söndag 6 maj 2012

TeliaSonera och andra telekomföretag gör affärer, med rena diktaturstater


TeliaSonera och andra telekomföretag gör affärer med länder som Syrien, Bahrain och Belarus, där civilbefolkningen övervakas i sin vardag. Telefoner och kommunikationssystem övervakas, för att se om de gör något som går regimen emot. Oppositionella fängslas, torteras och mördas med hjälp av bland annat svenska teknik och systemleverantörer, allt med vår regeringens goda vilja. 

Tidigare fanns ett videoinslag från Youtube, det kontot har tydligen tagits bort.


Teknik och system är konstruerade för ändamålet direkt från fabrik, tack vare de kravspecifikationer som ställs på utrustning och system från våra egna lagstiftare, rättsvårdande myndigheter och andra kunder. Det underlättar i övervakningen för en tjänsteleverantör eller för underrättelsetjänst och polis med att övervaka de av regimen utpekade, kända personer och grupper i samhället, men även av okunniga som inte kan skydda sig från intrång. Att övervaka en hel befolkning, enskilda eller grupper i samhället öppnar för grova misstag och missbruk. New Renaissancenetwork har fallbeskrivit på Newsmill och SvT-Debatt: ”Fallet Merah visar hur ineffektivt datalagring är”, ”Svenska staten kommer använda datalagringen till att jaga minoriteter” där New Renaissancenetwork och andra organisationer har visat på hur det missbrukas, som den polska organisationen Panoptykon. De har påvisat myndighetsmissbruket: ”How many times did the state authorities reach out for our private telecommunications data in 2011? We publish the latest research”. Det sker med hjälp av andra system för massövervakning, liknande fundamentet för den mycket hårt kritiserade övervakningen av våra egna kommunikationsmedel. Den som den FRA utövar när de speglar över vår kommunikation till sina egna databaser och register och därmed oavkortat gör detsamma som den totalitära regimen. Det är farlig information om oss och kan användas för just de syften vi anklagar andra icke demokratier och rena diktaturer för att göra. Men vi tillåter massövervakning av vår egen kommunikation, med en övervakning av en rad tänkbara anledningar av oliktänkande som av andra grupper i samhället och även av oppositionella (Lag 2007:259) till vår egen regim. Någon kan tänkas göra något i en framtid.

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.”

Det blir ett demokratiskt och inte minst ett svårt etiskt problem och dilemma, när vår egen lagstiftning och regering tillåter att en sådan teknik och utrustning exporteras och kommer länder till handa, där länderna på inget sätt kan kallas för demokratier, eller är rena diktaturer och auktoritära system. Utrikesminister Carl Bildt ser positivt på sakfrågan: ”Vi bör vara tydligare med att handel med diktaturer gynnar demokratin”. Hur sedan demokratin gynnas i en diktatur via massövervakning blir nog svårt att bevisa, vi vet att i dessa länder kommer journalister, politiskt oppositionella, civila och helt oskyldiga att utsättas för statsmaktens intrång, förföljelse och tortyr. Diktaturens myndigheter och företrädare bereder sig tillträde till den privata kommunikationen, där som här i ett förebyggande syfte fast betydligt mer synligt och repressivt. 

 
Det är enkelt genomförbart i en diktatur, vi själva har åtminstone en illusion om vår egen demokrati och skenet av den kvar. Vi kan fortfarande låta det komma upp i ljuset och upp till diskussion. Har vi affärer med diktaturer där avtalen är villkorade på ett sådant sätt, där operatörer kommer att samarbeta med statsmakten under sådana förutsättningar ska det inte bara diskuteras. Det måste med nödvändighet komma till en öppen, demokratisk och transparent debatt över den rådande situationen. De medverkande företagen måste sättas under en genomlysande granskning, när dessa företag troligen gör sig medskyldiga till samma repression av allmänheten som regimen. De samarbetar med regimer vi själva kritiserar, de gör det med nödvändighet fullt medvetet över vilka konsekvenser deras samarbete måste medföra för de enskilda medborgarna.

I det här läget när en skarp kritik utdelas och riktas mot de svenska företagens förehavanden, men även mot vår egen regerings politik där polisen ska få en utökad tillgång till lagrad information. Det är med all rätta kritik riktas mot företagen för de produkter, system och tjänster de säljer till olika diktaturer och inte minst troligen även underhåller och administrerar. Det är en likartad teknologi, system och tjänster som även här hemma allt mer riktar sig mot civila och oskyldiga som den razzia som utfördes i Göteborg av fyra muslimska familjers hem. Mycket tack vare de grova misstag som sker av myndigheter och av analytiker, där information inte finns tillhanda eller direkt bortses från.
FRA bedriver en konstant övervakning av all kabelburen och av annan kommunikation i syfte att förhindra terrordåd och grov kriminalitet, vilket de redan har misslyckats med: ”Massövervakning och islamofobi ökar risken för fler terrordåd”, trots att informationen fanns där.
Enligt polismetodutredningen och i utredningen avseende polisens behov av signalspaning, där det liggande förslaget är att polisen ska få tillgång till FRA. Det återspeglas även i avtalet med Saudiarabien: (SÖ 2005:59 Utrustning och system för elektronisk krigföring (EW) signalspaning (SIGINT). Vem tror på allvar att den Saudiska regimen inte kommer att vända det mot de oppositionella i landet?


Här ingår även andra system för kontroll och övervakning, vilket ska läggas till det i år genomröstade datalagringsdirektivet och Passenger Name Records eller kort PNR (kompletta registerdata från flygbokningsregistret). Det är tänkt att vi ska dela registerinformationen oavkortat med andra länder, där Europa idag har ett globalt avtal med USA som ska få en oavkortad tillgång till all denna data, mycket bra beskrivet inom Identity Project ”All US police to get access to international travel records?”.
Vi vet redan hur teknologin och informationen missbrukas av diktaturer och av oss själva, följderna av det men vi gör det ändå. Vi säljer övervakningssystem till rena diktaturer vilka kommer att grovt missbrukas men tar inte ansvaret för det, lika litet som vi tar ansvar för våra egna system och för hur missbruket av dessa förtigs. I vems intresse sker det och varför, är den svåra frågan som måste ställas. ”Carl Bildt förtiger svensk som torterats i Bahrain”.