fredag 31 maj 2013

kriget i våra förotsgetton till Stockholm, de borde egentligen inte förekomma

Många pekar på att det även i landsorten finns arbetslöshet och socioekonomisk problematik, så varför inga upplopp ute i bygderna? Det finns en mycket och uppenbar stor skillnad, det är att storstad och landsbygd har helt olika social struktur. Här fungerar inte en sådan orsaksbild och förklaringsmodell, det vi ska se till och studera är upploppen i London och Paris, där likartade förhållanden som här hemma i Stockholm förelåg och fortfarande föreligger.

Men det förklarar inte orsaksbakgrunden i sin helhet, eller löser den. Det är ett måste inför framtiden med att hitta en godtagbar lösning, för att förhindra en återupprepning i framtiden. Orsak och verkan i fall som de i Husby är på inget sätt bestående av en rad okända faktorer, vad som måste göras är att erkänna det och inte sopa misstagen under mattan. Det är vårat gemensamma ansvar och det kan enbart lösas på politisk väg, inte via bestraffning av stadsdelarnas innevånare eller av enskilda individer även om brott ska beivras. Det är förhållanden som inte försvinner bara för att ett fåtal lagförs och fälls, när det är ett socioekonomiskt och socialt problem i första hand.

Vad vi egentligen kan se i en öppen dager, det är egentligen en kollapps av civilsamhället. Där viktiga funktioner redan på förhand har havererat och saknas helt eller delvis, det visste vi om när det inte är en nyhet att så är fallet. Arenan, planhalvan var redan färdig, riggad och preparerad för att haverera. Alla visste om att det skulle ske förr eller senare, det var en vilande bomb. Men ingen ville göra något åt situationen, när den politiska viljan saknas och egentligen är obefintligt närvarande i Orten.

Polisen använde sig av Linköpingsmodellen, den modell som används mot ungdomar när polisen inte har tillräckligt med bevis för kroppsvisitering eller husrannsakan. På vaga misstankar om att en ungdom använder narkotika åker polisen hem till familjer för att hålla förhör [Metro].
Att visitera oskyldiga och tränga sig in i oskyldigas hem under tvång, hot, eller under tvångsliknande förhållanden, det är att betrakta som ett lagbrott. Så här blir polisen i sig lika skyldiga som de vilka vandaliserade. Fast problemet blir absolut vidare, när det är den så kallade rättsvårdande instansen. Det är den myndighet som har monopol på våld som gör en sådan insats och begår brott, men skyller ifrån sig på de boende i området. Polisen har stämplat de boende som kriminella och därför saknar de enligt praxis enligt polisen helt de normala mänskliga fri- och rättigheterna, fri och rättigheter vi andra "normala" har. Det blir i princip en kriminalisering av ett helt samhälle, en gruppbestraffning som polisen arbetade utefter och vi får alla betala för deras agerande och bidrag till den sociala nedrustningen i Orten.

Nina Power, med stor erfarenhet från London riots; [DN 27/5-13]

"Dessa upplopp är direkta följder av polistrakasserier, ungdomsarbetslöshet, rasism och ekonomisk ojämlikhet. De utlöstes som så ofta av en dödsskjutning från polisens sida, och de arga svar som följde – brinnande bilar, skador på egendom, en attack mot en polisstation – är en rationell reaktion både på dråpet och på hela den socioekonomiska situationen."

De bästa analyserna utgår från den socioekonomiska infallsvinkeln, vilket även har burit frukt i analysen efter både London 2011 som i de upplopp som ägt rum i Paris som en giltig förklaringsmodell. Det är på inget sätt okänt hur den här typen av kravaller uppstår och dess orsaksbakgrund, ur både sociala faktorer där det föreligger mycket stora löneklyftor mellan de som har och de vilka inte har. Den sociala marginaliseringen och den sociala utarmning av Orten, mellan förorten och innerstaden, där det blir en mycket markant skillnad mellan befolkningsgrupperna. Det blir en mycket svårartad systemisk diskriminering vilket även innefattar polisens syn på de boende som i grunden kriminella, boende inom ett område som därmed kan särbehandlas.

Fredrik Segerfeldt, migro; [Wall Street Journal]

”The best way to avoid similar riots would be for Stockholm to let income gaps widen.”

Inkomstklyftorna och resultatet av dessa klyftor med en stor social problematik, utökade sociala klyftor och särbehandlingen från myndigheter som en följd, den segregeringen är redan nu så pass stora mellan de som har och de som inte har, att dessa faktorer har haft en väsentlig delaktighet i och därmed även en avgörande roll för situationens uppkomst. Hur ska då ytterligare ett större inkomstglapp och vidgade sociala klyftor lösa situationen och göra det bättre? Det saknas logik i resonemanget och det är allvarligt, när det blir den bild av samhället som ledande företrädare för en viss typ av ekonomisk filosofi får att framträda som något av en teologisk mall och sanning. Detta sker helt okritiskt och utan någon egentlig offentlig debatt, det är de stängda dörrarnas och de slutna rummens överenskommelser som gör sig påmint.




Detta duger inte som ett riktigt bildbevis, men vad polisen säger duger som bevis enligt Hanne Kjöller.[Megafonen] Det är som att sila mygg och svälja kameler. Men mer än så, det säger mycket om den syn på människor som föreligger. Riktiga människor tror man på utan någon källkritik, de där andra som inte är riktiga människor trotts äkta bevis. Det är inte riktiga bevis utan enbart något som hittas på.

Fredrik Kärrholm; [SvD 27/5-13]

”Ungdomarna som deltar i upploppen vrålar inte av frustration. De vrålar av extas. De skrattar när stenarna kastas mot oss poliser.”

Hopplöshet och marginalisering föder och göder brutaliteten, när människor upphör att vara människor. När ägodelar sätts före de mänskliga värderingarna och mänskliga rättigheter åsidosätts, det civila samhället raseras under ett sådant socialt övertryck.
Vad man måste inse är att det på inget vis är en ny företeelse, för 30-40 år sedan när jag var betydligt yngre var det likartade företeelser. Det var slagsmål mellan olika grupper, både med yxor, järnrör och även bränder. Orsaksbilden likartad om inte identisk när vi har ett annat samhälle idag och det var i en helt annan förort, den mer välbärgade. Men det var då fröet till det nuvarande grundlades av oss alla, när de sociala problemen aldrig löstes utan sopades under mattan. Att säga att det är politikers fel är att glida på sanningen en smula, när det är vi som röstar fram våra politiker och de system som de företräder. Ytterst blir det vi medborgare i samhället, som får ta på oss skulden och inga andra. Det var vi som såg till att det blev som det blev, mycket väl medvetna om att i backspegeln kan vi se det historiska förloppet. Men vi tittade aldrig i backspegeln och såg vad som låg bakom oss. Men nu vet vi. [Demoskop]

"En undersökning som Demoskop genomfört den senaste veckan (23-27 maj) visar att en majoritet (69%) anser att satsningar på skola och utbildning är den viktigaste åtgärden för att förhindra händelser som i Husby . Därefter följer dialog med de boende (60%) och satsningar på fritidsgårdar och annan ungdomsverksamhet (57%). Betydligt färre efterlyser höjda straff (30%), att polisen bör få mer resurser (30%) och ökade befogenheter (27%)."



Jan Helin; [Aftonbladet 26/5-13]

”Men vad jag tror om vad de ohörda har att säga är jag nu tämligen övertygad om att du kan sätta upp på din topplista över saker du kan strunta i.”

Slutsatsen av ett i för övrigt mycket bra resonemang av Jan Helin, är att fortsättningsvis låta de ohörda fortsätta vara just ohörda. Vad har vi i så fall åstadkommit med detta? Egentligen enbart en fortsättning och en återupprepning, av det som har varit; Martin Luther King 1968, Gellert Tammas 1995 eller Jan Helin 2013? Ingen fortsätter att lyssna, problemen kvarstår och hur blir det nästa gång när polisen gör sina militära chocker in i bostadsområdet?

Kan enbart hoppas och tro att det går att lösa, för det borde det göra när den kunskap som behövs, den finns.


Lugnt och stilla är nog en sanning med modifikation i eftermälet till upploppen, polisen och Säpo har haft fullt upp med att hålla koll på nazister runt om i stora delar av Stockholm. De kallar sig medborgargarden, för att det ska se och låta bättre och tyvärr har större delen av media köpt det. SMR och SDL har aktivt letat upp personer, trakasserat och även misshandlat när de ska rensa upp i Stockholms förorter. Men i stort inget av det har återspeglats i riksmedia eller i TV, här måste vi på allvar se till en riktig kritik av media och hur de presenterar sakfrågor för de har absolut inte varit omedvetna om vad som pågått i samhället. Även de ska givetvis hållas ansvariga, för att de inte tar tag i den diskussionen.



Mitt i allt allvar måste vi dock kunna skämta och ta det som det är, lyssna med ett öra för våra vänner.

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , , ,

lördag 25 maj 2013

Stockholmriots, kriget i förortsgettona

De är unga, fattiga, arbetslösa och ­trångbodda. Men de trivs i sina bostadsområden och värjer sig mot negativa beskrivningar och dåliga rykten. Statistiken talar dock ett entydigt språk.
Ungas utsatthet i de så kallade utanförskapsområdena växer.
Vad som inträffat i Husby och nu även sprider sig till övriga förorter är egentligen inte konstigt, om man ser till långtidsutvecklingen i likartade områden och hur det ser ut för de boende.
I synnerhet för de vilka är ungdomar.

Det är inte direkt svårt att se konfliktmönstren i hur polisen uttrycker sig, det kunde lika gärna vara Assads Damaskus och inte i en förort till Stockholm. Det är krig, problemet är bara att det inte är ett krig polisen ska utkämpa mot medborgarna, när det just är medborgare vi talar om och det inte är Damaskus vi lever i. En situation som den vi har nu, den kan inte kan vinnas via strid ute i förorterna. Det är mot de ökande klyftorna och den strukturella segregeringen i samhället som vi måste försvara oss mot och det går inte med militära och polisiära maktmedel. De klyftorna kan man inte överbringa medelst polischocker in i stadsdelen, de vilka polisen krigar mot är de boende och andra som inte kan fly någon stans, de kan inte söka asyl någonstans. De kanske redan lever i Asyl från likartade förhållanden. Bahrain, Syrien eller Tunisien och nu från Husby, Rinkeby, Fittja och från Tensta. Vart ska de vilka lever i ett konstant utanförskap idag ta vägen?

Vad som inträffat i Husby är inte konstigt om man ser till långtidsutvecklingen i likartade områden och hur det ser ut för de boende. I synnerhet för de vilka är ungdomar och nu har det inträffat.

Det går inte att förenkla existerande samhällsproblem, genom att förneka att dessa finns. Systemisk diskriminering, fel och brister i hanteringen av svåra frågor som det flerdelade samhället ger upphov till och av de problemställningar en tilltagande cementering av klassklyftor i samhället. En markant tilltagande skillnad mellan de som har och de som inte har, det är ett samhällsproblem och det måste lösas, det går inte att skylla på andra.

Ungdomsstyrelsen DN 2009, Fokus 08:

"Segregationen börjar gå mot en farlig utveckling"

"Drygt 38 procent av alla 20–25 åringar i Husby varken arbetar eller studerar. Bara några t-bane-stationer bort, innanför tullarna, är andelen 14 procent. I Rosengård, Malmö och Hjällbo, Göteborg är andelen 35 procent.
Lite drygt 50 procent av eleverna i skolorna kring Järvafältet lyckas nå grundskolans mål. Innanför tullarna är andelen över 90 procent.
57 procent av ungdomarna i Husby svarar att det är vanligt med skadegörelse och vandalism i deras bostadsområde; för hela landet är samma siffra i snitt 13 procent.

Samlar vi ihop alla siffror ger det en väldigt mörk bild. Sanningen är att vi inte kommer att klara den utmaning det innebär om vi inte gör det tillsammans, säger Sakir Demirel, socialchef i stadsdelen Rinkeby-Kista med adress till föräldrar, skola, socialtjänst och arbetsmarknad."

Det är inte helt ovanligt för höga chefer och beslutsfattare när problem uppstår, är att de förlägger skulden någon annan stans och på andra personer för att slippa problemen och beslutsfattandet, när de kan komma att framstå i en dålig dager annars. Problemet med incidenter som de i Husby och i de övriga södra förorterna till Stockholm, det är att för medborgarna i de stadsdelarna finns det ingen annan stans. Det börjar på det politiska planet och däri ligger lösningen, när det krävs aktiva politiska beslut.

Det är så det ser ut och det är därför det är den extremt höga nivån på misstroendet mot polisen och andra myndighetsutövare. De har redan passerat genom den kvarnen ett antal gånger och har givit upp, de och andra grupper i samhället ger upp. Resultatet av det ser vi i de händelser som utspelas just nu, det uppstod inte automatiskt ut ur det tomma intet. Det finns både en orsak och en verkan och det är vad jag försöker att beskriva, det är så det ser ut i dagens samhälle och är ingen större nyhet. Fortsätter vi att förneka hur det ser ut och dess orsaker, fortsätter vi att att försöka straffa de vilka redan är utstraffade, så är det dömt att misslyckas. Trotts att det finns gott om historiska fakta återupprepas det ena felet efter det andra, i ett menlöst försöka att skylla ifrån sig på andra. För det är ju klart, det är ju alltid någon annans fel att man misslyckas. Som det ser ut nu kommer vi att enbart få ett ännu större problem, att enbart slå nedåt på de som redan är längst ned och kalla dom för lata och allt möjligt annat dumt, det löser absolut inget. Det går enbart att lösa på en politisk nivå, när det i slutänden är ett i grunden politiskt problem

”Helt plötsligt springer ett tiotal poliser emot oss. Alla med sköld och hjälm, beväpnade med batonger. Några i gänget springer då i väg, alla åt olika håll. Rädda. N är en av dem.
Hon skriker att jag ska springa. Men nej jag tänker inte springa, jag har inte gjort någonting. Jag är på väg hem. I min ort. Vad kommer de göra? Tänker jag.
Med polisen springandes bakom oss svänger jag in på en gångväg vid centrum, då möts jag av ett tjugotal poliser. Jag springer fortfarande inte, jag går. Tänker att jag ska passera dem och fortsätta gå.
Rätt som det är tar tre poliser tag i mig, kastar mig på marken och skriker,
- NER NER NER!
De höjer sina batonger och börjar slå mig. BAM BAM BAM!
- Vad fan gör ni?! Sluta! Jag är bara på väg hem!
- GÅ, GÅ HÄRIFRÅN! Skriker en polis sen.
- Jag kan inte gå! Snälla slå inte mig! Skriker jag.
BAM BAM BAM! De slår mig ännu mer. Samtidigt som jag tar emot slag skriker de,
- SPRING FÖRFAN SPRING!
En polis lyfter upp mig i min jacka och kastar iväg mig så att jag flyger någon meter.
En annan polis kommer och ger mig en spark på låret och skriker,
- HORA! Din hora spring!”



Det är mycket svårt att avgöra vad som kan vara en sann skildring eller inte, så det måste bli upp till var och en att fatta sitt eget beslut över vad man ska tro eller inte tro. Det finns bilder och det finns ögonvittnen, där finns personer vilka ser det som enbart förfalskade konstruktioner. Vad som verkligen inträffat lär vi nog aldrig få veta, när få vågar ställa upp offentligt och göra en anmälan om övervåld. Inte i de delar av vårat samhälle där vi har en marginalisering och ett utanförskap av svenska medborgare, som vi egentligen inte borde ha. Det har vi råd med.


En annan bild av Husby än den som andra ger, korvgrillning inte våldsamheter. I så fall varför vill de tongivande ge Husby den bilden av ett våldsamt område och i vilket syfte? Varför presenteras Husby som ett kriminellt område, infekterat av kriminella och av kriminella ungdomsgäng?
Vad vi direkt kan se efter den vecka som varit, det är att problematiseringen har varit direkt felaktig och felfokuserad. Samhället finns där och problem med segregation och de socioekonomiska problemställningarna finns där som den viktiga grogrunden för både ungdomsgäng och kriminalitet. Vad som mer än tydligt har framgått som den ända hållbara lösningen, det är hårdaretagismen som den förslagna rätta vägen till att lösa alla problem. En ökad militarisering av polisen där man med hårda nypor och bestraffningar ska slå ned på de som terroriserar de boende och samhället i stort, inte en väg där man söker lösa de problemställningar som föreligger.

Referenslänkar:

http://ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/4028e5951dd81503011dd83f0a020005/Fokus08_prel.pdf
Upplagd av kl. 4 kommentarer:
Etiketter: , ,

torsdag 16 maj 2013

de Libris på Tullhus 3

Ett nytt och intressant koncept för boklansering, är det som de Libris arrangerade på Tullhus 3, i Stockholm. Först ut var Johan Norberg med lanseringen av hans nya bok; Hjärnrevolutionen – Varför din intelligens påverkar allt du gör och allt du gör påverkar din intelligens (Natur och Kultur).

Johan Norberg tar upp det nya konceptet med den plastiska hjärnan, som har vuxit fram under ett anta år. Det stämmer inte riktigt med den gamla typen av tänkande runt hjärnan och hur den fungerar, med den äldre statiska modellen som är mer lik och influerad av ett mer ålderdomligt tänkande från industrialismen. Med det mekaniska tankesätt som växte fram under den industriella revolutionen, men som nu kolliderar med den vetenskapliga utvecklingen och den moderna forskning runt hjärnan. Det är ett nytt och farscinerande nytänkande som råder runt den mänskliga hjärnan, hur den ser ut, fungerar och är i ständig utveckling. Ständigt omformas och söker nya kontakter i det nätverk av neuron och synapser som den egentligen utgör, enligt den moderna forskningen.


Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , ,

lördag 27 april 2013

Den systemiska diskrimineringen i samhället ser ut så här

Det är Blondinbella som ryter till, om det nya omklädningsrummet på Södra Latin.
Det är inte ett försenat aprillskämt som man skulle kunna tro, det är så här den systemiska diskrimineringen i samhället faktiskt ser ut. Det kan för många vara svårt att förstå och inse vidden av den systemiska diskriminering, som fortfarande föreligger i dagens svenska samhälle. Men nu blir den uppenbar i och med Isabella Löwengrips bloggost och får därmed stå som ett exempel på den oförståelse som föreligger, trotts att vi svenskar anser oss vara fria från sådant. Det är något vilket jag har tagit upp ett par gånger tidigare, som här på Newsmill om Sverige Demokraterna. Det är vår synnerligen solkiga historik, som gör det möjligt och som fortfarande gör sig påmint.


Det är egentligen inget udda eller konstigt med olika omklädningsrum, det finns för pojkar och det finns för flickor. Samt även för de vilka inte passar in i den binära normen, vilket är det som föranleder denna skylt från Kanada. Det är den genomgående diskriminering i samhället, en systemisk sådan helt i paritet med det rena Apartheitsystem som fortfarande råder mot HBTQ-personer i Sverige idag. Det är ett oförstående blogginlägg Isabella- "Blondinbella" -Löwengrip, har uppe och det har konsekvenser när hen har ett stort antal läsare. Det är inte enbart ett fånigt och oinsatt inlägg, hen borde verkligen lägga sig vinn om att få till det rätt och med en rättvis kritik, som inte förnedrar de vilka hen pekar ut. Det finns ingen anledning till ett sådant förhållningssätt, annat än i ljuset av att det är till för att skada och av en ren okunskap över det faktiska läget. Att personer fortfarande drabbas av det oförstående samhället, det är ett måste att inse det innan man som Blondin Bruttan gör och öppnar för mer av just detta oförstående.

Det är klart att ballhet och inskränkthet måste komma i första rummet, det tillhör liksom det själva ramverket runt Blondin Bruttan. Så mycket annat går inte att uttyda ur bloggen, annat än ren billighet. Det är billigt med den typen av ordalydelser:

 "Hur långt ska vi dra det? Ska vi lägga till en toalett också på offentliga platser för de som inte är en man eller en kvinna?"

 Isabella missar hela poängen, det är inte för inte som hela debatten ser ut som den gör och har gjort under några år nu. Tydligen rätt långt utanför och ovanför hens horizont. Det råder ett stort allvar bakom det nya omklädningsrummet på Södra latin, där det finns klara och uppenbara anledningar. Det är en uppenbar risk för hatbrott just mot HBTQ-personer och i synnerhet mot de med oklar eller annan könsidentitet än den uppenbara biologiska. Fast det finns även just en sådan biologisk oklarhet, det gäller intersexuella i högsta grad. Vad Isabella Löwengrip gör det är att hitta på ett problem, där det egentligen inte finns ett sådant. Problemet är inte ett nytt omklädnigsrum för HBTQ-personer, det ligger i hens egen attityd till människor och till de mänskliga rättigheterna.

 Till och med i den nya lagstiftningen, där lagkravet på en permanent sterilitet för transpersoner nu ska tas bort finns diskrimineringen kvar. Skrev en analys om detta och den nya lagstiftningen tidigare i år:

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , ,

lördag 30 mars 2013

Det rasistiska folkhemmet

Kan säga på det här viset efter att ha läst Jasenco Selimovics artikel i DN, det är Jasencos svar till Jonas Hassen Khemiri om den svenska rasismen under den pågående polisaktionerna mot papperslösa. Det är under det så kallade Revaprojektet där den ordinarie polisen och gränspolisen med nödvändighet använder sig av rasprofilering för att fånga papperslösa i Stockholms tunnelbana, vilket är en metod som vida har uppmärksammats och som även används på andra orter runt om i Sverige. Med erfarenhet och kunskap av rasism, intolerans och diskriminering i det svenska samhället samt inom Europa. Från den svenska stormaktstiden på 1600-talet, när eugeniken grundlades som en filosofi och framåt. Hur det har sett ut genom tiderna och där det till vissa delar fortfarande ser ut på ett sådant vis, när vi vägrar att se hur samhället i praktiken är uppbyggt och fungerar. Utan att vi för ett endaste ögonblick stannar upp och reflekterar över detta skamlösa förhållande, när det i verkligheten är en ren diskrimineringen som egentligen sker och det obemärkt av oss. När vi är både blinda och döva för den, när vi inte ser den faktiska systemiska rasismen och intoleransen i samhället som sådan den är. Det blir till ett stort problem för de vilka det angår, när vi inte ens vill se och erkänna att den överhuvudtaget finns. För det är ju sådant vi inte kan göra, vi är ju folkhemssvenskar och bortom allt sådant, eller hur?

Göran Rosenberg; Sweden: the reluctant nation

"There was already a name for this society, folkhemmet,
or People’s Home, with apparent association to the more
ominously sounding German Volksgemeinschaft. The
term was originally coined by the Swedish nationalist
and conservative politician Rudolf Kjellén in the early
1900s. He also coined the even more ominous term
National Socialism (well before it was appropriated by
a certain German Party), by which he denoted the idea
of a cohesive community based on common national and
ethnic roots."

Rent systemiskt ser vi som enskilda personer och individer inom det svenska folkhemmet, inte på sakfrågan som om det vore något egentligt och ett grundläggande fel på vårt system och på vårt samhällsideal, när det i stora drag inte drabbar valmanskåren och därmed förblir problemet osynligt. 
 
De vilka är i en sådan position i livet, att de råkar illa ut. De är en lätt match när de har svårt att stå upp och kämpa emot, när deras öde inte angår de vilka har det bättre. De vilka fick ett par hundringar extra i plånboken när de röstade fram en sådan politik, det är valmanskåren. De som röstade var många nog för att sätta den politiska agendan och de ser inte vad som händer, det är vad som är det riktigt tragiska när historien åter går igen och vi har alla sett det inträffa förut.

Det är i och för sig den egentliga grundbulten i det svenska folkhemmet, det är att valmanskåren ska förbli omedveten om vad som egentligen pågår, att förbli isolerade från vissa delar som de inte ska se, ta till sig och ska bry sig om. Allt i en övertygelse om att det är runt dom samhället cirkulerar, deras normer och institutioner. Vi ser det inte som en faktiskt rasism, diskriminering och som ett svenskt apartheitsystem när de vilka tillhör statsnormen, de ska normalt sätt aldrig stifta dess bekantskap som en del av samhället. Vi ser inte på detta som något riktigt problem när vi helt och fullt inte ser och inser behovet av de fulla mänskliga rättigheterna för migranter, asylsökande, bögar, flator och transpersoner, vi har ju det riktigt bra i alla fall. De är ju egentligen inte en del av vårt samhälle; "de är sådana där, sådana där andra du vet och inte riktigt som vi andra, som vi riktiga personer" Vi kan egentligen aldrig diskriminera, när de aldrig har tillhört vårt samhälle och ingår därför inte och ryms inte inom vårt svenska folkhem och det svenska idealet. Fast när vi gjorde det (diskriminerade), var det förmodligen så marginellt att det egentligen inte spelade någon större roll och kanske inte ens var olagligt. urplay:


"Kitimbwa Sabuni, talesman för och samordnare på Afrosvenskarnas riksförbund, menar att Sverige inte lever upp till sina löften gentemot FN gällande fulla medborgerliga rättigheter för människor av afrikanskt ursprung. Några svenska lands- eller livslögner, som den att Sverige inte tagit del i slavhandeln, belyses också."

För de som inte vet och är medvetna om detta förhållande, var det fortfarande lagligt med tvångssterilisering av både Romer och Samer fram till 1976, då detta förfarande blev olagligt.
Nu i år den 1 Juli 2013, blir det olagligt med kravet på tvångssterilisering av transpersoner, efter en dom i Stockholms kammarrätt och därmed aktualiserades även ett nytt lagförslag när domslutet inte överklagades av Socialstyrerlsen. En ny lag där Sverige förhoppningsvis inte bryter mot de mänskliga rättigheterna, i det här fallet mot transpersoner när de är just riktiga människor med fulla mänskliga rättigheter. Eller det borde egentligen vara så, men den nya kommande lagen diskriminerar fortsättningsvis den gruppen, när det trotts utredningen från Socialstyrelsen och det skulle ha utretts i det lagförslag som lades fram har detta inte utförts [Rod].

"Det gäller alltså inte förslaget i sig om att stryka steriliseringskravet, utan att de rättsliga konsekvenserna inte alls har blivit utredda – vilket utlovades. I stället skriver regeringen i det lagförslag som har lämnats till Lagrådet att eventuella rättsliga svårigheter ska utredas under året, det vill säga i efterhand."

Det var alltså Göran Hägglund (Kd) som socialminister och Fredrick Reinfeldt (M) som statsminister vilka står som undertecknare till lagförslaget, efter en förlaga från en av Socialstyrelsen utförd utredning från 2010.

Skrev om Sverigedemokraterna på Newsmill för ett tag sedan och beskrev då förhållandet över det svenska folkhemsidealet och hur den utvecklingen gynnar Sverigdemokraterna, hur den svenska samhällsmodellen för en praktisk diskriminering utvecklades och växte fram. Det är eugeniken- eller hur man upprätthåller en ren folkstam, ett vi och dom samhälle. Det var den ideologin från 1600-talet som kom att bilda basen i det svenska folkhemmet och som vår nations statsideologi från 1930-talet och framåt, ända till i dag och fortlöpande för hur lång tid framåt? Rationalisering, historierevision av historiska fakta och exceptionalism, gör att vi föredrar att förneka, sopa det hela under mattan och inte tar tag i de riktiga och bakomliggande mycket svåra faktorerna. Vi tar egentligen inte tag i detta på ett sätt som vi borde göra, som det nuvarande mycket svåra samhällspolitiska problem det är. När det rent praktiskt innebär en strukturell förändring, som vi inte är bekväma med att genomföra. Det föreligger inga direkta politiskt motiv vilka är starkt nog för att driva igenom ett riktigt förhållandesätt, till de mänskliga rättigheterna och få dessa att fungera. Det är vad Jasenkos artikel egentligen återspeglar. Det är ett stort motstånd mot förändring som föreligger inom den politiska sfären, med den rådande Alliansen i täten. Det är vad Billström och Ask har lärt oss, det är skillnad på vi och dom. Det är skillnad på blå ögon och på bruna, det är skillnad på en vit hy och en mörk sådan. Det är skillnad på en Ali och en Sven, det är skillnad på Rinkeby, Kista och Täby kyrkby. Det är skillnad på folk och folk. Nu vet alla att vi kan göra skillnad på vi och dom, dom där andra.

Behrang Behdjou:


”Jag blir förstås stoppad, helt utan anledning, och får blåsa – självklart är jag nykter.
”Vi såg att bilen var från Kista”, säger polismannen vid min nedvevade ruta och jag undrar varför han vill berätta det.
”Får bilar från Kista inte vara i Täby?” frågar jag och han tittar på mig som om han i den sekunden inser att bevekelsegrunden är idiotisk.
”Jo, men man vet aldrig. Det har varit mycket”, svarar han och jag får aldrig veta vad det har varit mycket av. Bilar som går över gränsen? Bilar som framförs av människor?
På vägen hem är jag glad att det var jag som blev stoppad och inte ytterligare en ung, identitetssökande man med vana av dimtänkta myndighetspersoner. Sedan åker jag skidor i Flottsbro hela dagen.”


Det här säger någonting om vår samtid och om Sverige, men är vi villiga att ta den striden och ändra på oss själva, vågar vi stå upp för ett bättre samhälle. Ett samhälle för alla och inte för somliga. Vågar vi stå upp och säga nej till ett samhälle, där vissa är mer demokratiska och mer jämlika än andra? För vem ska samhället egentligen vara till för? Dig eller mig?

[Arbetaren] [Flyktingbloggen] [Tidningen Liljeholmen/Älvsjö] [DN] [SvT] [Sydsvenskan] [Dagens Arena] [Expressen] [Hälsingen]
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , , ,

söndag 24 mars 2013

Den svenska migrationspolitiken

Undrar verkligen vad som påkommer Expressen, att publicera en text om migrationspolitiken som de gör. Den faktiska politiken är en helt annan än den Anna Dahlberg beskriver i tidningen. Det är ett påstående om den svenska migrationspolitiken där den går i den diametralt motsatt riktningen, till vad FN  och UNHCR med flera som Amnesty säger att vi faktiskt bedriver:

”FN:s flyktingkommissariat UNHCR brukar framhålla Sverige som ett föregångsland i flyktingfrågor. Men på senare år har Sverige vid ett antal tillfällen fått kritik från både FN, Amnesty International och andra organisationer för en inhuman behandling av asylsökande (person som själv söker sig till ett annat land och uppger att man är i behov av skydd). ”

Vad Expressen missat, det är att internet finns och andra nyhetsmedia. Förutom att det inte är något nytt, för detta tog vi upp i samband med Stockholmsprogrammet 2009. Det var vad vi beskrev som den utveckling som stod för dörren, där både Ask och Billström skrev under på detta i migrationsfrågan. Det är lika sant idag som när delar nu är realiserade i ett praktiskt handlande, inte minst av just Frontex. Frontex är den europeiska paramilitära organisation, som ska leda hela projektet. Det är även den organisation som utbildar svensk polis och gränspolis på detta område, så blir då någon förvånad över hur Reva har kommit att fungera fungerar?

”Frontex, the pan-European border agency based in Warsaw, is mandated to co-ordinate member state border police patrols on Europe's external frontiers.

But its executive director, Ilkka Laitinen, told EUobserver the agency is looking to expand its surveillance operations beyond the EU to develop a so-called "common pre-frontier intelligence picture [CPIP].”



Satellite image of Libya - Frontex wants to look beyond EU borders 
to spot migrants (Photo: nasa.org)


Vad som framstår som en liberal svensk och europeisk flyktingpolitik i expressenartikeln, kan inte tas på ett riktigt allvar.
Här måste det granskas vad som ligger bakom, troligen är det den senaste tidens stormar runt Billström migrationsministern och Ask justitieministern, bägge Moderater. Här för Moderaterna uppenbarligen en helt annan politik än den Fredrik Reinfeldt påstår skulle gälla i hans regim, en helt annan politik än den liberala migrationspolitik han beskriver i sin politiska tappning och version och så får det givetvis inte vara. När detta inte stämmer med verkligheten, måste det till lite historierevision och ändra på detta faktum. Så som det beskrivs av Aftonbladet:

”I hans arbetsbeskrivning verkar ju ingå att då och då vinka lite lagom till de främlingsfientliga väljare som Sverigedemokraterna pekat ut – och till den interna opinion av moderata kommunpolitiker som de senaste månaderna luftat sitt missnöje med alltför många och dyra invandrare.
När Billström 2007 presenterade regeringens inskränkningar av anhöriginvandringen, det så kallade försörjningskravet, så skedde det i Landskrona, då Sverigedemokraternas starkaste fäste. Signalen kunde knappast misstolkas: Moderaterna utmanade SD på deras egen planhalva.”

För så här får det ju givetvis inte vara, därför måste sanningen stöpas om. Även om Migrationsverket själva har en helt annan statistik:

Befolkningstatistik tas fram av SCB

Det är Statistiska Centralbyrån (SCB) som presenterar siffror över den totala invandringen och utvandringen till Sverige, allt detta på Migrationsverkets hemsida.

Diagram: Invandring efter medborgarskap 2009
Totalt invandrade 103 059 personer under 2012, varav 20 462 svenskar. Källa SCB
Diagram: Utvandring efter födelseland
Totalt utvandrade 51 747 personer under 2012, 38 procent av dem var svenska medborgare. De mest populära utvandringsländerna bland de svenskfödda var till nordiska och engelskspråkiga länder.Källa SCB
Diagram: Befolkningsökning 2007-2009

Visst finns det svåra överväganden i migrationspolitiken. Men meningen:

”Med en migration på runt 100 000 människor om året - räcker välfärdens resurser till det?”

Den meningen är fullständigt vilseledande och påminner i stort, om inte så i det hela om Sverigedemokraternas politik [Newsmill]. Av de drygt 100 000 som kommer är en stor majoritet studerande, EU-medborgare, arbetskraftsinvandrare eller anhöriga till folk som har jobb och försörjer sin familj. Den siffran och "välfärdsstatens resurser" har inget i samma mening att göra.

Den politik vi nu ser växa fram, påminner mer om den som så sakteliga växte fram under mellankrigstiden. Det som växte fram under 1920-30-talet, inte minst på det sätt som politiken beskrivs av Göran Rosenberg i essän: "Sweden: The Reluctant Nation". Den ser helt klart ut att få en ny gryning, när densamma politik åter sprids. Inte enbart inom Europa, men även på nytt här hemma. Det är en politik som åter legaliseras av hur den rådande politiken bedrivs av Alliansen, där den rätt uppenbart nu drivs både av Tobias Billström som av Beatrice Ask.



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , ,

onsdag 9 januari 2013

Statsmakten vill oss inte illa?

Visst är det fantastiskt när det i Kina behövs anonymitet för att kunna kommunicera säkert via internet, för att kunna protestera säkert mot statsmakten och mot vad statsmakten gör. Vilket företrädarna för staten givetvis inte gillar, men här hemma ska vi inte vara anonyma när vi kommunicerar via internet. När bland annat staten vill ha full kontroll över vem du är, vilka åsikter du har och vilka du kommunicerar med. I det läget strejkar kinesiska journalister och tar risker vi inte behöver ta här hemma, vad gör vi över vår situation? Absolut ingenting, trotts att situationen i princip är densamma. Skillnaden ligger enbart i att vår statsmakt nöjer sig med att lagra oss, utifall att....

Det finns de länder inom Eropa där det idag är en reallitet, statsmakten gör vad den inte borde göra. Statsmakten skaffade sig först kontroll över internetanslutningar och vem som kommunicerar med vem, helt enligt nationell lag och direktiv från EU. På detsamma sätt som vår egen stasmakt har gjort nu och fortsätter att utöka den makten, när den anser sig behöva det utifall att. Men hur gick det i det där andra landet? Det gick inget vidare, det var vårat grannland och tillika medlem i den europeiska unionen, Polen [Panoptykon].

Just last year the courts, public prosecutor's office, the police and other authorities used data concerning our electronic communication exactly 1 856 888 times. It is almost half a million times more than in 2010 and 800 000 times more than in 2009. Back then the Polish public was enraged by the news of ''million billings'' that positioned Poland at the very top of the list of European countries interfering with the privacy of its citizens. In 2010 the number of requests sent to various service providers increased by one third and amounted to 1 382 521. The latest collection of data on this subject proves to be even more disturbing. It is yet another argument for the change of the policy granting authorities free access to our telecommunications data.
 Det finns mer om den polska situationen, vilket jag skrev om på NewRenaissansece blogg: "Independent journalist badly beaten in Belarus"

Key Polish daily newspaper – Gazeta Wyborcza – discovered in October
2010 that at least 10 influential journalists were subjected to
on-going surveillance in the years 2005-2007, i.e. at the time when
conservative, right wing party ruled in Poland (PiS). The police and
two major intelligence agencies, namely Central Anticorruption Bureau
and Internal Security Agency, requested the data retained by telecom
operators (traffic and subscribers data) in order to reveal their
journalistic sources. Data was accessed by the police and secret
services without any judicial control and beyond any legitimate
procedure, i.e. not in relation to any pending criminal case. In this
context it is clear that the use of traffic and subscribers data was
not legitimate and constituted an outrageous example of data mining as
well as the breach of journalistic secrecy.

As a result of these actions, police and secret services were able to
trace back journalistic sources.
Det är vårt att säga något verkligen bra, det går enbart att förundras över hur diskussioner och debatter helt saknar en offentlig form här i Sverige. Inte förrens nu börjar en del att ta upp vad vi diskuterade för några år sedan, Aktuellt tog upp frågan om cc-tv och övervakning i kvällens program (2013-01-08). Inget av vad som rapporterades och diskuterades var några egentliga nyheter, i det närmsta av karaktären ren skåpmat för de som har varit någorlunda uppmärksamma på området sedan några år tillbaka.
Om nu någon skulle undra, så var detta en av de saker som fick FRA-lagen och hela det lagpaketet att ta fart under 2008. Det fortsatte under 2009 med Stockholmsprogrammet och senare datalagringsdirektivet, [NR-bloggen] som nu är infört i svensk lag och Polisen får tillgång till FRA:s så kallade "shop". Det kommer mer som en följd av alla dessa lagar och avtal, när cc-tv även ska kopplas till drönare. Drönare som skall bevaka våra gränser och städer och där de i ett senare skede ska erhålla en beväpning. Dessa beväpnade drönare ska även användas i och för en urban stadsmiljö. Drönare kommer även att bli uppdaterade med sådant som rörelseigenkänning och ansiktigenkänningssystem (Facewatch). Är det inte mer än hög tid för oss alla, inklusive politiker och folkvalda att tänka om?

EU Member States' police forces have reinforced their cooperation on technological research and development, with current "priority areas" including video surveillance automatically cross-referenced with database searches; new systems for covert listening; research into open source and instrumentation signals intelligence (OSINT and ISINT); and even, through "physical or electronic means", the ability to stop vehicles remotely or to "prevent a stationary vehicle from moving".
Drones are coming to America to a police department near you:



Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)