söndag 22 mars 2015

Den svenska antiintellektuella avgrunden i samhället

Mig veterligen finns det ingen liberal, eller ett liberalt samhälle som har drivet något Gulag och ett enda dödsläger. Enskilda personer och soldater i röda armén tyckte att det vara lika fruktansvärt vad som inträffade, de ska en stor honnör för vad de uträttade. Men det var statsmakten som drev dessa läger, där kanske även den svenske Raoul Wallenberg försvann. Det är något vilket vi aldrig ska glömma när vi betraktar vår historia och även vår samtid, när vi nu åter kan se att samma brott tycks begås återigen om vi inte ser mycket noga upp med vad vi väljer bort från att spegla från vår omvärld [AB].

Och så länge det enbart är en tom retorik bakom, kommer inget att inträffa för att stoppa den här utvecklingen. Det blev synnerligen uppenbart under manifestationen på Raoul Wallenbergs torg och utanför stora synagogan i Stockholm, det var enbart statsminister Stefan Lövén som fick talartid som politiskt ansvarig.
Jag deltog imanifestationen mot antisemitism på Raoul Wallenbergs torg och bara det att få se en polis ur den nationella insatsstyrkan i full militär mundering och med automatkarbin utanför stora synagogan i Stockholm, som ligger alldeles intill torget, det gör åtminstone mig riktigt förbannad och ledsen. Det är en bra markering mot våldet och antisemitismen från samhällets sida, men det ska absolut inte behövas i ett demokratisk samhälle. För vilket samhällsklimat speglar inte detta?

Det har nu framkommit information om Vänsterpartiet, deras biståndsstiftelse VIF och hur de hjälper till med finansiering på ett olagligt sätt med skattemedel.
Det är lite mer än enbart lite skitpengar som har tunnlats via VIF, till mer än tveksamma organisationer runt om i världen.

Vänsterpartiets samarbete med Borotba avslutades formellt först den 31 december 2014.

Colombia:
Totalt för de här åren rör det sig om flera miljoner kronor. Det handlar dels om stöd till partier med väpnad revolution i sina program, dels om stöd till auktoritära och totalitära regimer.

Fillipinerna:
2005–2009. Genomgången visar att det finansiella stödet till icke-reformerade kommunistpartier är betydligt mer utbrett än vad som hittills är känt. Det handlar om flera miljoner kronor under de här åren. Ett exempel är VIF:s stöd till revolutionära grupper på Filippinerna [Fredrik Malm (Fp)].

Det är inte helt korrekt att göra på det sätt som nu sker, det är inte helt ok att särskilja ut olika händelser som har betydelse för helhetsbilden av VIF. Det är som du som läsare av bloggen kan se inte enbart Borotba, utan ett flertal minst sagt tveksamma organisationer runt om i världen där skattemedel har tunnlas ut till via VIF. Där det rör sig om miljontals kronor till organisationer som för en väpnad kamp mot den legala regimen, eller har det med på sitt program att genomföra en väpnad revolution.
För att fungera som ett demokratiskt parti i Sverige och för att få delta i den demokratiska processen, måste partier frångå våldstanken mot de vilka har en motsatt åsikt som en metod och som ett medel för att förändra samhället i stället för med de demokratiska metoderna.

Med den retorik som de båda använder skulle det alltså svära terroristorganisationer och Vänsterpartiet fria från ansvar lika, enbart av den anledningen att det finns nationer som inte delar samma ideal som vad de gör. Men det är inte helt enkelt att göra på det viset. Enbart för att det finns nationer som beter sig illa, är det inte helt ok att stödja organisationer och paramilitära rörelser vilka vill störta regeringar och dessutom hjälper dessa med medel.
Det är även ett ideal som går igen när demonstrationerna startade i Kiev för att frigöra sig på demokratisk väg, från den sittande regimen. Den regimen lämnade landet och övergav sina regeringsplatser.

Hade det funnits ett spår av logik i dessa personers retorik, skulle de ha stött den frigörelsen. Men vad vi har åsett i stället från vänstersidan i politiken, inte minst under de diskussioner vi har i diskussioner med vänsterorienterade grupper om det ryska anfallskriget mot Ukraina, anses det från dessa att det var en olaglig statskupp och därmed en helt riktig intervention av Ryssland när de går in i en fri nation som Ukraina, de ska kunna bedriva anfallskrig och olagligen annektera delar av den suveräna nationen. Då är en riktig statsterrorism och tillika ett anfallskrig helt ok och de vilka vill försvara sin nation mot denna aggressor, de är terrorister.
Därmed har vänsterrörelsen till vissa delar på inget sätt övergivit sin tidigare våldsideologi och retorik.

Det speglar på ett utmärkt sätt hur vårt nya samhälle har kommit att te sig, där Den postmoderna sanningsrelativismen leder oss ner i en antiintellektuell avgrund.
Upprörande över den brist på förstånd över den värld och omvärld vi alla lever i, det kan vi även se i förhållande till andra företeelser, som runt våra flygplatser och storsjukhus. De boende upprör sig över att det låter från byggnationer, när vår infrastruktur med en absolut nödvändighet måste byggas om och förbättras. Det låter från ambulansintag så då kunde inte St. Görans sjukhus bygga om sitt akutintag för att kunna förbättra sjukvården, det låter runt nybyggnationerna av Södersjukhuset så de skulle egentligen inte ha blivit av de heller. Som tur är vann samhällsintresset för framtiden över den antiintellektuella ismen där bägge byggnationerna blir av och där om- och nybyggnationerna på Södersjukhuset pågår för fullt för att kunna möta det behov som föreligger för framtiden, ett behov som redan nu föreligger med platsbrist upp över öronen. Eller som i detta fallet när det låterom militärövningar och att det kan skrämma "barnen", för det är enbart sådant som inträffar någon annan stans förmodligen då i Långtbortistan exempelvis. Den moderna hipstern i det moderna samhället, boendes helt avskärmad i sin helt egen lilla värld. De ska inte vare sig kunna eller ska få stoppa en för hela samhället viktiga funktioner, detta enbart för att de helt saknar insikt i annat en sin egen lilla fantasivärld. De ser inte vad som händer runt om i världen när det inte angår just dom.

Plakatpolitik ochretorik är inte detsamma som en riktig utrikespolitik. Det blir enbart till en tom retorik, när det inte ens är sant. Att vapenhandeln med Saudiarabien nu är avslutad stämmer inte med verkligheten, den är inte över och helt förbi, den fortsätter som vanliga affärsavtal under ISP och de begränsningar som gäller för svensk vapenexport [DI].

torsdag 5 mars 2015

Open letter from the Ambassador of Israel to Oatly AB

Open letter from the Ambassador of Israel to Oatly AB
===================================================

On the part of the Embassy, through phone calls and emails, we have now been trying over several days to reach the company Oatly, which has chosen to boycott its Israeli supplier following political pressures by anti-Israeli activists. We are surprised by the nonchalance shown by the company in the face of the repeated contact attempts by a foreign mission and its ambassador.

To ignore the opportunity for contacts on this issue is hardly something which does honour to the company.

We do appreciate the apology offered by the company but as long as the decision – which has now been recognized as made on wrongful grounds – is not reversed, the apology remains mere empty words.

If one has now decided to be correct and to show caution, these are principles which primarily should, of course be applied to the present case in question. It has been made abundantly clear that this has nothing to do neither with the price of the product, nor its quality – both of which have been highly satisfactory – but what we see now is solely the result of irrelevant pressures from anti-Israeli activist circles. When one gives in to these types of pressures, it is difficult to see the decision as anything but politically motivated.

The issue is also not about listening to the consumers. The activists do not care about the product, only their own political objectives. The boycott of vitamins from Israel is more important than for instance the many lactose-intolerant children who use the products.
The company Oatly has admitted that is has taken a decision on wrongful grounds. Not to correct this would mean giving in to from anti-Israel activists while ignoring the dissatisfaction of other customers.

If the company thus – in defiance of all logic and its own declared principles – will not revoke a decision admitted to be the wrong one, at least I for my part will not feel any thirst for Oatly products.

It is a dangerous road to take to let market considerations on issues of quality and production be affected by aggressive pressures from extreme and vocal lobby groups and something which is highly detrimental, both to the consumers and the companies.
The negative, and special treatment for which Israel but no other international cooperation partners, is singled out is something, which of course, raises very serious questions about the true motivations behind the actions of Oatly.

Isaac Bachman
Ambassador of Israel

[Starka reaktioner på TV4:s beslut att ta bort Israel-avsnitt]

tisdag 3 mars 2015

Jerusalem -Israels hjärta

Jerusalem kan mycket väl vara Israels hjärta, när det står i centrum för judendomen sedan ett par tusen år bakåt. Det blir riktigt plågsamt när det görs en felaktig politik av religion och historia, på det vis som nu Palestinagrupperna och TV4 gör.

"TV4 tar bort Israel-avsnitt"


Det känns mycket felaktigt när ett sådant uttryck censureras i dagens Sverige 2015, det känns allt för mycket som en återgång till något som mer passar in i de tongångar som rådde i Tyskland på 1920-30-talet och vad det medförde borde vi alla komma ihåg, det är 70 år sedan förintelsen och det tog upp mycket plats i medierna. Tydligen har det glömts bort och det fort, när rubrikerna fort smälter undan och glöms bort är det annat som gäller.



När riksmedia glömmer bort vad de borde stå för, som det fria ordet blir det allvarligt. Det fria ordet är en av våra mänskliga rättigheter och media borde skydda det och inte censurera, i detta nu har Charlie Hebdo glömts bort, både attackerna i Paris och Köpenhamn och innebörden i detta går förlorat i ett politisk snömos. Alla vackra ord är borta som genom ett trollslag, förnekelsens blacka vingar flaxar och sprider sin skugga som i en dystopisk mardröm.


måndag 23 februari 2015

Rysslands hybridkrig mot Europa

Det ryska hybridkriget blir synligt och uppenbart under de rådande läget i Östeuropa och inte minst i Ukraina.



Ryska specialstyrkor inne i Ukraina

Det vi ska se till är den Ryska invasionen, vad det innebär för hela Europa och vår säkerhet. Att försöka ursäkta Ryssland och på andra sätt förminska det som pågår, det dödar och skadar mer människor när det enbart leder till en förlängning av det ryska anfallskriget mot Ukraina. De diplomatiska försöken att förneka detta, leder enbart åt ett håll och det är att Ryssland kan fortsätta invasionskriget och dess spridning ytterligare. Att se och höra alla dessa ursäktare, det är som att läsa manualen för de ryska och betalda trollen från Moskva.

Det är ett rent anfallskrig där den som invaderar har använt sig av olika politiska och sociala strömningar i samhället, för att att inom ramarna för det vilket kallas för ett hybridkrig försöker att destabilisera en hel nation och samtidigt förhindra en intervention av andra nationer och därmed vinna kriget på det sett som nu sannolik kommer att ske i Ukraina. Det är den ukrainska befolkningen vilka är de riktiga förlorarna i det första rummet, när de har förlorat delar av sitt land via aggression från ett annat land, men även ur en demokratisk synvinkel när det arbete de har lagt ner och offrat sina liv för, helt kan komma att spolieras.

Kriget förs även i forum och grupper som som de vilka finns på Facebook och i andra social medier, för att sprida desinformation om den rådande situationen. Mildra och förändra uttalanden om det faktiska kriget som att det är ett inbördeskrig, där det är den lagliga regimen som begår brotten mot den egna befolkningen vilket resulterar i de så kallade pro-ryska rebellerna som stöds av Ryssland. Där fakta som finns, snarare talar för att det fåtal vilka är lojalister med Ryssland är en minoritet och där majoriteten av de som för kriget i praktiken är reguljära och specialförband från Ryssland.




Ryska specialstyrkor från Debaltseve

Som det ser ut försöker de motivera ett återupptagande av kriget, det är knappast några så kallade rebeller som ligger bakom. Det är troligast som en del av det hybridkrig som Ryssland för mot Ukraina, för att kunna fortsätta destabiliseringen och eventuellt ytterligare kunna motivera egen trupp. Som det tydligen ska ske med så kallade hjälpsändningar.

Trots nya anfall mot ukrainska städer, i synnerhet i närheten av Mariupol. Mariupol är en viktig hamnstad och ligger strategiskt viktigt på den landtunga utefter sjön Azov, den måste med nödvändighet Ryssland ta för att skapa den strategiskt viktiga korridoren genom östra Ukraina och ner till flottbasen på Krim. Tack vare Minsk II förvägras Ukraina både hjälp utifrån, men de får dessutom ej ge sina egna styrkor skydd mot de ryska och lojalistanfallen.
Ryssland har lyckats mycket påtagligt med sina krigshandlingar mot Ukraina, det står inte mycket emellan Ryssland och att kunna ta kontrollen över landtungan ner till Krim. Det är en fråga om att exklusivt kunna ta kontrollen över landområden utan att direkt annekterat det som Ryssland gjorde med Krim. Har de väl kontrollen, har de i praktiken även tagit kontrollen över Ukraina.
Kan Ryssland ta de östra delarna av Ukraina, har riskerna för ett storkrig mellanRyssland och Europa kommit betydligt närmre.




Bra exempel på en ren desinformation, vem utanför Ryssland förutom de som aktivt arbetar för Kreml och deras sak tror på att det är 25% NATO-trupper som är instängda i Debaltseve?


Utrikesminister Wallström (S) hyllar det så kallade avtalet om eld upphör i kriget mellan Ryssland och Ukraina, det betyder troligen att Ukraina förlorar östra delen och därmed får Ryssland full kontroll över Ukraina och en landremsa ned till Svarta havet och flottbasen på det redan avdelade och annekterade Krim.



Det är först och främst civila som drabbas, här från striderna i Debaltseve

Det är snarare den europeiska passiviteten som öppnade för Ryssland att invadera en grannstat, i syfte att utöka och flytta gränserna i sitt eget syfte, öka hotet mot Europa och i synnerhet mot Baltikum. Därmed kan Ryssland flytta sina ställningar väster ut och skapa ytterligare osäkerhet, mellan de europeiska staterna och splittra Sverige ytterligare i försvars och NATO-frågan. Kriget i Ukraina hade troligen inte inträffat om vi hade varit mer observanta på defakta, analyser och indikationer vilka har funnits där under en längre tid och kunnat agera på dessa i tid.

Vad som är mycket uppseendeväckande, det är att Ryssland startade ett krig och inte enbart mot Ukraina. Det är även i högsta grad riktat mot Europa, Sverige och våra egna intressen med en direkt hotbild om krig om vi inte passar oss och de tillåts därmed vinna det kriget i Ukraina.

Var hittar du NATO, soldater och Europa inne i Ukraina, som utgör ett direkt hot mot Ryssland? 
Det har i praktiken varit en ensidig upprustning av astronomiska mått, av den ryska militären och även militärdoktrin. Det är inte soldater från vare sig USA, NATO eller andra EU-länder som krigar på rysk mark för att annektera dessa.



Det blir rätt uppenbart att beslutsfattarna i Europa inte på allvar förstår situationens allvar, eller hur de ska hantera det som har kommit att kallas för hybridkrig. Att tro att Ryssland kommer att efterleva Minskfördraget innan de har tagit hela östra delen av Ukraina, den för dom mycket strategiska landremsan ner till Krim och Svarta havet, det är enbart att be om mycket stora problem.

  

lördag 7 februari 2015

Den ryska invasionen av Ukraina

Följer det pågående anfallskriget och det all mer akuta läget i östra Ukraina, med staden Debaltseve som ett talande exempel är det riktigt otäckt.

Det talas om den staden som ett nytt Vokuvar och allt detta sker medans västmakterna sitter och gör absolut inget, det är fortfarande en lite skärmytsling med rebeller inte direkt mot ryska förband. Samtidigt som artilleri och raketartilleri och sätts in mot civila bostäder i staden, där invånarna sitter fast och är instängda. De har i stort sätt inga möjligheter att komma ut och fly därifrån. Där det internationellt borde fördömas som med anfallen med raketartilleri mot de civila i den ukrainska orten Mariupol för ett tag sedan, där riktades det direkta uppmaningar till Ryssland att ta sitt faktiska ansvar. Det är ju trotts allt Ryssland som via den uppbackning de gör av den pro-ryska milisen lokalt, både med materiel och egen trupp inne i de östra delarna av Ukraina. De driver sitt destabiliseringskrig mot den sittande och lagliga regimen i Kiev, vilket vi måste vara fullt medvetna över när anfallen in mot Debaltseve mycket väl kan vara ett brott mot mänskligheten, när det riktas raketanfall mot civila bostadsområden på samma sätt som i Mariupol. De nu pågående striderna mot civila i Debaltseve, måste på något sätt få ett slut.



NATO och Jens Stoltenberg fördömer direkt händelserna i Mariupol och på det bredare planet, den händelseutveckling som uttalat Ryssland har slagit in på och stöttar aktivt.
Det är primärt mot Europa som Moskva riktar sina vapen, när de olagligen går in i ett öppet anfallskrig mot Ukraina. Det är en värld och omvärld som vi är en del av och inte kan stå utanför, det vore mycket olyckligt att tro något annat.



På det bredare planet, faller Mariupol öppnas en landkorridor för Ryssland till Svartahavet, via Odessa och Transnistrien till Krim som Ryssland invaderade och annekterade olagligt under förra året. Redan då stod det klart på ett tidigt skeende, att det var den utvecklingen som var på gång.
Det blir svårt att hålla stånd, men det ser ut som om Mariupol kan ha varit en diversionsmanöver för att slå mot Debaltseve, där det tydligen ska vara riktigt hårda strider just nu och Ryssland för in mer tungt materiel till området.




Medans säkerhetskonferensen ‪‎MSC2015‬ pågår, där de stora politikerna ska försöka enas om Ukraina med Ryssland om fred, ett Ryssland som i praktiken har invaderat landet och ställt till med ett blodbad och lidande som inte har åsets sedan andra världskriget, där den ryske utrikesministern Lavrov påstår att det inte har inträffat och att det är Europa och NATO som invaderar, då underförstått Ryssland (Ryssland anser att Ukraina tillhör dom).

Tror inte att Sverige på allvar vågar ta det steget trotts den mycket allvarliga situationen och trotts det uttalade hotet mot vår egen säkerhet, vilket enbart kan innebära att vi har backat politiskt i förhållande till Ryssland och deras provokationer mot oss. Skulle vi göra det och ta det på allvar, finns enbart alternativet NATO och det vill inte regeringen och det speglas i medias rapportering.  

lördag 31 januari 2015

Det krävs en helt annan strategi mot Ryssland idag

Det är en mycket obehaglig situation som råder i dagsläget, jag gjorde min värnplikt 1982-83 när det var en likartad situation som nu med ubåtskränkningar och under samma hot från i huvudsak Ryssland. Vi tränade med de ryska GRU Spetsnatz specifikt i åtanke, när vi hade ansvar för kuppförsvaret och för säkerheten i Stockholm. Då tar man det på allvar när man står där med en skarpladdad AK-4, färdig att på order skjuta tillbaka på en annan nations soldater.

Det är klart hög tid att göra något annat än att sitta och titta på, det gjorde vi inte på 1980-talet och det minskade antalet besvär i en betydande utsträckning.
Det kan mycket väl vara både en infiltration, som att det kan vara en exfiltration efter utfört uppdrag. Vi tränade på för att sättas in mot så kallade diversionsstyrkor, då som nu kan det vara ryska GRU Spetsnatz. Det är samma typ av krigföring som idag benämns för att vara ett hybridkrig.

Den påverkansoperation Ryssland använder idag tycker jag blir mycket tydlig ur en politisk kontext, där vi synbart backar undan från ett eventuellt och nödvändigt medlemskap i NATO och därmed en eventuellt betydligt stabilare hållning. Till och med en eventuell diskussion och utredning kan anses vara för mycket och för farligt, när det kommer att innebära ett medlemskap enligt Wallström. Det om något är en farlig påverkan av en annan nation, som inte är vänligt inställd utan kan flippa när som helst och faktiskt utan en påtaglig anledning gå till anfall.
Vad vi nu har är ett allt mer splittrat och polariserat politisk Sverige, det är precis vad Ryssland har eftersträvat med sitt hybridkrig och det ur deras synpunkt det eftersträvansvärda resultatet. Det minskar inte faran för ett riktigt krig när det snarare ökar risken, när det är vad Ryssland och deras allierade tycker är den rätta politiska vägen att gå.

För att förstå politiken bakom den Ryska, är det fördelaktigt att studera det pågående kriget de har mot Ukraina och hur ett hybridkrig ter sig i praktiken. Vi kan se det även i hur vi fattar politiska beslut, i utrikes och försvarsfrågor.

Det har varit mycket våldsamma raketanfall mot civila bostadsområden i staden Mariupol i Ukraina med enbart civila dödsfall, faller Mariupol öppnas en landkorridor för Ryssland till Svarta havet. Den korridoren skulle då gå via Odessa och Transnistrien till Krim, som Ryssland invaderade och annekterade under förra året. Redan då stod det klart på ett tidigt skeende av det ryska anfallskriget mot Ukraina, att det var den utvecklingen som var på gång och nu ser vi det inträffa utan att någon egentligen reagerar.

Internationellt fördöms anfallen med raketartilleri mot den ukrainska orten Mariupol som utfördes under lördagen den 24/1-15, där riktas det nu direkta uppmaningar till Ryssland att ta sitt faktiska ansvar. Det är ju trotts allt Ryssland som via sin uppbackning av den ryska milisen lokalt, med både materiel och egen trupp inne i Ukraina där de driver sitt destabiliseringskrig mot den sittande och lagliga regimen i Kiev. Anfallen mot Mariupol kan mycket väl vara ett brott mot mänskligheten, när det riktades tre stycken raketanfall under dagen mot civila bostadsområden.

 

Ryssland har blockerat ett fördömande av de brutala raketattackerna mot civila bostadsområden i Mariupol, det är i sig inte konstigt när Ryssland dels har egen trupp och dels försörjer de milisförband som har orsakat förödelsen i Mariupol, under den dagen var det sammanlagt tre stycken raketanfall mot orten och enligt källor på plats ska raketanfallen ha startats på nytt redan under samma dag, tills det blev allt för uppmärksammat över vad som pågick, då som förs avbröt de ryska lojalisterna anfallen.

Ryssland förhindrar Minsköverenskommelsen från tidigare från att fungera och ta effekt, de eskalerar kriget mot Ukraina, genom att blockera händelserna i Mariupol och därmed även sitt ansvar i att de försörjer de milisstyrkor som utförde anfallen med både medel, materiel, utbildning och även med egna soldater. Om Minsköverenskommelsen faller är riskerna inte enbart en eskalering av kriget mot Ukraina, men även för en spridning, när det öppnar för Ryssland att fortsätta sitt hybridkrig inom sin intressesfär.
För att kunna balansera upp den ryska mobiliseringen av tung krigsmateriel in till de ryska styrkorna och den ryska milisen i Ukraina, måste mer tung utrustning placeras ut i östra Europa.
Det vi ser är inte en de eskalering enligt Minskfördraget, det är en upptrappning och eskalering av situationen. Därmed blir det även en eskalering av den säkerhetspolitiska situationen runt hela Baltikum och Östersjön, det vill säga utefter hela vår Östersjökust, Gotland och även Öresund.


Det är en förutsättning med bra grundläggande kunskaper för att kunna förstå sin omgivning och därmed kunna fatta riktiga beslut, vilka inte är för ideologiskt färgade av ett politiskt program. Politiska program är inte fakta, de är riktlinjer över den politik man önskar bedriva. Att försöka ombilda verkligheten efter det politiska programmet, är redan på förhand dömt till att misslyckas.  

lördag 20 december 2014

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet



Vi var några som skrev det här inlägget, med tanke på en publicering i media. Tyvärr blev den aldrig publicerad, så det får bli i brist på bättre här. Debattinlägget om datasäkerhet som vi skrev, kanske tas emot bättre nästa gång. 

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet? Med sommaren kom avslöjanden om hur USAs NSA, Storbritanniens GCHQ och hur Sveriges FRA sedan tidigare övervakar trafiken i internetkablarna, Säpo som vill ha en automatisk tillgång till våra kommunikationer, är det en fråga som idag åter har fått en stor aktualitet.

Vi är tillbaka till debatten om FRA och FRA-lagen från 2008. FRAs samarbete är djupgående och Sverige anses nu
vara en av nyckelspelarna i det globala övervakningsnätverket, 5EYES.
Det är hög tid att ta tag i situationen och se till att den förändras till det bättre.

Underrättelsetjänsten NSA missbrukar proprietär programvara och proprietära system, genom att medvetet tvinga tillverkare att lägga in bakdörrar och genom att påverka internationellt mycket viktiga protokoll och standarder. Dessa kan på goda grunder misstänkas innehålla bakdörrar eller medvetna försvagningar av säkerheten.
Vill man vara säker på att systemen inte innehåller bakdörrar så är idag det enda säkra sättet att använda program baserade på fri och öppen källkod, FOSS. Program där man alla kan hjälpas åt att kontrollera att koden inte innehåller några dolda bakdörrar och försvagningar.

Vi måste ta med i beräkningarna att mycket viktiga samhällsfunktioner riskeras, om de använder osäkra stängda och overifierade datorsystem med overifierade från användaren dolda funktioner.
Viktiga samhällsfunktioner är idag helt beroende av den integritet som olika protokoll och standarder ger.
De används för att säkerställa identitet, säkerheten och transparens i kommunikationen. Vi vet idag att andra stater kan tvinga tillverkare av stängda datorsystem, till att inför dolda bakdörrar. Stängda system går därmed inte längre att lita fullt ut på.
Säkerhetsbrister upptäcks och användas av andra med yrkeskunnande och erfarenhet som black hats, organiserad brottslighet och främmande makt.

För att vi ska kunna garantera vår nationella säkerhet måste vi veta vad som finns på våra datorer, vilka som har tillgång till nätverk, datorhallar och vad som installeras på våra privata datorer.
Patienter och vårdtagare måste kunna lita på journaler inom sjukvården och all personal med journalen som sitt arbetsverktyg finns i säkra datorsystem som inte andra kan manipulera.
Har väl någon fått in en bakdörr så vet man inte alls vilka andra som kan ta sig in den
vägen, komma åt eller sabotera samhällskritiska datorsystem.

Från Svenska Linuxföreningens sida anser vi att den offentliga sektorn måste gå över till mer säkra datorsystem. Datorsystem byggda på fri och öppen programvara är nämligen enda sättet vi kan garantera någon form av säkerheten.
Det är enda sättet vi kan säkerställa att Sveriges försvarshemligheter är säkra, att våra kritiska system är säkra och inte innehåller bakdörrar som aktiveras vid ett militärt angrepp, spioneri eller industrispionage mot Sverige. Något så trivialt som att någon angriper biljettbokningssystem för tågtrafiken och det blir stora problem
för samhället.
Att fortsätta som vi gör fungerar inte, det är hög tid att kasta ut osäkra stängda system och satsa på säkra system byggda med fri och öppen programvara.

Sverige läcker. Huvuddelen av all e-post skickas idag okrypterad för vem som helst att läsa – din granne, din chef eller din konkurrent i Kina som helst vill piratkopiera din produkt innan du fått ut den på marknaden. Detta exempel är bara toppen på isberget och visar att säkerhetstänkandet inte bara är lågt prioriterat, utan obefintligt. Sommarens avslöjanden om hur NSA spionerat på allt och alla visar än en gång att vi inte lever i en bubbla och att andra är högst intresserade av vad vi gör. Inte av nyfikenhet, utan för att utnyttja det mot oss. Detta är inte bara ett kränkande av vårt privatliv, utan hotar att allvarligt skada vår internationella konkurrenskraft i form av industrispionage, förlorade kontrakt, stulen forskning och länsande av enskilda individers konton. Detta är inte teorier utan redan verklighet, och mörkertalet är enormt. NSA är bara en av många aktörer.

Ett hus är aldrig stabilare än sin grund. Grunden för vår säkerhet är den hårdvara och program vi använder – men hur vet vi att inte den inte har bakdörrar? Dessa uppstår naturligt pga konstruktionsfel (”buggar”) men vi känner även till hål som skapats avsiktligt. Än svårare är det att veta när programmen inte ens finns på vår egna dator utan på så kallade molntjänster. Idag behöver inte underrättelsetjänster ens organisera all inhämtad data – vi gör det själva åt dem på Facebook. Och om Microsoft eller Apple erbjöds att dess konkurrenter i det tysta sinkades eller eliminerades, i utbyte mot avsiktliga buggar i Windows, skulle de kunna stå emot? Hur kan vi utomstående granska?

För att öka transparensen i våra IT-system förespråkar vi ökad användning av öppen källkod, framför allt inom den offentliga sektorn då denna har enorm påverkan på resten av det svenska samhället. Konceptet förklaras bäst som att ritningarna för programmen är fritt tillgängliga för alla att använda och ändra. Dessa granskas redan idag av hundratals oberoende ögon runt om i världen. Detta kan låta marknadsfientligt men verkligheten är den raka motsatta. Google har byggt sin Androidimperium på Linux som är öppen källkod, och även Apples Mac bygger till stor del på öppen källkod. Med undantag för skrivbordsdatorn är Linux redan idag världens mest använda IT-plattform. Öppen källkod används framför allt av systemintegrerare då inga stängda program kan konkurrera i varken pris eller anpassningsmöjlighet. IBM har till exempel nyligen annonserat att de kommer investera 1 miljard dollar i Linux, och räknar så klart med att få mångdubbelt åter. Trots detta så frikopplar öppen källkods-modellen leverantören från det levererade systemet. Öppen källkod lyckas alltså med konststycket att både öka transparensen, konsumentmakten och ge konkurrensfördelar åt företag. Förlorarna är endast de stora företagen som vidhåller vid gamla affärsmodeller, varav de flesta utländska.

Det är dags att spräcka bubblan och vakna upp. Sverige kallar sig gärna ett IT-land, vilket stämmer om man mäter i bredbandshastighet, men faktum är att exempelvis Tyskland ligger långt före inom transparenta IT-system. Det betyder att vår samhälle är sårbart och att vår långsiktiga konkurrenskraft är hotad. Det finns dock en väg att gå och majoriteten använder redan ovetandes Linux eller motsvarande. Det är dags för politiker och företagsledare att ta det sista avgörande steget. Framtidens samhälle bygger på öppen källkod.