torsdag 21 oktober 2010

Terroristerna fick som de ville med oss

Det hade inte behövt bli på det viset, om vi bara hade tänkt efter och inte fallit till föga. Men nu gjorde vi det och får betala priset för det valet, trotts att alla visste att det var fel. Det var inget nytt som inträffade 2001, (EU counterterrorism strategy: value added or chimera?)

 “Europe did not wake up to terrorism on 9/11. Terrorism is solidly entrenched in
Europe’s past. Throughout its history, many of its member states have experienced
a wide variety of terrorism—left-wing, right-wing, separatist, social and
religious, domestic as well as international.”


Vi är nu inne i vad som kallas för, ett "worst case thinking" tänkande. Därmed kommer allt att utvärderas utefter den tesen, oavsett om det är rätt eller fel. Frank Ferudi har skrivit rätt utförligt om det och beskriver det riktigt bra: "Fear is the key to irresponsibility". Vi har fallit till föga för konspirations teorier och teoretiker. Bakom varje hörn döljer sig en skummis, terrorist och kanske en pedofil. Det gör att vi inte ser världen sådan som den är, utan vi ser den genom de färgade glasögon vi blivit påtvingade. Inte för att vi ville men av de uttolkare av vår omvärld, som såg sin chans. Det var de som fick utrymmet, helt i onödan dessutom. Värre än så när alla visste hur fel det var, vilket återspeglas i Michael Gajditzas bloggpost. FRA-lagen, teledatalagringsdirektivet, är de synliga konsekvenserna av hur det nu står till i vårat samhälle. Pendeln slog hårt över åt fel håll då 2001, i stället för att ha modet att  ta ett par steg bakåt och tänka efter. Det nationella ryggmärgstänkande fick prioritet och gehör hos beslutsfattarna, konspirationsteoretikerna fick utrymme för sina rena mjölpåsar. Oskyldig tills motsatsen bevisats, finns i praktiken inte kvar. Nu är det skyldig, till du kan bevisa motsatsen.

Vad får lagar och tekniker för insamlande och bearbetning av personinformation, som de FRA-lagen och datalagringsdirektivet innebär? Vad får det för långvariga konsekvenser egentligen? Det vet vi egentligen inte riktigt ännu. Men likväl införs det nu i England.

Det finns en del statistik att till gå från de länder, som har eller delvis har infört datalagring i ett proaktivt syfte. Med proaktiv menas i förebyggande syfte, eller att oskyldiga blandas med skyldiga i ett eller flera förspaningsregister. Från Tyskland kan man konstatera att det inte har givit den eftersökta effekten. Det blev till och med den motsatta, en minskad uppklarningseffekt av brott (2005-2009):

 Registered crime 6'391'715 6'304'223 6'284'661 6'114'128 6'054'330
 Clearance rate 55.0% 55.4% 55.0% 54.8% 55.6%
 Registered Internet crime 118'036 165'720 179'026 167'451 206'909
 Clearance rate for Internet crime 84.9% 84.4% 82.9% 79.8% 75.7%

 Det borde inte vara på det här viset, vi påstår åtminstone att vi lever i en rättsstat. Nu gäller det att Sverige lever upp till det och säger nej till Datalagringsdirektivet. Bevisen för effektiviteten finns inte, behovet finns inte. Säg nej till datalagring, säg nej till terrorister. De ska inte få som de vill. Ett inlåst Sverige med ett inlåst Europa. Ett Europa med höga murar resta och paranoia inför sin omvärld. Det leder mot ingenstans, annat än till mer av densamma osäkerheten. Vi vill ha ett fritt Europa utan murar och paranoida lagar, ett öppet och fritt samhälle är det bästa skyddet.