Statistik om datalagringen, lagen som ska tvingas på oss

Statistik från Tyskland:

Den ovanför liggande bilden och statistiken, är över antalet registrerade brott.

Den här bilden är statistik över den uppklarningsfrekvens, som datalagringen har medfört.

Det finns inget som talar för, att datalagringslagen skulle fungera i praktiken. Trotts att det finns klara bevis över att det inte finns några själ att implementera lagen, finns det de vilka synnerligen aggressivt propagerar för den. De försöker likställa det med den lagring som redan existerar, hos olika leverantörer. Internet och mobilleverantörer, när de lagrar för att kunna skicka räkningar och för att kunna bedriva ett normalt support och arbete med sina nätverk. Men det finns uppenbara skillnader, när operatörerna inte lagrar för polisiära endamål. Lagen bryter med stor sannolikhet, både mot svensk grundlag samt mot EU-stadgarna [Newsmill].

Det är absolut inget som vi medborgare ska axeptera, från vår egen regering och riksdag. Vi kan inte ha en regering som inför den samlade riksdagen, lägger fram otillräckliga fakta och direkta lögner. Lögner som sedan presenteras för en allmänhet, som om det vore fakta och sanning. Det är direkt oförskämt att överhuvudtaget presentera ett lagföte har några faktastöd från medlemsländerna.rslag, på det sätt som nu sker. Trotts att ett flertal länder inom EU protesterar mot direktivet, när det enligt deras egna författningsdomstolar bryter mot EU-stadgarna [Tyskland], samt att utvärderingen av direktivet är uppskjutet när det inte finns tilgängliga fakta från medlemsländerna för att stödja vad som påstås om direktivets förträfflighet. Som synes i de presenterade bilderna, talar fakta för det diametralt motsatta förhållandet. Datalagringsdirektivet är i praktiken obrukbart för de angivna ändamålen.

Intressant.

Namninsamling för Liberaldemokraterna

Glöm inte bort att upprätthålla vår namninsamling, för att bilda ett nytt parti. Ladda hem vårt dokument för registrering av partinamn och partibetäckning [PDF]. Den blanketten används för namninsamlingen, där ska namn, adress, bokföringskommun och personnummer anges. Giltig åldersgräns är från det år personen blir myndig, under det kommande valåret (2014). Alltså den person som fyller 18:år 2014, får skriva under dokumentet. Dokumentet är inte en ansökan om medlemskap, det anger enbart att personen anser och håller med oss om, att det behövs ett parti som det vi vill grunda. Svårare än så är det inte.

Vi som kör den här uppmaningen och stafetten: Amanda Brihed, Niklas Starow, Torbjörn Jerlerup, Hanna Söderström, Carl Johan Rehbinder.

Sverige är i stort behov av ett nytt och riktigt liberalt parti, när det nu saknas ett i riksdagen. Då är vi ett antal personer, vilka kom överens om att ett sådant behövs. Namnet och hemsidan är (L)iberaldemokraterna. Vil du även gå med och engagera dig i den nya rörelsen, går även det bra [LÄNK]. Hoppas att den här lilla kampanjen lyckas, både för dig som redan är engagerad och för dig som läser detta och kan tänkas stödja oss.

Ping: Intressant.

B. Ask sätter ned foten

Med Beatrice Ask (M) vår ärade justitieminister, är det som att komma ur askan i elden. Justitieministern vilken vi lugn kan tilldela epitetet som den i Sverige mest inkompetente ministern (Oscar Solberger), på sin vakt genom tiderna. När FRA-lagen drogs igenom 2008, skulle det säkra upp hela nationens säkerhet. Men så blev det ju inte (Amanda Brihed) kan vi nu se, med ett facit i hand (FRA).

"FRA har inte haft kännedom om några planer på det inträffade i Stockholm. Om vi hade fått sådan information inom ramen för den rapportering som sker till våra uppdragsgivare (regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten), skulle vi ha vidarebefordrat den till Säkerhetspolisen."

Hur var det nu igen? Var det inte just det de skulle kunna kontrollera och var en av förbehållen, för att de skulle bli direkt inkopplade i våra internetkablar? Allt skulle ju vara så mycket enklare, bara de fick tillgång till all vår internettrafik. Både din och min och många andras. Vad som mer och mer framkommer, är hur det egentligen ligger till. Sverige har avtal med deparementet för "homeland security" om ett teknik och informationssammarbete, för att jaga bland annat terrorister. Nu har man i USA lagt märke till vad det egentligen innebär [DN], USA håller på att bygga upp ett helt abnormt stort nätverk för kontroll av sin egen befolkning. Det var inte så länge sedan, vi höll på med sådant själva här hemma [IB]. Som det ser ut nu är det på god väg tillbaka, med införandet av nya lagar. Lagar för att tillgodose polisens behov av tillgång till personinformation och metoder för att kunna kartlägga civilpersoner, vilka är helt utan skuld till något brott. Det är alltså i ett förebyggande syfte, som de ska kunna göra den typen av intrång i våra privatliv (Klamberg).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är de två riksdagspartier som säger nej (V och MP kräver minoritetsbordläggning av datalagringsdirektivet).
Det är något mycket tragiskt när något sådan ska behöva inträffa, i ett demokratiskt samhälle. Det hör inte till men det är så det går, när all kontroll förloras. Då går det till ytterligheter och saker drivs till sin spets. Datalagringsdirektivet tillkom under Tomas Bodström (S), nu kommer det att införas av Beatrice Ask (M). Det är likvärdigt med att gå ett flertal steg  bakåt, i den demokratiska utvecklingen och står utan någon evidens och vetenskaplighet bakom. Däremot kan det mycket väl bryta både mot artikel 6 och 8 i europakonvensionen. Det är förmodligen därför det är så bråttom, med att driva igenom lagarna. Vårt fördjupade införande av EU i vår grundlag, med den som hjälp kan det mycket väl fälla direktivet. När kommissionen kan tänka sig att själv säga nej, till sitt eget direktiv och med det kanske även till lagar som FRA-lagen.

Det finns en hel del vi måste se till vad det är, inför det kommande nya året. Det finns mer som kommer, det vet vi redan [DN]. Det är bar ytterligare en del av kriget mot terrorismen, där det framför allt är muslimer och islam som utpekas som det onda [SvD]. Hoppas verkligen att vi kan dra lärdom, av vad som inträffat de senaste åren. Lära oss ta på ett bättre allvar, vad det är frågan om och vilka som egentligen är våra vänner. Om den nuvarande utvecklingen står sig, lär vi komma att behöva dem.

Intressant.

Demonstration för det fria ordet och mot censur 20/11-2010

Det är betydligt viktigare, än vad man först kan tro. Det är många som tror, att det inte är en fara för det fria ordet och för yttrandefriheten. Det är en uppenbar risk när dels lagstödet inte är bra och ledande personer anser, att webbplatser som WikiLeaks ska tas ned och aktiva försök till det föreligger. Det är viktigt att närvara, inte bara i tanken men även rent fysiskt visa motståndet mot den utveckling vi nu ser. Det måste här bli ett samfällt nej till den utvecklingen, det är för oss alla en nödvändighet. Ingen är immun från de censurförsök, som statsmakter nu försöker sätta i verket.

Det får bara inte inträffa att vi tillåter något sådant, men tyvärr är jag något pessimistisk över situationen här hemma i Sverige. Den syns ingen större opinion, för att ta tag i saken och granska vad som försiggår. Det måste ut till en bredare publik, för att det ska göra en skillnad. Det kommer att bli svårt när det stora flertalet, har mer än väl blivit indoktrinerade med att inte se och inte lyssna. Det kan vara farligt att se mer och längre än till chips, dipp och till det senaste avsnittet av Robinson. Det var inte riktigt det samhälle vi ville ha, men det var så det blev. Men det finns framtidshopp, i en ny kommande generation som vågar ta ton och sticka upp (Ung Liberal).

Av den påkomna anledningen arrangeras en demonstration, på Mynttorget i Stockholm, Måndag kl: 18:00-21:00.

Det finns givetvis mer bakomliggande orsaker, att ta med i beräkningarna. Vad den mlitära experten Johan Sigholm just på egen hand har konstaterat, är att vad han propagerar för inte fungerar. Det fungerade inte i det här fallet, det fungerade inte i Göteborg, där en 6:åring fick en skarpladdad pistol upptryckt och intryckt i ansiktet av en polis och tillfrågades efter politiska åsikter. Det är det samhället som Johan kämpar för att införa, inte en riktig signalspaning och polisiära metoder. Signalspaning är inte vad det var, inte ens i lagtext, nu är det massövervakning och masslagring.

En kortis ur den kommande texten:

"Övervakning enligt rättegångsbalken måste kunna användas även om
det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet."

Med andra ord vill man från regeringens sida (Michael Gajditza), legalisera en proaktiv och diskrimineringslös övervakning av oskyldiga individer. Är det vad en demokratisk nation som Sverige ska stå för? Det ska en demokratisk nation, absolut inte göra. Det är att helt och totalt sätta rättssäkerheten ur spel, det är vad som nu föreslås. Inte ett bättre sätt att få tag på de som vill oss illa, där gör metoderna inge nytta. Det vet MUST, KSI och andra tjänstemän på FRA och inom Säpo. En bra läsning är fd Säpochefen Anders Ericssons utredning om signalspaning för polisiära behov, samt polismetodutredningen. Inte att förta att FRA redan har begått massövervakning och sålt den personinformationen till främmande makt, helt lagligt dessutom. SIUN har inte kunnat utföra sin tillsyn, i brist på personal och medel. Vad som pågått och pågår, stärker inte säkerheten eller transparensen (Expressen).

  

Vi ska absolut inte finnas oss i, att bli behandlade på det sätt som vi blir. Ingen borde låta sig tystas ned, och vända ryggen till de demokratiska problemställningar vi har inför framtiden. Vi ska inte finna oss i att myndigheter ska påstå en sak och utföra något annat. Myndigheter oberoende måste givetvis stärkas från regeringens inflytande, så att de kan utföra sitt uppdrag. Men även det måste ske på ett transparent sätt och utan några glidningar (FRA). Enligt vad som sagt oss, skulle deras metoder lösa våra problem. Med massövervakning och masslagring av personuppgifter skulle terrorister och galningar sättas fast, innan de han göra skada. Nu vet vi att så blev det inte, åtminstone inte så som det prånglades ut i både riksdag och i media av både politiker och myndighetsförespråkare.

Intressant.

Bloggar: Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, Christian Engström, Lake, Oscar Fredriksson, Gothbarbie, Jan Rejdnel, Judit Burda, Camilla Lindberg.

Det är viktigt att hålla på sanningen och proportionerna

Vad jag åsyftar på, är bomben som small i lördags. Ensam galning eller ett välplanerat terrordåd, innebär egentligen detsamma. Här måste rätt proportioner och klara fakta råda, det går det inte och ska det inte ges avkall på. Det allvarliga är om det börjar tummas på de kriterierna, det får bara inte ske. Om något kan det orsaka det man måste förhindra, en spridning av missförstånd och en ge felaktig bild av det inträffade. Här strävar vi inom Liberaldemokraterna, att hålla oss till en så rak och rättvis annalys vi kan. Med hänsyn till vad vi vet om den typen av förhållanden, då först och främst avseende på politik och media. Med de fakta som finns kan vi förhoppningsvis, ge en rättvis bild av vad som sker och varför. Det tror jag att Amanda och jag gör i den artikel vi skrev dagen efter dådet på [Newsmill]. Det var strax efter statsministerns presskonferens på söndagsmorgonen.

"En oklok regering reagerar med en alltmer repressiv och fjärmande politik byggd på misstänkliggöranden, krav, hot och massövervakning för att skydda sig men skapar istället en grogrund för mer ömsesidig oro, hat, rädsla och även aggressiva motreaktioner."

Vi anser det är den mer repressiva hållningen, som i sig är en av anledningarna till att det uppstår terrorism. Eller av andra enskilda individer i ett mer förvirrat tillstånd och som leder till ett mer enstaka enskilt dåd. Vi får inte låta oss förledas till att tro på vad som helst, vare sig om individen eller om en viss incident. Det riskerar enbart att förvirra och destabilisera situationen, för oss som åskådare. Det är vad vi ska ge akt på och inhämta kunskap, från mer skiftande källor. Även om vi inte tycker detsamma, som vad de ser ut att uttrycka. Det är även vår regerings och våra myndigheters skyldigheter, då gentemot oss som medborgare. Men att så sker kan vi inte ta för självklart, när regeringen har sin politiska agenda och likaså har våra myndigheter det. Det är vår vardag att hålla reda på vad som är vad och påvisa hur det fungerar i praktiken.

Det är vad vi baserar vår politik på. Evidens, fakta och annalys. Därefter kommer beslutsfattandet. Det är betydligt viktigare att så sker och att våga ta steget fullt ut, än att falla till föga för en politisk retorik för att anpassa verkligheten efter politiken. Det lönar sig inte i längden, att leverera den typen av politiskt fluff. Vi måste kunna stå för vår politik och ändra den efter verkligheten, inte efter vad vi tror. Tro utan vetskap eller utifrån en förvanskad verklighetsbild lönar sig inte, det leder enbart till felaktiga beslut. Massövervakning och masslagring av personinformation, är inte den rätta vägen för att förhindra terrorism. Det är enbart tekniska och juridiska lösningar, som är erkänt dåliga verktyg för det endamålet. Det är även sådana lösningar vilka blir mycket svåra att avlägsna, när de blir till en mer permanent del av vår infrastruktur och för en lång tid framåt. Det gäller altså att stå för vad man säger och inte spåra ur som Morgan Johansson (S). Partiet kanske har en annan faktualistisk uppfattning och politik.

Jinge, Pelaseyed, Martin Moberg, Torbjörn Jerlerup, Annarkia, Expressen, Amanda Brihed.

Inreessant.

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

Vem är förvånad över Sveriges agerande

Föga förvånande är Sverige och USA igång med förhandlingar, om ett utlämnande (Kulturbloggen). Ett Sverige som tillåter främmande makt, att ta del av vår privata och ofiltrerade kommunikation (Mark Klamberg). Det är inte det minsta förvånande, vi varnade för just detta under den heta FRA-debatten under 2008. Här är förövrigt Datainspektionens utlåtande sedan de varit ute på Lovön hos FRA, för sin tillsyn av myndigheten [Nyt].

Det här är sådant vi som nation tillåter oss att göra, mot våra egna medborgare i fredstid. Det är något vi inte kan och något vi inte har råd med att göra, men det gör vi likväl ändå. Det är ett ingrepp som sker i en skala, som inte är motiverat av vad utkomsten av det ger. Syftet var att få tag i terrorister, inte lämna ut folk i onödan. Men "De ljög för oss om FRA-lagen" säger Camilla Lindberg i [AB].

"I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Det är nog ingen från 2008 kampen mot lagen, som är direkt förvånad. Det är vad vi då varnade för i lagstiftningen då, som gav myndigheten sådana rättigheter. Resultatet av det ser vi nu och ingen går säker, vare sig vi som bloggare och nätaktivister. Det gäller journalister i riksmedia, som politiker i riksdagen. Uppgifter lämnas ut efter vad FRA eller regeringen anser är ett bra handelsgods, våra personuppgifter som en ren handelsvara. Det var inte riktigt vad de voterade för i riksdagen 2008, de trodde inte på oss och lyssnade inte  då. Vad säger att de lyssnar på oss nu? Där är jag personligen minst sagt dyster, de kommer inte att lyssna på oss nu heller. Men det går inte att sluta med att hoppas, när vi trotts allt gör vad vi kan för att sprida kunskap. Kunskapen om vad som står i lagtrexter och vad de innebär, kalla det för ett svensk WikiLeaks, eller som det nya OpenLeaks. Det är inte mycket av vad vi har talat om, som vi har fått någon som helst "credd" för i media. Kanske kan vi få det nu när vi lyckats bevisa att vad vi sade då, var det som nu visade sig stämma.

Samtidigt som det här utspelas, gå vi vidare med vår kampanj: Olof Bjarnason, Niklas Starow och Torbjörn Bjerlerup. Det är minst lika viktigt, när även det här kopplar till vår personliga integritet, yttrandfrihet, mänskliga fri- och rättigheter. Det är nu mycket djupt rotat i det som har blivit den nya svenska kulturen, "Den nya svenska integritetsrörelsen". Vi som aldrig lät oss tystas ned av den föregående moderatledda regeringen Reinfeldt, trots Fredrik Reinfeldts ord då 2008. Det är även risker som våra soldater i Afghanistan tar, när även de tystas ned om vad de varit utsatta för. Enligt folkmordsexperten och docenten Ivan Macek [SvT]. Det är något vi absolut måste komma ihåg, ta med oss och inte glömma, vi ska inte låta oss tystas ned. Tystnaden är statsmaktens främsta vapen mot sin egen befolkning, när det verkligen gäller. Det skall vi inte tillåta inträffa, vi ska inte låta oss tystas ned. Var så säkra på det, vi kommer att stå där och sprida vidare vad vi får fram. Vi kommer att ta fram medlen för det, som de gör i Iran och på andra odemoktratiska orter i världen. Även de låter sig inte tystas ned, av vare sig hot eller sumariska avrättningar av opppositionella. Men sumariska avrättningar, ska väll inte behöva inträffa här hemma, eller? Bevisa mig fel tack!


Media och bloggar
DN I Aftonbladet I SvD I HAX I Törnebohm I Alliansfritt I Redaktionen, Makthavare I Andreas Henriksson, Makthavare I Markus Berglund, Marcus Fridholm, Jardenberg, Signerat Källberg.

Intressant.