Det rasistiska folkhemmet

Kan säga på det här viset efter att ha läst Jasenco Selimovics artikel i DN, det är Jasencos svar till Jonas Hassen Khemiri om den svenska rasismen under den pågående polisaktionerna mot papperslösa. Det är under det så kallade Revaprojektet där den ordinarie polisen och gränspolisen med nödvändighet använder sig av rasprofilering för att fånga papperslösa i Stockholms tunnelbana, vilket är en metod som vida har uppmärksammats och som även används på andra orter runt om i Sverige. Med erfarenhet och kunskap av rasism, intolerans och diskriminering i det svenska samhället samt inom Europa. Från den svenska stormaktstiden på 1600-talet, när eugeniken grundlades som en filosofi och framåt. Hur det har sett ut genom tiderna och där det till vissa delar fortfarande ser ut på ett sådant vis, när vi vägrar att se hur samhället i praktiken är uppbyggt och fungerar. Utan att vi för ett endaste ögonblick stannar upp och reflekterar över detta skamlösa förhållande, när det i verkligheten är en ren diskrimineringen som egentligen sker och det obemärkt av oss. När vi är både blinda och döva för den, när vi inte ser den faktiska systemiska rasismen och intoleransen i samhället som sådan den är. Det blir till ett stort problem för de vilka det angår, när vi inte ens vill se och erkänna att den överhuvudtaget finns. För det är ju sådant vi inte kan göra, vi är ju folkhemssvenskar och bortom allt sådant, eller hur?

Göran Rosenberg; Sweden: the reluctant nation

"There was already a name for this society, folkhemmet,
or People’s Home, with apparent association to the more
ominously sounding German Volksgemeinschaft. The
term was originally coined by the Swedish nationalist
and conservative politician Rudolf Kjellén in the early
1900s. He also coined the even more ominous term
National Socialism (well before it was appropriated by
a certain German Party), by which he denoted the idea
of a cohesive community based on common national and
ethnic roots."

Rent systemiskt ser vi som enskilda personer och individer inom det svenska folkhemmet, inte på sakfrågan som om det vore något egentligt och ett grundläggande fel på vårt system och på vårt samhällsideal, när det i stora drag inte drabbar valmanskåren och därmed förblir problemet osynligt. 
 

De vilka är i en sådan position i livet, att de råkar illa ut. De är en lätt match när de har svårt att stå upp och kämpa emot, när deras öde inte angår de vilka har det bättre. De vilka fick ett par hundringar extra i plånboken när de röstade fram en sådan politik, det är valmanskåren. De som röstade var många nog för att sätta den politiska agendan och de ser inte vad som händer, det är vad som är det riktigt tragiska när historien åter går igen och vi har alla sett det inträffa förut.

Det är i och för sig den egentliga grundbulten i det svenska folkhemmet, det är att valmanskåren ska förbli omedveten om vad som egentligen pågår, att förbli isolerade från vissa delar som de inte ska se, ta till sig och ska bry sig om. Allt i en övertygelse om att det är runt dom samhället cirkulerar, deras normer och institutioner. Vi ser det inte som en faktiskt rasism, diskriminering och som ett svenskt apartheitsystem när de vilka tillhör statsnormen, de ska normalt sätt aldrig stifta dess bekantskap som en del av samhället. Vi ser inte på detta som något riktigt problem när vi helt och fullt inte ser och inser behovet av de fulla mänskliga rättigheterna för migranter, asylsökande, bögar, flator och transpersoner, vi har ju det riktigt bra i alla fall. De är ju egentligen inte en del av vårt samhälle; "de är sådana där, sådana där andra du vet och inte riktigt som vi andra, som vi riktiga personer" Vi kan egentligen aldrig diskriminera, när de aldrig har tillhört vårt samhälle och ingår därför inte och ryms inte inom vårt svenska folkhem och det svenska idealet. Fast när vi gjorde det (diskriminerade), var det förmodligen så marginellt att det egentligen inte spelade någon större roll och kanske inte ens var olagligt. urplay:

"Kitimbwa Sabuni, talesman för och samordnare på Afrosvenskarnas riksförbund, menar att Sverige inte lever upp till sina löften gentemot FN gällande fulla medborgerliga rättigheter för människor av afrikanskt ursprung. Några svenska lands- eller livslögner, som den att Sverige inte tagit del i slavhandeln, belyses också."

För de som inte vet och är medvetna om detta förhållande, var det fortfarande lagligt med tvångssterilisering av både Romer och Samer fram till 1976, då detta förfarande blev olagligt.

Nu i år den 1 Juli 2013, blir det olagligt med kravet på tvångssterilisering av transpersoner, efter en dom i Stockholms kammarrätt och därmed aktualiserades även ett nytt lagförslag när domslutet inte överklagades av Socialstyrerlsen. En ny lag där Sverige förhoppningsvis inte bryter mot de mänskliga rättigheterna, i det här fallet mot transpersoner när de är just riktiga människor med fulla mänskliga rättigheter. Eller det borde egentligen vara så, men den nya kommande lagen diskriminerar fortsättningsvis den gruppen, när det trotts utredningen från Socialstyrelsen och det skulle ha utretts i det lagförslag som lades fram har detta inte utförts [Rod].

"Det gäller alltså inte förslaget i sig om att stryka steriliseringskravet, utan att de rättsliga konsekvenserna inte alls har blivit utredda – vilket utlovades. I stället skriver regeringen i det lagförslag som har lämnats till Lagrådet att eventuella rättsliga svårigheter ska utredas under året, det vill säga i efterhand."

Det var alltså Göran Hägglund (Kd) som socialminister och Fredrick Reinfeldt (M) som statsminister vilka står som undertecknare till lagförslaget, efter en förlaga från en av Socialstyrelsen utförd utredning från 2010.

Skrev om Sverigedemokraterna på Newsmill för ett tag sedan och beskrev då förhållandet över det svenska folkhemsidealet och hur den utvecklingen gynnar Sverigdemokraterna, hur den svenska samhällsmodellen för en praktisk diskriminering utvecklades och växte fram. Det är eugeniken- eller hur man upprätthåller en ren folkstam, ett vi och dom samhälle. Det var den ideologin från 1600-talet som kom att bilda basen i det svenska folkhemmet och som vår nations statsideologi från 1930-talet och framåt, ända till i dag och fortlöpande för hur lång tid framåt? Rationalisering, historierevision av historiska fakta och exceptionalism, gör att vi föredrar att förneka, sopa det hela under mattan och inte tar tag i de riktiga och bakomliggande mycket svåra faktorerna. Vi tar egentligen inte tag i detta på ett sätt som vi borde göra, som det nuvarande mycket svåra samhällspolitiska problem det är. När det rent praktiskt innebär en strukturell förändring, som vi inte är bekväma med att genomföra. Det föreligger inga direkta politiskt motiv vilka är starkt nog för att driva igenom ett riktigt förhållandesätt, till de mänskliga rättigheterna och få dessa att fungera. Det är vad Jasenkos artikel egentligen återspeglar. Det är ett stort motstånd mot förändring som föreligger inom den politiska sfären, med den rådande Alliansen i täten. Det är vad Billström och Ask har lärt oss, det är skillnad på vi och dom. Det är skillnad på blå ögon och på bruna, det är skillnad på en vit hy och en mörk sådan. Det är skillnad på en Ali och en Sven, det är skillnad på Rinkeby, Kista och Täby kyrkby. Det är skillnad på folk och folk. Nu vet alla att vi kan göra skillnad på vi och dom, dom där andra.

Behrang Behdjou:

”Jag blir förstås stoppad, helt utan anledning, och får blåsa – självklart är jag nykter.

”Vi såg att bilen var från Kista”, säger polismannen vid min nedvevade ruta och jag undrar varför han vill berätta det.

”Får bilar från Kista inte vara i Täby?” frågar jag och han tittar på mig som om han i den sekunden inser att bevekelsegrunden är idiotisk.

”Jo, men man vet aldrig. Det har varit mycket”, svarar han och jag får aldrig veta vad det har varit mycket av. Bilar som går över gränsen? Bilar som framförs av människor?

På vägen hem är jag glad att det var jag som blev stoppad och inte ytterligare en ung, identitetssökande man med vana av dimtänkta myndighetspersoner. Sedan åker jag skidor i Flottsbro hela dagen.”

Det här säger någonting om vår samtid och om Sverige, men är vi villiga att ta den striden och ändra på oss själva, vågar vi stå upp för ett bättre samhälle. Ett samhälle för alla och inte för somliga. Vågar vi stå upp och säga nej till ett samhälle, där vissa är mer demokratiska och mer jämlika än andra? För vem ska samhället egentligen vara till för? Dig eller mig?

[Arbetaren] [Flyktingbloggen] [Tidningen Liljeholmen/Älvsjö] [DN] [SvT] [Sydsvenskan] [Dagens Arena] [Expressen] [Hälsingen]