Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.