måndag 1 november 2010

Nu tror många på ett tillbakadragande från Afghanistan

Regeringen och oppositionen kom överens om afghanistanfrågan, där Vänsterpartiet hoppar av (DN). Men vad betyder och innebär egentligen avtalet? Enligt Staffan Dopping, är det inte en kursändring. Staffan Dopping är en tidigare informationsdirektör vid Försvarsmakten och således insatt i frågeställningen. Det kommer ta ytterligare år, innan ett fullt tillbakadragande kan ske. Trotts de tongångar som kommer från regering och från oppositionen, när ett utökat civilt bistånd kräver militär närvaro. Något annat ska vi inte tro med tanke på det högst instabila läget, samt att det krävs en fortsatt utbildning och handledning.

"Efter överlämnande av säkerhetsansvar i landets olika delar kvarstår ett åtagande om internationella insatser för hjälp med utbildning och stöd av Afghanistans armé, polis och andra säkerhets- och rättsorgan." Det kommer bland annat att handla om de OMLT-grupper (operational and mentoring liaison team) som utbildar afghanerna så att de ska kunna överta säkerhetsansvaret i landet. Det stödet kommer förmodligen att behövas i många år framöver."

Det borde egentligen inte förvåna, det är trotts allt en investering. Det går inte att överge Afghanistan, på det sätt som antyds. Nationen skulle enbart falla sönder i sina beståndsdelar och falla tillbaka i talibanväldet. Har vi väl givit oss in i det kriget, blir vi kvar där på en mer obestämd tid. Det har inget med vad som borde vara, men vad som faktiskt är. Det är den faktiska situationen i Afghanistan vi måste ta i beaktande, inte ett tyckande och troende om vad som borde föreligga. Det vore synnerligen naivt att ha som utgångspunkt. Tyvärr har mycket av debatten för och emot, uppvisat just denna naivitet. Det är ett krig i Afghanistan och svenska soldater, deltar i det kriget fullt ut. Det har kostat och kommer att kosta, det är dags att lära sig den läxan. Kan vi inte det kommer det att gå riktigt illa, om inte på slagfälten så gör det det här hemma. Både regering och opposition måste vara ärliga i den frågan, inte komma med undanflykter och påståenden om ett omedelbart tillbakadragande. För det blir det inte.

Ärlighet måste här komma i första rummet, inte de nuvarande politiska taktiska flosklerna och dimridåerna. Ärlighet inför en befolkning som uppvisar ett troligt minskat förtroende för de etablerade partierna, där intåget av Sverigedemokraterna manifesterade den saken. Där flirtandet med de strömningarna i samhället slog fel, de gick inte över till ett etablerat parti och de följderna ser vi i riksdagen nu.

Det är mer än hög tid att ta ställning, till den rådande situationen. Varför vi är i Afghanistan och på vilka villkor, är vad vi måste beakta. Våra soldater måste kunna lita på att få det stöd de behöver, både materiellt och personligt. De får inte komma hem och dumpas ut i den svenska vardagen, med allt vad det kan innebära. Det är inte de som ska behöva bära skulden, för vad våra politiker och folkvalda har beslutat. Det får inte bli som i det amerikanska kriget i Vietnam, med soldater utkastade på gatan. Vi måste bestämma oss för hur vi behandlar våra krigsveteraner, de har alla dessa upplevelser bakom sig att ta hänsyn till. Veteranvården kommer att bli en allt viktigare del. När det redan nu står klart vad som egentligen pågår och hur hårda striderna i realiteten är. Det går inte längre att skylla på 250 års frånvaro av krig här hemma, det är idag det gäller och i ett främmande land.

Intressant.

Expressen, Expressen, DN, SvD, AB.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar