Det är svårt och komplicerat, att stoppa tvångssteriliseringar i Sverige

Den sittande alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt (M), har problem med tvångssteriliseringar. Visserligen bryter det mot de mänskliga rättigheterna, men det är enligt Kd och Göran Hägglund synnerligen komplicerat att stoppa. Däremot är det vare sig svårt eller komplicerat, att skicka ut svenska soldater i krig. Det vet vi när vi har soldater i strid, då framför allt i Afghanistan. Det känner vi alla till, samt att vi deltog i det libyska kriget med vårt eget stridsflyg. Det gick mycket fort att arrangera och att skicka ned dessa till södra Italien, för att där ifrån utgå på spaning mot det libyska fastlandet.

För att påminna alla om det pågånde kriget i Afghanistan,där svenska soldater deltar, kommer videofilm väl till pass.

Det är inte lite som våra soldater får utstå och befolkningen där, men det är inte så pass komplicerat som vad transfrågan är. Transpersoner är väl "sådana där", personer som egentligen saknar mänskliga rättigheter enligt svenska mått. På det samma sätt som när vi hade vänligheten, att sterilisera både Samer och Romer. Även om det tog slut när det infördes förbud mot tvångssterilisering 1975-76. Men inte för transpersoner, när de då var och fortfarande är att betrakta som icke personer, inte helt fullvärdiga människor och medborgare i sitt eget land enligt lagboken och gällande normer. Lagen påbjuder att transpersoner ska vara permanent sterila och satta under ett förbud att skaffa egna biologiska barn, för att få sin ändrade könsidentitet erkänd och bekräftad av rättsliga rådet och därmed staten. 1972 skrevs den gällande lagen avseende transpersoner, hur de ska behandlas och statens syn på transsexualism. Mycket har inträffat sedan dess och kunskapsbanken ökar, tyvärr gäller det inte för sveriges räkning. Här fortsätter vi att behandla människor som icke fullvärdiga personer med fullvärdiga mänskliga rättigheter, när det är ett undantag för transpersoner. Även om det strider på mot senare lagstiftning, som mot grundlag och internationella konvensioner. Det är enklare att skicka soldater ut i strid till Kongo med franska trupper, än det är att ändra i lagen om könstillhörighet.

Det är enklare att skicka in svensk trupp i byarna, för att där rensa. Det enda motståndet utgörs av obeväpnade kvinnor och barnsoldater.

Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.