fredag 19 november 2010

Datalagring eller inte datalagring, det är frågan


Jag Amanda Brihed och Torbjörn Jerlerup, skriver om datalagringsdirektivet på SVT-Debatt idag. Vad det innebär är något att ta med sig, när det här är nutid, idag.
Inte under den häxjakt på kommunister och homosexuella, under McCarthy i USA. Svenska IB-affären (KSI), Hans Holmér som jagade kurder och satte folk i kommunarrest med rykten som bevis. Tillslaget och misstankarna mot palestinerna i Göteborg tidigare i höst, är enbart det senaste i raden av ingrepp.

Ett uppsnappat telefonsamtal, ett felaktigt ordval. Misstag har begåtts förr, ska vi begå dessa igen?

Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras, och i en sådan massiv omfattning. Historien riskerar nu att gå igen, såg vi det inträffa i Göteborg? Men under nya förutsättningar. Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask (M), vår justitieminister den till skyarna, det gudasända lagsystemet och tekniken. Tyska polisen- BKA och Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, tysklandas justitieminister säger nej.
Det är den nya datalagringslagen, lagring av personuppgifter, bankomatuttag resor med lokaltrafiken och krogbesök.

När vi talar om datalagringslagen är det idag i nutid, det inträffade inte i forna östblocket eller i nazityskland. Häxjakt pågick här, en västerländsk demokrati med pressfrihet och yttrandefrihet.

Det var en lag tänkt att i proaktivt syfte, förebygga grov brottslighet och terrorism, men där all information om oss lagras. Skyldig som oskyldig och det i sig är ett mycket stort problem. Tänk på Romernas situation, nere på kontineneten, eller hur det ter sig i Iran. Detsamma kan även inträffa här, tänk på vår kristallnat 1948 i Jönköping, då var det resande. Med nya lagar och med de förändringar av svensk grundlag, som nu sker. Militär trupp KAN komma att sättas in mot civila svenskar, om det vill sig riktigt illa.
Riktigt illa är det när vi alla är misstänkta, våra uppgifter ska sparas, man kan ju aldrig veta vilka som konspirerar och med vem, blotta misstanken gör att man kan hamna under luppen, associerad skuld är legio inte ett undantag. Det ligger i sakens natur, det är riskerna med datalagringen. Det är enkelt att se hur situationen spårar ur och liknande händelser som de på 50, 60, 80-talet och 2010 kan återuppstå.

Med direktivet blir det lättare att se våra beteendemönster, vilka samband föreligger mellan olika personer, våra rellationer till andra personer, vilka som befinner sig på samma ställe vid samma tidpunkt. För att bevisa det sker en registrering av vem kontaktar vem, när, var och hur. Man ska nu lagra sådana uppgifter om alla svenskar, våra digitala fotspår. De ska få användas av polisen, även vid ringa brott.

Positioneringar, connected dots, fakta som var för sig egentligen betyder absolut inget, sades måla upp en konspiration när den informationen sattes ihop. Och så fel det blev då och återigen kan bli nu.

Liberaldemokraterna går emot datalagringen. Vi har lärt av historien och av nutiden, vad som kan hända i fredliga demokratier som Sverige och USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen för att inse, datalagringsdirektivet är fel och inget vi behöver. 


Stulen bloggvägg:

Mer paranoia, kontroll, statlig omtänksamhet, spioneri, tokigheter och övervakning:

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar