lördag 20 december 2014

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet



Vi var några som skrev det här inlägget, med tanke på en publicering i media. Tyvärr blev den aldrig publicerad, så det får bli i brist på bättre här. Debattinlägget om datasäkerhet som vi skrev, kanske tas emot bättre nästa gång. 

Hur säkert är allas vår kommunikation på Internet? Med sommaren kom avslöjanden om hur USAs NSA, Storbritanniens GCHQ och hur Sveriges FRA sedan tidigare övervakar trafiken i internetkablarna, Säpo som vill ha en automatisk tillgång till våra kommunikationer, är det en fråga som idag åter har fått en stor aktualitet.

Vi är tillbaka till debatten om FRA och FRA-lagen från 2008. FRAs samarbete är djupgående och Sverige anses nu
vara en av nyckelspelarna i det globala övervakningsnätverket, 5EYES.
Det är hög tid att ta tag i situationen och se till att den förändras till det bättre.

Underrättelsetjänsten NSA missbrukar proprietär programvara och proprietära system, genom att medvetet tvinga tillverkare att lägga in bakdörrar och genom att påverka internationellt mycket viktiga protokoll och standarder. Dessa kan på goda grunder misstänkas innehålla bakdörrar eller medvetna försvagningar av säkerheten.
Vill man vara säker på att systemen inte innehåller bakdörrar så är idag det enda säkra sättet att använda program baserade på fri och öppen källkod, FOSS. Program där man alla kan hjälpas åt att kontrollera att koden inte innehåller några dolda bakdörrar och försvagningar.

Vi måste ta med i beräkningarna att mycket viktiga samhällsfunktioner riskeras, om de använder osäkra stängda och overifierade datorsystem med overifierade från användaren dolda funktioner.
Viktiga samhällsfunktioner är idag helt beroende av den integritet som olika protokoll och standarder ger.
De används för att säkerställa identitet, säkerheten och transparens i kommunikationen. Vi vet idag att andra stater kan tvinga tillverkare av stängda datorsystem, till att inför dolda bakdörrar. Stängda system går därmed inte längre att lita fullt ut på.
Säkerhetsbrister upptäcks och användas av andra med yrkeskunnande och erfarenhet som black hats, organiserad brottslighet och främmande makt.

För att vi ska kunna garantera vår nationella säkerhet måste vi veta vad som finns på våra datorer, vilka som har tillgång till nätverk, datorhallar och vad som installeras på våra privata datorer.
Patienter och vårdtagare måste kunna lita på journaler inom sjukvården och all personal med journalen som sitt arbetsverktyg finns i säkra datorsystem som inte andra kan manipulera.
Har väl någon fått in en bakdörr så vet man inte alls vilka andra som kan ta sig in den
vägen, komma åt eller sabotera samhällskritiska datorsystem.

Från Svenska Linuxföreningens sida anser vi att den offentliga sektorn måste gå över till mer säkra datorsystem. Datorsystem byggda på fri och öppen programvara är nämligen enda sättet vi kan garantera någon form av säkerheten.
Det är enda sättet vi kan säkerställa att Sveriges försvarshemligheter är säkra, att våra kritiska system är säkra och inte innehåller bakdörrar som aktiveras vid ett militärt angrepp, spioneri eller industrispionage mot Sverige. Något så trivialt som att någon angriper biljettbokningssystem för tågtrafiken och det blir stora problem
för samhället.
Att fortsätta som vi gör fungerar inte, det är hög tid att kasta ut osäkra stängda system och satsa på säkra system byggda med fri och öppen programvara.

Sverige läcker. Huvuddelen av all e-post skickas idag okrypterad för vem som helst att läsa – din granne, din chef eller din konkurrent i Kina som helst vill piratkopiera din produkt innan du fått ut den på marknaden. Detta exempel är bara toppen på isberget och visar att säkerhetstänkandet inte bara är lågt prioriterat, utan obefintligt. Sommarens avslöjanden om hur NSA spionerat på allt och alla visar än en gång att vi inte lever i en bubbla och att andra är högst intresserade av vad vi gör. Inte av nyfikenhet, utan för att utnyttja det mot oss. Detta är inte bara ett kränkande av vårt privatliv, utan hotar att allvarligt skada vår internationella konkurrenskraft i form av industrispionage, förlorade kontrakt, stulen forskning och länsande av enskilda individers konton. Detta är inte teorier utan redan verklighet, och mörkertalet är enormt. NSA är bara en av många aktörer.

Ett hus är aldrig stabilare än sin grund. Grunden för vår säkerhet är den hårdvara och program vi använder – men hur vet vi att inte den inte har bakdörrar? Dessa uppstår naturligt pga konstruktionsfel (”buggar”) men vi känner även till hål som skapats avsiktligt. Än svårare är det att veta när programmen inte ens finns på vår egna dator utan på så kallade molntjänster. Idag behöver inte underrättelsetjänster ens organisera all inhämtad data – vi gör det själva åt dem på Facebook. Och om Microsoft eller Apple erbjöds att dess konkurrenter i det tysta sinkades eller eliminerades, i utbyte mot avsiktliga buggar i Windows, skulle de kunna stå emot? Hur kan vi utomstående granska?

För att öka transparensen i våra IT-system förespråkar vi ökad användning av öppen källkod, framför allt inom den offentliga sektorn då denna har enorm påverkan på resten av det svenska samhället. Konceptet förklaras bäst som att ritningarna för programmen är fritt tillgängliga för alla att använda och ändra. Dessa granskas redan idag av hundratals oberoende ögon runt om i världen. Detta kan låta marknadsfientligt men verkligheten är den raka motsatta. Google har byggt sin Androidimperium på Linux som är öppen källkod, och även Apples Mac bygger till stor del på öppen källkod. Med undantag för skrivbordsdatorn är Linux redan idag världens mest använda IT-plattform. Öppen källkod används framför allt av systemintegrerare då inga stängda program kan konkurrera i varken pris eller anpassningsmöjlighet. IBM har till exempel nyligen annonserat att de kommer investera 1 miljard dollar i Linux, och räknar så klart med att få mångdubbelt åter. Trots detta så frikopplar öppen källkods-modellen leverantören från det levererade systemet. Öppen källkod lyckas alltså med konststycket att både öka transparensen, konsumentmakten och ge konkurrensfördelar åt företag. Förlorarna är endast de stora företagen som vidhåller vid gamla affärsmodeller, varav de flesta utländska.

Det är dags att spräcka bubblan och vakna upp. Sverige kallar sig gärna ett IT-land, vilket stämmer om man mäter i bredbandshastighet, men faktum är att exempelvis Tyskland ligger långt före inom transparenta IT-system. Det betyder att vår samhälle är sårbart och att vår långsiktiga konkurrenskraft är hotad. Det finns dock en väg att gå och majoriteten använder redan ovetandes Linux eller motsvarande. Det är dags för politiker och företagsledare att ta det sista avgörande steget. Framtidens samhälle bygger på öppen källkod.

lördag 22 november 2014

Invasionen av Krim

Det är mycket tal om Ukraina och upptakten i Kiev och vad som senare inträffade på Krim, vad som syns på vidhängande bild är en bild från CCTV inifrån stadshuset och övertagandet av den lokala administrationen och styret av Krim. Vad som syns är inte en lokal milis eller aktivister som tog över helt oblodigt, det är vältränad och välutrustad trupp, troligen Spetsnaz GRU med syfte att ta över och fälla den lokala regeringen i stadshuset. En rysk militär statskupp av Krim helt enkelt.


Det finns mer evidens över det förhållandet när man ser till vilka emblem, märken och symboler som soldaterna använder.








söndag 6 juli 2014

Friheten kostar pengar

Fredrik Segerfeldt kallar sig för liberal debattör, men missar liberalismens kärna. Segerfeldt vill att samhället ska nedmonteras i praktiken, när skatterna inte ska finnas och betala vad det egentligen kostar att leva i fritt land. Frihet kostar nämligen pengar vilket han glömmer bort att säga, se bara till vad som inträffar här och nu i vårat grannland Ukraina. Ett dugligt försvar och militärmakt kosta pengar, något som vår regering redan har tagit bort ur budgeten och därmed lämnar våra gränser öppna för de vilka inte vill oss väl. Nu ligger våra gränser öppna för den som vill och har investerat i militära medel, de kan nu relativt obehindrat ta över och inkräkta på min personliga och vår nationella frihet.

Våra gemensamma trygghetssystem kosta även de pengar och bekostas av ett skatteuttag, så vi alla kan och har råd att ta del av dessa. Eller borde har råd snarare, när nu detta skatteuttag inte räcker till fullt ut åt alla vilka behöver ett sådant stöd ur vår gemensamma kassa.
Vad är det för frihet när jag inte har medel att stanna hemma sjukskriven när jag är sjuk, eller behöver ta mig till en akutmottagning men inte kan för kostnaden? Det är vad som inträffar om det kostar för mycket för individen, friheten som då inte finns längre blir begränsad till något helt annat och detta kostar samhället mycket. Det kostar individen både i ett lidande som i den egna friheten, vilket är kärnan i det liberala tänkandet. Själva omtanken om individen och se till att individen kan ta del av de friheter, rättigheter och skyldigheter vi har i en demokrati. Saknar individen sin frihet finns det enbart skyldigheter kvar gentemot staten och statsmakten, då har vi per definition enbart en diktatur som en produkt av den politiska filosofi som Segerfeldt uttrycker. DDR-samhället som Segerfeldt talar om blir då till ett faktum, inte som idag enbart ett misslyckat historiskt fakta och en nation som inte existerar. Den imploderade under sitt eget förtryck av samhället som helhet och av den enskilda individen och muren föll.

Vad Segerfeldt egentligen förespråkar är inte frihet, demokrati och liberalism. Det är diktaturen under nattväktarstaten där enbart de vilka har medel nog kan och har en frihet, det är den så kallade Randianismen och är enbart till för fåtalet som redan har. Randianismen är mycket hårt förknippad med en socialkonservatism och högerpopulism, men utan dess förankringen i och till verkligheten. Verkligheten ser inte ut som i Ayn Rands böcker när verkligheten är något helt annat, när den består av individer i ett samhälle som samverkar för att skapa en gemensam frihet. Det är en gemensam frihet garanterad av den starka demokratiska staten, men även för att garantera den individuella friheten. Det är en frihet som garanteras via en gemensam finansiering, för att bekosta sådant vi annars aldrig skulle ha råd att betala ur vår egen ficka. Det är alltså inte till någons personliga nöjen som medlen borde och ska gå till, fast det är vad som inträffadde när systemen började byggas om och pengar helt plötsligt kunde transfereras över till något helt annat och för andra ändamål än vad som var tanken.

måndag 24 februari 2014

Sverigedemokraterna försöker vara ett politiskt korrekt parti

Risken med den debatt som är idag där man inte vågar eller vill ta initiativet, både till att föra och driva en riktig samhällsdebatt om dagens framväxande samhälle. Det tillåter Sverigedemokraterna att manifestera sin position, politik och parti, som ett riktigt demokratiskt och politiskt alternativ. Trotts partiets historik där en av grundarna och nazisten, den före detta medlemmen i Waffen SS under Heinrich Himler, Gustav Ekström. Det borde diskvalifisera Sverigedemokraterna som ett demokratiskt parti, ett parti grundat på de demokratiska grunderna och de värderingar vilka vi anser ska råda i ett samhälle.
"Under andra världskriget stred 270 svenskar i Waffen-SS, de flesta av dem nazister som tagit värvning. En av dem var Gustav Ekström som arbetade under SS-chefen Heinrich Himmler vid högkvarteret i Berlin. Han värvade sig till Waffen-SS för att som han sa ¨slåss mot världsjudedomen¨. Han, liksom alla SS-män, svor trohetseden till Hitler: ¨Jag svär Dig, Adolf Hitler, det tyska rikets Führer och rikskansler, trohet och tapperhet. Jag lovar Dig och de av Dig utsedda överordnade lydnad, ända in i döden, så hjälpe mig Gud".
Det gör man genom att inte ta orsaksbilden på allvar, där historiken från 1930-talet glömts bort och det sker när de politiska strategerna anser att partierna förlorar röster på en sådan strategi. Det sker när de politiska debattörerna inte vågar eller vill föra fram och lyfta upp den riktiga bakomliggande orsaksbilden, det är den bild som ligger till grund för det framväxande och fyrdelade samhället. Men även de bakomliggande skeendena i vår nutid förträngs, när det inte riktigt passar in i den samhällsmall vi har över den rådande normativa förklaringsmodellen. Trotts att vi ser yttringarna av det nya samhället precis varje dag ute på våra gator och torg, vi ser det i förorter som Husby eller i Rosengård. I områden där enskilda individer ser den enda vägen ut till en mer ekonomiskt tryggare tillvaro, den ligger kanske i den kriminella banan i brist på annat. Eller som tiggarna i de plankskjul de lever i, medvetet förvägrade en tillgång till riktig sanitet och hygien, utan en riktig tillgång till friskt och rent vatten. Det var beslut fattade och antagna av våra egna och folkvalda politiker, det anser jag vara en klart rasifierad politik och en ren diskriminering. Det var de romska läger jag såg från pendeltågets fönster varje dag, på resan till och från arbetet. Det var de läger vilka låg utspridda utefter spårområdet och alldeles strax intill banvallen, de låg mellan Älvsjö och Farsta Strand i Stockholm. Pendeltåget passerar nedanför Högdalen på sin väg till Nynäshamn, så det är inte så få personer vilka var medvetna om dessa läger. De vilka lever utefter Nynäsbanan och i andra likartade områden de står utanför det normala samhället och samhällsstrukturen, men det ska vara det storsvenska folkhemmet som råder vilket direkt gynnar SD. De kan därmed polarisera frågeställningen mot oss andra, när de tar till sig frågan som sin politik mot migration och migranter som parasiterande på oss normala svenskar. Därmed skapar de och vi gemensamt ett segregerat samhälle, där de stöper om den rådande situationen och gör den till sin egen med kraftigt fascistiska övertoner för och emot invandrare, det är de andra andra är Romer eller som i andra fall muslimer. De är kritiska till den förda politiken och gör den enbart till en fråga om jobben, inte till produkten av det faktiska socioekonomiska läge vi har.

För att förstå den socioekonomiska orsaken och den riktiga problemställningen, där inkomstklyftorna fortsätter att öka i Sverige. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har fått 76 procent mer att röra sig med de senaste 20 åren, medan ökningen för tiondelen som tjänar minst endast är 7 procent. Det visar siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB), (SvD)

 Det skapar utrymme för Sverigedemokraternas stormtrupper på nätet, stormtrupperna är redan värvade vilket är uppenbart synbart i olika kommentarstrådar på nätet och i de digitala medierna. Inte enbart på Avpixlat. Det är till för att medvetet legalisera både språkbruk och de värderingar de står för, det blir enbart en tilltagande normering av deras värdegrund vilket vi kan se i hur språkbruket skiftar. Kritik i stället för diskriminering av folkgrupp och rena rasuttryck.
Vi ser det yttra sig i förorter som Kärrtorp med rena våldshandlingar, som nu förekommer i ett rent politiskt samband och sammanhang.

Vad som är en nödvändighet det är att på allvar ta den samhällsutveckling vi ser kommer allt starkare och det måste vi göra med en medvetenheten om nazismen och fascismen i Sverige idag och även historiskt, ett förhållande som med nödvändighet måste få sitt rätta utrymme i samhällsdebatten. Sverigedemokraternas och deras kontaktmönster är inte okända, jag har bloggat om det förhållandet och deras kontakter med den extrema politiska högern i USA tidigare. Favoriserade av personer som Breivik som beundrade vissa av dom, som Pamela Geller med sin blogg Atlas Shrugs.

Swedish Defence League (SDL) ska nog inte föraktas bara av den anledningen att de är fascistiska, här måste det ses till hela den kontext de är verksamma inom. De utgör den svenska grenen av det likasinnade brittiska EDL, de har ett samarbete med Sverigedemokraterna och med den kristna ultrahögern, eller den så kallade tepartyrörelsen i USA. Det finns mycket starka finansiella grupper och intressen vilka står bakom och finansierar dessa rörelser, som bröderna Kochs imperium. I praktiken stöttar och finansierar bröderna via sitt imperium, hela tepartyrörelsen och därmed ultrahögern i USA. En av Breiviks favoriter är Pamela Geller, en av de stora bloggarna inom den amerikanska tepartyrörelsen och ultrahögern. Hon var här tillsammans med Robert Spencer från Counterjihadrörelsen, de deltog med Sverigedemokraterna i en gemensam manifestation 2010. Med de kontakterna internationellt, måste med nödvändighet Sverigedemokraternas politik kraftigt ifrågasättas. Det blir även svårt att kalla dom för ett normalt demokratiskt parti, när de driver en antidemokratisk agenda politiskt.

[Atlas Shrugs] [Expo] [SvD] [Ulf Bjereld][Norran] [Norran] [The Guardian] [The Telegraph] [DN] [Sverigesradio] [The NewYorker] [The NewYork Times] [Motargument] [Expressen] [Opendemocracy] [Mitti] [Basic Income]

måndag 3 februari 2014

Romer utsätts en en gång för utanförskap och diskriminering

De fattiga Romer vilka bor utanför Högdalen i Stockholm, de utsätts för mer förnedring än enbart att behöva tigga för sitt uppehälle. Det är socialborgarådet Anna König Jerlmyr (M), som nu vill se till att de vräks från sina brädhyddor. För att se till att de får det riktigt djävligt illa så att de faktiskt flyttar, vägrar därmed Stockholm att följa de mänskliga rättigheterna, genom att inte ge dessa en bättre tillvaro med åtminstone ett minimum av en anständig standard och livsvilkor.

"Vi kan inte tillåta att människor lever i en sådan här misär, säger Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M)."

Av den anledningen ska de avhysas- vräkas, för så här får det ju inte se ut. Därför ska deras hyddor demoleras och de har därmed ingen stans för att ta skydd mot vintervädret. Tanken med detta, är att de då ska åka hem till Rumänien, landet de lämnar när de är förföljda av staten och inte har mycket mer där än vad de har i Högdalen.

Från tidningen Mitt i.


Det har gjorts förut, det är inte svårt att sätta upp baracker med det nödvändigaste. Rent vatten och tillgång till en riktig latrin, det är första steget. När det är klart går det utmärkt att fortsatta med att lösa det problem som dessa fattiga tiggare utgör och även sätta press på exempelvis Rumänien, till att följa europakonventionen och de mänskliga rättigheterna.
Men det passar sig tydligen inte, de ska i stället utsättas för än mer diskriminering, förföljelser och förnedring här- i det så kallade demokratiska och öppna Sverige.

måndag 27 januari 2014

Avlyssnad och masslagrad av statsmakten, är vad vi alla måste förhålla oss till

Fortfarande används begreppet avlyssnad och avlyssning vilket egentligen blir fel, när det mer är en fråga om övervakning av internettrafik och en masslagring av persondata (meta data), i syftet att kartlägga sociala mönster och kontaktmönster, om det är internet trafik vi talar om specifikt när det passerar mycket annan trafik av intresse i samma kablar. Det är kontaktmönstren i sig och inte så mycket det enskilda samtalet som sådant som det egentligen gäller. Kontaktmönster kan dessutom säga mer om- och vara betydligt farligare för de individer (gruppen) som åsiktsregistreras vilket är en del av den registrering som sker vid en lagring i en databas, än ett enskilt samtal som sådant kan vara. Det är frågeställningen om en åsiktsregistrering och övervakning som är den egentliga frågan som borde ställas i stället för avlyssnad. Tror att här kommer resultatet att se helt annorlunda ut, än i det andra fallet. Avlyssnad bör även bytas ut mot övervakad när det belyser mer det faktiska förfarandet som används vid just massövervakning av internettrafik, antingen via kabel eller via trådlöst. Det blir i praktiken både och, när det inte helt sällan är en fråga om bäggedera.





Det ligger även på FRA förstås, när de har tillgång till all trafik och jag menar verkligen all trafik, den går oavkortat från samtliga operatörer via samverkanspunkter till FRA, det var av den anledningen som Säpo fick nej första gången de ville komma åt operatörernas databaser med kundinformation (polismetodutredningen, polisens behov av signalspaning). Polisen har inom ramarna för LEK sina egna befogenheter som att tömma information direkt från mobilmasterna efter tillstånd och en reguljär teleavlyssning riktad direkt mot en målperson. Det man gör är att bygga upp kommunikationsmönster med hjälp av meta-data, som utgör fundamentet i all kommunikation och är därmed en skyddsvärd information enligt artikel 6-8 i eu-konvetionen, även enligt FN och de mänskliga rättigheterna är det en privat och skyddsvärd information när det säger mycket om oss och våra vanor.



Meta-data är själva adresseringen; från vem till vem, när och hur länge. Utan dessa går det inte med dagens teknik att kommunicera över internet när varje enskilt data innehåller detta för att nå fram och kunna sammanflätas till hela meddelandet när dessa paket kan ta helt olika vägar fram till mottagaren. Det var därför som FRA-lagen kom till, för att ge FRA tillgång till all kabeltrafik när de redan hade tillgång till den trådlösa i etern och den nya lagen blev därmed teknikneutral i det avseendet.


Det är med hjälp av meta-data som sociogram utformas, enligt NSA är det ca 3 hopp ut de lägger. Det troliga är att det gör även FRA och på ett likartat sätt. Det fick vi veta 2008 under Centerpartiets FRA-utfrågning på IVA i Stockholm, förhöret och utfrågningen sändes av dåvarande svt24 och sociogrammen slog ned som en bomb.





Därefter har FRA även haft tillgång till NSA:s system och kunnat använda sina egna sökkriterier den vägen. Eventuellt har även NSA haft en direktåtkomst till FRA:s samverkanspunkter, men det är svårt att veta exakt men finns stöd för detta i de svenska Snowdendokumenten.



Det går utmärkt att lokalisera och spana på enskilda journalister det gjordes bland annat i Polen mellan 2005-2007 och uppdagades 2010 av Panoptykon i Polen. Det var datalagringsdirektivet som spelade in där, men kunde lika gärna kunna vara här hemma via just datalagringsdirektivet och polisen eller FRA, eller via Säpo om de får som de vill med en automatisk och obehindrad tillgång till operatörernas databaser med just meta-data, som är det senaste som pågår här hemma, mer kartläggning av fler intressenter på marknaden.

NR:

"Data retention was used in order to reveal journalistic sources
-       Without any judicial control and beyond any legitimate procedure
-       Police and secret services were able to trace back journalistic sources.
-       This abuse of the right to privacy and journalistic secrecy led to
prosecutor’s investigation."



Vad vi tror om villka risker som föreligger för att misstag begås, är att det föreligger en mycket påtaglig riskfaktor. Det är också en av riskerna när det inte går att utläsa motiv ur meta-data (Göteborg2010), därför är det nödvändigt att se och betrakta alla som skyldiga tills de kan bevisa motsatsen. Att besöka en viss hemsida säger inget om motiv, att besöka samma restaurang som en terrorist, eller att åka buss vid samma tidpunkt som en ökänd gangster, även lokaltrafik loggas troligen även den. som SL-Access och andra versioner för resekort och betalkort.

söndag 19 januari 2014

Sverige är helt fantastiskt, om man vill tro på sagor

Bostadsområden där en övervakning först införs, de utgörs inte helt sällan och förvånande av våra slumområden när ingen ifrågasätter ett sådant handlande, när det är områden och boenden som sägs utgöra ett hot mot samhället.
Så varför inte göra något åt fattigdomen och slummen i stället, när det är vad vi måste göra inför framtiden och det är ingen hemlighet. Vilket var något som blev väl åskdliggjort under oroligheterna i Husby, under under våren förra året.

Personer och samhällen i samhället. Det är områden och förhållanden som den viktiga medelklassen i bästa fall kanske är medveten om och känner till dess blotta existens, men inte vill se och veta om att de finns när det stör illusionen om folkhemmet. Det är inte en del av deras liv, en del av deras samhälle och grupptillhörighet, därför förblir det osynliggjort. Det är under förhållanden likartade de i områden med migrantläger utanför Högdalen i Stockholm, de favelas vi tills helt nyligen inte har uppmärksammat i områdena utefter Nynäsbanan i Stockholm, sociala grupperingar i orter som de i Husby, grupper av migranter eller papperslösa som jagas under projekt Reva av polisen, i bland annat Stockholms T-bana och mer okänt på andra orter där det inte blir lika synligt i media. Eller som nu senast med databasen över Romer där majoriteten som registrerats, registrerades utan någon egentlig anledning av polisen. De var rent olagliga enligt tillsynsmyndigheterna och nu har de tydligen försvunnit utan att ha tagits bort. Ingen tycks egentligen veta var dessa register finns eller om de finns kvar. Den nya svenska rättssäkerheten och rättstryggheten, gör stora framsteg som det ser ut.


Det vi talar om är bostadsområden och sociala grupperingar i samhället som finns där, men faller utanför den radar som borde finnas mot samhället i stort. När det är insatser som syns där först för att sedan komma till de riktiga områden, där riktiga människor finns, verkar och bor.
Det blir först märkbart när vi har uppmärksammat det i vår vardag och då som först börjar vi bry oss, det är när vi först ser USA:s president Obama hålla tal till nationen i TV om NSA och deras massövervakning av den egna befolkningen som vi reagerar. Tidigare har svaret blivit med en total tystnad från den offentliga sidan och regeringen, det ser dessutom inte ut att ändra sig i första taget. Trotts att vi vet hur djupt involverade de svenska myndigheterna har varit i NSA:s arbete, där det på inget sätt kan ses som att regering och berörda myndigheter ska stå utan ansvar. Det kan inte utifrån våra beslutsfattares synvinkel och horisont vara en okänd verksamhet och okända företeelser, en föraning av hur det verkligen fungerar fick vi 2008 under beslutsprocessen i riksdagen och hur regeringen såg på de så kallade dissidenterna och i hur de gick an mot både organisationer samt mot privatpersoner vilka inte delade deras uppfattning i frågan. Därför är det mycket problematiskt att påvisa och säga vad som egentligen inträffade, utan att det kommer någon till en helt onödig skada.

Det är inte enbart en fråga för journalister och det är inte en fristående fråga från och för källskyddet. Anonymitetsfrågan är lika viktig som den någonsin har varit, om inte än viktigare när det nu är en mycket viktig fråga om ett skydd för vanliga medborgare. Där hjälper ingen säker postlåda, när källskyddet med nödvändighet måste omfatta oss alla alltid och över allt. Annars finns det inget säkert källskydd, bara en fil och en post i databaserna hos spaningsmyndigheterna om dig och om mig när det är en verklig fråga om att metadata insamlas, lagras i bulk och är ett faktiskt intrång i våra privatliv. Det är dina och mina uppgifter när vi pratade med vem och när, vilka vi samtalar med eller vilka webbplatser vi surfar på, där hela historiken och kontaktnätet nu finns åtkomligt och tillgänglig för den med de rätta kunskaperna. Det är information som är minst lika viktig eller viktigare än vad vi säger, när det säger så mycket mer med metadata eller kalla det för adresseringen mellan oss, som på ett vykort eller ett brev för att det ska komma fram till rätt adressat och mottagare. Det är således aldrig bara, eller enbart en fråga om metadata. Men det låter bara så mycket mer oskyldigt än vad det egentligen är, med en åtkomst till en sådan information. Se bara till de automatiska reklamsnuttar vi får ute på nätet, på Facebook eller via Gmail. Det är produkter av just metadata som säljs och används utan att du eller jag har fått något egentligt val.
Därför är det helt riktigt tänkt med att det ska föreligga ett skydd för personer som vill lämna över information till media, men det behövs så mycket mer än bara ett sådant skydd.

Det föreligger ett stort problem som det återstår att lösa, det är i praktiken ett säkerhetsproblemet för den som lämnar information. Den säkerheten finns egentligen inte, den är direkt obefintlig och fiktiv i dagens infrastruktur och löses inte av säkra så kallade brevlådor. Säkerheten som sådan finns helt enkelt inte idag när myndigheter och andra företrädare kan bereda sig tillträde till allas vår privata information och kommunikation. Ledande på det området är givetvis FRA, som via sina noder- samverkanspunkter har skaffat sig en automatisk åtkomst till information från operatörerna (metadata), över vilka som kontaktar vilka och när. Men här kommer även Säpo in, även de vill automatiskt kunna bereda sig tillträde till samma information direkt från operatörerna och därmed gå runt hela lagstiftningen gå runt datalagringsdirektivet, FRA-lagen och LEK (lagen om elektronisk kommunikation). Mycket av detta var känt sedan tidigare och har blivit bekräftat när Snowden visslade på det amerikanska NSA, via de dokument som då kom till ytan och offentligt publicerades om hur Sverige och andra länders underrättelsetjänster samarbetar med att bryta upp kommunikationen mellan oss och kartlägga våra kommunikationsmönster, viket även Obama påtalade under sitt tal.

Dessa myndigheters idoga arbete har i praktiken kommit att gräva stora hål i viktiga säkerhetsstrukturer, i rutiner och i mekanismer som fanns och de strukturerna blir därmed till en obefintlig nytta. Det kommer att krävas betydligt mycket mer än säkra brevlådor och yttranden från media, om att de ska fixa till säkerheten till sig, för sina journalister och tipsare. Vilket de inte kan göra, de styr inte och råder inte över den infrastruktur vi kommunicerar över. Det gör samma myndigheter och andra hemliga organisationer som vill åt den typen av information, densamma information som vi vill hålla för oss och anonymt dela med oss till media. Privatpersoner förblir därmed helt oskyddade inför dessa myndigheter och dessutom fullständigt rättslösa annat än på pappret, när det inte finns en faktisk och reell kontroll över myndigheterna, över vad de gör och över deras faktiska laglydnad.