Vi har ett riktat informationskrig mot oss som medborgare

I DN 2016-08-06, deltog Rolf Ekéus som en av underskrivarna till artikeln; ”Terrorismen större hot mot Sverige än Ryssland”
När det gäller Ryssland och ursäktarna, bland annat just Rolf Ekéus. Innebörden i vad han säger i en dialog med Peter Pomerantsev under ett seminarium på Axess, är det rakt motsatta. Ryssland är ett hot mot både Sverige och Europa, när ambassadör Rogozin har tillåtits sabotera hela det samarbetet som förelåg mellan Ryssland och Nato (Nato-Russia Council). Enligt Ekéus har Ryssland mycket noga planerat och saboterat hela det samarbete som förelåg mellan Nato och Ryssland, ett samarbete vilket bidrog till ett stabilare och säkrare Europa, så varför sedan påstå att Ryssland är missförstått i sin politik mot oss i Europa och USA?

De måste ställa hoten mot varandra, enbart för att kunna minimera den hotbild som vi har från Ryssland och lägga skuldfrågan på något helt annat, som Nato, Europa och USA.

Ett observandum är att Ekéus även tar upp frågan om Gazprom, han anser att företaget är ett av Moskvas vapen mot oss och givetvis mot andra förstås. Det är Gazprom som är tänkt att fortsätta med att bygga gasledningar i Östersjön med Slite som bas. Gazprom kommer troligen bygga den nya gasledningen genom Turkiet fram till gränsen för Europa, Turkstream, om Ryssland och Turkiet kommer överens.
De nyttiga idioterna får konsekvent ett fördelaktigare medieutrymme än vad förespråkarna för ett medlemskap i Nato och ett starkt försvar får, där en stor del av deras genomslag i media kan förklaras av, att de är namnkunniga, att de anses vara ledande auktoriteter på sina områden och får därmed utan något större motstånd lansera sina overifierade påståenden om Nato, tala mot fördelarna med ett starkt offensivt försvar och inte minst det konspirationsteoretiska om det inringade och förfördelade Ryssland.

I ärlighetens namn tillåts de att direkt äventyra svenska soldaters liv med sina uttalanden och vår nationella säkerhet, de kan knappast tro  på sina teser själva, när de bevisligen säger emot sig själva. Det är dags att på ett betydligt tydligare och bättre sätt, ta situationen med Ryssland, vår nationella säkerhet och frågan om Nato, på det allvar som krävs av den mycket allvarliga situation vi har mot Ryssland.

[Tidigare i bloggen om Rysk desinformation och hybridkrig] [ltz] [Kkrva] [GP] [AXESS] [Natoutredningen]

Den ryska invasionen av Ukraina

Det ryska hybridkriget eller snarare invasionskriget, vad det medför blir betydligt mer synligt och uppenbart under det rådande läget i Östeuropa och inte minst i Ukraina.

Indoktrinering av barn i det nya ryskare Donetsk.

Det vi ska se till är den Ryska invasionen och försöken till en återkolonisering av det forna Östeuropa och troligen vidare, vad det i förlängningen innebär för hela Europa och vår säkerhet kan vi inte veta, men ett fullskaligt krig är en inte helt osannolik utkomst. Att försöka ursäkta Ryssland och på andra sätt förminska det som pågår leder till en ökad instabilitet i hela östra Europa, det dödar och skadar mer människor när det enbart leder till en förlängning av det ryska anfallskriget mot Ukraina. De diplomatiska försöken till att förneka detta, leder enbart till en konfirmation av den ryska politikens effektivitet mot sin omgivning och därmed att Ryssland kan fortsätta invasionskriget och påskynda dess spridningseffekt ytterligare. Att i ljuset av denna händelseutveckling ta del av, se och höra alla dessa ursäktare är som att läsa manualen för de ryska och betalda trollen från Moskva.

Boris Nemtsov, introduktion till nemtsovrapporten.

Det är ett rent anfallskrig där den som invaderar har använt sig av olika politiska och sociala strömningar i samhället, för att att inom ramarna för det vilket kallas för ett hybridkrig försöka att destabilisera en hel nation och därmed även samtidigt förhindra en intervention av andra nationer och vinna kriget på det sett som nu sannolik kommer att ske i Ukraina. Det är den ukrainska befolkningen vilka är de riktiga förlorarna i det första rummet, när de har förlorat delar av sitt land via aggression från ett annat land, men även ur en demokratisk synvinkel när det arbete de har lagt ner och offrat sina liv för helt kan komma att spolieras.

Kriget förs även i forum och grupper som som de vilka finns på Facebook och i andra social medier, för att sprida desinformation om den rådande situationen. Mildra och förändra uttalanden om det faktiska kriget som att det är ett inbördeskrig och inte ett anfallskrig från Ryssland, där det är den lagliga regimen som begår brotten mot den egna befolkningen vilket resulterar i de så kallade pro-ryska rebellerna som stöds av Ryssland. Där fakta som finns, snarare talar för att det fåtal vilka är lojalister med Ryssland är en minoritet och där majoriteten av de som för kriget i praktiken är reguljära och specialförband från Ryssland.

Som det ser ut försöker de motivera ett återupptagande av kriget, det är knappast några så kallade rebeller som ligger bakom. Det är troligast som en del av det hybridkrig som Ryssland för mot Ukraina, för att kunna fortsätta destabiliseringen och eventuellt ytterligare kunna motivera egen trupp. Som det tydligen ska ske med så kallade hjälpsändningar.

Trots nya anfall mot ukrainska städer, i synnerhet i närheten av Mariupol. Mariupol är en viktig hamnstad och ligger strategiskt viktigt på den landtunga utefter lake Azov, den måste med nödvändighet Ryssland ta för att skapa den strategiskt viktiga korridoren genom östra Ukraina och ner till flottbasen på Krim. Tack vare Minsk II förvägras Ukraina både hjälp utifrån, men de får dessutom ej ge sina egna styrkor skydd mot de ryska och lojalistanfallen.

Ryssland har lyckats mycket påtagligt med sina krigshandlingar mot Ukraina, det står inte mycket emellan Ryssland och att kunna ta kontrollen över landtungan ner till Krim. Det är en fråga om att exklusivt kunna ta kontrollen över landområden utan att direkt annekterat det som Ryssland gjorde med Krim. Har de väl kontrollen, har de i praktiken även tagit kontrollen över Ukraina.

Kan Ryssland ta de östra delarna av Ukraina, har riskerna för ett storkrig mellan Ryssland och Europa kommit betydligt närmre.

Bra exempel på en ren desinformation, vem utanför Ryssland förutom de som aktivt arbetar för Kreml och deras sak tror på att det är 25% NATO-trupper som är instängda i Debaltseve?

”This morning NAF scouts spotted NATO tanks inside the encirclement (Cauldron) at Debaltseve. According to their information the possibility is strong that up to 25% of the trapped army may be NATO.”

Utrikesminister Wallström (S) hyllar det så kallade avtalet om eld upphör i kriget mellan Ryssland och Ukraina, det betyder troligen att Ukraina riskerar förlora de östra delarna avUkraina och därmed får Ryssland full kontroll över Ukraina och även över landremsan utefter sjön Azov, ned till Svarta havet och flottbasen på det redan avdelade och annekterade Krim.

Det är snarare den europeiska passiviteten som öppnade för Ryssland att invadera en grannstat, då för att utöka och flytta gränserna i sitt eget syfte, öka hotet mot Europa och i synnerhet mot Baltikum blir hotet en realitet. Därmed kan Ryssland flytta sina ställningar väster ut och skapa ytterligare osäkerhet mellan de europeiska staterna och splittra Sverige ytterligare i försvars, säkerhets och NATO-frågan. Kriget i Ukraina hade troligen inte inträffat om vi hade varit mer observanta på dessa fakta, de analyser och indikationer vilka har funnits där under en längre tid och kunnat agera på dessa i tid.

Vad som är mycket uppseendeväckande, det är att Ryssland startade ett krig och inte enbart mot Ukraina. Det är även i högsta grad ett krig riktat mot Europa, därmed även mot Sverige och våra egna intressen i och runt Östersjön samt Baltikum (NordBalt) med en direkt uttrycklig militär hotbild om krig om vi inte passar oss. Ryssland tillåts därmed vinna kriget i Ukraina utan att vi egentligen försöker göra något åt den saken eller försöker skapa en förändring i läget, det blir ytterligare en strategisk förbättring för Ryssland.

Var hittar du NATO, soldater och Europa inne i Ukraina, som utgör ett direkt hot mot Ryssland?

Det har i praktiken varit en ensidig upprustning av astronomiska mått av den ryska militären och även till militärdoktrinen. Det är inte soldater från vare sig USA, NATO eller andra EU-länder som krigar på rysk mark för att annektera dessa.

Det blir rätt uppenbart att beslutsfattarna i Europa inte på allvar tar situationen på det allvar som krävs, eller hur de ska hantera det som har kommit att kallas för det ryska hybridkriget. Att tro att Ryssland kommer att efterleva Minskfördraget innan de har tagit hela östra delen av Ukraina, den för dom mycket strategiska landremsan ner till Krim och Svarta havet, är enbart att be om mycket stora problem.

Östra Ukrainas krigsscen blir förståelig om den sätts samman med den ryska expansionismen/neokolonialismen och försöken till att även annektera landremsan ner till Svarta havet och Krim, efter att olagligen under ett rent anfallskrig mot Ukraina redan ha avdelat Krim från det övriga Ukraina. Samt att de östra delarna även har en tung industri som de gärna vill ha. Det är ett rent anfallskrig mot Ukraina som Ryssland bedriver för att ta tillbaka delar av, eller på sikt hela ytan av ett självständigt grannland. Ukraina, som Ryssland anser ska tillhöra dom, samt att förhindra att Ukraina allierar sig närmare Europa primärt rent strategiskt och geopolitiskt.

”Det ryska agerandet vi har sett under helgen där man inte bara utnyttjat sina befintliga baser för att invadera delar av värdlandet utan även i landets parlament enhälligt gett presidenten befogenhet att använda militärmakt mot Ukraina, ska inte komma som en överraskning. Likväl verkar alldeles för många svenska politiker nu väckta ur en törnrosasömn.”

Major Carl Berqvist (Wiseaman), SvD 3 Mars 2014.

Det bästa vi kan göra är att vägra de ryska provokationerna och stå upp för vårat samhälle. 

Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.