Den ryska invasionen av Ukraina

Följer det pågående anfallskriget och det all mer akuta läget i östra Ukraina, med staden Debaltseve som ett talande exempel är det riktigt otäckt.

Det talas om den staden som ett nytt Vokuvar och allt detta sker medans västmakterna sitter och gör absolut inget, det är fortfarande en lite skärmytsling med rebeller inte direkt mot ryska förband. Samtidigt som artilleri och raketartilleri och sätts in mot civila bostäder i staden, där invånarna sitter fast och är instängda. De har i stort sätt inga möjligheter att komma ut och fly därifrån. Där det internationellt borde fördömas som med anfallen med raketartilleri mot de civila i den ukrainska orten Mariupol för ett tag sedan, där riktades det direkta uppmaningar till Ryssland att ta sitt faktiska ansvar. Det är ju trotts allt Ryssland som via den uppbackning de gör av den pro-ryska milisen lokalt, både med materiel och egen trupp inne i de östra delarna av Ukraina. De driver sitt destabiliseringskrig mot den sittande och lagliga regimen i Kiev, vilket vi måste vara fullt medvetna över när anfallen in mot Debaltseve mycket väl kan vara ett brott mot mänskligheten, när det riktas raketanfall mot civila bostadsområden på samma sätt som i Mariupol. De nu pågående striderna mot civila i Debaltseve, måste på något sätt få ett slut.

Bilden från ett reoprtage av Christopher Miller (Mashable)

NATO och Jens Stoltenberg fördömer direkt händelserna i Mariupol och på det bredare planet, den händelseutveckling som uttalat Ryssland har slagit in på och stöttar aktivt.
Det är primärt mot Europa som Moskva riktar sina vapen, när de olagligen går in i ett öppet anfallskrig mot Ukraina. Det är en värld och omvärld som vi är en del av och inte kan stå utanför, det vore mycket olyckligt att tro något annat.

Presidenten Poroshenko med ryska armépass, tagna från ryska armésoldater inifrån Ukraina.

På det bredare planet, faller Mariupol öppnas en landkorridor för Ryssland till Svartahavet, via Odessa och Transnistrien till Krim som Ryssland invaderade och annekterade olagligt under förra året. Redan då stod det klart på ett tidigt skeende, att det var den utvecklingen som var på gång.
Det blir svårt att hålla stånd, men det ser ut som om Mariupol kan ha varit en diversionsmanöver för att slå mot Debaltseve, där det tydligen ska vara riktigt hårda strider just nu och Ryssland för in mer tungt materiel till området.

Medans säkerhetskonferensen ‪‎MSC2015‬ pågår, där de stora politikerna ska försöka enas om Ukraina med Ryssland om fred, ett Ryssland som i praktiken har invaderat landet och ställt till med ett blodbad och lidande som inte har åsets sedan andra världskriget, där den ryske utrikesministern Lavrov påstår att det inte har inträffat och att det är Europa och NATO som invaderar, då underförstått Ryssland (Ryssland anser att Ukraina tillhör dom).

Tror inte att Sverige på allvar vågar ta det steget trotts den mycket allvarliga situationen och trotts det uttalade hotet mot vår egen säkerhet, vilket enbart kan innebära att vi har backat politiskt i förhållande till Ryssland och deras provokationer mot oss. Skulle vi göra det och ta det på allvar, finns enbart alternativet NATO och det vill inte regeringen och det speglas i medias rapportering.  

Det krävs en helt annan strategi mot Ryssland idag

Det är en mycket obehaglig situation som råder i dagsläget, jag gjorde min värnplikt 1982-83 när det var en likartad situation som nu med ubåtskränkningar och under samma hot från i huvudsak Ryssland. Vi tränade med de ryska GRU Spetsnatz specifikt i åtanke, när vi hade ansvar för kuppförsvaret och för säkerheten i Stockholm. Då tar man det på allvar när man står där med en skarpladdad AK-4, färdig att på order skjuta tillbaka på en annan nations soldater.

Det är klart hög tid att göra något annat än att sitta och titta på, det gjorde vi inte på 1980-talet och det minskade antalet besvär i en betydande utsträckning.

Det kan mycket väl vara både en infiltration, som att det kan vara en exfiltration efter utfört uppdrag. Vi tränade på för att sättas in mot så kallade diversionsstyrkor, då som nu kan det vara ryska GRU Spetsnatz. Det är samma typ av krigföring som idag benämns för att vara ett hybridkrig.

Den påverkansoperation Ryssland använder idag tycker jag blir mycket tydlig ur en politisk kontext, där vi synbart backar undan från ett eventuellt och nödvändigt medlemskap i NATO och därmed en eventuellt betydligt stabilare hållning. Till och med en eventuell diskussion och utredning kan anses vara för mycket och för farligt, när det kommer att innebära ett medlemskap enligt Wallström. Det om något är en farlig påverkan av en annan nation, som inte är vänligt inställd utan kan flippa när som helst och faktiskt utan en påtaglig anledning gå till anfall.

Vad vi nu har är ett allt mer splittrat och polariserat politisk Sverige, det är precis vad Ryssland har eftersträvat med sitt hybridkrig och det ur deras synpunkt det eftersträvansvärda resultatet. Det minskar inte faran för ett riktigt krig när det snarare ökar risken, när det är vad Ryssland och deras allierade tycker är den rätta politiska vägen att gå.

För att förstå politiken bakom den Ryska, är det fördelaktigt att studera det pågående kriget de har mot Ukraina och hur ett hybridkrig ter sig i praktiken. Vi kan se det även i hur vi fattar politiska beslut, i utrikes och försvarsfrågor.

Det har varit mycket våldsamma raketanfall mot civila bostadsområden i staden Mariupol i Ukraina med enbart civila dödsfall, faller Mariupol öppnas en landkorridor för Ryssland till Svarta havet. Den korridoren skulle då gå via Odessa och Transnistrien till Krim, som Ryssland invaderade och annekterade under förra året. Redan då stod det klart på ett tidigt skeende av det ryska anfallskriget mot Ukraina, att det var den utvecklingen som var på gång och nu ser vi det inträffa utan att någon egentligen reagerar.

Internationellt fördöms anfallen med raketartilleri mot den ukrainska orten Mariupol som utfördes under lördagen den 24/1-15, där riktas det nu direkta uppmaningar till Ryssland att ta sitt faktiska ansvar. Det är ju trotts allt Ryssland som via sin uppbackning av den ryska milisen lokalt, med både materiel och egen trupp inne i Ukraina där de driver sitt destabiliseringskrig mot den sittande och lagliga regimen i Kiev. Anfallen mot Mariupol kan mycket väl vara ett brott mot mänskligheten, när det riktades tre stycken raketanfall under dagen mot civila bostadsområden.

 

Ryssland har blockerat ett fördömande av de brutala raketattackerna mot civila bostadsområden i Mariupol, det är i sig inte konstigt när Ryssland dels har egen trupp och dels försörjer de milisförband som har orsakat förödelsen i Mariupol, under den dagen var det sammanlagt tre stycken raketanfall mot orten och enligt källor på plats ska raketanfallen ha startats på nytt redan under samma dag, tills det blev allt för uppmärksammat över vad som pågick, då som förs avbröt de ryska lojalisterna anfallen.

Ryssland förhindrar Minsköverenskommelsen från tidigare från att fungera och ta effekt, de eskalerar kriget mot Ukraina, genom att blockera händelserna i Mariupol och därmed även sitt ansvar i att de försörjer de milisstyrkor som utförde anfallen med både medel, materiel, utbildning och även med egna soldater. Om Minsköverenskommelsen faller är riskerna inte enbart en eskalering av kriget mot Ukraina, men även för en spridning, när det öppnar för Ryssland att fortsätta sitt hybridkrig inom sin intressesfär.

För att kunna balansera upp den ryska mobiliseringen av tung krigsmateriel in till de ryska styrkorna och den ryska milisen i Ukraina, måste mer tung utrustning placeras ut i östra Europa.

Det vi ser är inte en de eskalering enligt Minskfördraget, det är en upptrappning och eskalering av situationen. Därmed blir det även en eskalering av den säkerhetspolitiska situationen runt hela Baltikum och Östersjön, det vill säga utefter hela vår Östersjökust, Gotland och även Öresund.

Det är en förutsättning med bra grundläggande kunskaper för att kunna förstå sin omgivning och därmed kunna fatta riktiga beslut, vilka inte är för ideologiskt färgade av ett politiskt program. Politiska program är inte fakta, de är riktlinjer över den politik man önskar bedriva. Att försöka ombilda verkligheten efter det politiska programmet, är redan på förhand dömt till att misslyckas.  

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet

Vi var några som skrev det här inlägget, med tanke på en publicering i media. Tyvärr blev den aldrig publicerad, så det får bli i brist på bättre här. Debattinlägget om datasäkerhet som vi skrev, kanske tas emot bättre nästa gång. 

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet? Med sommaren kom avslöjanden om hur USAs NSA, Storbritanniens GCHQ och hur Sveriges FRA sedan tidigare övervakar trafiken i internetkablarna, Säpo som vill ha en automatisk tillgång till våra kommunikationer, är det en fråga som idag åter har fått en stor aktualitet.

Vi är tillbaka till debatten om FRA och FRA-lagen från 2008. FRAs samarbete är djupgående och Sverige anses nu
vara en av nyckelspelarna i det globala övervakningsnätverket, 5EYES.
Det är hög tid att ta tag i situationen och se till att den förändras till det bättre.

Underrättelsetjänsten NSA missbrukar proprietär programvara och proprietära system, genom att medvetet tvinga tillverkare att lägga in bakdörrar och genom att påverka internationellt mycket viktiga protokoll och standarder. Dessa kan på goda grunder misstänkas innehålla bakdörrar eller medvetna försvagningar av säkerheten.
Vill man vara säker på att systemen inte innehåller bakdörrar så är idag det enda säkra sättet att använda program baserade på fri och öppen källkod, FOSS. Program där man alla kan hjälpas åt att kontrollera att koden inte innehåller några dolda bakdörrar och försvagningar.

Vi måste ta med i beräkningarna att mycket viktiga samhällsfunktioner riskeras, om de använder osäkra stängda och overifierade datorsystem med overifierade från användaren dolda funktioner.
Viktiga samhällsfunktioner är idag helt beroende av den integritet som olika protokoll och standarder ger.
De används för att säkerställa identitet, säkerheten och transparens i kommunikationen. Vi vet idag att andra stater kan tvinga tillverkare av stängda datorsystem, till att inför dolda bakdörrar. Stängda system går därmed inte längre att lita fullt ut på.
Säkerhetsbrister upptäcks och användas av andra med yrkeskunnande och erfarenhet som black hats, organiserad brottslighet och främmande makt.

För att vi ska kunna garantera vår nationella säkerhet måste vi veta vad som finns på våra datorer, vilka som har tillgång till nätverk, datorhallar och vad som installeras på våra privata datorer.
Patienter och vårdtagare måste kunna lita på journaler inom sjukvården och all personal med journalen som sitt arbetsverktyg finns i säkra datorsystem som inte andra kan manipulera.
Har väl någon fått in en bakdörr så vet man inte alls vilka andra som kan ta sig in den
vägen, komma åt eller sabotera samhällskritiska datorsystem.

Från Svenska Linuxföreningens sida anser vi att den offentliga sektorn måste gå över till mer säkra datorsystem. Datorsystem byggda på fri och öppen programvara är nämligen enda sättet vi kan garantera någon form av säkerheten.
Det är enda sättet vi kan säkerställa att Sveriges försvarshemligheter är säkra, att våra kritiska system är säkra och inte innehåller bakdörrar som aktiveras vid ett militärt angrepp, spioneri eller industrispionage mot Sverige. Något så trivialt som att någon angriper biljettbokningssystem för tågtrafiken och det blir stora problem
för samhället.
Att fortsätta som vi gör fungerar inte, det är hög tid att kasta ut osäkra stängda system och satsa på säkra system byggda med fri och öppen programvara.

Sverige läcker. Huvuddelen av all e-post skickas idag okrypterad för vem som helst att läsa – din granne, din chef eller din konkurrent i Kina som helst vill piratkopiera din produkt innan du fått ut den på marknaden. Detta exempel är bara toppen på isberget och visar att säkerhetstänkandet inte bara är lågt prioriterat, utan obefintligt. Sommarens avslöjanden om hur NSA spionerat på allt och alla visar än en gång att vi inte lever i en bubbla och att andra är högst intresserade av vad vi gör. Inte av nyfikenhet, utan för att utnyttja det mot oss. Detta är inte bara ett kränkande av vårt privatliv, utan hotar att allvarligt skada vår internationella konkurrenskraft i form av industrispionage, förlorade kontrakt, stulen forskning och länsande av enskilda individers konton. Detta är inte teorier utan redan verklighet, och mörkertalet är enormt. NSA är bara en av många aktörer.

Ett hus är aldrig stabilare än sin grund. Grunden för vår säkerhet är den hårdvara och program vi använder – men hur vet vi att inte den inte har bakdörrar? Dessa uppstår naturligt pga konstruktionsfel (”buggar”) men vi känner även till hål som skapats avsiktligt. Än svårare är det att veta när programmen inte ens finns på vår egna dator utan på så kallade molntjänster. Idag behöver inte underrättelsetjänster ens organisera all inhämtad data – vi gör det själva åt dem på Facebook. Och om Microsoft eller Apple erbjöds att dess konkurrenter i det tysta sinkades eller eliminerades, i utbyte mot avsiktliga buggar i Windows, skulle de kunna stå emot? Hur kan vi utomstående granska?

För att öka transparensen i våra IT-system förespråkar vi ökad användning av öppen källkod, framför allt inom den offentliga sektorn då denna har enorm påverkan på resten av det svenska samhället. Konceptet förklaras bäst som att ritningarna för programmen är fritt tillgängliga för alla att använda och ändra. Dessa granskas redan idag av hundratals oberoende ögon runt om i världen. Detta kan låta marknadsfientligt men verkligheten är den raka motsatta. Google har byggt sin Androidimperium på Linux som är öppen källkod, och även Apples Mac bygger till stor del på öppen källkod. Med undantag för skrivbordsdatorn är Linux redan idag världens mest använda IT-plattform. Öppen källkod används framför allt av systemintegrerare då inga stängda program kan konkurrera i varken pris eller anpassningsmöjlighet. IBM har till exempel nyligen annonserat att de kommer investera 1 miljard dollar i Linux, och räknar så klart med att få mångdubbelt åter. Trots detta så frikopplar öppen källkods-modellen leverantören från det levererade systemet. Öppen källkod lyckas alltså med konststycket att både öka transparensen, konsumentmakten och ge konkurrensfördelar åt företag. Förlorarna är endast de stora företagen som vidhåller vid gamla affärsmodeller, varav de flesta utländska.

Det är dags att spräcka bubblan och vakna upp. Sverige kallar sig gärna ett IT-land, vilket stämmer om man mäter i bredbandshastighet, men faktum är att exempelvis Tyskland ligger långt före inom transparenta IT-system. Det betyder att vår samhälle är sårbart och att vår långsiktiga konkurrenskraft är hotad. Det finns dock en väg att gå och majoriteten använder redan ovetandes Linux eller motsvarande. Det är dags för politiker och företagsledare att ta det sista avgörande steget. Framtidens samhälle bygger på öppen källkod.

Invasionen av Krim

Det är mycket tal om Ukraina och upptakten i Kiev och vad som senare inträffade på Krim, vad som syns på vidhängande bild är en bild från CCTV inifrån stadshuset och övertagandet av den lokala administrationen och styret av Krim. Vad som syns är inte en lokal milis eller aktivister som tog över helt oblodigt, det är vältränad och välutrustad trupp, troligen Spetsnaz GRU med syfte att ta över och fälla den lokala regeringen i stadshuset. En rysk militär statskupp av Krim helt enkelt.

Det finns mer evidens över det förhållandet när man ser till vilka emblem, märken och symboler som soldaterna använder.

Friheten kostar pengar

Fredrik Segerfeldt kallar sig för liberal debattör, men missar liberalismens kärna. Segerfeldt vill att samhället ska nedmonteras i praktiken, när skatterna inte ska finnas och betala vad det egentligen kostar att leva i fritt land. Frihet kostar nämligen pengar vilket han glömmer bort att säga, se bara till vad som inträffar här och nu i vårat grannland Ukraina. Ett dugligt försvar och militärmakt kosta pengar, något som vår regering redan har tagit bort ur budgeten och därmed lämnar våra gränser öppna för de vilka inte vill oss väl. Nu ligger våra gränser öppna för den som vill och har investerat i militära medel, de kan nu relativt obehindrat ta över och inkräkta på min personliga och vår nationella frihet.

Våra gemensamma trygghetssystem kosta även de pengar och bekostas av ett skatteuttag, så vi alla kan och har råd att ta del av dessa. Eller borde har råd snarare, när nu detta skatteuttag inte räcker till fullt ut åt alla vilka behöver ett sådant stöd ur vår gemensamma kassa.

Vad är det för frihet när jag inte har medel att stanna hemma sjukskriven när jag är sjuk, eller behöver ta mig till en akutmottagning men inte kan för kostnaden? Det är vad som inträffar om det kostar för mycket för individen, friheten som då inte finns längre blir begränsad till något helt annat och detta kostar samhället mycket. Det kostar individen både i ett lidande som i den egna friheten, vilket är kärnan i det liberala tänkandet. Själva omtanken om individen och se till att individen kan ta del av de friheter, rättigheter och skyldigheter vi har i en demokrati. Saknar individen sin frihet finns det enbart skyldigheter kvar gentemot staten och statsmakten, då har vi per definition enbart en diktatur som en produkt av den politiska filosofi som Segerfeldt uttrycker. DDR-samhället som Segerfeldt talar om blir då till ett faktum, inte som idag enbart ett misslyckat historiskt fakta och en nation som inte existerar. Den imploderade under sitt eget förtryck av samhället som helhet och av den enskilda individen och muren föll.

Vad Segerfeldt egentligen förespråkar är inte frihet, demokrati och liberalism. Det är diktaturen under nattväktarstaten där enbart de vilka har medel nog kan och har en frihet, det är den så kallade Randianismen och är enbart till för fåtalet som redan har. Randianismen är mycket hårt förknippad med en socialkonservatism och högerpopulism, men utan dess förankringen i och till verkligheten. Verkligheten ser inte ut som i Ayn Rands böcker när verkligheten är något helt annat, när den består av individer i ett samhälle som samverkar för att skapa en gemensam frihet. Det är en gemensam frihet garanterad av den starka demokratiska staten, men även för att garantera den individuella friheten. Det är en frihet som garanteras via en gemensam finansiering, för att bekosta sådant vi annars aldrig skulle ha råd att betala ur vår egen ficka. Det är alltså inte till någons personliga nöjen som medlen borde och ska gå till, fast det är vad som inträffadde när systemen började byggas om och pengar helt plötsligt kunde transfereras över till något helt annat och för andra ändamål än vad som var tanken.

Sverigedemokraterna försöker vara ett politiskt korrekt parti

Risken med den debatt som är idag där man inte vågar eller vill ta initiativet, både till att föra och driva en riktig samhällsdebatt om dagens framväxande samhälle. Det tillåter Sverigedemokraterna att manifestera sin position, politik och parti, som ett riktigt demokratiskt och politiskt alternativ. Trotts partiets historik där en av grundarna och nazisten, den före detta medlemmen i Waffen SS under Heinrich Himler, Gustav Ekström. Det borde diskvalifisera Sverigedemokraterna som ett demokratiskt parti, ett parti grundat på de demokratiska grunderna och de värderingar vilka vi anser ska råda i ett samhälle.

"Under andra världskriget stred 270 svenskar i Waffen-SS, de flesta av dem nazister som tagit värvning. En av dem var Gustav Ekström som arbetade under SS-chefen Heinrich Himmler vid högkvarteret i Berlin. Han värvade sig till Waffen-SS för att som han sa ¨slåss mot världsjudedomen¨. Han, liksom alla SS-män, svor trohetseden till Hitler: ¨Jag svär Dig, Adolf Hitler, det tyska rikets Führer och rikskansler, trohet och tapperhet. Jag lovar Dig och de av Dig utsedda överordnade lydnad, ända in i döden, så hjälpe mig Gud".

Det gör man genom att inte ta orsaksbilden på allvar, där historiken från 1930-talet glömts bort och det sker när de politiska strategerna anser att partierna förlorar röster på en sådan strategi. Det sker när de politiska debattörerna inte vågar eller vill föra fram och lyfta upp den riktiga bakomliggande orsaksbilden, det är den bild som ligger till grund för det framväxande och fyrdelade samhället. Men även de bakomliggande skeendena i vår nutid förträngs, när det inte riktigt passar in i den samhällsmall vi har över den rådande normativa förklaringsmodellen. Trotts att vi ser yttringarna av det nya samhället precis varje dag ute på våra gator och torg, vi ser det i förorter som Husby eller i Rosengård. I områden där enskilda individer ser den enda vägen ut till en mer ekonomiskt tryggare tillvaro, den ligger kanske i den kriminella banan i brist på annat. Eller som tiggarna i de plankskjul de lever i, medvetet förvägrade en tillgång till riktig sanitet och hygien, utan en riktig tillgång till friskt och rent vatten. Det var beslut fattade och antagna av våra egna och folkvalda politiker, det anser jag vara en klart rasifierad politik och en ren diskriminering. Det var de romska läger jag såg från pendeltågets fönster varje dag, på resan till och från arbetet. Det var de läger vilka låg utspridda utefter spårområdet och alldeles strax intill banvallen, de låg mellan Älvsjö och Farsta Strand i Stockholm. Pendeltåget passerar nedanför Högdalen på sin väg till Nynäshamn, så det är inte så få personer vilka var medvetna om dessa läger. De vilka lever utefter Nynäsbanan och i andra likartade områden de står utanför det normala samhället och samhällsstrukturen, men det ska vara det storsvenska folkhemmet som råder vilket direkt gynnar SD. De kan därmed polarisera frågeställningen mot oss andra, när de tar till sig frågan som sin politik mot migration och migranter som parasiterande på oss normala svenskar. Därmed skapar de och vi gemensamt ett segregerat samhälle, där de stöper om den rådande situationen och gör den till sin egen med kraftigt fascistiska övertoner för och emot invandrare, det är de andra andra är Romer eller som i andra fall muslimer. De är kritiska till den förda politiken och gör den enbart till en fråga om jobben, inte till produkten av det faktiska socioekonomiska läge vi har.

För att förstå den socioekonomiska orsaken och den riktiga problemställningen, där inkomstklyftorna fortsätter att öka i Sverige. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har fått 76 procent mer att röra sig med de senaste 20 åren, medan ökningen för tiondelen som tjänar minst endast är 7 procent. Det visar siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB), (SvD)

 Det skapar utrymme för Sverigedemokraternas stormtrupper på nätet, stormtrupperna är redan värvade vilket är uppenbart synbart i olika kommentarstrådar på nätet och i de digitala medierna. Inte enbart på Avpixlat. Det är till för att medvetet legalisera både språkbruk och de värderingar de står för, det blir enbart en tilltagande normering av deras värdegrund vilket vi kan se i hur språkbruket skiftar. Kritik i stället för diskriminering av folkgrupp och rena rasuttryck.

Vi ser det yttra sig i förorter som Kärrtorp med rena våldshandlingar, som nu förekommer i ett rent politiskt samband och sammanhang.

Vad som är en nödvändighet det är att på allvar ta den samhällsutveckling vi ser kommer allt starkare och det måste vi göra med en medvetenheten om nazismen och fascismen i Sverige idag och även historiskt, ett förhållande som med nödvändighet måste få sitt rätta utrymme i samhällsdebatten. Sverigedemokraternas och deras kontaktmönster är inte okända, jag har bloggat om det förhållandet och deras kontakter med den extrema politiska högern i USA tidigare. Favoriserade av personer som Breivik som beundrade vissa av dom, som Pamela Geller med sin blogg Atlas Shrugs.

Swedish Defence League (SDL) ska nog inte föraktas bara av den anledningen att de är fascistiska, här måste det ses till hela den kontext de är verksamma inom. De utgör den svenska grenen av det likasinnade brittiska EDL, de har ett samarbete med Sverigedemokraterna och med den kristna ultrahögern, eller den så kallade tepartyrörelsen i USA. Det finns mycket starka finansiella grupper och intressen vilka står bakom och finansierar dessa rörelser, som bröderna Kochs imperium. I praktiken stöttar och finansierar bröderna via sitt imperium, hela tepartyrörelsen och därmed ultrahögern i USA. En av Breiviks favoriter är Pamela Geller, en av de stora bloggarna inom den amerikanska tepartyrörelsen och ultrahögern. Hon var här tillsammans med Robert Spencer från Counterjihadrörelsen, de deltog med Sverigedemokraterna i en gemensam manifestation 2010. Med de kontakterna internationellt, måste med nödvändighet Sverigedemokraternas politik kraftigt ifrågasättas. Det blir även svårt att kalla dom för ett normalt demokratiskt parti, när de driver en antidemokratisk agenda politiskt.

[Atlas Shrugs] [Expo] [SvD] [Ulf Bjereld][Norran] [Norran] [The Guardian] [The Telegraph] [DN] [Sverigesradio] [The NewYorker] [The NewYork Times] [Motargument] [Expressen] [Opendemocracy] [Mitti] [Basic Income]

Romer utsätts en en gång för utanförskap och diskriminering

De fattiga Romer vilka bor utanför Högdalen i Stockholm, de utsätts för mer förnedring än enbart att behöva tigga för sitt uppehälle. Det är socialborgarådet Anna König Jerlmyr (M), som nu vill se till att de vräks från sina brädhyddor. För att se till att de får det riktigt djävligt illa så att de faktiskt flyttar, vägrar därmed Stockholm att följa de mänskliga rättigheterna, genom att inte ge dessa en bättre tillvaro med åtminstone ett minimum av en anständig standard och livsvilkor.

"Vi kan inte tillåta att människor lever i en sådan här misär, säger Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M)."

Av den anledningen ska de avhysas- vräkas, för så här får det ju inte se ut. Därför ska deras hyddor demoleras och de har därmed ingen stans för att ta skydd mot vintervädret. Tanken med detta, är att de då ska åka hem till Rumänien, landet de lämnar när de är förföljda av staten och inte har mycket mer där än vad de har i Högdalen.

Från tidningen Mitt i.

Det har gjorts förut, det är inte svårt att sätta upp baracker med det nödvändigaste. Rent vatten och tillgång till en riktig latrin, det är första steget. När det är klart går det utmärkt att fortsatta med att lösa det problem som dessa fattiga tiggare utgör och även sätta press på exempelvis Rumänien, till att följa europakonventionen och de mänskliga rättigheterna.
Men det passar sig tydligen inte, de ska i stället utsättas för än mer diskriminering, förföljelser och förnedring här- i det så kallade demokratiska och öppna Sverige.