakta och annalys. Därefter kommer beslutsfattandet. Det är betydligt viktigare att så sker och att våga ta steget fullt ut, än att falla till föga för en politisk retorik för att anpassa verkligheten efter politiken. Det lönar sig inte i längden, att leverera den typen av politiskt fluff. Vi måste kunna stå för vår politik och ändra den efter verkligheten, inte efter vad vi tror. Tro utan vetskap eller utifrån en förvanskad verklighetsbild lönar sig inte, det leder enbart till felaktiga beslut. Massövervakning och masslagring av personinformation, är inte den rätta vägen för att förhindra terrorism. Det är enbart tekniska och juridiska lösningar, som är erkänt dåliga verktyg för det endamålet. Det är även sådana lösningar vilka blir mycket svåra att avlägsna, när de blir till en mer permanent del av vår infrastruktur och för en lång tid framåt. Det gäller altså att stå för vad man säger och inte spåra ur som Morgan Johansson (S). Partiet kanske har en annan faktualistisk uppfattning och politik.

Jinge, Pelaseyed, Martin Moberg, Torbjörn Jerlerup, Annarkia, Expressen, Amanda Brihed.

Inreessant.

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

Vem är förvånad över Sveriges agerande

Föga förvånande är Sverige och USA igång med förhandlingar, om ett utlämnande (Kulturbloggen). Ett Sverige som tillåter främmande makt, att ta del av vår privata och ofiltrerade kommunikation (Mark Klamberg). Det är inte det minsta förvånande, vi varnade för just detta under den heta FRA-debatten under 2008. Här är förövrigt Datainspektionens utlåtande sedan de varit ute på Lovön hos FRA, för sin tillsyn av myndigheten [Nyt].

Det här är sådant vi som nation tillåter oss att göra, mot våra egna medborgare i fredstid. Det är något vi inte kan och något vi inte har råd med att göra, men det gör vi likväl ändå. Det är ett ingrepp som sker i en skala, som inte är motiverat av vad utkomsten av det ger. Syftet var att få tag i terrorister, inte lämna ut folk i onödan. Men "De ljög för oss om FRA-lagen" säger Camilla Lindberg i [AB].

"I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Det är nog ingen från 2008 kampen mot lagen, som är direkt förvånad. Det är vad vi då varnade för i lagstiftningen då, som gav myndigheten sådana rättigheter. Resultatet av det ser vi nu och ingen går säker, vare sig vi som bloggare och nätaktivister. Det gäller journalister i riksmedia, som politiker i riksdagen. Uppgifter lämnas ut efter vad FRA eller regeringen anser är ett bra handelsgods, våra personuppgifter som en ren handelsvara. Det var inte riktigt vad de voterade för i riksdagen 2008, de trodde inte på oss och lyssnade inte  då. Vad säger att de lyssnar på oss nu? Där är jag personligen minst sagt dyster, de kommer inte att lyssna på oss nu heller. Men det går inte att sluta med att hoppas, när vi trotts allt gör vad vi kan för att sprida kunskap. Kunskapen om vad som står i lagtrexter och vad de innebär, kalla det för ett svensk WikiLeaks, eller som det nya OpenLeaks. Det är inte mycket av vad vi har talat om, som vi har fått någon som helst "credd" för i media. Kanske kan vi få det nu när vi lyckats bevisa att vad vi sade då, var det som nu visade sig stämma.

Samtidigt som det här utspelas, gå vi vidare med vår kampanj: Olof Bjarnason, Niklas Starow och Torbjörn Bjerlerup. Det är minst lika viktigt, när även det här kopplar till vår personliga integritet, yttrandfrihet, mänskliga fri- och rättigheter. Det är nu mycket djupt rotat i det som har blivit den nya svenska kulturen, "Den nya svenska integritetsrörelsen". Vi som aldrig lät oss tystas ned av den föregående moderatledda regeringen Reinfeldt, trots Fredrik Reinfeldts ord då 2008. Det är även risker som våra soldater i Afghanistan tar, när även de tystas ned om vad de varit utsatta för. Enligt folkmordsexperten och docenten Ivan Macek [SvT]. Det är något vi absolut måste komma ihåg, ta med oss och inte glömma, vi ska inte låta oss tystas ned. Tystnaden är statsmaktens främsta vapen mot sin egen befolkning, när det verkligen gäller. Det skall vi inte tillåta inträffa, vi ska inte låta oss tystas ned. Var så säkra på det, vi kommer att stå där och sprida vidare vad vi får fram. Vi kommer att ta fram medlen för det, som de gör i Iran och på andra odemoktratiska orter i världen. Även de låter sig inte tystas ned, av vare sig hot eller sumariska avrättningar av opppositionella. Men sumariska avrättningar, ska väll inte behöva inträffa här hemma, eller? Bevisa mig fel tack!


Media och bloggar
DN I Aftonbladet I SvD I HAX I Törnebohm I Alliansfritt I Redaktionen, Makthavare I Andreas Henriksson, Makthavare I Markus Berglund, Marcus Fridholm, Jardenberg, Signerat Källberg.

Intressant.

Ska Sverige bete sig lika skitigt som de övriga mot WikiLeaks?

Ytterst är det inte en fråga om vara sig Julian Assange, eller om WikiLeaks. Det är en fråg om våra egna rättigheter, våra mänskliga fri- och rättigheter. Vare sig USA eller andra nationer ska få trampa på oss, eller på andra nationer. Julian Assange skriver i Australian, här i en översättning i Aftonbladet:

"Hans observation speglade troligen hans fars, Keith Murdochs, avslöjande att australiska trupper offfrade sina liv i onödan av inkompetenta brittiska befälhavare vid Gallipolis stränder. Britterna försökte tysta honom, men Keith Murdoch lät sig inte tystas och hans beslutsamhet ledde till slutet på den katastrofala Gallipoli-kampanjen.
Nästan ett århundrade senare publicerar också Wikileaks uppgifter som måste bli offentliga."

Det är mycket som behöver publiceras och bli offentligt, men kommer förmodligen aldrig att bli det. Webplatser som WikiLeaks behövs, för att värna om den demokratiska öppenheten. Därmed finns det starka intressen för att lägga ned den, dess verksamhet för det fri ordet och det öppna samhället. Det fria och öppna samhället, behövs nu mer än någonsin. Det står klart när vi i realtid ser hur nationer som USA manövrera, för att med alla stående medel brutalt försöker att sänka fenomenet. Det är inte rätt att det ska få fortgå, utan att det ska finnas någon form av motstånd mot det som sker. Vad som nu pågår mot WikiLeaks, är på inget sätt bättre än vad vi anklagar både Kina och Nordkorea för att göra. Det går inte att rättfärdiga den censur som försöker påtvingas de som söker öppenhet, när materialet som släpps via wikin påvisar att behovet finns. Här måste även en samlad media ta sitt ansvar, för yttrande friheten och tryckfriheten. Det kan vara de rikstäckande och internationella media nästa gång, det ska tystas ned. De är på inget sätt immuna om de skulle tro det, om vad nu som pågår tillsåts att göra det.

Det är vårat gemensamma ansvar, både som medborgare i en demokrati. Som det är vårat ansvar som publicister, bloggare och traditionell media. Det är ett ansvar vi alla har och delar, journalister och andra som vågar och kan yttra sig. Vi kan inte tysta stå vid sidan och låta oss tystas ned, ge vårat tysta samtycke över vad som pågår i vår närhe och i vår omvärld. Demokratier även de ska tystas ned, de ska stå där med en hjälpande hand när det sker.

Men det fortgår inte ohört, det är en ny spegel var fjärde minut [cabelgate]. Det visar styrkan i både internet som verktyg och förmedlare av information, men även styrkan i det motstånd som finns. Jens Holm (V), vill ha en sanningskommison, det räcker inte längre med enbart en utredning i Konstitutionsutskottet. Marcin de Kaminski [SvTDebatt] den välkände nätforskaren, tycker att det nu är bra att nationer bekänner sin färg med att de försöker stänga WikiLeaks, det visar hur känsligt och hur påtaglig faran är för vår demokrati, för oss som medborgare. Det blir vi som medborgare vilka kommer att få betala vad det kostar, för att sätta stopp för de som vill öppenhet. Vi kommer vi att få betala med den minskade öppenheten och den minskade demokrati och rättssäkerhet [Charta 2008] [Liberaldemokraterna], det kommer att blir fråga om.

Torbjörn Jerlerup, Amanda Brihed, Liberaldemokraterna, Olof Bjarnason, gothbarbie's blog, Nemocrati.

Intressant.

Kalla det för vad det är, en öppen jakt på demokratin

En rad med helt eniga demokratier i västvärlden, instämmer i lovropen på en jakt av våra demokratiska värderingar [DN]. Våra respektive regeringar här i väst är nu så förblindade av sitt maktrus, de kan nu göra vad som helst. Det är de som besitter lagstiftningsmakten och makten över maktmedlen. Polis, militär och andra myndigheter. Med deras hjälp styr de oss, med de nya metoder som redan har införts och kommer att införas. För det är egentligen vad det är frågan om, att kunna styra till sin fördel. Så länge den kontrollen och styrningen finns håller vi oss på mattan, ifrågasätter på inget vis de skeenden som föreligger i vårat samhälle. Vi ifrågasätter inte. Huvudsaken är att bara vi får en godtagbar lön, mat på bordet och tak över huvudet. Det är själva essensen i dags Sverige, låt dig tystas ned så får du. Säga vad du tycker, stå för det och göra något? Absolut inte! Det tillhör inte det svenska folkhemsidealet, så sitt ned i båten, blunda och håll käften.

Det är en utveckling vi måste se till att förhindra och det måste vi göra tillsammans, annars går det inte vägen. Det har nu gått så långt, att företag utpressas som av gangsters för att stoppa de oönskade [Guardian].
Det är ingen idé att låtsas längre, det behövs både mer och bättre belysning av samhället. Det är en av de positiva saker historien med Wikileaks lär oss, det är inte det att informationen inte har funnits tilgänglig, det har den. Men inte helt enkel att få tag på, när det vanligen inte har varit medialt. Det har mer varit som ett bakgrundsbrus, det bara finns där. Nu har det blivit till en dånande storm, som inte går att missa. Det är nog för första gången som det blir offentligt uppmärksammat, den faktiska kraft som det är. När den bredare allmenheten får tillgång till det , vad som försökes att döljas. Då blir det till ett sprängstoff, på samma sätt som i historien om Kjesarens nya kläder. Det är som att dra ned brallorna och där står dom, våra offentliga företrädare med baken i vädret och leker cyckelställ åt andra. Det är vad vi nu ska ha i åtanke, när vi ser dom i talarstolar och talar allvar till oss.

Vad de har ängnat sig åt, är inte bättre än på vilket logement eller i ett personalrum. Det är detsamma men oändligt mycket farligare, det sker mellan parter där det kan uppstå skador av en magnitud, som har möjlighet att skapa världskrig. De leker med sådant de inte ska göra, så som små barn plägar göra. Saknas det en riktig erfarenhet av det riktiga livet, som vi som tillhör verkligheten där ute. Det är följden av den broilerpolitik som varit det gångbara, i de politiska partierna. En segregering från det övriga samhället i en "Gated Community". Det är en politik med konsekvenser som måste öppnas upp och starta något nytt, där det redan befintliga är den grund och den utgångspunkt vi har.

En av de utgångspunkter vi har, är att se till att Wikileaks nu kan hållas vid liv. Tycka vad man vill om Wikileaks som sådant, men ytterst är det en fråga om vår yttrandefrihet och frihet till informatrion. Det är någat av de viktigaste fundamenta som utgör en demokrati, att kunna säga vad man vill och få den informationen, att någon har yttrat sig i någon fråga och i andra frågor. Det kan vi inte ge avkall på och Wikileaks, visar på de brister vi har. Det är brister med mycket svåra konsekvenser, här en artikel om kriget mot narkotikan i Mexiko: [U.S. Aided Mexican Drug War, With Frustration]

Det angår oss alla hur vår framtid nu skapas,  där vi inom Liberaldemokraterna gör vad vi kan: [Liberaldemokraterna (L) stöder Wikileaks och Reportrar utan gränser!].

"Journalists from more than 60 countries join in support for WikiLeaks" 

"Journalists and people from other professions from every region of the world joined together to support the whistle-blowing organization Wikileaks and its founder Julian Assange who, they say, have provided an extraordinary resource for journalists around the world and made "an outstanding contribution to transparency and accountability on the Afghanistan and Iraq Wars". The journalists organizing this effort continue to support Wikileaks and Assange after the latest release of U.S. State Department documents." 

Det vore inte helt förmätet att fodra detsamma, från oss själva här hemma.

Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, SvD, Rosemari Södergren, Nils Joel, Sugbloggen.

 Intressant.

Det krävs en bättre debatt, över betydelsen med Wikileaks

Wikileaks frågan har kommit att föra demokratin och yttrandefriheten, de mycket viktiga frågorna till sin spets. USA och andra nationer jagar både Wikileaks och Julian Assange, det till vilket pris som helst tydligen. Det säger något om den tid vi lever i, där risken från vår egen statsapparat är betydligt större än den från olika terroristgrupper. Dessutom en terrorism som det var vi som uppfann, under det kalla kriget efter ww2. Vi bara trodde att det tog slut, när Berlinmuren och det gamla Sovjet föll samman. Så blev det dock inte, det var enbart en ny era som startades. Den nya eran är föga bättre än den gamla, kanske även så i mångt och mycket betydligt värre. Förr var det synnerligen klart och tydligt, med två block på var sin sida. Öst och Väst stod emot varandra, nu är det inte Öst mot Väst. Det är den egna nationen, mot den egna befolkningen och de rättigheter vi söger oss stå för, mänskliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet och demokrati.

Nu säger våra nationer, att de mänskliga fri- och rättigheterna måste begränsas och likaså yttrandefriheten. Våra rättigheter är kanske inte så bra som vi tror att de är. Mårten Schultz ifrågasätter det faktiska lagskydd vi har i tidskriften Svensk Tidskrift.

"Yttrandefriheten i Sverige har starka och stolta traditioner, brukar det sägas. Problemet är dock att historieskrivningen inte stämmer. I vissa avseenden har vi inte alls ett starkt yttrandefrihetsskydd i svensk rätt. Tvärtom. Det skriver Mårten Schultz."

Tydligen är det inte så bra som det evinnerligen sägs att det är, vilket vi måste sätta in i spelet runt Wikileaks och cabelgate som den senaste affären, har kommit att kallas. Det är information som har läckt, från det superhemliga militära nätet SIPRNET. Nätverket som sammanbinder, USA:s ambassader och de centrala administarativa organen i USA:s administration och underrättelsetjänster även så. Våra mänskliga fri- och rättigheter sätts här på undantag även från svenskt håll, när vi är mycket välinkorporerade i både NATO och USA:s politik [doc 1],[doc 2],[doc 3]. Det har vi varit under rätt lång tid, under ett flertal regeringar av olika kulörer, inklusive den nuvarande. Utrikesminister Carl Bildt (M) [PT] är en av förespråkarna för den nya censuren, ett direkt ord från regeringen och statsmakten, att vi ska vara tysta och bli vid vår läst. Verklighetens folk så som regeringen Rheinfeldt ser det, små snälla lydiga varelser utan några särintressen. Dessa förhatliga särintressen som inte skulle föreligga och tas någon hänsyn till. Det var ord av vår vår statsminister under talet i Almedalen, de kunde inte tolkas på något annat vis.


Tyvär är den rådande oppositionen i riksdagen, helt borta från banan i detta nu. De hade till att börja, ingen politik inför valet. Nu visar det sig att vad de hade, var enbart smutskastning och det kanske med hjälp av USA och deras ambassad i Stockholm. Information som kommit Aftonbladet till känna, via siten Wikileaks och deras läcka av information. Det talar inte väl för våra politiker och vad de i praktiken gör, eller inte gör (Anders Jallai). Det är sådan skit de nu vill dölja, genom att sencurera och stoppa Wikileaks. Det är även ur det perspektivet vi måste åskådliggjöra den kommande internetsencuren, eller webbfilter som det kallas, med en föskönande omskrivning. För att ta ner pedofiler från nätet, det med en helt obevisad teknik och med en i bästa fall obetydlig rättssäkerhet (Lars-Erick). Det finns en hel del mer att säga, om vad det kan finnas för kopplingar mellan Sossar och USA-företrädare, kanske kan en del förhållanden ses i ett bättre ljus (Radsoft).


Det är viktigt att vi kan få information över vad som pågår runt om oss, direkt och i vår yttre omvärld. Det är en information som ska vara så fingranulerad vi bara kan få och osencurerad. Det är av yttersta vikt för vår demokrati och dess utveckling. Det får vi bara inte ge avkall på, inte för en sekund ska vi låta det ske. Vi ska kunna kräva det av media och över våra folkvalda, som över vår regering. De vill kunna granska oss i detalj, då ska vi kunna kräva det över dom och över företag [Ex]. Departement och myndigheter, ska kunna granskas på lika vilkor. Situationen i vår omvärld kräver det, när vi skickar ut soldater till en aktiv strid i Afghanistan. Vad som behövs är en upprensning, ett reningsbad av den svenska toppolitiken.


Intressant.

Wikileaks ska behandlas som en demokratifråga

Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.

"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."

Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.

Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.

Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.


Intressant.