Datalagring ett demokratiskt problem

Internet, eller de digitala vägnäten, är nu lika viktiga och en lika väsentlig del, som de fysiska vägnäten.
Internet är en plattform för kommunikation, privat som offentlig. Via dator och telefoni (trådburet, radioburet), uttrycker vi oss, söker och får information, lagrar densamma i det digitala molnet, liksom på egen lagringsmedia. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, måste värnas i ett allt mer digitaliserat och internetbaserat samhälle. Det måste råda samma frihet från insyn i vår digitala kommunikation, som den förutsätts vara i samhället i övrigt. Behovet av en särlagstiftning måste betraktas som ringa, när de redan nuvarande lag- och regelsystemen fungerar även digitalt, eventuellt med små justeringar.

Datalagringsdirektivet har nu åter aktualliserats, genom att regeringen nu vill dra igenom direktivet i svensk lag. Vad kan vi se för problem med det?

Ett av de största problemen är givetvis lagstiftningen i sig och hur det ter sig till andra lagstiftningar, närmast polismetodutredningen [1], [2]. Men även till det som kallas för Stockholmsprogrammet (MRN Svart Måndag 2009), den plattform som kan komma att styra mycket av Europas säkerhets och migrations politik. Till stöd för det måste all internetrafik och telefontrafik registreras inklusive mobiltelefoners position. Vilket justitieminister Beatrice Ask (M) förnekade i samband med Stockholmsprogrammet. Datalagringen ska även kopplas mot polismetodutredningen, där lagen om elektronisk övervakning kommer att luckras upp:

"Inhämtning föreslås bli möjlig för alla brott, dvs. kravet på att fängelse
ska vara föreskrivet för brottet och att det enligt myndighetens
bedömning kan föranleda annan påföljd än böter utgår. Slutligen
införs utvidgade möjligheter för polisen att få tillgång till bl.a.
lokaliseringsuppgifter för efterforskning av försvunna personer om
det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk
för deras hälsa."

Citatet kommer från den läckta promemoria, ställd till lagrådet (2010-10-15). Riskerna med en sådan formulering, behöver knappast överdrivas. Det innebär mycket stora risker risker, för alla och envar utan bevis för överträdelser för minsta småsak. Det som var tänkt för Europas överskridande säkerhet, inkräktar nu på var och ens personliga säkerhet, när dena massiva lagring av personinformation, rörelser i samhället och på internet, sparas och lagras i detalj utan åtskillnad från grova kriminella och terrorister. Utan misstanke om något kriminellt eller någon bevisad kontakt med terrorister. Just detta sätter även oskuldspresumtionen allvarligt ur spel, när lagringen sker i ett proaktivt syfte. När en sådan massövervakning sjösätts och sker löpande, utsätts vi alla och kontinuerligt, för riskerna av felaktiga beslut från de utredande myndigheterna. Massövervakning är inte lösningen, det är problemet i sig. Det finns inte mycket till bevis för att det slulle vara en verksam metod, det har kommissionen även observerat. Det blev jag uppmärksammad på via en källa i Bryssel, av den personen fick jag veta att kommissionen kan komma att skjuta upp utvärderingen till mars 2011.

"I just learned that the Commission is now aiming to have the review
report adopted in March 2011.

It seems they just don't get any valid data from the member states so
far that would support data retention."

Medlemsstaterna kan tydligen inte leverera hållbara fakta, till stöd för direktivet. Därav den uppskjutna utvärderingen av direktivet, till mars 2011. Varför ska då Sverige, medelst demokratiskt tveksamma metoder införa en implementering, som vida överskrider vad direktivet erfodrar? Det är något vilket regeringen Reinfeldt enbart kan svara för och på.

Den nya svenska framtidstron

För många kan det låta förmätet, att kalla bildandet av Liberaldemokraterna för: "Den nya svenska framtidstron". Men jag tycker att det stämmer fantastiskt bra, det är en ny tro på framtiden. Sitter med i grundargruppen och att se bygget ta både form och fart, inspirerar till en ny tro på framtiden. Det saknas inte förmåga och vilja för att skapa något nytt, inom den svenska politiken. Liberaldemokraterna och vi som nu grundar partiet, tar frågor på fullaste allvar. Säkerhetspolitik, försvar och underrättelsetjänst. Det är allvarligt på samma sätt som den ekonomiska politiken, där både plattskatt och medborgarlön diskuteras. Personligen föredrar jag säkerhetspolitik, med underrättelstjänsterna som huvudintresse. Inte direkt populistiskt eller förstasidesstoff, vare sig inom det politiska bloggandet eller tradmedia. Om nu någon talar om det, flertalet gör det inte. Det är inte 2008 längre och FRA-storm. Men sedan dess har det pågott ett sökande efter något nytt, när vi i direktsändning såg hur den svenska demokratin föll i bitat inför våra ögon. Vissa av regeringspartierna förlorade på det och vi såg resultatet i det senaste valet, när alliansen enbart fortsatt med att införa den repressiva politik, som en socialkoncervativ högerregering bara kan stå för. Liberaldemokraterna står för något annat.

Hörnstenen i Liberaldemokraternas politik, är social- och rättspolitiken och den är inte förhandlingsbar. Vi anser att principen om kroppslig autonomi, varje myndig vuxen individs rätt till självbestämmande över sin egen kropp ska följas, så länge det inte skadar någon annan. Den principen ska följas stenhårt. Förbättra situationen för HBT-personer, ett värdmödraskap om inga andra alternativ finns vid en infertilitet, rätten att spara undan könsceller för transpersoner. Det handlar oftare om att skrota lagar, än att skapa nya. Den parlamentariska situationen i riksdagen efter valet ser inte direkt lovande ut, men öppnar dörren för ett parti med en riktig ideologisk inställning och politik lagom till 2014. Men vi skriver partiprogramet med sikte på 2030, det är ett långsiktigt tänkande som behövs och ingen dagsslända.

Hur ser dagspolitiken egentligen ut? Med en ny propagandaminister (Schlingman) och en utökad budget till regeringskansliet på 1,2 miljarder. Tror det säger allt om hur politik nu drivs, av det så kallat stadsbärande partiet. Ingen egentlig politik, det är enbart ett sitta kvar vid köttgrytorna. Det stora problemet är att oppossitonen saknar en valid politik och ideologi, för att knuffa ut den nya stadsbäraren. Felet den röd-gröna oppossionen gjorde, var att de gick till val på att Alliansen INTE skulle vinna. En ren förluststrategi och det ser inte bättre ut framöver, när det fortfarande saknas en egen sammanhållande politik.

Terroristerna fick som de ville med oss

Det hade inte behövt bli på det viset, om vi bara hade tänkt efter och inte fallit till föga. Men nu gjorde vi det och får betala priset för det valet, trotts att alla visste att det var fel. Det var inget nytt som inträffade 2001, (EU counterterrorism strategy: value added or chimera?)

 “Europe did not wake up to terrorism on 9/11. Terrorism is solidly entrenched in
Europe’s past. Throughout its history, many of its member states have experienced
a wide variety of terrorism—left-wing, right-wing, separatist, social and
religious, domestic as well as international.”

Vi är nu inne i vad som kallas för, ett "worst case thinking" tänkande. Därmed kommer allt att utvärderas utefter den tesen, oavsett om det är rätt eller fel. Frank Ferudi har skrivit rätt utförligt om det och beskriver det riktigt bra: "Fear is the key to irresponsibility". Vi har fallit till föga för konspirations teorier och teoretiker. Bakom varje hörn döljer sig en skummis, terrorist och kanske en pedofil. Det gör att vi inte ser världen sådan som den är, utan vi ser den genom de färgade glasögon vi blivit påtvingade. Inte för att vi ville men av de uttolkare av vår omvärld, som såg sin chans. Det var de som fick utrymmet, helt i onödan dessutom. Värre än så när alla visste hur fel det var, vilket återspeglas i Michael Gajditzas bloggpost. FRA-lagen, teledatalagringsdirektivet, är de synliga konsekvenserna av hur det nu står till i vårat samhälle. Pendeln slog hårt över åt fel håll då 2001, i stället för att ha modet att  ta ett par steg bakåt och tänka efter. Det nationella ryggmärgstänkande fick prioritet och gehör hos beslutsfattarna, konspirationsteoretikerna fick utrymme för sina rena mjölpåsar. Oskyldig tills motsatsen bevisats, finns i praktiken inte kvar. Nu är det skyldig, till du kan bevisa motsatsen.

Vad får lagar och tekniker för insamlande och bearbetning av personinformation, som de FRA-lagen och datalagringsdirektivet innebär? Vad får det för långvariga konsekvenser egentligen? Det vet vi egentligen inte riktigt ännu. Men likväl införs det nu i England.

Det finns en del statistik att till gå från de länder, som har eller delvis har infört datalagring i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

 Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
 Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
 Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
 Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

 Det borde inte vara på det här viset, vi påstår åtminstone att vi lever i en rättsstat. Nu gäller det att Sverige lever upp till det och säger nej till Datalagringsdirektivet. Bevisen för effektiviteten finns inte, behovet finns inte. Säg nej till datalagring, säg nej till terrorister. De ska inte få som de vill. Ett inlåst Sverige med ett inlåst Europa. Ett Europa med höga murar resta och paranoia inför sin omvärld. Det leder mot ingenstans, annat än till mer av densamma osäkerheten. Vi vill ha ett fritt Europa utan murar och paranoida lagar, ett öppet och fritt samhälle är det bästa skyddet.

Svåra händelser, svåra beslut om liv och död

För ett tag sedan tog en person livet av sig, helt öppet för omvärldens insyn. Var det internets fel som förmedlaren av den personens vånda och val, eller var det samhällets fel som inte kunde lokalisera och förhindra personen innan det inträffade? Många förfärades över med den råhet, som personens vånda gav upphov till. En råhet förädlad av "nätets" anonymitet.

Det första man måste få råda klarhet i, det är att internet enbart är en spegling av vårat eget samhälle sådant som det är. Vad den bredare allmänheten fick ta del av, var enbart en spegling av dem själva. Inget annat. Vad som försiggår utanför i verkliga livet, men dolt för insyn är enbart detsamma. Det är ett samhället som fallerar i sina skyddsmekanismer, när något sådant tragiskt inträffar. Var helst och var gång, det tragiska inträffar. Men ack så bekvämt att skylla ifrån sig på något annat, för att skuldbelägga av ren bekvämlighet. Det var INTE VÅRAT FEL, är vad man i praktiken säger. Det är helt fel, det är vårat fel, allas vårat fel när det inträffar. Det är vi som felat personen som nu inte finns till ibland oss, utfört med hjälp av sin egen hand. Och ingen ingen såg, ingen stoppade det i tid. Bara dåliga ursäkter och bortförklaringar, finns att nå och erhålla för misslyckandet.

En annan svår diskussion, fast kanske närliggande. Det är frågan om eutanasi, legaliserat och assisterat självmord. Rätten och möjligheten att få enda sitt liv, på det sätt man själv har valt. Starta funderingarna runt eutanasi, genom att först läsa Michael Gajditzas bloggpost om Mats.
Utgångspunkten till hela debatten, det måste vara Individens bestämt uttryckta vilja, att få enda sitt liv assisterat. Det måste föreligga bortom alla rimliga tvivel, att personen inte är utsatt för tvång- eller en tvångsliknande situation och är mentalt kompetent och bekväm med sitt beslut. Det är lika viktigt inte bara juridiskt, men även för de vilka ska assistera vid eutanasin.

Hur kan det ligga till med ett så kallat livstestamente, ska ett sådan gälla när väl olyckan är framme? Kanske.

Du har full rätt att neka en livsuppehållande behandling, under vissa premisser. Testamentet måste vara upprättat efter dessa, när du skrev det. Så där har jag inga problem. Det är under en långdragen sjukdom, där man antingen vet att slutet bara kan bli på ett vis, eller fortsatt liv under svåra plågor under en obestämd tid. Fysiska som mentala. Där måste det finnas ordentliga säkerhetsmekanismer, för att utesluta felaktigheter. Det kan jag med säkerhet säga måste föreligga för min egen del, efter över 25 år inom svensk sjukvård. Hur många svårt skadade och sjuka, hur många dödsfall jag assisterat vid, är sedan länge förlorat i glömska.

Dags att ta politisk ställning

Det har varit mycket under året, Allmedalen, Pride och en valupptakt med en valrysare. Inget av de nuvarande riksdagspartierna duger kom det att visa sig, så det blev ett helt annat parti. Men så nu efter valet, vad gör man då?
Har fått en del påstötningar om att ta ställning och tänkt över dessa, men när än då inget riktigt passar. Dags för något radikalt nytt där jag på allvar får vara med och bestämma, från "scratch". Det kändes all mer lockande och till sist föll det på plats. Det var bara att blunda, hoppa och hoppas på det bästa. Ramla in mitt i smeten så att säga. Så nu är det gjort, det får bli (L)iberaldemokraterna. Sitter med där det händer nu och deltar i bildantet av ett nytt parti, får vara med och skriva partiprogram, lägga förslag helt efter mitt eget huvud. Det kan inte bli bättre än att med de övriga, som har tagit steget fullt ut och gått över till (L)iberaldemokraterna. Det är vi som ska göra och bilda det nya partiet.

Inget är cementerat i sten och klart, vi arbetar enträget hårt frammåt. Men det blir för det bästa. Vare sig höger, vänster eller mitt emellan. Vi är liberaler, pragmatiska liberaler, socialliberaler eller vilken stämpel som det nu kommer bli. Men det är vi som bygger det ny partiet, som ska göra det. Mejsla ut och förädla ett helt nytt parti, där vi skrivar om basen, plattformen och stommen för den svenska liberalismen. Frå botten och upp. Helt galet kanske men sant, det är en riktig och sann ideologi som nu tar form. För första gången känns det helt riktigt, från och med nu lämnar jag min opolitisk identitet mot en politisk sådan. Min flickvän deltog som Folkpartist i valet, men nu i kväll tog hon steget. Även där en ny (L)iberaldemokrat.

Lag (1944:133) om kastrering

Lagen om kastrering från 1944, är fortfarande aktuell. Lagen tillåter en sterilisering/kastrering av en minoritetsgrupp i
vårat samhälle, i strid med europakonvensionen och svensk lag. Lagen innebär att gruppen transsexuella förhindras att "fortplanta sig". Det viktigaste är tydligen att könskörtlarna avlägsnas INNAN, ett könsbyte får äga rum. Trots att lagen är reviderad, kvarstår att körnskörtlarna avlägsnas. Då för vems bästa intressant?
Ta även del av den legaliserade diskrimineringen, hos Amanda Brihed (NSM, Liberati)
Lagen innebär att könsceller, INTE får sparas innan könskörtlarna har avläsnats. En av de remissinstanser som ansåg, att det var så det skulle vara Krist Demokraterna och en annan var Svenska kyrkan. Det uppmärksammades senast av media, då i P1-morgon:

“Trots att tvångssterilisering är förbjuden i Sverige så har över 200 personer fråntagits rätten att skaffa barn de senaste sju åren. Många av dem är unga människor. Det handlar om människor som vill byta könsidentitet. I Sverige mgot vilket absolutåste en person nämligen först vara steriliserad för att få byta könsidentitet. Detta trots att den här lagen strider mot Europakonventionen. Reportage av Malin Benett Klarin. Samtal med Ulrika Westerlund, vice ordförande RFSL och Maria Kornevik Jacobsson (C), ledamot i socialutskottet och familjeterapeut.”

Det är i bästa rasbiologiska stil som Dr Lundborg. Rasbiologin är utdöd, fast inte i det här fallet. En rent katastrofal lag, för de som drabbas av den. Det är något som absolut måste upp i ljuset, belysas och vädras ut.

Spelbranchen menar allvar

Det är en fortsättning, på det föregående inlägget. Nu med en artikel från [DN]

"Datorspelsindustrin i Storbritannien har sjösatt ett angrepp på illegala nedladdare som saknar motstycke. Det kan sluta med att 25 000 personer dras inför rätta. Dataspelsbranschen i Sverige välkomnar initiativet."

Fast det ser ut som om, speltillverkarna är minst sagt jumma. I sitt bemötande, när de föredrar att vara kundtillvända och föredrar nya affärsmodeller. Till skillnad mot företrädarna, för spelindustrin. Vilka absolut vill bevara, de gamla förlegade.

Det är nog så, att det är att framtvinga. Både Telecompacken och ACTA, där alla riskerar att buntas ihop. Med kriminella och terrorister.