Trakasserier via internet i Göteborg

Hur farligt är egentligen det som inträffat i Göteborg? Givetvis är det alltid allvarligt när personer drabbas av trakasserier och skitsnack, att hängas ut med bild och text är en allvarlig kränkning av de personer som blir uthängda. Men det sker lika allvarliga trakasserier i det verkliga livet, eller köttlivet som det också kallas. Det är givetvis ingen ursäkt för vad de personerna har gjort, men det måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Ta exempevis detta reportage från Aftonbladet, blir den incidenten mindre betydelsefull för att det inte var via kablar och datorer? Givetvis inte, när det är mer än riktigt otäckt och brutalt.

Våld och trakasserier är ingen ovanlig företeelse, det sker konstant och är en avart av mänsklig interaktion. Vi måste göra allt vad vi kan för att förhindra att sker, men utan att skylla på fel media och av felaktig anledning. Det är vi människor som utför handligarna, inte kablar, modem och datorer. Det är ett socialt problem med ursprung i hur vi behandlar och behandlas av vår omgivning. Det sker inte utan orsak, det är denna orsak vi måste finna på för att lösa problemet. Inte försöka hitta på orsaker, som egentligen inte har med mediat att göra. Här skyller förståsigpåare på anonymiteten på nätet, men det går precis lika bra att vara anonym via ett brev. Anonyma trakasserier och hot mot personer förmedlas även via post och vanliga pappersbrev till våra folkvalda, utan att de skyller på den anonyma postgången, eller telefonbolagen för anonyma telefonsamtal på nätterna. Det är inte något nytillkommet som man skulle kunna tro, Maria beskriver hur det kan se ut och gå till vid en skyddad identitet, som en hårt ansatt person kan erhålla om det skulle behövas "Våldets ansikte… myndigheternas dumhet." Maria och Amanda skriver på svt-debatt [Länk].

"Varje år mördas 15-20 personer som resultat av våld i nära relationer. Hur situationen sedan ser ut för personer som utsätts för sexuellt våld, våld i samkönade relationer eller liknande vågar vi inte ens föreställa oss.
Vilka andra faktorer påverkar huruvida en patient i kris får kompetent vård och ett värdigt mottagande? Cirka hälften av de som drabbats av våld i nära relationer hade tidigare sökt vård i den öppna vården för skador de fått av tidigare misshandelsfall. Dem hade vården kunnat fånga upp där och då. Dem hade vården kunnat erbjuda hjälp. Dem hade vården kunnat rädda".

Våld och trakasserier sker på många sätt, har många olika ansikten och metoder, även här hängs personer ut öppet för alla att ta del av. Det är i media som de hängs ut till en allmän beskådan, för att roa andra människor. Fast egentligen är det inte speciellt roande när man tänker efter [Second-opinion].

"Avslöjandet av det mest privata i mitt liv var ett faktum. Jag tvingades kommentera på något jag själv valt att aldrig överhuvudtaget nämna. Nu krävdes svar rörande min transition från man till kvinna. En hemlighet jag inte tänkt mig någonsin skulle bli allmän kännedom. Det resulterade i en förstasida och helsida med ett fokus som var allt annat än det som ursprungligen utlovats. Möjligheten att leva fri från hot och diskriminering var för evigt borta."

Här var det media som hängde ut och gottade sig i den personens vånda, en sådan uthängning är svår att undkomma och att bli av med. Det får svåra och långtgående konsekvenser, för de personer som drabbas i sådana fall. Här måste vi även se till hur det offentliga beter sig, när det även där hängs ut uppgifter och lämnas ut olagligt till felaktigt beskådande av alla: [Polisen hängde ut oskyldig med bild i ett halvår] [Nya journalsystemet är en katastrof för integriteten] [Tillsyn – patientens rätt till spärr enligt 4 kap. 4 § och 6 kap. 2 § patientdatalagen].

Det är inte helt lätt och enkelt för enskilda, när det gällar dessa svåra frågor. Vad man ska och inte ska tro på. Media förmedlar sin bild av vad som inträffar, den bilden som förmedlas behöver på inget sätt vara den sanna bilden. Det måste vi vara vakna och uppmärksamma på, även om det kan te sig vara objektivt och korrekt vid en första anblick. Är man utsatt för trakasserier ska detta anmälas, det är ett måste. Annars kan det vara svårt att rikta uppmärksamheten på vad som verkligen har inträffat och komma åt ett problem. Med [hatbrott] som ett talande exempel. [Aftonbladet]

Polisens insamlande och användande av information

Sedan tidigare vet vi att polisen vill få ytterligare verktyg. Vad det går ut på kan vi ta reda på via polismetodutredningen [pdf]. Den sammanfaller med utredningen, om polisens behov av signalspaning [pdf] Förvisso kan polisen behöva både nya verktyg, samt att de har ett behov av signalspaning. Sedan är det en fråga om; dels hur säkra metoderna är och dels hur de används och i vilket syfte.

Först måste det diskuteras vad signalspaning är och vad signalspaning egentligen innebär. Det finns två tankegångar, antingen bygga upp ett eget system eller anlita ett redan befintligt. Ett redan befintligt system, är den troliga lösningen och det innebär Försvarets Forskningsanstallt (FRA). FRA har all utrusning på plats och anslutet via samverkanspunkter till våra nationella nätverk. Tråd som trådlöst, med en teknisk möjlighet till total insamling av all information från de nätverken. Telefonsamtal och eller datortrafik (kommunikation). Orden signalspaning eller avlyssning blir därmed en oriktig beskrivning och bör bytas mot massövervakning, när den inte är riktad mot ett specifikt mål. All trafik måste altså gås igenom, för att kunna hitta något av intresse. Om det inte redan är känt på förhand, vilket målet är (GD Ingvar Åkesson). Det föregående fungerar inte när det i praktiken blir omöjligt, att hitta relevans i den trafikmängden.

Ett talande exempel inträffade nyligen, med ett av de bombhot som skulle föreligga. Det numera omtalade i Göteborg, där ett antal personer arresterades på sannolika själ för terroristbrott. En bra artikel om det och vad vi talat om sedan 2008 finns i [SvD], av Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008.

"Det skulle inte förvåna om den "säkra källan" i Göteborg är feltolkat överskottsmaterial från de massiva telefonavlyssningar som svensk eller utländsk säkerhetspolis ägnar sig åt."

Det har förts på tal ett flertal gånger sedan dess, om de risker som föreligger med en massövervakning och de mängder med information som måste hanteras. Överskottsmaterial eller små bitar av information som tas upp via olika sökfilter och kriterier. Felet blir detsamma i hanteringen, av så stora mängder med information (Bruce Schneier). Risken ökar inte minskar, med antalet olika övervakningsmodeller och tekniker. Lagar och grundlagar urholkas för att passa in i massövervakningsmönstret (Anders Lagerwall), nu senast är det teledatalagringsdirektivet. Där går Sverige betydligt längre, än vad direktivet i sig kräver.

Det är inte bara tekniker, sökkriterier och filter som är ett problem eller informationsinhämtningen. De största problemet ligger i de nya lagar som skrivs, eller i de gamla som skrivs om, för att passa in i det nya sammanhanget. Lagarna skrivs på ett sådant sätt, att de underminerar inte bara integriteten. De urholkar även rättssäkerheten på ett för den bredare allmänheten mycket rättsosäkert sätt, när förutsättningarna medför en förändring stat och medborgare. Medborgaren betraktas nu som skyldig tills motsatsen kan bevisas, när stora mängder privat information och kommunikation lagras. Det blev de vilka arresterades i Göteborg varse om och givetvis är de muslimer, den numera stora faran. Risken med de nya lagarna och de lagförändrinar som äger rum, måste vara uppenbart för det stora flertalet. Förändringarna de ger statsmakten utrymme för att begå lagliga övergrepp, mer än i överkant och i rellation till vad som kan vara nödvändigt och oproportionerligt till de risker vi lever under.


Det sker även andra misstag, det var tidningen NSD om tydligen skulle vara bombhotad innifrån polisen (IDG). Hur många fler misstag ska behöva inträffa, innan det blir ett stopp?

Inget tyder på att det stoppar upp, eller att de som propagerar för och vill införaa system och lagar tänker efter. De borde på allvar göra det, när det finns fler och en värre övergrepp. Det vet vi från Iran där teknink för massövervakning, användes för att terrorisera den egna befolkningen. Massarresteringar, sumariska mord och avrättningar blev följden och det pågår fortfarande sedan sommaren 2009. Vill vi riskera en sådan utveckling här i Sverige, även om det ser mer än långsynt ut? Nej vi vill inte se en sådan utveckling, när det är svårt att göras ogjort. Är det väl på plats är det svårt att ta bort, både till teknik och lag ger erfarenheten vid hand.


Det finns ytterligare en sida, det är att Sverige säljer teknik till länder med stora brister i hur de behandlar de mänskliga fri- och rättigheterna. De betraktas och hanteras i princip, som om de inte skulle gälla. Vilket de kanske inte gör i dessa länder dessutom. Alla länder är inte snälla och vänliga. Det blev en kontingent svenskar varse, när de var på en föreläsningsresa till Ryssland. Vid hemfärden anslöt den rysska polisen och tog med sig ryska deltagare, utan känd anledning.


"Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg"

Det är allt sådant vi måste ta i beaktande, innan vi inför system som kan få oanade effekter. Inte nu här och idag, men längre fram. När en ny generation tar över, nya politiker och tjänstemän, med en helt annan uppfattning än de har idag.Ska vi ta det osäkra före det säkra och låta saken bero? Det borde vi inte, när riskerna är för stora och marginalerna för små. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är svåra att återvinna om de förloras.

Intressant.