Det är inte hatet som är problemet, det är politiken

Det är rätt många vilka undrar över hur och varför, det som inträffade i Oslo och på Utoya inräffade.
Sveriges statsminister Reinfeldt skriver idag på SvD brännpunkt, om det blinda hatet som han ser som orsaken. Det är inte det blinda hatets fel, det blinda hatet har inte den typen av välplanerat fokus och upprinnelse. Anders B. Breivik tog lång tid på sig, troligen i samklang med andra grupperingar i samhället med en likartad inställning och ideologi. Det är en blind ideologi och politik, som fokuserar det hatet. Det inträffade har den karaktären, den blinda lydnaden inför ideologi och den politiska dogmen. Vi kan även se det hos riksdagspartier, vi ser det i hur de betraktar sin omvärld. Inte så mycket som enskilda individer, mer som företrädare för partier och inte minst för statsmakten. Vi kan se det i den rådande tvångsmedelsretoriken, som kommer från centrala personer. Vi kan se det i lagar som stiftas, där syftet är synnerligen betänkligt och kan bilda en alldeles förträfflig grogrund för extrema ideologier och tankar. En samhällsstrategi som sätter kontrollen över den egna befolkningen i första rummet och därefter bestraffningen, man bryr sig inte ens om en morot för belöning.

Vi ser det rätt bra i lagsystem som FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen. Det sades att det var för vår säkerhet, de var till för att få tag på farliga individer och förhindra sådant som bomben i Stockholm förra året, förhindra sådant som det nu inträffade i Oslo och på Utoya. Vi kan se det i förra årets minst sagt tveksamma polisinbrytningar hos muslimer. Där ingen skyldig stod att finna annat än att de nu var muslimer, därmed var familjen extremister och terrorister. Barn kunde förhöras under pistolhot. Utredningen gav vid handen att vad som inträffat, det hade inte inträffat när ingen enskild polisman kunde åtalas för tjänstefel. De hade ju bara lytt order.

Det är i bruket, eller i missbruket av makt och lagsystem, som skapar extremism och extrema ideologier. Att kör på och köra över människor, är ingen bra idé.

Extremism och extrema ideologier, bemöter vi bäst med öppenhet och demokrati. Där har Jens Stoltenberg, Norges statsminister helt rätt, det är inte mer repression vi behöver. Det är mer av öppenhet och diskussion.

Det är enbart i en sådan öppen och fri anda, vi kan komma åt de grundläggande problemen. Vi gör det inte via mer hemlig övervakning av oss alla, en övervakning som egentligen inte fyller den funktion det sades. De är enbart till för att underhålla sig själva och inget annat, i ett perpetum mobile med andra liknande organisationer.

The FBI and Anders Breivik read the same books: [link]

 

”FBI officials were also instructed, reveals the document that Muslims were simplefolk with seventh century ways.”
"Those antiquated ways, said the FBI, are “hard for westerners to understand.” Maybe that’s because there is a pretty big gap between cross-culture thought processes. At least that’s what the FBI was teaching.”The Arabic mind,” writes the FBI, is “swayed more by words than ideas and more by ideas than facts.”

Vi kan redan nu se reaktionerna mot det samhället, vi kan se det i Grekland på torget Zyntagma. Vi kan se det över stora delar av Europa, som en reaktion på den repressiva politik som förs.

Länkar: Dagbladet, HumanRightsService, DN, EUobserver, Irishtimes, Alla Huakbar, Document.no.
Intressant.

Sociala medier och hur massakern i Norge ska behandlas

Det är alltid svårt att veta vad man ska säga, när det kommer till svåra tragiska situationer. I synnerhet när de kommer en närma, som det inträffade i Norge. Det kom på sätt och vis närmare, än den bomb som utlöstes i Stockholm förra året. Den var rent fysiskt närmare och tätt inpå, när jag och min flickvän var direkt i närheten. På väg till en fest i glada vänners lag, intet ont anandes om vad som inträffat förens efteråt egentligen. Vi visste inte heller hur sannspådda vi skulle bli, nu med Oslo och Utoya framför oss går det att se. Då 2010 skrev vi om det på Newsmill, nu den här gången skrev Amanda om det på SVTDebatt.

Det finns många aspekter, att ta ställning till. Ska hela bakgrundsmaterialet censureras och filtreras innan det når den bredare allmänheten kanske, så de inte tar skada av det?

Enligt min åsikt ska det inte få ske, det måste vara en öppenhet i publicering och debatt. Hur ska en bredare publik annars kunna ta del av vad som inträffat, förstå de bakomliggande orsakerna och hur allvarligt det faktiskt är.

 

Allvaret i det inträffade kan inte nog understrykas, inte bara Anders B. Breiviks politiska förklaring i ett över 1500 sidor långt dokument, videon gör det än mer påtagligt och understryker hur de extrema elementen fungerar och i vilka banor de resonerar. Vilket även fler tar upp och analyserar, då i anslutning till Sverigedemokraternas ideologi och metodik. Det är inget vi får glömma, när vi betraktar olika åskådningar och politiska riktningar. Alla är inte trevliga, men mycket av det går rakt förbi den traditionelle mediekonsumenten. Det är inget de behöver konfrontera, där de sitter och lever sina inrutade liv. Traditionell media borde kunna, men de gör det inte. De kunde ha belyst bättre, men gör det inte. Man måste ställa sig frågan varför, varför gör de som de gör?

Det har nu uppstått en klar rift, mellan traditionell media och den medborgardrivna. Den medborgardrivna tog mycket snabbt tag i och drog hela debatten och kunskapsletandet, runt vad som inträffat. Det var den medborgardriva som var de vilka tog fram och informerade, i denna stund tog nu de sociala medierna ledningen. Det kan ingen komma ifrån, även om få skulle medge detta fakta. Faktum är att det inte syns i den bredare samhällsdebatten, det där med sociala media och internet och vi som kan förstå att bruka rätt. Vi finns egentligen inte, vi utgör enbart de där. De där som numera egentligen utför jobbet, gör det utan att synas och höras för allmänheten.

Nu tror jag inte att det är en gångbar metod, med att undanhålla och filtrera. Inte när det finns intresse av att hålla blåslampan vid liv [Erik Laakso], under baken på extremister i samhället. När Sverigedemokraternas grundideologi om inte direkt uttalad idag, är där som en av orsakerna till vad som inträffar. Inte inträffat märk väl, när det är en pågånde process. Lika lite som det gick att dölja i längden, när ideologin är fientlig mot omvärlden och sticker skarpt ut, vid olika uttalanden inom grupperingen. Ideologin är uppenbart konfrontatorisk, medvetet provocerande mot de utpekade grupperna. Islamofob, homofob, transfob. Kraftigt provocerande och manipulativ mot omgivningen, för att öppna upp för det nya riket. Helt enligt Anders B. Breiviks teser, det går inte att dölja vargen i fårakläder i det långa loppet.

Intressant.

Terrorns Norge

Det är inte ofta det inträffar, terrorns ansikte visar sig i all sin grymhet. Nu har den åter igen visat sig, nu i vårat grannland Norge. Amanda publicerar en debattartikel på SVTDebatt, med mycket kraftiga och blandade reaktioner som följd.

Nedanför finns hela det manifest som Anders B. Breivik- terroristen skrev och tog fram, strax innan inför och för att förklara attentatet.

Intressant:
2083 a European Declaration of Independence

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.

"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.