Det är inte värt priset av vår demokrati

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras. 

 Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.

Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.

Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.

Den oberoende myndigheten domstolen

Meningen med de oberoende myndigheterna, är att de ska vara just oberoende från den politiska makten. Det ska vara en maktdelning, för att garantera en rättssäkerhet i samhället. Oberoendet förstår vi hur det egentligen fungerar, i den senaste domen från Svea Hovrätt [DN]. Rosemari på Kulturbloggen beskriver väl, hur detta oberoende fungerar i realiteten. Det oberoendet finns helt enkelt inte och är inkonsekvent, döms en för tekniska lösningar måste även andra göra det. SAAB, Volvo och även andra med tekniska lösningar som kan användas vid diverse kriminella verksamheter. En SAAB eller Volvo kan användas för flykt efter ett bankrån, inte bara kan de har använts för ett sådant syfte. Följdaktligen kan allt som möjligen kan användas, för annat än det ursprungliga syftet med den tekniska lösningen medföra fällande dommar om de används för att begå brott. Bilar kan även användas för att transportera piratkopior av böcker, filmer och andra upphovsskyddade verk. Ägarna av SAAB och Volvo är därmed skydldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång, det är vad dommen i praktiken borde medföra.

Hur tokigt kan det inte bli, när maktdelningen och oberoendet tillåts sättas på undantag. En politisk hänsyn tas från en oberoende myndighet, till det politiska spelet bakom de lyckta dörrarna. Herrarna från upphovsindustrin, mäktiga herrar på andra sidan av Atlanten som egentligen inte lidit några förluster. Det finns inga faktiska förlustsifror, det är obevisade påståenden om förluster. Ska inte svenska domstolar döma på en evidensbas, fakta? Var finns de egentliga bevisen?

Domslutet i sig är inte förvånande, det var sedan länge förväntat. Det vet vi sedan det första tillslaget, under den dåvarande justitieministern Bodström (S). Så vi kan inte förvänta oss något bättre under Tant Gredelins- Beatrice Asks (M), alldeles förträffliga ledning av justitiedepartementet. Här förs en rättspolitik, som inte står den medeltida rättspolitiken långt efter. Men vi får vad vi förtjänar, när vi ser till att fel personer hamnar på fel poster och finner detta gott. De folkvalda gör vad de blir tillsagda att göra, av en industri som har tagit sig den rätten och har tagit makten över politiken. Rättspolitiken lämnar här remi, eller snarare en läggmatch och ger upp frivilligt. Det är något vi alla kommer att få betala dyrt för, hur dyrt vet ingen ännu. Ingen här hemma vet ju vad slutet på en demokrati kostar, men dyrbart kommer det bli.

Det är långt ifrån axeptabelt, när något som detta tillåts ske. Taffsas det för hårt på rättssäkerheten och på rätten till en säker bedömning, urholkas de grundvalar som utgör ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Med lag och rätt ska ett land drivas, inte som det nu ser ut. Oturligt nog så tystnar inte debatten, den har bara startat. Politiska domslut ska bara inte få föreligga, för ett politiskt domslut är det. Vilket framgår av domslutet i sig (Michael Gajditza).

"Fördelen med domen är att den inte kräver mycket analys utan den är genom ovanstående skrivningar glasklart politisk."

I och med denna dom, är numera Hovrätten en politisk domstol. Något annat ska vi absolut inte tro, för det är just vad det är. Vi har fortfarande kvar vår yttrandefrihet, det är lika bra att använda den medans det går. Har väl de första stegen tagits, blir det svårt att backa. Mer vill gärna ha ännu mer och nu har de just fått.

Intressant.

Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.

Minareter och rondellhundar

Liberaldemokraterna börjar ta fart, hemsidan ser riktigt låvande ut nu. En av dagens höjdare, är givetvis den vi fick publicerad på SVT-Debatt. Det är fler vilka kritiserar både det svenska lagrådet och den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet som sådant (Jon Wessel-Aas). Datalagringsdirektivet går mot artikel 8 i EU-konvensionen, som Sverige har undertecknat. Enligt lagrådet antar vi direktivet, för att harmonisera lagrummet med det övriga EU. Men tydligen gäller inte EU-konvensonens artikel 8, när det verkligen gäller. Det kan enbart vara efter påtryckningar från regeringen, av vilka andra själ skulle det vara?

Regringens politik ser ut att ta stopp, när det enbart var tagen retorik från Sossarna inför valet. Det tog inte lång tid för de rätta batongerna, att visa framfötterna. Det är en av anledningarna, till att Camilla Lindberg lämnar Folkpartiet. I brist på liberaler i partiet. Liberaldemokraterna kan därmed bli det ända riktigt liberala partiet i Sverige, fast det är en bra bit kvar dit. Vi har trotts allt bara startart uppbyggnaden, av det som ska bli ett nytt parti. Men med de grunförutsättningar som finns, ser det ut att gå vägen. Det finns gott om erfaret folk, från tidigare insattser. Det är dels folk från Svart Måndags ledning, dels folk från Liberatis ledning, samt med kreativa personer från Piratpartiet. Det vi som nu utgör grundargruppen.

Det är en stor uppgift, att ro i land. Det kommer att ta tid, men det går så sakteliga frammåt. Vi har fått igång skrivandet av debattartiklar, bloggandet tar bra fart och vi visar vart vi står. Vi är liberaler, det behöver knappast sägas. Även om det kan råda en viss förvirring, när flertalet förknippar liberalism med Folkpartiet. Folkpartiet borde snarast döpas om, till "Folkpartiet Batongerna" som det mer passande epitetet. Liberalismen där lyser klart med sin frånvaro, det är snarare någon form av högerpopulism med kravretorik. Folkpartiet är nog historia, Liberaldemokraterna dess framtid.

Vi varken vill eller ska backa från det koncept vi bygger, det kan vara svårsmält men det lönar sig i längden. Där av den något provocerande rubriken, men det ska platsa personer och individer från verkligheten. En organisation består av de människor som utgör den, det är de mänskliga kvalitéerna vi vill ha och söker efter. Det är människan, individen som ska vara i centrum. Med alla de fel och brister, som finns hos olika personer. Ingen är felfri med ett helt rent mjöl påsen, om det hade funnits ett rent mjöl vill säga. Vår framtoning sticker säkert i en del bigotters ögon, det får vi räkna och leva med. Ärlighet varar här längst, det är vad vi satsar på. Hur det egentligen ser ut och ter sig i det samhälle vi alla lever i, är vår utgångspunkt och ska vara det. Verklighetens problem kan enbart lösas, med en verklighetsförankring i politiken. Partier och politik är till för att lösa gemensamma problem, inte skapa nya.

Problemlösning inte en cementering av de ålderstigna strukturerna, med ett vidmaktållande av de gamla partipolitruckerna och betongbakarna. Vi satsar på att inte bygga in dessa strukturella problem, vilket skapar en mer funktionell och platt hierarki. Det i sin tur medför mer utrymme för den enskilde medlemmen, till att ta en mer aktiv roll i det strukturarbete, vi håller på att genomföra. Även om det kan te sig förvirrande för en utomstående, är det enbart en kreativ och positiv arbetsmiljö. Det mesta går glidningsfritt och betydligt snabare, än vad man först kan tro.

Inressant.

Datalagring eller inte datalagring, det är frågan

Jag Amanda Brihed och Torbjörn Jerlerup, skriver om datalagringsdirektivet på SVT-Debatt idag. Vad det innebär är något att ta med sig, när det här är nutid, idag.

Inte under den häxjakt på kommunister och homosexuella, under McCarthy i USA. Svenska IB-affären (KSI), Hans Holmér som jagade kurder och satte folk i kommunarrest med rykten som bevis. Tillslaget och misstankarna mot palestinerna i Göteborg tidigare i höst, är enbart det senaste i raden av ingrepp.

Ett uppsnappat telefonsamtal, ett felaktigt ordval. Misstag har begåtts förr, ska vi begå dessa igen?

Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras, och i en sådan massiv omfattning. Historien riskerar nu att gå igen, såg vi det inträffa i Göteborg? Men under nya förutsättningar. Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask (M), vår justitieminister den till skyarna, det gudasända lagsystemet och tekniken. Tyska polisen- BKA och Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, tysklandas justitieminister säger nej.

Det är den nya datalagringslagen, lagring av personuppgifter, bankomatuttag resor med lokaltrafiken och krogbesök.

När vi talar om datalagringslagen är det idag i nutid, det inträffade inte i forna östblocket eller i nazityskland. Häxjakt pågick här, en västerländsk demokrati med pressfrihet och yttrandefrihet.

Det var en lag tänkt att i proaktivt syfte, förebygga grov brottslighet och terrorism, men där all information om oss lagras. Skyldig som oskyldig och det i sig är ett mycket stort problem. Tänk på Romernas situation, nere på kontineneten, eller hur det ter sig i Iran. Detsamma kan även inträffa här, tänk på vår kristallnat 1948 i Jönköping, då var det resande. Med nya lagar och med de förändringar av svensk grundlag, som nu sker. Militär trupp KAN komma att sättas in mot civila svenskar, om det vill sig riktigt illa.

Riktigt illa är det när vi alla är misstänkta, våra uppgifter ska sparas, man kan ju aldrig veta vilka som konspirerar och med vem, blotta misstanken gör att man kan hamna under luppen, associerad skuld är legio inte ett undantag. Det ligger i sakens natur, det är riskerna med datalagringen. Det är enkelt att se hur situationen spårar ur och liknande händelser som de på 50, 60, 80-talet och 2010 kan återuppstå.

Med direktivet blir det lättare att se våra beteendemönster, vilka samband föreligger mellan olika personer, våra rellationer till andra personer, vilka som befinner sig på samma ställe vid samma tidpunkt. För att bevisa det sker en registrering av vem kontaktar vem, när, var och hur. Man ska nu lagra sådana uppgifter om alla svenskar, våra digitala fotspår. De ska få användas av polisen, även vid ringa brott.

Positioneringar, connected dots, fakta som var för sig egentligen betyder absolut inget, sades måla upp en konspiration när den informationen sattes ihop. Och så fel det blev då och återigen kan bli nu.

Liberaldemokraterna går emot datalagringen. Vi har lärt av historien och av nutiden, vad som kan hända i fredliga demokratier som Sverige och USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen för att inse, datalagringsdirektivet är fel och inget vi behöver. 

Intressant.

Stulen bloggvägg:

Mer paranoia, kontroll, statlig omtänksamhet, spioneri, tokigheter och övervakning:

Oscar Fredriksson, Kildén & Åsman, Norah, Lindbäck, Beelzebjörn, Röda Malmö, Svensson, Scabbe, Mårtensson, Mary, Emma, Drottningsylt, Gajditza, Cornucopia, Hyenan, Blaufish, Farmor Gun, Gun igen, Pophöger, Upphovsträtan, Magnihasa, Gajditza no 2, Kommisarna, MEP-Chrille, Blogge, Carl, Fruntimmer, Gun 3, Calandrella, MaryX2, Jonas Sjöstedt, Scabbe reprise, Calandrella igen, Nemokrati, Ännu mera Gun, ConnyT, Moberg, Klamberg, Fröjdhpunktse, Falkis, Fp Nkpg, Skatan, Gullbergiana, Eko, Attila, Mad World, Gothbarbie, Rejdnell, Funklib, Regebro, HAX, OlofB, Beelzebjörn, LE, Kulturbloggen,

 

Lagrådet gav upp de mänskliga fri- och rättigheterna

Att likställa datalagringsdirektivet, med operatörers lagring för egna endamål. Förvisso kan polisen begära ut dessa uppgifter, om det skulle behövas. Men det är inte detsamma, när datalagringsdirektivet kan betraktas som ett förspaningsregister. I det registret ska skyldig som oskyldig lagras, utan någon återhållsamhet över vad som får lagras. Människors liv kan detaljgranskas, studeras och kartläggas in i minsta detalj. Direktivet kolliderar med EU-konvensionens artikel 8, om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det anser både den tyska och den rumänska konstitutionsdomstolen, med hänvisning till artikel 8 och nationell lag.

EU-kommissionen har begärt in uppgifter från samtliga EU-länder, för att kunna ge direktivet ett fakta stöd. Men tyvärr för direktivets del, har inget land kunnat tillhandahålla fakta. Det finns inget faktaunderlag, för att ge ett stöd för direktivet.

Det finns en del statistik att tillgå från de länder som har, eller delvis har infört datalagringen i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

 Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
 Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
 Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
 Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

Det är så illa ställt att kommissionen har skjutit upp utvärderingen, till mars 2011 och anstiftar nu även en konferens om direktivet och dess framtid. Vad mer går att säga, om hur den svenska demokratin håller på att deka ned sig och tröttna. [DN] konstaterar lika trött, vad lagrådet säger.

"Lagrådet har inga allvarliga invändningar mot regeringens förslag om hur datalagringen ska införas i Sverige. Lagrådets uppgift är att granska om lagförslag är förenliga med nuvarande lagstiftning."

Uppgivenhet inför regeringens batongpolitik, är vad det är och inget annat.