Visar inlägg med etikett Polisen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Polisen. Visa alla inlägg

måndag 27 januari 2014

Avlyssnad och masslagrad av statsmakten, är vad vi alla måste förhålla oss till

Fortfarande används begreppet avlyssnad och avlyssning vilket egentligen blir fel, när det mer är en fråga om övervakning av internettrafik och en masslagring av persondata (meta data), i syftet att kartlägga sociala mönster och kontaktmönster, om det är internet trafik vi talar om specifikt när det passerar mycket annan trafik av intresse i samma kablar. Det är kontaktmönstren i sig och inte så mycket det enskilda samtalet som sådant som det egentligen gäller. Kontaktmönster kan dessutom säga mer om- och vara betydligt farligare för de individer (gruppen) som åsiktsregistreras vilket är en del av den registrering som sker vid en lagring i en databas, än ett enskilt samtal som sådant kan vara. Det är frågeställningen om en åsiktsregistrering och övervakning som är den egentliga frågan som borde ställas i stället för avlyssnad. Tror att här kommer resultatet att se helt annorlunda ut, än i det andra fallet. Avlyssnad bör även bytas ut mot övervakad när det belyser mer det faktiska förfarandet som används vid just massövervakning av internettrafik, antingen via kabel eller via trådlöst. Det blir i praktiken både och, när det inte helt sällan är en fråga om bäggedera.





Det ligger även på FRA förstås, när de har tillgång till all trafik och jag menar verkligen all trafik, den går oavkortat från samtliga operatörer via samverkanspunkter till FRA, det var av den anledningen som Säpo fick nej första gången de ville komma åt operatörernas databaser med kundinformation (polismetodutredningen, polisens behov av signalspaning). Polisen har inom ramarna för LEK sina egna befogenheter som att tömma information direkt från mobilmasterna efter tillstånd och en reguljär teleavlyssning riktad direkt mot en målperson. Det man gör är att bygga upp kommunikationsmönster med hjälp av meta-data, som utgör fundamentet i all kommunikation och är därmed en skyddsvärd information enligt artikel 6-8 i eu-konvetionen, även enligt FN och de mänskliga rättigheterna är det en privat och skyddsvärd information när det säger mycket om oss och våra vanor.



Meta-data är själva adresseringen; från vem till vem, när och hur länge. Utan dessa går det inte med dagens teknik att kommunicera över internet när varje enskilt data innehåller detta för att nå fram och kunna sammanflätas till hela meddelandet när dessa paket kan ta helt olika vägar fram till mottagaren. Det var därför som FRA-lagen kom till, för att ge FRA tillgång till all kabeltrafik när de redan hade tillgång till den trådlösa i etern och den nya lagen blev därmed teknikneutral i det avseendet.


Det är med hjälp av meta-data som sociogram utformas, enligt NSA är det ca 3 hopp ut de lägger. Det troliga är att det gör även FRA och på ett likartat sätt. Det fick vi veta 2008 under Centerpartiets FRA-utfrågning på IVA i Stockholm, förhöret och utfrågningen sändes av dåvarande svt24 och sociogrammen slog ned som en bomb.





Därefter har FRA även haft tillgång till NSA:s system och kunnat använda sina egna sökkriterier den vägen. Eventuellt har även NSA haft en direktåtkomst till FRA:s samverkanspunkter, men det är svårt att veta exakt men finns stöd för detta i de svenska Snowdendokumenten.



Det går utmärkt att lokalisera och spana på enskilda journalister det gjordes bland annat i Polen mellan 2005-2007 och uppdagades 2010 av Panoptykon i Polen. Det var datalagringsdirektivet som spelade in där, men kunde lika gärna kunna vara här hemma via just datalagringsdirektivet och polisen eller FRA, eller via Säpo om de får som de vill med en automatisk och obehindrad tillgång till operatörernas databaser med just meta-data, som är det senaste som pågår här hemma, mer kartläggning av fler intressenter på marknaden.

NR:

"Data retention was used in order to reveal journalistic sources
-       Without any judicial control and beyond any legitimate procedure
-       Police and secret services were able to trace back journalistic sources.
-       This abuse of the right to privacy and journalistic secrecy led to
prosecutor’s investigation."



Vad vi tror om villka risker som föreligger för att misstag begås, är att det föreligger en mycket påtaglig riskfaktor. Det är också en av riskerna när det inte går att utläsa motiv ur meta-data (Göteborg2010), därför är det nödvändigt att se och betrakta alla som skyldiga tills de kan bevisa motsatsen. Att besöka en viss hemsida säger inget om motiv, att besöka samma restaurang som en terrorist, eller att åka buss vid samma tidpunkt som en ökänd gangster, även lokaltrafik loggas troligen även den. som SL-Access och andra versioner för resekort och betalkort.

fredag 7 juni 2013

Medias beskrivning av Stockholmriots måste bli bättre, när det saknas fakta om Medborgargarden

Det är Södermalmspolisen som talar om högerextremister, de har har stoppats och visiterats. Olika tillhyggen tas i beslag som är att betrakta som vapen i det här sammanhanget, det är både baseballträn och knogjärn.
Mer om de högerextrema Medborgargardena, säger att de nu är blandade med kriminella fotbollshuliganer.

Researchgruppen:

"De kallar sig Sveriges medborgargarde, en ohelig allians där fotbollssupportrar från alla tre Stockholmslagen gör gemensam sak med tre högerextrema organisationer. Som reaktion mot vågen av förortsbränder försöker de ta lagen i egna händer och mobilisera sina medlemmar ut på gatorna och ”göra det jobb polisen borde göra”. Verksamheten koordineras genom en intern Facebookgrupp."

Det finns även fler högerextrema nationalsocialistiska grupper, vilka stödjer medborgargardet och deras aktiviteter. Som Svenska Motståndsrörlsen [SMR] [SvD], [tv8].


Dessa sammanslutningar måste i brist på en bättre benämning, betraktas som hårt belastade kriminella gäng [Expo], [Dagensjuridik], [Säpo]. De anser att polisen är dem behjälpliga med att rensa upp i Stockholms förorter, i hur stor utsträckning detta sker är givetvis svårt att avgöra när det är svårt att få tag på realfakta. Det lär knappast var många som frivilligt kommer att träda fram och avge riktiga vittnesmål. Men i ett fall är det med en rätt stor säkerhet en sådan koppling, det är från Storvreten. Där finns det ett flertal ögonvittnen över vad som inträffat, de har varit på olika sidor och de är samstämmiga över vad som har inträffat. Samt att det finns en mycket talande kort videoinspelning, som Svenska medborgargardet har spelat in på platsen för det inträffade, det är i just Storvreten den spelades in.



Svenska medborgargardet from New Renaissance on Vimeo.

Denna händelse instämmer med vad Megafonen tar upp i sin beskrivning, över vad som inträffade i Storvreten.

"Fyra polispiketer körde emot dom. De stannade tre meter framför. Plötsligt kommer en man fram mellan piketbussarna.  Inte en polis. Han hade svart luvtröja på sig och var snaggad. Han såg ungdomarna som fortfarande stod och rökte, vände sig om, viftade med armarna och ropade “Kom! Kom!” Bakom honom, mellan polispiketen, kom de fler och fler. De sprang mot killarna och skrek: “Våran stad, vårat land! Ni invandrare förtjänar inte vårat land!"

Det inträffade stämmer även med vad Svenska medborgargardet berättar i en förklarande bloggpost [Länk], samt av den videofilm som finns här ovan. I den tycks polisen lämna plats för den högerextrema gruppen på ett sådant och uppenbart vis, att de mycket enkelt och oproblematiskt kan ta sig förbi polisens egen avspärrning av vägen fram och igenom polislinjen. De olika grupperingarna var alltså skilda åt av polisen, eller skulle ha varit det. Här måste det absolut till en förklaring från polisens sida över hur de agerade, resonerade i frågan och inte minst varför. Om det inte finns en tillfredsställande förklaring till deras handlande, föreligger det en mycket klar diskriminering och ett minst sagt konstigt agerande från deras sida. De tar tillsynes en mycket aktiv del i skeendet och tycks vara det högerextrema medborgargardet behjälpliga. Vilket även det så kallade medborgargardet skryter om och vad de ungdomar som Megafonen talat med säger, om incidenten och vad som inträffat i Storvreten.
På andra bilder har polisen hanterat de olagliga medborgargardena på ett helt annat vis, vilket ilustreras av de bilder som är nedanför texten.






fredag 31 maj 2013

kriget i våra förotsgetton till Stockholm, de borde egentligen inte förekomma

Många pekar på att det även i landsorten finns arbetslöshet och socioekonomisk problematik, så varför inga upplopp ute i bygderna? Det finns en mycket och uppenbar stor skillnad, det är att storstad och landsbygd har helt olika social struktur. Här fungerar inte en sådan orsaksbild och förklaringsmodell, det vi ska se till och studera är upploppen i London och Paris, där likartade förhållanden som här hemma i Stockholm förelåg och fortfarande föreligger.

Men det förklarar inte orsaksbakgrunden i sin helhet, eller löser den. Det är ett måste inför framtiden med att hitta en godtagbar lösning, för att förhindra en återupprepning i framtiden. Orsak och verkan i fall som de i Husby är på inget sätt bestående av en rad okända faktorer, vad som måste göras är att erkänna det och inte sopa misstagen under mattan. Det är vårat gemensamma ansvar och det kan enbart lösas på politisk väg, inte via bestraffning av stadsdelarnas innevånare eller av enskilda individer även om brott ska beivras. Det är förhållanden som inte försvinner bara för att ett fåtal lagförs och fälls, när det är ett socioekonomiskt och socialt problem i första hand.

Vad vi egentligen kan se i en öppen dager, det är egentligen en kollapps av civilsamhället. Där viktiga funktioner redan på förhand har havererat och saknas helt eller delvis, det visste vi om när det inte är en nyhet att så är fallet. Arenan, planhalvan var redan färdig, riggad och preparerad för att haverera. Alla visste om att det skulle ske förr eller senare, det var en vilande bomb. Men ingen ville göra något åt situationen, när den politiska viljan saknas och egentligen är obefintligt närvarande i Orten.

Polisen använde sig av Linköpingsmodellen, den modell som används mot ungdomar när polisen inte har tillräckligt med bevis för kroppsvisitering eller husrannsakan. På vaga misstankar om att en ungdom använder narkotika åker polisen hem till familjer för att hålla förhör [Metro].
Att visitera oskyldiga och tränga sig in i oskyldigas hem under tvång, hot, eller under tvångsliknande förhållanden, det är att betrakta som ett lagbrott. Så här blir polisen i sig lika skyldiga som de vilka vandaliserade. Fast problemet blir absolut vidare, när det är den så kallade rättsvårdande instansen. Det är den myndighet som har monopol på våld som gör en sådan insats och begår brott, men skyller ifrån sig på de boende i området. Polisen har stämplat de boende som kriminella och därför saknar de enligt praxis enligt polisen helt de normala mänskliga fri- och rättigheterna, fri och rättigheter vi andra "normala" har. Det blir i princip en kriminalisering av ett helt samhälle, en gruppbestraffning som polisen arbetade utefter och vi får alla betala för deras agerande och bidrag till den sociala nedrustningen i Orten.

Nina Power, med stor erfarenhet från London riots; [DN 27/5-13]

"Dessa upplopp är direkta följder av polistrakasserier, ungdomsarbetslöshet, rasism och ekonomisk ojämlikhet. De utlöstes som så ofta av en dödsskjutning från polisens sida, och de arga svar som följde – brinnande bilar, skador på egendom, en attack mot en polisstation – är en rationell reaktion både på dråpet och på hela den socioekonomiska situationen."

De bästa analyserna utgår från den socioekonomiska infallsvinkeln, vilket även har burit frukt i analysen efter både London 2011 som i de upplopp som ägt rum i Paris som en giltig förklaringsmodell. Det är på inget sätt okänt hur den här typen av kravaller uppstår och dess orsaksbakgrund, ur både sociala faktorer där det föreligger mycket stora löneklyftor mellan de som har och de vilka inte har. Den sociala marginaliseringen och den sociala utarmning av Orten, mellan förorten och innerstaden, där det blir en mycket markant skillnad mellan befolkningsgrupperna. Det blir en mycket svårartad systemisk diskriminering vilket även innefattar polisens syn på de boende som i grunden kriminella, boende inom ett område som därmed kan särbehandlas.

Fredrik Segerfeldt, migro; [Wall Street Journal]

”The best way to avoid similar riots would be for Stockholm to let income gaps widen.”

Inkomstklyftorna och resultatet av dessa klyftor med en stor social problematik, utökade sociala klyftor och särbehandlingen från myndigheter som en följd, den segregeringen är redan nu så pass stora mellan de som har och de som inte har, att dessa faktorer har haft en väsentlig delaktighet i och därmed även en avgörande roll för situationens uppkomst. Hur ska då ytterligare ett större inkomstglapp och vidgade sociala klyftor lösa situationen och göra det bättre? Det saknas logik i resonemanget och det är allvarligt, när det blir den bild av samhället som ledande företrädare för en viss typ av ekonomisk filosofi får att framträda som något av en teologisk mall och sanning. Detta sker helt okritiskt och utan någon egentlig offentlig debatt, det är de stängda dörrarnas och de slutna rummens överenskommelser som gör sig påmint.




Detta duger inte som ett riktigt bildbevis, men vad polisen säger duger som bevis enligt Hanne Kjöller.[Megafonen] Det är som att sila mygg och svälja kameler. Men mer än så, det säger mycket om den syn på människor som föreligger. Riktiga människor tror man på utan någon källkritik, de där andra som inte är riktiga människor trotts äkta bevis. Det är inte riktiga bevis utan enbart något som hittas på.

Fredrik Kärrholm; [SvD 27/5-13]

”Ungdomarna som deltar i upploppen vrålar inte av frustration. De vrålar av extas. De skrattar när stenarna kastas mot oss poliser.”

Hopplöshet och marginalisering föder och göder brutaliteten, när människor upphör att vara människor. När ägodelar sätts före de mänskliga värderingarna och mänskliga rättigheter åsidosätts, det civila samhället raseras under ett sådant socialt övertryck.
Vad man måste inse är att det på inget vis är en ny företeelse, för 30-40 år sedan när jag var betydligt yngre var det likartade företeelser. Det var slagsmål mellan olika grupper, både med yxor, järnrör och även bränder. Orsaksbilden likartad om inte identisk när vi har ett annat samhälle idag och det var i en helt annan förort, den mer välbärgade. Men det var då fröet till det nuvarande grundlades av oss alla, när de sociala problemen aldrig löstes utan sopades under mattan. Att säga att det är politikers fel är att glida på sanningen en smula, när det är vi som röstar fram våra politiker och de system som de företräder. Ytterst blir det vi medborgare i samhället, som får ta på oss skulden och inga andra. Det var vi som såg till att det blev som det blev, mycket väl medvetna om att i backspegeln kan vi se det historiska förloppet. Men vi tittade aldrig i backspegeln och såg vad som låg bakom oss. Men nu vet vi. [Demoskop]

"En undersökning som Demoskop genomfört den senaste veckan (23-27 maj) visar att en majoritet (69%) anser att satsningar på skola och utbildning är den viktigaste åtgärden för att förhindra händelser som i Husby . Därefter följer dialog med de boende (60%) och satsningar på fritidsgårdar och annan ungdomsverksamhet (57%). Betydligt färre efterlyser höjda straff (30%), att polisen bör få mer resurser (30%) och ökade befogenheter (27%)."



Jan Helin; [Aftonbladet 26/5-13]

”Men vad jag tror om vad de ohörda har att säga är jag nu tämligen övertygad om att du kan sätta upp på din topplista över saker du kan strunta i.”

Slutsatsen av ett i för övrigt mycket bra resonemang av Jan Helin, är att fortsättningsvis låta de ohörda fortsätta vara just ohörda. Vad har vi i så fall åstadkommit med detta? Egentligen enbart en fortsättning och en återupprepning, av det som har varit; Martin Luther King 1968, Gellert Tammas 1995 eller Jan Helin 2013? Ingen fortsätter att lyssna, problemen kvarstår och hur blir det nästa gång när polisen gör sina militära chocker in i bostadsområdet?

Kan enbart hoppas och tro att det går att lösa, för det borde det göra när den kunskap som behövs, den finns.


Lugnt och stilla är nog en sanning med modifikation i eftermälet till upploppen, polisen och Säpo har haft fullt upp med att hålla koll på nazister runt om i stora delar av Stockholm. De kallar sig medborgargarden, för att det ska se och låta bättre och tyvärr har större delen av media köpt det. SMR och SDL har aktivt letat upp personer, trakasserat och även misshandlat när de ska rensa upp i Stockholms förorter. Men i stort inget av det har återspeglats i riksmedia eller i TV, här måste vi på allvar se till en riktig kritik av media och hur de presenterar sakfrågor för de har absolut inte varit omedvetna om vad som pågått i samhället. Även de ska givetvis hållas ansvariga, för att de inte tar tag i den diskussionen.



Mitt i allt allvar måste vi dock kunna skämta och ta det som det är, lyssna med ett öra för våra vänner.


lördag 25 maj 2013

Stockholmriots, kriget i förortsgettona

De är unga, fattiga, arbetslösa och ­trångbodda. Men de trivs i sina bostadsområden och värjer sig mot negativa beskrivningar och dåliga rykten. Statistiken talar dock ett entydigt språk.
Ungas utsatthet i de så kallade utanförskapsområdena växer.
Vad som inträffat i Husby och nu även sprider sig till övriga förorter är egentligen inte konstigt, om man ser till långtidsutvecklingen i likartade områden och hur det ser ut för de boende.
I synnerhet för de vilka är ungdomar.

Det är inte direkt svårt att se konfliktmönstren i hur polisen uttrycker sig, det kunde lika gärna vara Assads Damaskus och inte i en förort till Stockholm. Det är krig, problemet är bara att det inte är ett krig polisen ska utkämpa mot medborgarna, när det just är medborgare vi talar om och det inte är Damaskus vi lever i. En situation som den vi har nu, den kan inte kan vinnas via strid ute i förorterna. Det är mot de ökande klyftorna och den strukturella segregeringen i samhället som vi måste försvara oss mot och det går inte med militära och polisiära maktmedel. De klyftorna kan man inte överbringa medelst polischocker in i stadsdelen, de vilka polisen krigar mot är de boende och andra som inte kan fly någon stans, de kan inte söka asyl någonstans. De kanske redan lever i Asyl från likartade förhållanden. Bahrain, Syrien eller Tunisien och nu från Husby, Rinkeby, Fittja och från Tensta. Vart ska de vilka lever i ett konstant utanförskap idag ta vägen?

Vad som inträffat i Husby är inte konstigt om man ser till långtidsutvecklingen i likartade områden och hur det ser ut för de boende. I synnerhet för de vilka är ungdomar och nu har det inträffat.

Det går inte att förenkla existerande samhällsproblem, genom att förneka att dessa finns. Systemisk diskriminering, fel och brister i hanteringen av svåra frågor som det flerdelade samhället ger upphov till och av de problemställningar en tilltagande cementering av klassklyftor i samhället. En markant tilltagande skillnad mellan de som har och de som inte har, det är ett samhällsproblem och det måste lösas, det går inte att skylla på andra.

Ungdomsstyrelsen DN 2009, Fokus 08:

"Segregationen börjar gå mot en farlig utveckling"

"Drygt 38 procent av alla 20–25 åringar i Husby varken arbetar eller studerar. Bara några t-bane-stationer bort, innanför tullarna, är andelen 14 procent. I Rosengård, Malmö och Hjällbo, Göteborg är andelen 35 procent.
Lite drygt 50 procent av eleverna i skolorna kring Järvafältet lyckas nå grundskolans mål. Innanför tullarna är andelen över 90 procent.
57 procent av ungdomarna i Husby svarar att det är vanligt med skadegörelse och vandalism i deras bostadsområde; för hela landet är samma siffra i snitt 13 procent.

Samlar vi ihop alla siffror ger det en väldigt mörk bild. Sanningen är att vi inte kommer att klara den utmaning det innebär om vi inte gör det tillsammans, säger Sakir Demirel, socialchef i stadsdelen Rinkeby-Kista med adress till föräldrar, skola, socialtjänst och arbetsmarknad
."

Det är inte helt ovanligt för höga chefer och beslutsfattare när problem uppstår, är att de förlägger skulden någon annan stans och på andra personer för att slippa problemen och beslutsfattandet, när de kan komma att framstå i en dålig dager annars. Problemet med incidenter som de i Husby och i de övriga södra förorterna till Stockholm, det är att för medborgarna i de stadsdelarna finns det ingen annan stans. Det börjar på det politiska planet och däri ligger lösningen, när det krävs aktiva politiska beslut.

Det är så det ser ut och det är därför det är den extremt höga nivån på misstroendet mot polisen och andra myndighetsutövare. De har redan passerat genom den kvarnen ett antal gånger och har givit upp, de och andra grupper i samhället ger upp. Resultatet av det ser vi i de händelser som utspelas just nu, det uppstod inte automatiskt ut ur det tomma intet. Det finns både en orsak och en verkan och det är vad jag försöker att beskriva, det är så det ser ut i dagens samhälle och är ingen större nyhet. Fortsätter vi att förneka hur det ser ut och dess orsaker, fortsätter vi att att försöka straffa de vilka redan är utstraffade, så är det dömt att misslyckas. Trotts att det finns gott om historiska fakta återupprepas det ena felet efter det andra, i ett menlöst försöka att skylla ifrån sig på andra. För det är ju klart, det är ju alltid någon annans fel att man misslyckas. Som det ser ut nu kommer vi att enbart få ett ännu större problem, att enbart slå nedåt på de som redan är längst ned och kalla dom för lata och allt möjligt annat dumt, det löser absolut inget. Det går enbart att lösa på en politisk nivå, när det i slutänden är ett i grunden politiskt problem

”Helt plötsligt springer ett tiotal poliser emot oss. Alla med sköld och hjälm, beväpnade med batonger. Några i gänget springer då i väg, alla åt olika håll. Rädda. N är en av dem.
Hon skriker att jag ska springa. Men nej jag tänker inte springa, jag har inte gjort någonting. Jag är på väg hem. I min ort. Vad kommer de göra? Tänker jag.
Med polisen springandes bakom oss svänger jag in på en gångväg vid centrum, då möts jag av ett tjugotal poliser. Jag springer fortfarande inte, jag går. Tänker att jag ska passera dem och fortsätta gå.
Rätt som det är tar tre poliser tag i mig, kastar mig på marken och skriker,
- NER NER NER!
De höjer sina batonger och börjar slå mig. BAM BAM BAM!
- Vad fan gör ni?! Sluta! Jag är bara på väg hem!
- GÅ, GÅ HÄRIFRÅN! Skriker en polis sen.
- Jag kan inte gå! Snälla slå inte mig! Skriker jag.
BAM BAM BAM! De slår mig ännu mer. Samtidigt som jag tar emot slag skriker de,
- SPRING FÖRFAN SPRING!
En polis lyfter upp mig i min jacka och kastar iväg mig så att jag flyger någon meter.
En annan polis kommer och ger mig en spark på låret och skriker,
- HORA! Din hora spring!
”



Det är mycket svårt att avgöra vad som kan vara en sann skildring eller inte, så det måste bli upp till var och en att fatta sitt eget beslut över vad man ska tro eller inte tro. Det finns bilder och det finns ögonvittnen, där finns personer vilka ser det som enbart förfalskade konstruktioner. Vad som verkligen inträffat lär vi nog aldrig få veta, när få vågar ställa upp offentligt och göra en anmälan om övervåld. Inte i de delar av vårat samhälle där vi har en marginalisering och ett utanförskap av svenska medborgare, som vi egentligen inte borde ha. Det har vi råd med.


En annan bild av Husby än den som andra ger, korvgrillning inte våldsamheter. I så fall varför vill de tongivande ge Husby den bilden av ett våldsamt område och i vilket syfte? Varför presenteras Husby som ett kriminellt område, infekterat av kriminella och av kriminella ungdomsgäng?
Vad vi direkt kan se efter den vecka som varit, det är att problematiseringen har varit direkt felaktig och felfokuserad. Samhället finns där och problem med segregation och de socioekonomiska problemställningarna finns där som den viktiga grogrunden för både ungdomsgäng och kriminalitet. Vad som mer än tydligt har framgått som den ända hållbara lösningen, det är hårdaretagismen som den förslagna rätta vägen till att lösa alla problem. En ökad militarisering av polisen där man med hårda nypor och bestraffningar ska slå ned på de som terroriserar de boende och samhället i stort, inte en väg där man söker lösa de problemställningar som föreligger.

Referenslänkar:

http://ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/4028e5951dd81503011dd83f0a020005/Fokus08_prel.pdf

lördag 10 november 2012

Oseriöst om missbruk och droger

Vad är det viktiga när det kommer till missbruksvården, är det viktigare att få se de egna normerna, dogmerna och fördomarna sättas i förgrunden, än det är att se till de faktiska problemen och till de lösningar som finns?

Vad vi egentligen ska se till inom brukarvården, det är att den givetvis ska ske enligt svensk sjukvårdslag och utefter allt det vilket vi anser är medmänskligt, det är till de som är sjuka vi ska se. Det är deras behov som ska styra hur vården ska se ut, hur den ska utföras och och inte minst på vems villkor.
Det är direkt felaktigt att påstå att att en uteslutning från sociala nätverk och från samhället i övrigt som straff, skulle innebära en lämplig och bra vård för de som är missbrukare. Vilket är vad man i praktiken gör med den nuvarande praxis och med den rådande hypotesspridningen, om det effektiva med uteslutning från en bevisat effektiv vård. Där ska man man även vara frisk för att få vård (drogfri och nykter), det är en direkt följd av de nuvarande politiska och pseudomedicinska hypoteserna. I praktiken är det en direkt och olaglig bestraffning av den som är beroendesjuk och i en svår beroendeställning till vård och myndigheter. En effektiv vård däremot vet vi innefattar sådant som bostad först.

"Den metod som Socialhögskolan i Lund förespråkar använder sig av rakt motsatt logik; först en egen bostad, därefter massiva hjälpinsatser. Metoden kallas ”bostad först” och går ut på att en egen bostad är en grundtrygghet som den hemlöse behöver för att kunna ta itu med sina problem".
En eventuell substitutionsbehandling för de vilka är kroniskt sjuka, när alla inte klarar sig utan en medicinsk behandling. En vård där patienten inte riskerar att hamnar ute på gatan, där blir den som är beroendesjuk direkt hänvisad till illegala kanaler för sitt missbruk. De blir så klart även hänvisade till annan brottslig verksamhet för att kunna täcka behovet, av att klara sig för dagen. Det är ju olagligt att knarka, det är olagligt att begå brott. Vi vet vad den nuvarande drogpolitiken medför, det är drastiskt ökade risker för patienten. Både med en ökad risk för smittspridning (SMI) och för dödsfall som en direkt följd. Det är ett resultat av den social- och vårdpolitik vi har för våra vårdtagare, de vilka ställs helt utanför utanför samhällets skyddsnät som ett resultat av den.

"Sprutbyte är en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård."


Det är även vad statistiken från Folkhälsoinstitutet egentligen bevisar (FHI), det är att den rådande politiken och vården för beroendesjuka ökar riskerna för vårdtagaren. Vårdtagaren kan skadas allvarligt och det föreligger även kraftigt förhöjda dödstal utanför programmen. Däremot förhindrar en subtitutionsbehandling dödsfall inom ramarna för behandligsprogrammen, även utan krav på att först vara helt drogfri och nykter i sitt boende. Vad som nogsamt utelämnas ur ABC-reportagen, men även från narkotikaroteln hos polisen. Det är att samtliga fall av drogdöd av antingen heroin, subutex eller metadon sker helt utanför behandlingsprogrammen. Det sker ute på gatan av de som "normalt" missbrukar ute på gatan, vilket även innefattar de vilka blir uteslutna ur behandlingsprogrammen och så vidare. De riskerar även en markant förhöjd risk att dö ute på gatan, vilket även detta glöms bort av både polisen och av SVT-ABC. Det är i sig något vilket jag finner rätt anmärkningsvärt, skademinimering faller helt utanför deras fokus för att gå helt förlorad. De missbrukare som faller utanför vården riskerar döden, både av allvarliga smittsamma infektioner och även av orena droger. 

Att kalla ett inslag för drogromantik av poliser (SVT-Debatt), utan att ha det väl underbyggt är ett faktafel och ett tyckande av en myndighet. Inslaget i debatten kan på inget vis ses som en isolerad företeelse under de givna omständigheterna, när det just nu är en debatt och en programserie på SVT-ABC om metadon och subutexbehandling och hur programmen läcker knark till den svarta marknaden, på samma sätt som andra vårdavdelningar gör det. Det är både enligt SVT-ABC och av narkotikaroteln i Stockholm, där de får stå i princip helt oemotsagda (SVT). Hur skadligt är inte detta när missbrukare smittas och dör ute på gatan, till följd av en misslyckad politik? Det är dessutom en politik som de bägge synes backa upp bakom. Problemet för både polisen och SVT-ABC är att de brukare vilka är under en aktiv substitutionsbehanling, bland dessa vårdtagare finns det inga registrerade dödsfall. 
Utanför substitutionsbehandligen och programmen, det är där som skadorna och dödsfallen ökar. Det är altså de brukare vilka inte får behandling, eller de vilka fortfarande är beroende och ställs helt utan vård som dödsfallen ökar. Du kan bli utan sjukvård för din sjukdom och ställd på gatan utan behandling. Det är sett ur det ljuset som deras twittrande och debatterande måste ställas, när det blir till en ren partsinlaga maskerad som en riktig socialdebatt om missbruk och missbrukares vardag, läs gärna repliken av Berne Stålenkrantz i (SvD), som ett svar:


"Att Lennart Karlsson i egenskap av polis, fastantagligen snarare som representant av Riksförbundet Mot Narkotika (RNS) och aktiv i Narkotikapolisens förening – båda organisationer som är dogmatiska motståndare mot skadereducering, basunerar ut sina egna ideologiska övertygelser, missförstånd och förvanskningar"



Programmet Medierna tar bland annat upp hur det har utspelats [medierna], där framkommer även att journalisten Anna-Klara Bankel medvetet hoppar över förklaringar. Det är för Västbergamodellen och om skademinimeringen som sådan. Det här är inget annat än en riktigt kraftigt politiserad och dålig journalistik av Anna-Klara Bankel, som enbart skadar de vilka redan är marginaliserade i samhället. Så som reportagen har framstått är det ett riktigt "knark haven" som råder, det kommer att få långtgående och kanske bestående skador. De som drabbas av den typen av lobbyism, som både Anna-Klara Bankel och narkotikaroteln på polisen står för. Det är de oskyldiga vårdtagarna. Det är deras liv och hälsa de leker med, vilket de på inget vis kan stå i en omedvetenhet över. Anna-Klaras programserie har för övrigt blivit anmält till Myndigheten för radio och tv, av Svenska Brukarföreningen. Vad som dessutom också är anmärkningsvärt, det är att vad Brå anser. Även det faller bort, i denna fantastiska dystopiska journalistik:

Färre unga testar narkotika

"Antalet elever i årskurs nio som uppger att de har testat narkotika har minskat under 2000-talet. Det visar skolundersökningar gjorda av Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning. Undersökningarna visar också att andelen elever som uppger att de använt narkotika de senaste 30 dagarna legat stilla sedan slutet av 1990-talet. Analyser av siffror från slutenvården samt uppgifter om narkotikarelaterade dödsfall tyder på att det tunga narkotikamissbruket minskar."

Ja, vad ska man säga om det? Vilken fantastisk grävande journalistik och grattis till ett bra polisarbete kanske?

onsdag 5 september 2012

Söderortspolisen i en inte så ball grej om knark

Polisen borde verkligen se över sina rutiner och faktakoll, det är på inget sätt roligt eller trevligt när de bedriver denna typ av felaktig och missriktad lobbyism. De går på tok för långt i sina utläggningar, om det farliga knarket, Vad de talar betydligt tystare om är det egentliga rättsläget och den situation som beroendesjuka lever i, beroende är en sjukdom precis på samma sätt som reumatism eller cancer är det.
Att hänge ut berondesjuka på det sätt som de gör, kan enbart bli direkt osmakligt precis som om de vore halvmänniskor och inte lika mycket värda som vi andra. Om polisen inte har bättre koll än så här, när det gäller bruk, missbruk och hur man i övrigt ska bete sig som en myndighet mot andra personer. De vilka har gjort denna utsaga på Facebook borde om inte annat få sig en rejäl avhyvling, när de enbart är ena riktiga fånar mer än förlåtligt korkade. Det blir till en riktigt tankeställare, över hur de betraktar andra människor.


"Är verkligen spännande platser alltid så spännande? Tänkvärt.....// Närpolischefen Globen, Lennart P"