torsdag 3 augusti 2017

Transportstyrelsen och regeringens ansvar

Det är en toppfråga när de utnämningar som sker ligger på regeringen, är den felorganiserad och felaktigt konfigurerad, havererar det nedåt i hierarkierna. I synnerhet om det är en stuprörsmodell, det leder till inget nedifrån och upp och till mycket kreativa lösningar längre ned för att klara jobbet.

Det öppnar sedan upp till det viktiga som jag ser i händelsekedjan, det är vad ÖB och chefen Säpo sade, där vi måste betrakta situationen som om all information har hamnat i orätta händer och det måste vi anpassa oss efter. Det finns ingen anledning att vänta till i höst för att kunna avbryta och återställa. Det går att göra idag utan att vänta, när det finns både kapacitet och rätt kompetens för de rätta åtgärderna. Det säkerhetsråd vilket inrättades efter tsunamin 2004 för att komma tillrätta med informationsflödet inom regeringen och lades direkt under statsministern, vart tog det vägen när den funktionen låg kvar under alliansåren?

Det nya säkerhetspolitiska rådet sattes upp 2014, ett råd Löfvén lade in direkt under Ygeman (s), därmed fick han det direkta ansvaret för att styra upp allvarliga och akuta händelser för rikets säkerhet där en omedelbar handling och åtgärder från statsministern kan krävas, var det tänkt. Att ändra strukturen för rådet till ygemans domän och Löfven (s) slapp därmed ta det direkta ansvaret för det politiska säkerhetsrådet. Egentligen borde det inte gå att göra på det viset och i praktiken har det klart och tydligt visat sig inte fungera. Vad som också ger vid handen, det är påståenden från Ygeman, om att det skulle föreligga brist på säkra och avlyssningsskyddade rum att diskutera sakfrågan i med statsminister Löfvén, samt med de övriga statsråden i det politiska säkerhetsrådet under honom. Vem tror på att det inte skulle finns skyddade rum på Rosenbad, för i så fall skulle allt vad regeringen gör vara helt oskyddat för främmande makt och diverse skurkar, med de rätta kunskaperna om hemlig dataavläsning, övervakning och avlyssning av deras kommunikationer. Den kommunikation vi har både inrikes som utrikes, med våra egna beskickningar som med andra statsledningar inom främst Europa, det vore helt otänkbart att så skulle vara fallet.

HD 2017-07-27: "Genom att blanda samman misstroendeförklaring med konstitutionsutskottets granskning försökte statsministern vilseleda allmänheten."

Ja Hultqvist (s) är kompetent som minister, men, frågan har inte med kompetens att göra, det är en fråga om förtroende. Frågan är heller inte inte en konstitutionell fråga, frågan om det kostitutionella ska hanteras och kommer att hanteras parallellt av Konstitutionsutskottet som sig bör i en parlamentarism och demokrati.

Konstitutionsutskottets granskning är alltså en juridisk process och där misstroendeomröstning är en politisk process. Båda är en del av den kontrollmakt riksdagen har över regeringen, men de är två väsensskilda och separata processer som inte bör blandas ihop med varandra (RF 12:4).

"Om en misstroendeförklaring har godkänts av riksdagen skall talmannen entlediga statsrådet. En misstroendeförklaring mot statsministern föranleder hela regeringens entledigande."

Hela upplägget från Regeringen och Löfvén (s) var för att blanda bort korten och inget annat, när det är ett regerings och systemhaveri vi har och Löfvén vill sitta kvar vid makten och inget annat. Får det här fortgå har vi kvar både regeringshaveriet och systemhaveriet, när inget detta kommer att åtgärdas av någon i regeringen Löfvén.

Bara lite mindre skyldig och inget ansvar går resonemanget, när det inte var hans ansvarsområde, departemen samt myndighet?

Det går liksom inte ihop detta resonemang, när Försvarsmaktens egen personal inom både MUST och det övriga försvaret kan ha fått hemliga identiteter röjda till främmande makt. Detta är ett hot mot både enskilda personer inom Försvarsmakten som ett hot mot svensk säkerhet och därmed absolut en fråga för Statsministern. Och nej, det går bara inte att lite hux flux avbryta den parlamentariska misstroende förklaringen som en del tycks tro.

Det finns ett antal felaktiga påståenden, nu senast i SVT  2017-07-27 av Jonas Sjöstedt (v) och ingen i studion säger emot eller försöker rätta påståendet, att det var alliansen som outcoursade IT-infrastrukturen på Transportstyrelsen, så var dock inte fallet. Det var beslut som fattades 2015 och stoppades inte av den sittande regeringen, där outsourcing i sig inte på något vis måste innebära ett förfarande som på Transportstyrelsen, där GD medvetet skrev under på avsteg från svensk lag och att regelverket skulle brytas.

Att stå där som statsminister och gnälla över att den demokratiska processen faktiskt fungerar i Sverige, samtidigt som både han och ministrar äventyrar rikets säkerhet, enskilda civila, samt personal inom Försvarsmakten, underrättelsetjänsterna och säkerhetstjänsterna.

Problemet med Transportstyrelsen och lagbrottet, det drabbade även Försvarsmakten hårt. Således är det på Hultqvists bord (s) och hans skyldighet är att rapportera det till sin chef, Statsminister Löfvén. Det finns absolut grund för ett misstroende mot Hultqvist, när det även var Försvarsmakten och därmed även MUST samt personal som har drabbats av detta. Framför allt de med skyddade identiteter när de arbetar med skyddsklassad information och arbetsplatser. Det är personer vilka nu förmodligen är brända, när de kan vara operatörer som kan mista livet tack vare detta. Det kan vara i Syrien, Afghanistan eller i Sudan lika så i CNR där Zaida Catalan blev mördad och halshuggen.
Det är inte att vara vuxen, det är att vara en barnrumpa och inget annat. Ett synnerligen omoget resonemang och till delar även direkt felaktigt beskrivet om den demokratiska process, som nu är igångsatt för att se till att Sverige fungerar.

Det är viktigt att se till att de parlamentariska och demokratiska granskningarna tillåts fortsätta, vad har vi annars kvar när demokratin annars tillåts sättas ur spel. Vad vi får blir i praktiken en enpartistat som tillåts göra vad de vill, att bortse från de demokratiska spelregler vi måste följa som en demokrati, det är inget alternativ.

Alternativ till den utlokalisering som igångsattes finns redan på regeringens bord via Ardalan Shekarabi (s) och Statens servicecenter, med förslag över hur det bör och ska fungera med IT-tjänster och utlokalisering. Det säger mig ytterligare hur dysfunktionell regeringen uppenbarligen är, när de inte kan dela information internt. Mycket tack vare vad som ser ut att vara en stuprörsstruktur, där de inte tycks vara medvetna över vad de faktiskt bereder för frågor och lösningar.

Det har nu allt mer kommit att handla om just Löfven, hans regeringsduglighet som statsminister och det system han är satt att förvalta och kontrollera. Vad som nu kan jämföras med är senast under Tage Erlander och spionen Stig Wennerström. Även i detta fallet hölls statsministern ovetandes under ca två år, innan han fick reda på detta under sin semester. Tankarna leder onekligen fram till att det är mer än en tillfällighet, utan problemet med Transportstyrelsen är av en mer långvarig problematik inom statsförvaltningen, departement, kanslier och inte minst inom partiet (SAP).


Av någon anledning fanns det uppenbarligen inget intresse från Regeringen; vare sig från statsråden eller statsministern, till någon större vilja att dra i handbromsen. Trotts att all behövlig information troligen redan fanns inom regeringen, där man dock från regeringens sida säger, fanns ingen information hos vare sig statsministern, eller hos det direkt ansvariga statsrådet. Det kan enbart indikera på att information om ärendet och Transportstyrelsen fanns på regeringskansliet, förstås och det redan under 2015, därmed inom Regeringen som helhet och därmed även statsministern, så vem ska vi tro på egentligen?