Det är en toppfråga när de utnämningar som sker ligger på
regeringen, är den felorganiserad och felaktigt konfigurerad, havererar det
nedåt i hierarkierna. I synnerhet om det är en stuprörsmodell, det leder till
inget nedifrån och upp och till mycket kreativa lösningar längre ned för att
klara jobbet.
Det öppnar sedan upp till det viktiga som jag ser i
händelsekedjan, det är vad ÖB och chefen Säpo sade, där vi måste betrakta
situationen som om all information har hamnat i orätta händer och det måste vi
anpassa oss efter. Det finns ingen anledning att vänta till i höst för att
kunna avbryta och återställa. Det går att göra idag utan att vänta, när det
finns både kapacitet och rätt kompetens för de rätta åtgärderna. Det
säkerhetsråd vilket inrättades efter tsunamin 2004 för att komma tillrätta med
informationsflödet inom regeringen och lades direkt under statsministern, vart
tog det vägen när den funktionen låg kvar under alliansåren?
Det nya säkerhetspolitiska rådet sattes upp 2014, ett råd
Löfvén lade in direkt under Ygeman (s), därmed fick han det direkta ansvaret
för att styra upp allvarliga och akuta händelser för rikets säkerhet där en
omedelbar handling och åtgärder från statsministern kan krävas, var det tänkt.
Att ändra strukturen för rådet till ygemans domän och Löfven (s) slapp därmed
ta det direkta ansvaret för det politiska säkerhetsrådet. Egentligen borde det
inte gå att göra på det viset och i praktiken har det klart och tydligt visat
sig inte fungera. Vad som också ger vid handen, det är påståenden från Ygeman,
om att det skulle föreligga brist på säkra och avlyssningsskyddade rum att
diskutera sakfrågan i med statsminister Löfvén, samt med de övriga statsråden i
det politiska säkerhetsrådet under honom. Vem tror på att det inte skulle finns
skyddade rum på Rosenbad, för i så fall skulle allt vad regeringen gör vara
helt oskyddat för främmande makt och diverse skurkar, med de rätta kunskaperna
om hemlig dataavläsning, övervakning och avlyssning av deras kommunikationer. Den
kommunikation vi har både inrikes som utrikes, med våra egna beskickningar som
med andra statsledningar inom främst Europa, det vore helt otänkbart att så
skulle vara fallet.
HD 2017-07-27: "Genom att blanda samman
misstroendeförklaring med konstitutionsutskottets granskning försökte
statsministern vilseleda allmänheten."
Ja Hultqvist (s) är kompetent som minister, men, frågan har
inte med kompetens att göra, det är en fråga om förtroende. Frågan är heller
inte inte en konstitutionell fråga, frågan om det kostitutionella ska hanteras
och kommer att hanteras parallellt av Konstitutionsutskottet som sig bör i en
parlamentarism och demokrati.
Konstitutionsutskottets granskning är alltså en juridisk
process och där misstroendeomröstning är en politisk process. Båda är en del av
den kontrollmakt riksdagen har över regeringen, men de är två väsensskilda och
separata processer som inte bör blandas ihop med varandra (RF 12:4).
"Om en misstroendeförklaring har godkänts av riksdagen skall
talmannen entlediga statsrådet. En misstroendeförklaring mot
statsministern föranleder hela regeringens entledigande."
Hela upplägget från Regeringen och Löfvén (s) var för att
blanda bort korten och inget annat, när det är ett regerings och systemhaveri
vi har och Löfvén vill sitta kvar vid makten och inget annat. Får det här
fortgå har vi kvar både regeringshaveriet och systemhaveriet, när inget detta
kommer att åtgärdas av någon i regeringen Löfvén.
Bara lite mindre skyldig och inget ansvar går resonemanget,
när det inte var hans ansvarsområde, departemen samt myndighet?
Det går liksom inte ihop detta resonemang, när
Försvarsmaktens egen personal inom både MUST och det övriga försvaret kan ha
fått hemliga identiteter röjda till främmande makt. Detta är ett hot mot både
enskilda personer inom Försvarsmakten som ett hot mot svensk säkerhet och
därmed absolut en fråga för Statsministern. Och nej, det går bara inte att lite
hux flux avbryta den parlamentariska misstroende förklaringen som en del tycks
tro.
Det finns ett antal felaktiga påståenden, nu senast i
SVT 2017-07-27 av Jonas Sjöstedt (v) och
ingen i studion säger emot eller försöker rätta påståendet, att det var
alliansen som outcoursade IT-infrastrukturen på Transportstyrelsen, så var dock
inte fallet. Det var beslut som fattades 2015 och stoppades inte av den
sittande regeringen, där outsourcing i sig inte på något vis måste innebära ett
förfarande som på Transportstyrelsen, där GD medvetet skrev under på avsteg
från svensk lag och att regelverket skulle brytas.
Att stå där som statsminister och gnälla över att den
demokratiska processen faktiskt fungerar i Sverige, samtidigt som både han och
ministrar äventyrar rikets säkerhet, enskilda civila, samt personal inom
Försvarsmakten, underrättelsetjänsterna och säkerhetstjänsterna.
Problemet med Transportstyrelsen och lagbrottet, det
drabbade även Försvarsmakten hårt. Således är det på Hultqvists bord (s) och
hans skyldighet är att rapportera det till sin chef, Statsminister Löfvén. Det
finns absolut grund för ett misstroende mot Hultqvist, när det även var
Försvarsmakten och därmed även MUST samt personal som har drabbats av detta.
Framför allt de med skyddade identiteter när de arbetar med skyddsklassad
information och arbetsplatser. Det är personer vilka nu förmodligen är brända,
när de kan vara operatörer som kan mista livet tack vare detta. Det kan vara i
Syrien, Afghanistan eller i Sudan lika så i CNR där Zaida Catalan blev mördad
och halshuggen.
Det är inte att vara vuxen, det är att vara en barnrumpa och
inget annat. Ett synnerligen omoget resonemang och till delar även direkt
felaktigt beskrivet om den demokratiska process, som nu är igångsatt för att se
till att Sverige fungerar.
Det är viktigt att se till att de parlamentariska och
demokratiska granskningarna tillåts fortsätta, vad har vi annars kvar när
demokratin annars tillåts sättas ur spel. Vad vi får blir i praktiken en
enpartistat som tillåts göra vad de vill, att bortse från de demokratiska
spelregler vi måste följa som en demokrati, det är inget alternativ.
Alternativ till den utlokalisering som igångsattes finns redan på regeringens bord via Ardalan
Shekarabi (s) och Statens servicecenter, med förslag över hur det bör och ska
fungera med IT-tjänster och utlokalisering. Det säger mig ytterligare hur
dysfunktionell regeringen uppenbarligen är, när de inte kan dela information
internt. Mycket tack vare vad som ser ut att vara en stuprörsstruktur, där de
inte tycks vara medvetna över vad de faktiskt bereder för frågor och lösningar.
Det har nu allt mer kommit att handla om just Löfven, hans
regeringsduglighet som statsminister och det system han är satt att förvalta
och kontrollera. Vad som nu kan jämföras med är senast under Tage Erlander och
spionen Stig Wennerström. Även i detta fallet hölls statsministern ovetandes
under ca två år, innan han fick reda på detta under sin semester. Tankarna leder onekligen fram till att det är mer än en tillfällighet, utan problemet med Transportstyrelsen är av en mer långvarig problematik inom statsförvaltningen, departement, kanslier och inte minst inom partiet (SAP).
Av någon anledning fanns det uppenbarligen
inget intresse från Regeringen; vare sig från statsråden eller statsministern, till någon
större vilja att dra i handbromsen. Trotts att all behövlig information
troligen redan fanns inom regeringen, där man dock från regeringens sida säger,
fanns ingen information hos vare sig statsministern, eller hos det direkt
ansvariga statsrådet. Det kan enbart indikera på att information om ärendet och
Transportstyrelsen fanns på regeringskansliet, förstås och det redan under 2015,
därmed inom Regeringen som helhet och därmed även statsministern, så vem ska vi
tro på egentligen?