lördag 6 november 2010

Regeringen kritiserar sin kritiker, som kritiserar deras politik

Det är det Finanspolitiska rådet som kritiseras av regeringen, när rådet gör vad de ska göra. Granska Regeringen finanspoltik, vilket inte föll Anders Borg (M) i smaken. Det ställer det Finanspolitiskarådet i fokus, när Regeringen inte gillar deras rapporter. Ska en regering få inta en sådan hållning till en oberoende myndighet, när de utför sitt arbete? Här ser vi tydligt varför vi ska ha oberoende myndigheter, i det ordets rätta benämning. Myndigheten ska vara just oberoende, men är beroende av att Regeringen budgeterar rätt för deras verksamhet. Anders Borgs (M) utalande kan ses som ett pekfinger: "gör som vi säger annars". Det är för att förhindra övertramp, som vi behöver oberoende myndigheter. Det gäller givetvis även andra delar av det offentliga sverige, framför allt när offentlig verksamhet outsorcas och avytras till privata intressenter. Det får vissa effekter som Isobel Hadley-Kamptz, skriver om i Expressen. Få inser att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten upphör, vid en privatisering. Då är det lojalitetsprincipen, som är den som gäller. Även om företaget fortfarande är offentligt ägt och drivet.

Försvinner offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, förlorar vi en viktig granskare av en verksamheten. Det är den personal som är anställda inom verksamheten, som därmed förlorar sin röst. Kritisk personal kan utan meddelarfriheten, men under lojalitetsprincipen sparkas som illojala om de är öppet kritiska. Så får det givetvis inte vara, dessutom inom en skattefinansierad sektor. Den skattefinasierade sektorn ska vara transparent och öppen till sin natur, inte sluten när det är för allas säkerhet och för oss skattebetalares bästa. Riskerna med en bolagisering av offentlig verksamhet, blir direkt uppenbar inom vår hälso- och sjukvård. Där riskerar bolagets intresse att ta överhand, när de kan förlora på negativ kritik. Lojalitetsprincipen gör det möjligt, att tysta ned kritik innifrån.

Det är av största vikt att skydda vissa principer. Därför måste det till ett bättre grundlagsskydd, för de vilka rapporterar. Men även för mottagaren, där de elektroniska medierna har visat sig effektiva. Vi som driver både bloggar och forum, får ta emot en del och vi skriver om detta. Det vore synnerligen konstigt, om även vi inte skulle omfattas av yttrande- och tryckfrihetsförordningen. Vi själva kanske sitter i olika possitioner, på olika arbetsplatser och partier. Ska vi låta oss tystas ned av lojaliteten med ett företag, eller en offentlig verksamhet? När och om vi blir varse över oegentligheter i verksamheten?

På samma sätt måste oberonde myndigheter, vara just oberoende. De ska inte kunna tystas ned, när de rapporterar sin granskning av en verksamhet. Det är för allmänhetens bästa, att det sker en kritisk granskning av både regering och av offentlig verksamhet eller av en verksamhet där offentliga medel ställs till förfogande och betalar för verksamheten. Men det är även av vikt att meddelarfriheten utökas, även till den rent privata näringen. Privata företag får allt större makt, samtidigt som den offentliga krymps. Insynen minskas och besluten fattas i slutna styrelserum, inte i en transparent och öppen miljö. Det måste ifrågasättas, en ny typ av öppenhet måste till för att de demokratiska värderingarna och principerna ska kunna efterlevas och vara väl fungerande. Demokrati i sig kräver öppenhet av olika aktörer, av myndigheter och politiska beslutsfattare med olika maktmedel.

Att använda maktmedel mot andra, är en av samhällets funktioner och ska vara parlamentariskt utformad. Annars öppnar det upp för ett maktmissbruk, politisk eller kommersiellt. När nu utvecklingen går mot en allt mer kommersialiserad offentlig verksamhet, där myndigheter och olika offentliga verksamheter kommersialiseras när de ska gå med vinst. Hur man kan gå med vinst med en politiskt satt budget, utan några egentliga faktiska andra inkomster är lite svårt att se. I det läget blir budgeten till ett potent vapen i händerna på en beslutsfattare, med en viss agenda och åsikter. Med givna negativa konsekvenser som följd, om man inte ser upp. Det är baksidan på den framsida vi enbart får se, inte vad vi får se öppet och transparent.

Medvetenheten måste öka och det är ett stort pedagogiskt problem, med att kunna nå ut. Här måste samspelet öka, mellan tradmedia och nya media. Nya medier är inte desamma som tradmedia och spelar inte efter samma regler. Nya medier har inte samma demokratiska och ekonomiska spelregler, men här måste även något annat till. Det kräver en ny tids politik, för att kunna blomstra. En ny politik måste utformas och anpassas, för ett framväxande nytt samhälle och samhällsklimat. Vad som är en oberonde granskning och enskildas iniativ, måste absolut stärkas och skyddas. Det måste bli en bättre transparens, tillsyn och översyn. Både över offentliga bolag och bolag som söker offentliga skattemedel till sin verksamhet. Ska vi ha en slimmad och effektiv verksamhet av det offentliga rummet, där det offentliga i praktiken enbart blir till kontrollorgan. Då måste det till förändringar i den privata, likartade de som den offentliga sektorn lyder under idag. Samtidigt måste även statsmakten kontrolleras hårdare, när det inte fungerar som gör nu.

Hemlighetmakeri och inte transparens, håller på att införas på bred front. Regering och riksdagen måste återbördas, till deras faktiska upgifter. Demokratin återvända när den inte är härbergerad i regringskansliet, riksdagen är dess forum. Det är i riksdagen som besluten ska fattas, i en transparent demokratisk ordning och de folkvalda ledamöternas politiska uppgift är att ta ställning. De ska inte tillåta sig bli och vara ett transport organ för regeringen, de är den exekutiva politiska makten. För att kunna utföra den uppgiften, måste en Regering ta sin upgift på ett demokratiskt allvar. De måste ta på allvar vad andra myndigheter gör, ävenså de som är tillsatta för att granska. En oberoendemyndighetsutövning är en av de viktigaste funktionerna i en demokrati, både som granskare men även som utförare för det allmänna. Så som Försäkringskassan och Socialtjänsten.

Andra mer subversiva hemligheter, underrättelsetjänst, FRA, MUST och hemliga soldater [SOC] i Afghanistan och Kongo. Även det måste upp till diskussion insyn och tillsyn, när vi talar om demokrati och transparens. Även FRA fyller sin demokratiska funktion som myndighet och det ska de göra, men inte ogranskat som tidigare och oreglerat men något bättre idag. Vad våra underrättelsetjänster och säkerhetstjänster gör, måste vi ta på allvar. De måste finnas där när alla inte är snälla, mörkermännen finns och de vill oss inte alltid gott. Vad som inte får ske, är en urspårning. När de vänder sig innåt mot oss, då är de inte längre till för oss. Som i de senaste rapporterna, där en övervakning utförts i Norge, Danmark och även troligen här hemma. På iniativ av CIA, via våra egna. Då är det dags att sätta stopp, då har det spårat ur och fyller inte sin egentliga funktion. Det är inga petitesser och debatten mår inte bra av att tystna, även om regeringen tycker så. Den mår bra av att lyftas upp, belysas och konfronteras. Det ska vi göra. Annars mår det demokratiska samhället inget vidare bra, slutar fungera när det subversiva samhället tar över. Ett samhälle i samhället och i överstatlighet, där ingen kan säga ifrån.

I går var det norska medborga som övervakades, idag är det danska

Som jag skrev om senast: Vi behöver en bättre rättssäkerhet. Det är inte en fråga om att det var oväntat. Har väntat på exakt att något sådant skulle inträffa. Det var inte en fråga om om, utan snarare om när.

Den norska spionskandalen känns lätt utopisk om inte direkt förfånande, så kanske det även förekommit här i Sverige och är lika lite att förvåna sig över. TV-4 sände ett reportage om händelserna, när det inte bara är Norge (Från Verdens Gang). Men även att liknande fall av övervakning, ska ha förekommit i Danmark. Då är det inte direkt något att förvåna sig över, om det skulle ha förekommit även här hemma och med svensk hjälp. Sverige har dessutom en lång historia, av att vara en lydig partner till USA. Senaste avtalet om informationsutbyte mellan Sverige och USA, det är från 2007. Det är nödvändigt att ta reda på om så har varit fallet, det är en demokratisk fråga och om rättssäkerhet. Sverige ställer upp på att övervaka svenskar och lämna ut uppgifter om oss, med hjälp av en till privata intressen utlokaliserad underrättelseverksamhet. Det till den amerikanska underrättelsetjänsten, i syfte att jaga terrorister. Det är vare sig smidigt eller ens bra, med ett sådant förfarande.

Men tyvärr går det i linje med den nya tiden, där mänskliga fri- och rättigheter inte längre räknas. Där personinformation betraktas mer som en handelsvara, ligger utbjuden till högstbjudande på underrättesemarknaden. Det är dags för medborgarna att ta det på allvar, det är den nya tid som såg ljuset 2008. Även om det redan i praktiken låg klart, är det nu via lagstiftningsvägen som det görs möjligt och legalt. Vad som varit dolt så länge, ligger nu öppet och det är något vi måste tackla och lära förstå. Det är dags att släppa den naivitet, som rådit i det svenska samhället. Det är nu dags att ta den diskussionen på fullaste allvar, även media måste här ta och bära sitt ansvar. Det här blir på fullaste allvar när privata företag och organisationer, vill sätta sig över de demokratiska spelreglerna (Niklas Starow, Netopia).

En kommersialiseringen av stasmakten i vardande, när den ser upp på sig själv inte som en statsbärare. Men mer som ett företag, än det demokratiska och politiska förtroendeuppdrag det egentligen är. När myndigheter beter sig som enskilda företag och uppvisar "normala företagsproblem". Det är vi medborgare vilka kommer stå som förlorare, i kampen om demokratin. Demokratins utveckling, demokratins syfte och mening. Den var så hårt vunnen, ska vi nu se den förloras?

fredag 5 november 2010

Vi behöver en bättre rättssäkerhet

En lärdom vi kan dra av händelserna i Göteborg, är att det behövs en bättre rättssäkerhet för oss medborgare. När polisen agerar med för lite och med för dålig information, sätts hela systemet ur spel. Dålig rättssäkerhet är tydligen nu ett blivande legio, i det svenska rättssystemet. Föga förvånande med tanke på hur justitiedepartementen sköts, eller snarare missköts. Med minskade kriterier i bevisföringen, överskottsinformation av tveksam nytta och kvalité. Olika förespråkare för hårdare tag, förvanskar sanningshalten betänkligt. Det är definitivt en utveckling, vi kan betacka oss för och måste sätta oss emot. Ett annat exempel kan hämtas från Norge, där tydligen Gruppen, Surveillance Detection Unit (SDU), har med hjälp av norska föredetta säkerhetspoliser spanat på norska medborgare i över 10 år. För att förhindra terrordåd mot amerikanska ambassaden, som tydligen var avsikten med övervakningen. Frågan man måste ställa sig nu, är hur det ser ut här i Sverige.

Det har utvecklats till att bli den nya storindustrin, Den omsätter ca: 4500 miljarder kronor bara i USA. Då är det lockande även för svenska säkerhetsföretag, att ge sig in i den typen av affärsverksamhet. Terroristverksamheten är alltså mycket lukrativ, det gynnar inte rättssäkerheten när privatpoliser engageras. Antingen för att outsourca verksamhet, eller för att de ska sköta sådant som polisen inte får göra. Åtminstone i dagsläget. Men sådant tenderar att glida och eskalera in till polisen, det såg vi i samband med att Ipred infördes. Det tog inte lång tid efter införandet, så ville polisen få likartade befogenheter. Befogenheter som de vilka privatpoliserna erhöll, med den nya lagen införd. Det är nya erfarenheter och lärdomar, vilka vi måste ta på ett riktigt allvar. Det har dock inte riktigt sjunkit in i det svenska medvetandet, när de flesta fortfarande tror på rent mjöl i påsen och liknande fantasmer. Det gäller inte mig syndromet, när det är svårt att tro på vad som defakto pågår och den utvecklings om sker. Tron på en man en röst vart fjärde år skulle räcka för att skydda de demokratiska värdena, kommer här på skam. När vi inte har ett riktigt lagstadgat skydd för intrång från myndigheter, eller från införandet av en dålig lagstiftning när vi saknar en författningsdomstol.


Kontrollen över våra myndigheter, måste skärpas och den politiska oppositionen stärkas. Den politiska medvetenheten är även den av stor betydelse och måste öka generellt i samhället, med en både bredare och djupare debatt. Den demokratiska debatten måste utökas, inte bara införas när det är valår. Politik och den demokratiska utvecklingen, är allas våran ensak. Inte bara för ett fåtal elitister, den gäller i högsta grad verklighetens folk. Ett bättre och mer liberalt fokus måste sättas upp på agendan och inte låta allt bero, bara för att politik är tråkigt och enbart är av betydelse för fåtalet. Det är inte fåtalets lekstuga att bestämma över, det är våra liv och vår framtid det gäller. Kommande generationer och deras framtid, grundlägger vi här och nu. De kommer inte tacka oss för vår underlåtenhet och oförmåga till ansvarstagande, inför en kommande framtid.


Vad som behövs är riktiga framtidsvisioner, annars stannar det upp mitt i steget. Faller tillbaka och regrederar till ren stenåldersnivå, med ett nyfeodalt samhälle eller värre. Att inte våga se saker för vad de egentligen är och enbart stirra sig blind på det egna, lönar sig föga som strategi. Inte bara nöja sig med plånboksfrågor, när andra värden finns som gör det värt att leva. Vad som behövs är att ifrågasätta makten och ta sitt personliga ansvar. Inte bara för sig själv men även för andra, när vad man gör eller inte gör, kan fälla ett avgörande för framtiden. Sverige är inte värdens navel, lika bra att inse det och se sanningen i vitögat. Något mer måste till för att stoppa den trend av batongpolitik vi ser komma fram emot oss, sätta ned foten och säga till på skarpen hur vi vill ha det. Forma vår egen framtid tillsammans, inte låta andra styra våra liv. Väntar vi för länge kanske vi inte har så mycket kvar, det är de fullt medvetna om i Iran och i Rysland.

Intressant.

torsdag 4 november 2010

Iranian authorities could kill Sakineh Ashtiani today.

Ta del av det skamfulla öde, som kan drabba Sakine Ashtiani.
Alla personer som tar del av hennes öde, kan inget annat än protestera. Hjälp henne och de som vill hjälpa. Hjälp till att sprida budskapet om det öde, som kan drabba henne i händerna på en diktatur. Varför Sverige inte står upp för de mänskliga fri- och rättigheterna, ska vi kunna utkräva av regeringen och de övriga partierna. Fick den här kallelsen, via Amanda Brihed. Länka gärna till oss som skriver om sakfrågan och Sakhines öde.

Iran could execute Sakineh Ashtiani tomorrow. We saved her from stoning, now we have 24 hours to get key powers to take emergency action to stop this shameful killing.

Sign the petition!
Tomorrow, Iran could execute Sakineh Ashtiani.
Save Sakineh


Have you heard that Iran could kill Sakineh Ashtiani today?

I've just sent an emergency message to Iran's allies and key UN powers urging them to intervene and help safe Sakineh's life. Please read the email below and join me in sending a message now:

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

----

Dear Friends,

Today, Iran could execute Sakineh Ashtiani.

Our global outcry stopped her unjust stoning sentence in July. Now we have 24 hours to save her life.

Iran's allies and key UN powers are our best hope -- they could persuade Iran of the serious political cost of this high-profile killing. Click here to send them an urgent call to action and send this to everyone -- it only takes three minutes and we are her last chance:

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

Sakineh's adultery case is a tragic sham stacked with human rights violations. First, she was to be stoned to death. But the Iranian government had to revoke the sentence after her children generated a tremendous outcry against the farcical trial -- she could not speak the language used in court, and the alleged incidents of adultery took place after her husband's death.

Then her lawyer was forced into exile, and the prosecution conjured up a new trumped-up charge for which she would be executed -- the murder of her husband. Despite this being double jeoprady, as she is already serving time for alleged complicity in this crime, Sakineh was tortured and paraded on national television to 'confess', and was found guilty. The regime has now arrested two German journalists, her lawyer and her son, who has bravely led the international campaign to save his mother. All remain in prison and Sakineh's son and lawyer have been also tortured and have no access to lawyers.

Now Iranian human rights activists state an order has just been issued from Tehran to implement her killing immediately, she is on the list and tomorrow is execution day.

Persistent campaigning led Iran to drop Sakineh's stoning sentence and captured the attention of leaders in countries with influence on Iran, like Turkey and Brazil. Now let's urgently raise our voices to stop her killing and inhumane treatment and free her, her lawyer, her son and the jailed German journalists.

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/98.php?CLICKTF

A massive public outcry has the moral authority to stop heinous crimes. Let's use these 24 hours to send a clear message -- the world is watching and we all stand together today to save Sakineh's life and against injustice everywhere.

With hope and determination,

Alice, Stephanie, Pascal, Giulia, Benjamin and the whole of the Avaaz team

Sources:

The Islamic regime of Iran plans to execute Sakineh Mohammadi Ashtiani immediately
http://stopstonningnow.com/wpress/4194

Sakineh hanging imminent
http://www.theaustralian.com.au/news/world/fears-that-alleged-adulterers-execution-by-hanging-is-imminent/story-e6frg6so-1225946610965

Iranian woman could be stoned Wednesday
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5hipKgm5UqJOxciOi1f07BwbfRgFg?docId=CNG.6ef6de7af5f33847d19e690e61087c73.811

Sakineh Mohammadi Ashtiani: A life in the Balance (Amnesty International)
http://www.amnesty.org/en/library/asset/MDE13/089/2010/en/589bd56b-49ac-4028-8dc6-abd903ac9bac/mde130892010en.pdf

onsdag 3 november 2010

Sverige 2010, Frivillig tvångskastrering av minoriteter

Immanuel Brändemo en god vän, har äntligen fått sin tvångskastrering godkänd av rättsliga rådet på Socialstyrelsen: Frivillig tvångssterilisering beviljad. Det är vad transpersoner fortfarande måste gå med på, för att få sin könsidentitet godkänd av den svenska staten. Anledningen är att i lagen från 1972, ska vården av transpersoner medföra barnlöshet, ett fortplantningsförbud för den minoriteten i det svenska samhället. Eller enkelt och krasst en genetisk utrotning. Enligt FN är en sådan behandling, att klassa som folkmord. Dock inte i Sverige när vi inte har den brotsrubriceringen, så vi kan lagligen strunta i vad FN säger och fortsätta med den egentligen olagligen villkorade vård, av just den sexuella minoriteter. De ska inte få sprida sina skadliga gener vidare, till en ytterligare generation [DN]


1972 års lag kopplar till yterligare en lag, det är Lag 1944:133 om kastrering. En kvarleva från nazitiden när Sverige var riktigt fina i kanten mot minoriteter i samhället, företrädesvis kvinnor fick den behandlingen men även minoriteten Romer. Så hur ställer sig regeringen Reinfeldt till det löfte, som gavs under årets pride? Eller är Fredrik rädd om sina punkulor?
Hur den svenska kyrka ställer sig till transfrågan, skriver Christine utmärkt om i: En lektion i medmänsklighet för ärkebiskopen....

 "Bland annat, tillstyrker man en skärpning av nuvarande lag - att den som vill byta kön, för att få rätt till sitt nya kön rent juridiskt, inte bara måste vara steril som nu, utan kastrerad. Dvs få könskörtlarna - testiklarna respektive äggstockarna - avlägsnade med ett kirurgiskt ingrepp. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man behöver eller inte."

Det här ska altså vara Sverige 2010, ett modernt västland demokratiskt och vackert. Men inte för minoriteten transsexuella, här är det fortfarande det gamla folkhemsidealet enligt paret Myrdal. Inget avvikande från idealet, med dansande sommarkåta par på blomstrande midsommarängar och med blommor i håret. Här gäller det kirurgknivar och operationsbord, avkarvande av ballar eller livmoder och äggstockar utskurna.
Det är i bästa rasbiologiska stil som Dr Lundborg. Rasbiologin är utdöd, fast inte i det här fallet. En rent katastrofal lag för de som drabbas av den, det är något som absolut måste fortsätta att belysas och det ska vädras ut.

Men visst finns det hopp i allt elende, när det finns aktivism, framåtanda och en politik för framtiden. (L)iberaldemokraterna är enligt min åsikt, det framtida partiet. (L)iberaldemokraterna är redan från starten med på banan, när det gäller HBTQ frågor. Amanda Brihed en av medgrundarna till (L), tar upp Immanuels fall i sin blogg.

De här frågorna slutar aldrig upp att förvåna, trotts att jag varit delaktig i aktivismen i mer än ett år. Människor ställer upp på att utsätta andra människor för sådana övergrepp, politiker önskar enbart att frågan kallnar så pass, att den kan stoppas tillbaka i byrålådan och glömmas bort. Det är så det bara hissnar. Att det kan vara så svårt med transfrågan, det är trotts allt en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Just det ... Transpersoner saknar fullvärdiga rättigheter enligt svensk lag, kan det vara så enkelt egentligen. Ingen behöver egentligen bry sig, det är enbart en fråga om "dom där", dessa untermensch. Det borde egentligen inte förvåna när valmanskåren beslutade, att Sverigedemokraterna skulle ta plats i riksdagen. När det är sådana strömningar inom det svenska samhället, faller det bättre på plats. Det är strömningar som egentligen aldrig stoppats på allvar, de har enbart sopats under mattan.

Kan man inte göra upp med sin historia, då kvarlever den även och finns där. På det sättet underhålls enbart samma mentalitet, både inom det bredare folkhemmet som inom politiken. Därför behövs det något mer med en djupare substans, något nytt och bättre ideologiskt som kan tala för saken. Nu tror jag vi faktiskt kan göra skillnad, när erfarenheten talar för det. Även om det kan sitta hårt åt hos många. Det kan vara svårt för svenskar att engagera sig, efter alla dessa år av folkhemsidyll. Den idyll vilket alla trodde på och att den fanns, samma folkhem som nu visar sig vara vad det egentligen var. Folkhemmet var enbart en en del av och en fortsättning utanpå vår nazistiska histora. Det är ett folkhem vilket vi på alla vis måste göra oss av med och göra upp med folkhemmets historia, för att som samhälle kunna gå vidare.

Intressant.

tisdag 2 november 2010

Polisens insamlande och användande av information

Sedan tidigare vet vi att polisen vill få ytterligare verktyg. Vad det går ut på kan vi ta reda på via polismetodutredningen [pdf]. Den sammanfaller med utredningen, om polisens behov av signalspaning [pdf] Förvisso kan polisen behöva både nya verktyg, samt att de har ett behov av signalspaning. Sedan är det en fråga om; dels hur säkra metoderna är och dels hur de används och i vilket syfte.

Först måste det diskuteras vad signalspaning är och vad signalspaning egentligen innebär. Det finns två tankegångar, antingen bygga upp ett eget system eller anlita ett redan befintligt. Ett redan befintligt system, är den troliga lösningen och det innebär Försvarets Forskningsanstallt (FRA). FRA har all utrusning på plats och anslutet via samverkanspunkter till våra nationella nätverk. Tråd som trådlöst, med en teknisk möjlighet till total insamling av all information från de nätverken. Telefonsamtal och eller datortrafik (kommunikation). Orden signalspaning eller avlyssning blir därmed en oriktig beskrivning och bör bytas mot massövervakning, när den inte är riktad mot ett specifikt mål. All trafik måste altså gås igenom, för att kunna hitta något av intresse. Om det inte redan är känt på förhand, vilket målet är (GD Ingvar Åkesson). Det föregående fungerar inte när det i praktiken blir omöjligt, att hitta relevans i den trafikmängden.

Ett talande exempel inträffade nyligen, med ett av de bombhot som skulle föreligga. Det numera omtalade i Göteborg, där ett antal personer arresterades på sannolika själ för terroristbrott. En bra artikel om det och vad vi talat om sedan 2008 finns i [SvD], av Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008.

"Det skulle inte förvåna om den "säkra källan" i Göteborg är feltolkat överskottsmaterial från de massiva telefonavlyssningar som svensk eller utländsk säkerhetspolis ägnar sig åt."

Det har förts på tal ett flertal gånger sedan dess, om de risker som föreligger med en massövervakning och de mängder med information som måste hanteras. Överskottsmaterial eller små bitar av information som tas upp via olika sökfilter och kriterier. Felet blir detsamma i hanteringen, av så stora mängder med information (Bruce Schneier). Risken ökar inte minskar, med antalet olika övervakningsmodeller och tekniker. Lagar och grundlagar urholkas för att passa in i massövervakningsmönstret (Anders Lagerwall), nu senast är det teledatalagringsdirektivet. Där går Sverige betydligt längre, än vad direktivet i sig kräver.

Det är inte bara tekniker, sökkriterier och filter som är ett problem eller informationsinhämtningen. De största problemet ligger i de nya lagar som skrivs, eller i de gamla som skrivs om, för att passa in i det nya sammanhanget. Lagarna skrivs på ett sådant sätt, att de underminerar inte bara integriteten. De urholkar även rättssäkerheten på ett för den bredare allmänheten mycket rättsosäkert sätt, när förutsättningarna medför en förändring stat och medborgare. Medborgaren betraktas nu som skyldig tills motsatsen kan bevisas, när stora mängder privat information och kommunikation lagras. Det blev de vilka arresterades i Göteborg varse om och givetvis är de muslimer, den numera stora faran. Risken med de nya lagarna och de lagförändrinar som äger rum, måste vara uppenbart för det stora flertalet. Förändringarna de ger statsmakten utrymme för att begå lagliga övergrepp, mer än i överkant och i rellation till vad som kan vara nödvändigt och oproportionerligt till de risker vi lever under.


Det sker även andra misstag, det var tidningen NSD om tydligen skulle vara bombhotad innifrån polisen (IDG). Hur många fler misstag ska behöva inträffa, innan det blir ett stopp?

Inget tyder på att det stoppar upp, eller att de som propagerar för och vill införaa system och lagar tänker efter. De borde på allvar göra det, när det finns fler och en värre övergrepp. Det vet vi från Iran där teknink för massövervakning, användes för att terrorisera den egna befolkningen. Massarresteringar, sumariska mord och avrättningar blev följden och det pågår fortfarande sedan sommaren 2009. Vill vi riskera en sådan utveckling här i Sverige, även om det ser mer än långsynt ut? Nej vi vill inte se en sådan utveckling, när det är svårt att göras ogjort. Är det väl på plats är det svårt att ta bort, både till teknik och lag ger erfarenheten vid hand.


Det finns ytterligare en sida, det är att Sverige säljer teknik till länder med stora brister i hur de behandlar de mänskliga fri- och rättigheterna. De betraktas och hanteras i princip, som om de inte skulle gälla. Vilket de kanske inte gör i dessa länder dessutom. Alla länder är inte snälla och vänliga. Det blev en kontingent svenskar varse, när de var på en föreläsningsresa till Ryssland. Vid hemfärden anslöt den rysska polisen och tog med sig ryska deltagare, utan känd anledning.


"Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg"

Det är allt sådant vi måste ta i beaktande, innan vi inför system som kan få oanade effekter. Inte nu här och idag, men längre fram. När en ny generation tar över, nya politiker och tjänstemän, med en helt annan uppfattning än de har idag.Ska vi ta det osäkra före det säkra och låta saken bero? Det borde vi inte, när riskerna är för stora och marginalerna för små. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är svåra att återvinna om de förloras.

Intressant.

Bombad eller?

Vad som föranledde polisen att storma misstänkta storterrorister, håller på att utveckla sigt till en exploderande huvudvärk.
Eller:  Konsten att avvärja något som inte existerar.




Intressant.

måndag 1 november 2010

Nu tror många på ett tillbakadragande från Afghanistan

Regeringen och oppositionen kom överens om afghanistanfrågan, där Vänsterpartiet hoppar av (DN). Men vad betyder och innebär egentligen avtalet? Enligt Staffan Dopping, är det inte en kursändring. Staffan Dopping är en tidigare informationsdirektör vid Försvarsmakten och således insatt i frågeställningen. Det kommer ta ytterligare år, innan ett fullt tillbakadragande kan ske. Trotts de tongångar som kommer från regering och från oppositionen, när ett utökat civilt bistånd kräver militär närvaro. Något annat ska vi inte tro med tanke på det högst instabila läget, samt att det krävs en fortsatt utbildning och handledning.

"Efter överlämnande av säkerhetsansvar i landets olika delar kvarstår ett åtagande om internationella insatser för hjälp med utbildning och stöd av Afghanistans armé, polis och andra säkerhets- och rättsorgan." Det kommer bland annat att handla om de OMLT-grupper (operational and mentoring liaison team) som utbildar afghanerna så att de ska kunna överta säkerhetsansvaret i landet. Det stödet kommer förmodligen att behövas i många år framöver."

Det borde egentligen inte förvåna, det är trotts allt en investering. Det går inte att överge Afghanistan, på det sätt som antyds. Nationen skulle enbart falla sönder i sina beståndsdelar och falla tillbaka i talibanväldet. Har vi väl givit oss in i det kriget, blir vi kvar där på en mer obestämd tid. Det har inget med vad som borde vara, men vad som faktiskt är. Det är den faktiska situationen i Afghanistan vi måste ta i beaktande, inte ett tyckande och troende om vad som borde föreligga. Det vore synnerligen naivt att ha som utgångspunkt. Tyvärr har mycket av debatten för och emot, uppvisat just denna naivitet. Det är ett krig i Afghanistan och svenska soldater, deltar i det kriget fullt ut. Det har kostat och kommer att kosta, det är dags att lära sig den läxan. Kan vi inte det kommer det att gå riktigt illa, om inte på slagfälten så gör det det här hemma. Både regering och opposition måste vara ärliga i den frågan, inte komma med undanflykter och påståenden om ett omedelbart tillbakadragande. För det blir det inte.

Ärlighet måste här komma i första rummet, inte de nuvarande politiska taktiska flosklerna och dimridåerna. Ärlighet inför en befolkning som uppvisar ett troligt minskat förtroende för de etablerade partierna, där intåget av Sverigedemokraterna manifesterade den saken. Där flirtandet med de strömningarna i samhället slog fel, de gick inte över till ett etablerat parti och de följderna ser vi i riksdagen nu.

Det är mer än hög tid att ta ställning, till den rådande situationen. Varför vi är i Afghanistan och på vilka villkor, är vad vi måste beakta. Våra soldater måste kunna lita på att få det stöd de behöver, både materiellt och personligt. De får inte komma hem och dumpas ut i den svenska vardagen, med allt vad det kan innebära. Det är inte de som ska behöva bära skulden, för vad våra politiker och folkvalda har beslutat. Det får inte bli som i det amerikanska kriget i Vietnam, med soldater utkastade på gatan. Vi måste bestämma oss för hur vi behandlar våra krigsveteraner, de har alla dessa upplevelser bakom sig att ta hänsyn till. Veteranvården kommer att bli en allt viktigare del. När det redan nu står klart vad som egentligen pågår och hur hårda striderna i realiteten är. Det går inte längre att skylla på 250 års frånvaro av krig här hemma, det är idag det gäller och i ett främmande land.

Intressant.

Expressen, Expressen, DN, SvD, AB.