Det svenska datalagringsförslaget enligt Ask (M)

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M), lagt lagremissen [pdf] om datalagring. Vad hon kanske inte riktigt är medveten om är att Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, den tyske justitieministern inte är lika upphetsad över masslagring av personuppgifter.

"German Minister of Justice Sabine Leutheusser-Schnarrenberger has informed us this week that she supports our position that if the EU Commission wants to uphold the policy of mandatory retention of all call records ("data retention") at all, the EU must at least leave it to national parliaments and constitutional courts to decide whether they wish to implement this policy or not."

Det framförs mer kritik mot förslaget i [DN]. Det är IT-Branschen som kritiserar bland annat, de kostnader som regeringen presenterar (200 miljoner). En grovt underskattad ekonomisk bedömning, enligt IT-Branschens bedömare. Vilka som komer att få betala vad det kostar, blir givetvis vi kunder. Det är vi som som betalar priset för datalagring, då inte enbart i kronor och ören. Vi betalar med vår personliga integritet, det i en aldrig tidigare skådad omfattning och tetaljrikedom. Det är mycket som kan utläsas när vi kommuniserar och med vem, kanske betydligt mer än själva innehållet i ett meddelande. Det är av den anledningen som det i EU-konvensionen (artikel 8), hänvisas till att både innehållet och kommunikationen är lika skyddsvärda. De rena mängderna av information, blir i sig till ett problem att hantera. Vem som ska ha tillgång och till vad, det hela ska trotts allt administreras. Det är dessutom en mycket atraktiv information, att kunna lägga beslag på. Vilket i sig är en stor risk med masslagring av en så pass känslig information, som den över hur vi kommuniserar och med vilka. Lagringen är även i sig en direkt åsiktsregistrering, något annat kan det inte vara.

Possitionering av hur vi rör oss i samhället är även det känsligt, när det tillåter en total spårbarhet. Kopplar vi ihop samtlig information om rörelser och med vilka vi kommuniserar med, blir det till en total kontroll av var och en av oss alltid. Att alltid vara övervakad och spårbar, det lär sätta sina spår. Ingen av oss har rent mjöl i påsen, det är rena fantasier från foliehattar när detta påstås från dom. Det är farligt för oss personligen, när sådan information om oss alla masslagras och samkörs. Vilket är en av tankegångarna bakom direktivet och den svenska anpassningen, annars är den till ingen nytta. Missförstånd och felaktigheter kan defakto uppstå, när informationen ska hanteras. Det såg vi direkt i samband med Göteborstillslaget hos en helt oskyldig familj, det var enbart början. Vi kommer med stor sannolikhet, att få se fler av sådana misstag begås. Varje så kallad postiv "hit", måste noga kontrolleras och utredas. Det för att säkerställa, om den är sann eller falsk. Det kostar både tid och resurser. Det är tid och resurser som måste tas från något annat, både personella som monetära. Personal som behövs bättre med att utreda annat, än sanna eller falska hits.

Det är fortfarande helt oklart, varför vi ens ska ha den lagen. Nyttan med den är att betrakta som obefintlig, trotts att regeringen anser att det är till för att skydda oss mot terrorister och grova kriminella. Talar absolut inget för att det stämmer med sanningen. Sanningen är den: att det inte finns tillförlitliga bevis för att datalagring i praktiken överhuvudtaget fungerar, utefter det angivna syftet. Fakta från bland annat Tyskland, säger det rakt motsatta. Den nya lagen är således basserad på en ren tro utan vetskap, en religiös åskådning i svensk lag. Faktalösheten bakom lagen medför en ren rättsotrygghet när den inte fyller sin funktion, med påvisbara fakta om effektivitet bakom sig. Det var av den anledningen kommissionen sköt upp utvärderingen av direktivet till mars 2011, när ingen nation har inkommit med fakta om direktivets effektivitet vid brottsbekämpning, eller i att förhindra terrorism.

Att anta lagar utan faktagrund, är inte något vi ska satsa på. Rättsosäkerhet och rättslöshet i lagens spår, är något vi kommer att få vänja oss vid. Fler tillslag som det i Göteborg, när grova misstag begås i brist på rellevans och korrekt information. Tillslag när bristfällig information används, ovesäntliga kopplingar mellan personer tolkas som starka kontakter och det motsatta. Starka kopplingar tolkas som svaga, när de inte sker tillräkligt ofta kanske? Allt i ett enda sammelsurium, hos den utredande myndigheten. Massövervakning fungerar inte, när det blir för mycket ospecifik information. Den rellevanta döljer sig i gröten av den fullkomligt irrellevanta, det erkände GD Invar Åkesson (FRA) under ett seminarium 2008. FRA borde veta vad de talar om och det gör de också, där är de i samstämmighet med internationell expertis på området.

Hur ska vi då ställa oss, till den nya lagen? Finns inte så mycket annat att säga, än att det är ytterligare en miss och felbedömning av regeringen och av Beatrice Ask som justitieminister i synnerhet. Det gjorde hon även 2009, då i samband med Stockholmsprogrammet. Där påstod hon sig inte känna till dokumet om datalagringsdirektivet, som hon personligen bevisligen skrivit under. Så hur kan vi lita till vad en sådan klantig och okunnig mister, tar sig för och säger? Det kan vi inte göra och det stämmer in med vad en anonym sade vid ett tillfälle. Beatrice Ask är en av sveriges genom tiderna, absolut sämste justitieminister. Tant Gredelin ett träffande öknamn, på vår justieminister. fast nu är jag elak, mot Elsa Beskows Tant Gredelin och de ska inte sammanblandas. Olikfärgade brev till misstänkta eller datalagringen, är i sanningen samma andas barn.

Intressant.

Amanda Brihed, Niklas Starow, Jan Rejdnell, Farmorgun, Torbjörn Jerlerup, Henry Rouhivuori.