Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.
"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."
Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.
Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.
Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.
Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar